Ytterligare en tanke i detta att "bygga" församling. Under de sista veckorna har jag mött olika grupper som är självskrivna i den gudstjänstfirande skaran. De grupper jag just nu tänker på är: Barnfamiljer, pensionärer och konfirmander. Det finns naturligtvis många fler och många som bara kommer enskilt till kyrkan.
Dessa tre nämnda grupper har nästan sagt samma sak till mig nämligen, att de andra i gudstjänstgemenskapen kan ibland se med arga ögon på dem, fälla små kommentarer som gör att man blir ledsen eller något annat som gör att man allvarligt funderar på om man skall komma tillbaks till kyrkan (Obs! alla har kommit tillbaks!). Att barnfamiljer får sina gliringar är inget nytt, men pensionärer som känner sig utanför vid kyrkkaffen tänker man kanske inte alltid på!
Nu är detta inte ovanligt eller unikt utan förekommer i alla möjliga sammanhang, där människor kommer samman. Och att man tar upp det till samtal ser jag som ett sundhetstecken, församlingen är frisk om man vågar ser det som är svårt.
Vad nu göra? Skall man strunta i detta! eller göra som kyrkan och som kyrkans handbok på ett sätt ger riktlinjer till, vi delar upp folket i olika gudstjänsttyper. Barnfamiljerna kommer en gång i månaden, med tydliga annons att nu firar vi familjegudstjänst. Detta får bl a konsekvensen, att alla andra får informationen, nu behöver ni inte komma för det kommer en massa barn! Barnfamiljerna får dessutom den indirekta informationen att övriga tre söndagar är det inte "familjevänligt".
Personligen tror jag ingen vill ha det så här! Ett lärljungeliv, ett liv i Jesu efterföljd, tror jag innebär en längtan efter att möta andra på söndagen som också har Jesus som vän och Frälsare. Då spelar åldern ingen roll eller annat. På söndag kommer vi samman för att lovsjunga och ära Gud och för att läsa Guds ord och i bönen samtal med Honom. Min önskan är samma sorts gudstjänst på söndagen (högmässa), men ibland är det mer fokuserat på de yngre (kidskören mm), ibland är fokus kanske på bön eller annat, men i grunden är det samma ordning. Söndagsskolan har sin givna plats och likaså är kyrkkaffet. Man skall m a o känna igen sig när man kommer på en söndag. Inte läsa i tidningen vilken sorts gudstjänst det är, eller vilken tid...
Självklart finns det behov av kompletterande gudstjänster som ex. sökargudstjänster. Men dessa är just kompletterande!
Men allt börjar med att vi ser på varandra med kärleksfulla ögon. En församling behöver inte tycka lika i allt. Det är ingen åsiktsgemenskap, men barnen och de äldre och alla däremellen skall känna sig välkomna!
Joachim, som känner att hösten börjat på ett gott sätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar