"Ärkestiftet Dublin publicerade på onsdagen en rapport om fysiska och sexuella övergrepp som begåtts på barn och ungdomar på katolska institutioner på Irland åren 1914-2000." skriver Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170779
Kyrkans Tidning skriver
"Chockerande läsning. Så beskrivs den rapport som på onsdagen presenterades i Dublin. 2 500 sidor om övergrepp som barn på irländska statliga institutioner — flera av dem i katolsk regi — har utsatts för sedan mitten av trettiotalet." http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/irlandsk_rapport_avslojar_overgrepp_0_9802.news.aspx
Det finns inga förklaringar eller argument som kan mildra en vuxen människas övergrepp mot ett barn. Men man kan ändå fundera på detta med förståelse. Att bara förkasta och fördöma hjälper ingen, mer än möjligtvis för stunden. Jag tror att dessa övergrepp är otroligt mer vanliga än vad vi hittills fått reda på och det förekommer i fler sammanhang än katolska. Vi har under våren läst om diverse situationer som präster i sv. ky. varit inblandade i, med bl. a. konfirmander.
Ett tydligt avståndstagande, men samtidigt är frågan hur detta kan sluta hända? Vad får katolska präster och andra att göra dessa handlingar? Vad skulle Jesus vilja? Det måste handla om bristande tro, behov av bekräftelse hos den vuxne, avsaknad av respekt för dessa yngre och mycket annat. Kyrkan måste hitta ett lämpligt sätt att både "straffa" och vägleda/hjälpa.
Vi vill gärna att synden/syndaren skall bestraffas, men i samma ögonblick handlar det om att vi alla faller och är i behov av förlåtelse! Alla i vårt land utnyttjar på något sätt barn i tredje världen. Vår höga levnadsstandard för med sig konsekvensen att andra t. ex. inte ekonomiskt klarar av mer än ett barn och måste dra ned på sin standard. Tänk om alla familjer skulle ha två bilar? Eller om alla förbrukade lika mycket papper som vi? Och behovet av bekräftelse idag! Handlar inte mycket i dagens olika debatter om just rätten att bli bekräftad. Men denna hunger leder många gånger till att det är de små som blir utnyttjade.
Redan Jesus sa att "den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup." Hårda ord, men samtidigt vet Jesus om hur samhället kommer att se ut! Varför inte försöka lyssna på det andra han har att säga. Målet måste ju vara att grunden för dagens rubriker skall upphöra. Inget barn skall behöva utnyttjas, varken sexuellt eller ekonomiskt eller på något annat sätt!
Joachim - som tycker att det är något speciellt varje gång man ser in i ett barns ögon
6 kommentarer:
Övergreppen är en sida av problemet - men du missar den tystnad som mött offren - från romerskkatolska kyrkans folk som valde att tiga trots att de fick kännedom om övergreppen.
Och nu talar vi inte om ett övergrepp eller en enda person som valde att tiga utan om en struktur av rädda - djävulskt rädda - kristna människor som inte vågade att skydda barnen.
Jag tycker att man visst kan fördöma sådant tigande också när det är ens eget. För det är helt förkastligt. Barnen är beroende av att vi orkar höra och av att vi orkar ingripa.
Fattar du inte det? Låter du sådana här saker bara passera - eller ser du dem inte i ditt arbete? Jag har anmälningsplikt i mitt jobb och "tvi mig" om jag inte gör anmälan när jag vet nåt! Och TVI dem som struntar i mina anmälningar!
Eller hur?
Funderar också på vad det är för struktur som får kristna människor att tiga. Är det prästrollen med den auktoritet som den iallafall haft genom kyrkans historia - att liksom vara Guds "ställföreträdare" här på jorden gör att man kommer i ett överläge inte bara vuxen-barn utan också att övergreppen kan få en andlig dimension. Gudstron lydnaden och respekten för prästen blandas ihop. Kan bli ödesdigert för ett barn att hamna i en miljö där det inte går att berätta vad prästen/munken /nunnan gjort utan att det kan bli en ännu värre situation. Det finns problem i kyrkor där man ofta blundar för sådant som är obekvämt. Det finns en kultur av lydnad och att prästen är felfri. Det är en mentalitet att talar vi inte om problemet finns det inte.
Även om det inte bara sker övergrepp i katolska kyrkan så tror jag att celibatet är ett problem. Det kan bli ensamt och man har ingen att tala med - ingen nära som märker när något gått snett.
I vissa kretsar är det fromt att leva i celibat men det verkar ju som om det urartat och att många barn fått sina liv förstörda för ett i mina ögon osunt fromhetsideal.
Hälsningar
Pernilla
Hej Joachim!
Det är bra ett du ser behovet av att "både "straffa" och vägleda/hjälpa". Jag har utsatts för fysisk misshandel, sexuella trakasserier och psykiska övergrepp av Svenska kyrkans företrädare, som vuxen kvinna - jag har inte vuxit ifrån sårbarheten - och har verkligen sett behov av detta.
Det finns ingen motsättning mellan att låta synden få konsekvenser och att förlåta. I Nya testamentet talar Paulus om att sätta gränser mot synden, dels för att syndaren ska förstå behovet av omvändelse och dels för att andra i församlingen inte ska ta konsekvenserna av synd som de inte begår och som de därför inte kan omvända sig ifrån. Det senare sker när gränser inte sätts. Paulus säger att församlingen ska driva ut den som är ond; den som har valt att leva i synd - inte den som har fallit och sedan av hjärtat har sagt förlåt och gjort bättring - och sedan älska den som har omvänt sig. I Jesus kan vi av nåd leva rent och gott! När detta inte sker drivs i stället utsatta bort - och Jesus.
Jag gladdes när jag läste att den svenska katolska kyrkan har agerat gott i denna sak: de gjorde en noggrann utredning efter en anmälan om övergrepp och bad sedan om förlåtelse offentligt.
I Svenska kyrkan råder principen att rätt är fel och fel är rätt. Svenska kyrkan har en kultur av tystnad. Detta behöver förstås förändras, och vad du kan göra är att visa präster och kyrkopolitiker på Jesus. Svenska kyrkan ägnar sig åt ett löjeväckande daltande med människor som har ett stort behov av att få höra sanningen och se hur snett ute de är.
Du som är präst i Svenska kyrkan kan, när du får tillfälle, förespråka och medverka för att välja en biskop som faktiskt har ett intresse av och är skickad att utöva tillsyn. Innan dess kan du fortsätta att lyfta upp frågan på dagordningen - det har du ju redan gjort här. Du kan också arbeta för ännu stabilare nära relationer i Jesus i Kunsgsbacka och så visa på en förebild. Och du kan predika och bota sjuka så att fler får upp ögonen för Jesus.
Guds välsignelse!
Syster
Tystnad är tydligen något som återkommer när vi talar om sexuella övergrepp inom kyrkor.
Varför är det så?
Vad är det för en anda som präglat kyrkan?
Det kan ju inte vara Jesus som präglat kyrkan i denna frågan - han tyckte det var oerhört allvarligt att "förföra de små"..."en kvarsten runt halsen" talar Jesus om..
Det skulle vara intressant att höra om fler har funderat på vad i kyrkans struktur som gjort det möjligt att inte behöva se.
Är det typiskt mänskligt bara, att inte vilja se, eller finns det något inom kyrkor och samfund som gör övergreppen svårupptäckta? En hierarki där tro och lydnad blandats samman?
Man kanske har en kyrktro och en kyrkidentitet istället för en Gudstro och en identitet som bygger på att jag är genomälskad av Gud.
När då övergreppen sker vill man skydda kyrkan som ju min tro, mitt kall och min identitet är uppbyggd kring..därför vill man inte se.
Jag tror att vi först måste erkänna att det finns en byk, och sedan tvätta byken innan försoning, och förlåtelse kan befria och läka både de som drabbats och förövarna.
Skulle vara intressant att höra ämbetsmän och ämbetskvinnor komma in i samtalet.
Pernilla
En anledning till tystnaden kanske kan vara så enkel och mänsklig som att man skäms för vad dessa kristna, i det här fallet kristna ledare ställt till med.
Det finns ju inget i bibeln som försvarar dessa handlingar, tvärtom. Det är ju inte den kristna läran som är fel, utan som så många gånger tidigare människan som gör fel. Det bekräftar ju bara vad Paulus säger, "det goda som jag vill det gör jag inte och det onda som jag inte vill, det gör jag".
Nog skäms man som kristen över vad dessa präster gjort och vad mycket negativt detta drar med sig.
Skammen får ju på något sätt bäras av alla kristna.
Ett kanske inte sunt men tyvärr ganska mänskligt sätt att reagera, inte minst när det gäller skam, är väl ofta tystnad.........."detta har inte hänt"!
Det är ju synnerligen jobbigt att förklara att kristna ledare har gjort sig skyldiga till brott som till och med av andra kriminella anses som de mest avskyvärda brott.
Kan Gud vilja att vissa ska använda t ex två bilar och flera kartonger papper varje år i tjänsten för Jesus? Jag tror det, eftersom vissa reser i tjänsten och andra publicerar skrifter för att evangelisera, undervisa o.s.v. Kan Gud vilja att vissa ska använda övergrepp i tjänsten för Jesus? Nej, naturligtvis inte... Det är inte synd att använda naturresurser för Jesus och i Jesus, det är synd att använda naturresurser på ett själviskt sätt. Det kan vara synd att skaffa en cykel och gott att ha två bilar (jag föreslår elbilar :-). Det beror på syftet och efterföljelsen. Självrannsakan och överblick är nyttigt, bara inte andras synd slätas över i en obiblisk tro på att du ska låta bli att fostra andra som kallas bröder för att du själv har syndat. I Jesus syndar du inte.
Ingen behöver svara för och förklara vad präster har gjort när de har stått långt från Jesus. Gör du det, så deltar du i synden och river i drabbades sår. Du har ingen skuld i brottet så länge du inte blundar och förvränger rätten...
Skicka en kommentar