Hur tydlig skall kyrkan vara? Denna fråga återkommer vi ofta till. Ann Heberlein har gjort sin röst hörd i flera tidskrifter denna vecka och funderar t o m på att gå ur kyrkan p g a dess otydlighet. Se mer länken.När tydligheten dyker upp som ämne känner man att det också handlar om rädslor, att man eventuellt själv löper risk att bli attackerad för sin ståndpunkt eller att man bidrar till att andra känner sig är utanför. Det finns alltså både en vishet i att inte vara alltför tydlig och och samtidigt en feghet. Visheten ligger i att det är lätt att bli alltför kategoriskt, fegheten handlar om att man inte vill få kritik.
Själv anser jag att man inte förlorar på att vara tydlig om det framgår vilket syfte man har, att det är förknippat med kärlek och bibeln. Är det själviskhet, strävan efter makt eller liknande bakom ens ställningstaganden är det ju av ondo!
När man anser att den stora Svenska kyrkan är otydlig handlar det många gånger om att man upplever kyrkan som rädd för att förlora medlemmar. Om Kyrkan alltför starkt skulle hävda Kyrkans kärna och Stjärna, nämligen Jesus Kristus, så verkar det som man är rädd att människor kommer att ta avstånd.
Personligen tror jag tvärtom. Om kyrkan talar om det radikala budskapet som finns i evangeliet - omvändelse, nåd och förlåtelse, frälsning mm - så vinner hon människor. Och skulle man s a s förlora några kanske man får göra det! istället för att förlora ännu fler i sin otydlighet!
Men någonstans i allt detta handlar det ju faktiskt inte om vad vi själva vill, utan det handlar om den befallning som vi fått av kyrkans egen Herre: Gå ut i världen, döp dem.... lär dem...
Joachim Holmgren som strävar efter att vara kärleksfullt tydlig
5 kommentarer:
Hon har helt rätt i att kyrkan är allt för otydlig. Svenska kyrkan är mer intresserad av sina pengar än av att predika evangelium. Vi backar för allt som kan sticka ut, ledningen på riksnivån vill inte delta i en manifestation av Jesus. De lägger sin tid på "viktigare saker". Så som pridefestival.
Jag tror att vi är många som funderar på om vi ska lämna denna världsliga kyrka.
Niklas Mattsson - blogg.nmattsson.se
Sen sa hon en annan sak också, att om man inte är prästvigd så bryr sig Svenska kyrkan inte om en. Det är en viktig liten mening.
Jag håller med dig Mona att de som inte är prästvigda eller med andra ord "gräsrötterna" har liten talan. Jag märker att när jag lyssnar till "folket", att det ofta finns meningsskillnader mellan dem och kyrkans ledning.
Därför är det viktigt med tydlighet, att det är bibeln och Jesus som bestämmer!
Joachim
Niklas
Kul att ha med dig i konversationen! Jag håller med dig i allt du skriver, men jag gillar den kyrka jag är med i, men det finns många frågetecken.
Själv är jag av dem absoluta uppfattningen, att skall man ändra något måste man vara med i spelet. Att stå vid sidan om och tycka är lite fegt och enkelt. Som kyrkoherde vill jag vara med och uppmuntra människor i den goda kampen, den som får andra att växa i tron på Jesus Kristus.
Och kanske ännu viktigare i dag, och som är en förutsättning för tron på Jesus, att man tar emot den helige Anden som Hjälparen och som den som ger gåvorna. Det känns liksom lite andefattigt i många sammanhang.
Visst, jag är ju fortfarande kvar i svenska kyrkan. För jag vet inte var jag annars skulle vara med. Och jag försöker också påverka åt det jag tror är rätt håll.
Det som är så svårt är att den högsta ledningen och många förtroendevalda inte verkar se bekännelsen som det centrala. Man talar om teologisk reflektion, som i sig är bra. Men det blir så mycket av de vackra orden och inte om vad Jesus gör för oss idag. Man säger helre det politiskt korekta, än det som sticker ut och berör.
Skicka en kommentar