Så har vi kommit fram till att polisen skall verkställa tingsrättens dom. Även före det att överklagandets tid har gått ut. Eftersom de letar efter henne har de alltså inte fått tag i henne. Själv är jag i dag kallad till polisförhör, vilket inte betyder att man är anklagad för något, men att man anses vara viktig för själva händelsen.
Det är konstigt att man kan vara viktig ibland? Jag har deltagit i alla möten jag har blivit kallad till. Jag har inget att dölja och jag har ett gott samvete. Jag känner de inblandade minst lika väl som många andra, dessutom har jag stått nära familjen i kanske de svåraste situationer en människa kan befinna sig i - för Julias del hennes mammas lidande inför döden och själva döden och för mormors del, att se sin dotter/döttrar dö.
Jag har önskat och varit tydlig i att jag vill bidraga till ett bättre liv för alla inblandade, även för faderns del. Jag har bett att få del av arbetsplaner och även konkret erbjudit mina tjänster. Inte ett papper, inte ett litet brev med information eller önskan har jag fått! Då har jag inte varit viktig, särskilt inte för socialen, som jag verkligen har varit tillmötesgående mot.
Vart tog FN's barnkonventioner vägen och denna kommuns fina strävanden för barns rättigheter? Blir allt till slut bara ord ... ... ...
Joachim, vän och själasörjare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar