Så fortsätter följetången om Julia. Domstolen har bestämt, utan att tala med henne själv, att hon skall till Ryssland. Att hindra detta är en kriminell handling.
Själv känner jag att det är ett stort svek mot Julia. Min tro på barnens rätt i samhället har minskat och jag kan bara ana hur många som har det tufft bakom våra fina fasader av lagar och paragrafer.
Jag vet inte vad som händer med Julia. Det bästa skulle ju naturligtvis vara att alla var sams och lyckliga, men det känns så avlägset. Det hjälper inte Julia att komma med massa löftesord om hur bra det kan bli i Ryssland, hennes tilltro till vuxna måste ha skadats. Antingen dör vuxna eller så sviker de sina löften till henne och jag är en av dem!
Idag är jag ännu mer emot uttrycket att skaffa barn. Barn är gudomliga gåvor och har man en gång fått denna gåva, så måste man ta hänsyn och prioritera utifrån barnets perspektiv. I Julias fall är det inte så. Hon skall anpassa sig. Och jag bara ser hur hon skall anpassa sig till en rysk respekt för gamla släktningar hon inte känner. Idag känner jag enbart sorg när jag tänker på hur det blev i Julias fall.
Joachim
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar