Kyrkovalet - en liten reflektion

Nu kommer efterspelet av kyrkans eget val och man analyserar vinnare och förlorare. När tidningen Dagen skriver följande "Den tidigare justitieministern Thomas Bodström har kryssats in till kyrkofullmäktige i Boo församling, Stockholm. En plats som han aldrig ville ha.", så känns hela systemet förlegat. Och hur kan man ställa upp, och dessutom få en plats på en lista, när man från början har deklarerat att man inte vill, är för mig en gåta.

Personligen är jag för en fungerande demokrati men jag har inget givet svar hur valet skall ske i kyrkan istället för nuvarande system. Men för mig är demokrati, att alla som är med (aktiva), skall få möjlighet att rösta. Det är inte demokrati när människor skall bestämma över andra och samtidigt inte vara delaktiga. Skall man spetsa till det så blir det till slut så, att de som sitter vid sammanträdesbordet bestämmer över dem som knäböjer vid nattvardsbordet.

Som tur är befinner jag mig i en bra situation som har engagerade förtroendevalda på det lokala planet. Men tillsammans måste vi verka för ett annat valsystem. Så att de, som inte vill bli invalda, slipper! Stackars Thomas!

Joachim - som har ett gott samarbete med de förtroendevalda

Ps. En annan kändis som röstats in är Carl Bildt. Han har säkert tid? Ds.

Biskop Bertils begravning

"Här begravs den populäre biskopen Bertil Gärtner" blev rubriken i tidningen Dagen. Det stämmer att han i många sammanhang var populär. Gudstjänsten blev en manifestation av kristen tro och ekumenik. Tyvärr kunde jag inte själv närvara. Läs vad Dagen skriver.

Biskop Bertil var också "Gäst hos Hagge" den 23 febr 1982, där programledaren samtalar med biskopen, som fritt ur hjärtat berättar om sitt liv och sitt arbete i kyrkans tjänst.

Biskopen har varit stor under sin levnad, radikal i många stycken och modig! Ifrågasatt och pressad, men aldrig undfallande! Men jag tror att det som Bertil har sått, inte bara här hemma i Sverige, kommer att bära frukt. Det är viktigt för oss, som bygger dagens församlingar, hur vi skall gå vidare! Det sker inte med åsikter eller att ha rätta politiska åsikter, utan det handlar om att leva i helgelse och överlåtelse. Och detta sker inte utan Guds hjälp! Detta visste Bertil om någon.

Joachim - som önskar Bertil den frid som övergår allt förstånd och som bevarar våra tankar och hjärtan i Kristus Jesus vår Herre.

Reseintryck från den eviga staden Rom

Så har man kommit hem efter fem intensiva dagar i Rom. Det blev verkligen en studieresa under vilken vi fick bese mycket. Det finns hur mycket som helst att studera och historiens monument duggar tätt.

Ett par reflektioner som jag vill lyfta fram. Vad lämnar vår generation efter sig? Och vad skulle vi vilja att människor skulle uppmärksamma? Vi var bl. a. på det kända Colosseum, som ju egentligen är ett förskräckligt monument över människans ondska. Men har vi lärt oss något? Slår vi inte ihjäl varandra på olika sätt även idag!

Att vara i Nekropolen, de dödas stad, under Petruskyrkan och bese Petrus grav och benrester är något som berör. Jesus säger så tydligt att han skall bygga sin kyrka på Petrus, Klippan. När man står där i Rom blir det väldigt tydligt. Samtidigt handlar det ju om hur du och jag bygger! Vilka kyrka vill du bygga? Var har du din grund? Har du lidit som Petrus och Paulus? Det finns många tankar man kan meditera över.

En märklig händelse var att jag gärna ville träffa en katolsk Prior vid namn Luke. Träffade honom vid olika tillfällen för tio år sedan. Men hade inget tel. nr, visste inte var han höll hus. Var inte ens säker på om han levde! Den fria eftermiddagsstunden ägnades åt shopping på en utvald gata med många affärer. Inte långt därifrån finns en kyrka med fina mosaiker och jag fick med mig några andra att besöka denna kyrka, när vi nu ändå var där. Innanför entrén sitter Luke i det första biktbåset och jag får av en händelse syn på honom. En stund sitter han just i denna kyrka, det finns många kyrkor, och jag får samtala lite med denne åldrande gamle prästmunk.

Joachim - som är så tacksam över alla intryck

Ny musik / sång

Ni har säkert hört den förr, men den tål att höras många gånger. Simon Ådahls sång/bön för Sverige. Se bildspelet och lyssna på sången, men framför allt be för Sverige och för väckelsen i vårt land.

Simons sång

Joachim - som är på personalresa i hela fem dagar.

Inte populärt bli kantor

Jag är inte speciellt förvånad eller överraskad, samtidigt som jag är något bekymrad. Men de yngre generationerna har inte visat överdrivet intresse för orgelspel eller psalmsång. De otydliga gränsen mellan olika musiktraditioner gör sig påmind och s. k. lovsång betraktas av många musiker som "mindre fint".

Dagen lyfter fram detta och skriver: "Ungdomar vill bli musiker. Men absolut inte kyrkomusiker. Och snart kommer stora pensionsavgångar."

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=189083

Som vanligt börjar man först nu fundera på hur man skall göra kantorsjobben mer populära. Varför skall alltid de yttre omständigheterna få sådan inverkan? Själv är jag övertygad om att en viktig del är att musikens utövare måste vara bekännande kristna och tillsammans med övriga i arbetslaget vara klara över vilken vision man skall sträva efter i församlingen. Varken präst, musiker eller någon annan kan köra sitt eget "race" och det har under historiens gång hänt alltför ofta. Vi är vana vid prästcentreringen i vår kyrka. Men denna "centrering" kan också finnas runt musikern, pedagogen, kamreren, vaktmästaren etc.

Joachim - som är naiv i att tro att denna nöd leder till något gott

Israel och medierna

Om några veckor far jag tillsammans med 23 andra till Israel. Som reseledare är jag mån om att de som kommer till Israel skall få uppleva landets olika sidor. Framför allt är det en pilgrimsresa. Vi firar mässan och far till de "heliga" platserna. Men det handlar inte bara om kristendomen eller de andra religionerna utan man måste också beröra dess historia och politik.

Hur många vet att det idag är en "väckelse" på gång i landet. Många judar bekänner sig till en kristen tro och blir på så sätt "Messianska Judar". Hur många känner egentligen till att en minoritet av Palestinierna är kristna. Ja, det finns mycket att lära och upptäcka och tyvärr har många svenskar endast den bild som massmedia målar upp.

I Dagen finns följande att läsa: "Kritik mot bevakning av Mellanöstern - Konferens med representanter för tre religioner diskuterade ämnet" och här är man överens om att bevakningen kunde varit bättre. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=187112

Bl. a. står det, att "Lisa Abramowicz, representant från Judiska församlingen, höll med Boeryd om att journalister behöver skildra mer bakgrund och historik. Inte bara förenkla och måla i svart och vitt."

Generellt är detta ett dilemma också när vår egen kyrka beskrivs i lokala massmedier. Syftet är inte alltid klart. Och baskunskapen tycks ibland saknas. Fast de flesta av oss vet, att det inte alltid är sant det som står i tidningarna, så påverkas vi och det styr vår uppfattning i många frågor. Massmedias makt är mycket stor.

Joachim - som önskar att alla bekännande kristna någon gång skall få möjlighet att komma till det heliga landet

Var är de hängivna ungdomarna?

Carl-Henric Jaktlunds stora sorg är ungdomarnas massflykt från församlingarna - nu vill han att problemet ska bli synligt skriver tidningen Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=185365

Själv växte jag upp i Kyrkans Ungdoms anda och gemenskap på 70-talet och vi var både många, hängivna och engagerade. Bo Brander som var kaplan på Kronoberg utanför Växjö hjälpte mig och flera andra till en medveten kristen tro som har burit oss genom livet.

Bosses förkunnelse tillsammans med övriga ledare på denna tiden var väldigt tydlig och många av oss blev mer engagerade i kyrkan som ledare i olika sammanhang. Finns detta ledarskap idag? Carl-Henric Jaktlund letar systemfel i församlingarna. Han upptäckter brist på vuxna ledare, otillräckligt stöd för ungdomar som vuxit ur tonårsgrupperna och en alltför onyanserad förkunnelse.

Samtidigt sker mycket som är positivt just nu. I går t. ex. startade några äldre ungdomar i församlingen en hemgrupp. De kommer från olika församlingar, men det viktiga är fokus på Jesus och bibeln som Guds ord.

Vi som är ledare i kyrkan måste på allvar fundera på hur vi kan stödja dess ungdomar. De kommer med sin stil, sin musik, sin tidsuppfattning etc. och det handlar om att med vislig hand leda dem rätt. Alltför ofta har det i kyrkans historia handlat om att anpassa nya generationer till det befintliga. När det då kommer s. k. nymodigheter kan lätt konflikter uppstå. Och nu tänker jag inte på bibliskt/teologiskt innehåll utan mer på det yttre.

Fast jag märker att många ungdomar vill tillbaks till en slags kärna i kristendomen. De vill lyfta fram vem som är biblens Stjärna! Kristus!

Joachim - som ser ungdomar som en positiv utmaning

En politiskt korrekt gud är inte Gud

Ibland blir man positivt överraskad av saker man läser i tidningen. Birger Schlaug skriver följande i Dagen: "En kyrka som anpassar sina grundläggande teser efter politiska vindar känns mycket trevlig, men alls inte trovärdig. Jag tror, att om det finns en Gud, så inte anpassar han sig till det som för tillfället uppfattas som politiskt korrekt."

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=184112

Det finns olika sätt att nå fram i opinionen. Det kan vara att synas, höras eller tillhöra majoriteten. Ser man till de bibliska personerna så var de ofta ganska ensamma (ex. Moses). Men har man en vision och vågar hålla fast vid den, så blir det ett annat djup. Folket gnällde på Moses och gick sin egen väg (byggde guldkalven), men han höll fast. Det är respekt och trovärdigt.

Schlaug skriver i slutet av sin artikel: "Ska man tro på en Gud och på en skrift man anser är helig, då ska man också göra det. Allt annat blir fånigt. Hur trevligt, demokratiskt och mysigt vi än kan tycka att det är. Men religion är religion, filosofi är filosofi och politik är politik. Om en kyrkas uppfattningar först har malts genom den kvarn där bara det som är politiskt korrekt, och som går under benämningen "modernt", kommer ut känns det mest som en förening vilken som helst. Det har också ett värde. Men det har nog inget med Gud att göra."

Joachim - som med spänning skall se vad denna debatt leder till

Humanisternas ”avdop”

Kom till oss och bli av med ditt dop. Det är Humanisternas ungdomsförbunds budskap under Bok och bibliotekmässan i Göteborg. Skriver Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=183021

Man vet inte riktigt hur man skall reagera. Men helt klart är att det finns ett underliggande förakt mot det kristna och dess utövare. Hade det funnits någon form av respekt, så behöver man inte förlöjliga dopet med att ta fram en rosa hårtork.

Jag kan köpa att man inte gillar dopet och den kristna tron. Men en livsåskådning/filosofi, eller vad vi nu skall kalla Humanisternas "tänk" för, måste bygga på något eget utan att hela tiden förlöjliga andra.

Med den upptrappning av religionsförföljelse som finns i detta land så kommer det snart att sluta med fysiskt våld. Den psykiska misshandeln finns redan på flera ställen och den står idag inte kristendomen för! Vi kristna har i vårt land gjort många fel och vi är långt ifrån perfekta på något plan, just därför är vi troende! Men vi vill inte ha bråk eller polemik utan en ömsesidig respekt.

Joachim - som är bekymrad inför hur det kommer att se ut i vårt land om några år.

Civilkurage

Undersköterskan Peter Magnusson slog larm om rasism på Södertälje sjukhus. Nu mister han jobbet på sjukhusets intensivvårdsavdelning, skriver Länstidningen.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=182550

Vi lever idag i ett samhälle där många skräms till tystnad. Civilkurage är inte lätt, när man riskerar reprimander. Peter var modig, men han ville inte, enligt artikeln, egentligen gå den officiella vägen utan lösa det internt om det hade varit möjligt.

Som aktiv präst möter jag människor som befinner sig i likvärdiga omständigheter. Man har uppfattningar och synpunkter som man håller inom sig själv eftersom det inte exempelvis inte är "politiskt korrekt", kulturen på arbetsplatsen inte är öppen, man är i beroendeställning eller något annat.

Kanske har det alltid varit så här? Samtidigt finns det en tryck- och åsiktsfrihet som inte minst journalisterna åberopar. Och som är väldigt stor. Det finns ju idag inga tabuer inom något, känns det som. Finns det något som skulle kunna chockera dig i tidningarna? Det är denna balans jag funderar över ibland, mellan rädslan att få uttrycka sin uppfattning och samtidigt få skriva om vad som helst utan att man tycks bry sig om personliga konsekvenser för den enskilde.

Det handlar naturligtvis om etik och moral. Vilket syfte man har med det man skriver eller säger.

Joachim - som vill sträva efter ett så öppet samhälle som möjligt.

Biskop Bertil död

Med stor sorg tog jag emot budskapet att biskop Bertil Gärtner denna söndagsmorgon dött. Det kommer att skrivas om hans gärning i många tidningar framöver och alla kommer att ha sina analyser.

För mig var Bertil en verklig Gudsman. När han var nyamputerad och i världslig mening svag var han likväl stor. Det rådde ingen tvekan om att Jesus Kristus sedan många, många år hade en grundmurad plats i hans hjärta och därigenom blev också biskopen en av ledarna bakom kyrkans förnyelse och en andlig ledare i många sammanhang.

Efter ett par år i Kungsbacka skulle det vara ett fackeltåg för integreringen i vårt samhälle. Bl. a. låg ung vänster bakom och den talare man inbjöd var just Biskop Bertil. Hans erfarenheter från tredje världen kände de till!

Mina tankar går framför allt till de närmaste, Eva och barnen, men bönen innesluter inte endast dem utan hela vår Svenska kyrka. Vi får med ett hjärtligt tack till vår himmelske Fader lägga Bertil i Guds händer med tillönskan om den frid som övergår allt förstånd och som bevarar våra hjärtan och våra tankar i Jesus Kristus.

Joachim

Kraftigt växande rörelse vill göra Jesus synlig

Det handlar om husförsamlingar och det är min absoluta övertygelse att de små sammanhangen, i vilka man delar Bibelordet, gemenskapen och inte minst ber tillsammans är livsviktiga för den kristna kyrkans framtid.

Det kan se ut på olika sätt beroende av var man befinner sig. Sydamerika, Nordamerika eller Asien har sina speciella villkor medan vi här i Sverige utgår från vår kontext och tradition. I Kungsbacka har vi sedan flera år haft hemgrupper som ett komplement till söndagens gudstjänster. Och man märker vilken kraft det finns i dessa mindre grupper. Jag skulle önska att också denna form av församlingsbyggade stod med på någon lista inför kyrkovalet!

I USA ser det ut så här http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=177610

Jag hoppas att de äldre ungdomarna inom någon vecka får igång en grupp och med dem kommer vi säker att vara ett 70-tal personer som möts regelbundet, varannan vecka, i hemgrupperna.

Hör gärna av dig om du vill veta mer!

Joachim - som idag har konfirmation

Kristen mobbing

I flera år ska flickan ha blivit trakasserad av andra elever för sin tro. Nu anmäls Kungälvs kommun till DO för religiös diskriminering. Detta skriver GP och det blir mer och mer vanligt med dessa rubriker att kristna i detta land diskrimineras. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=669&a=516646

En del menar säkert att det är inte mer än rätt med tanke på korståg och annat som kyrkan gjort sig skyldig till. Men nu handlar det om en frimodig flicka som bara är 10 år. I detta land kan man öppet förklara sin sexuella läggning, berätta om vilket parti man stödjer, att man är emot vissa åsikter och beteenden. Men att säga att man är troende kristen känns som det värsta man kan uttala.

Hur det har blivit så här kan man undra över? Säkerligen har kyrkan själv del i det, men var och en av oss får börja med att rannsaka sig själv! Massmedia, politiker m.fl. har ett ansvar för vilket samhälle man bygger upp.

Joachim - som tror att klimatet i samhället bara blir hårdare och hårdare om inte något radikalt händer.

Jenny Petrén (Berggren) kommer till Kungsbacka!

En popstjärna som skriver en bok. Kan det bli något annat än en historia om framgång, pengar och party? Jo, en berättelse om tro. detta skriver Kyrkans Tidning http://www.kyrkanstidning.se/kyrkanstidning/nyheter/partypinglan_kampade_for_sin_tro_0_10871.news.aspx

Det finns också en länk till en intervju med Jenny.

Vi har alla vår resa genom livet och är man då en person som fått känna på kändisskapet, så blir det kanske lite extra starkt när ett personligt vittnesbörd lyfts fram. Sin kristna tro beskriver Jenny i sin bok "Vinna hela världen" (Libris förlag).

Hon kommer fredag kväll den 27 november till Kungsbacka kyrka. Välkommen!

Joachim - som är övertygad om att vi behöver höra varandras vittnesbörd.

(Bildtext: Soloplatta på gång. I den egna musiken vågar Jenny Berggren sjunga om Gud. Foto: Patrick Sörquist)

Apropå viktiga valfrågor i kyrkovalet 2009

Frågan om samkönade äktenskap må vara den mest omdebatterade inför kyrkovalet, men den är långt ifrån alla gruppers huvudfråga. Dagen har tagit reda på vilka som är kyrkopartiernas hetaste ämnen.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=177337

När man läser de olika listornas kärnfrågor så spretar det åt lite olika håll. En del partier finns endast på lokalt plan medan andra finns över hela landet. Några frågor som är viktiga enligt mitt tycke är:

• Hur människor skall komma till tro - missionsbefallning - levandegöra Guds ord.
• Avpolitiseringen - personval
• Församlingstillhörigheten - att vara skriven i den församling man är aktiv.
• Ekumeniken - med andra kristna över världen, så att vi inte isolerar oss.
• Kyrkan bör sträva efter förnyat läroämbete - Det finns så många teologiska frågor som man idag diskuterar. Är Jesus Frälsaren? Vad anser man om aktiv dödshjälp? Måste man tro på allt i trosbekännelsen och om inte, vad kan man då ta bort om man nu kan det? Har Guds ande varit verksam i historien och vem avgör i så fall hur och när? Kyrkans syn på traditionen? Ja, det finns många, många fler frågor och funderingar och jag vet själv vad jag anser i mångt och mycket, men det handlar ju om en gemenskap.
• Ekonomisk utjämning, men med en tydlighet vad pengarna används till. Satsning på de frivilliga krafterna är nödvändig. (De olika nådegåvorna som Herren lagt ner i sin kyrka)
• Jobba med kyrkans strukturer - Om folk, trots att det gått ut information om bl. a. kyrkovalet, ändå inte förstår, så är det något fel i systemet. Folk idag har inte endast bristande kunskap om det kristna utan också om hur kyrkan är uppbyggd. Fråga någon vilket kontrakt de bor i och förhållandet mellan kontrakt och församling?

Detta var bara några av alla frågor som känns centrala och viktiga. Det krävs mycket kärlek, nåd och tålamod att ta tag i allt detta. Och inte minst tro! Låt oss aldrig glömma bort att kyrkan är inte pengarna eller husen först och främst. Den kristna Kyrkan har Jesus själv som hörnstenen och de döpta som levande byggstenar. Jesu missionsbefallning handlar om att gå ut och bygga genom att döpa (inlemmandet i bygget) och genom att lära (i ord och handling) vad han själv visat genom sitt ord (Bibeln).

Joachim - som denna vecka förbereder och genomför en konfirmation. Ungdomarna är inte kyrkans framtid, de är redan en viktig del!

Kyrkovalet 2009

Som de flesta av er säkert märkt har jag inte bloggat på några dagar beroende på faktorer som ovanligt hög arbetsbeslastning samt brist på intressanta artiklar. Kyrkovalet sägs vara viktigt och vi kyrkoherdar skall inte lägga oss i. Men jag kan inte låta bli att tycka, att visionerna saknas på hur kyrkans grunduppdrag skall förverkligas

Att levandegöra Guds ord till nutidens människor är inte bara en fråga om samkönade äktenskap eller hur partipolitisk kyrkan skall vara. Jag kan förstå om människor tappar intresse.

Vi borde istället lyfta fram omvändelsens vikt i ett samhälle som alltmer består av människor som är i behov av nåd. Vi borde lyfta fram källan till förlåtelsen som vanns på Golgata kors! Var finns annars förlåtelsen för den kristne? Vi borde ännu mer lyfta fram vikten av församlingen och att de olika nådegåvorna kommer till sin rätt!

Är jag för "from" när jag tar fram detta? Är jag för insnöad? Kanske i världens ögon sett. Men det konstiga är att när jag lyfter fram detta i min "vardag", på alphakursen, på minnesstunden eller var det nu är, så förvandlas liv! Guds ord är verksamt! Är det inte detta som är uppdraget i missionsbefallningen? Vi har så mycket i kyrkan att lyfta fram som människor frågar efter och som man inte kan få någon annanstans.

Joachim - som med faktiskt med spänning ser fram emot resultatet av kyrkovalet. Jag kommer att rösta!

Kyrkan hoppas på Kalle Anka

Svenska kyrkan i Karlstad hoppas få hjälp av Kalle Anka i kyrkovalet. Stiftet har nämligen beslutat att annonsera i den ärevördiga serietidningen. Man tror på starkt gensvar på annonsen, skriver Nya Wermlands-Tidningen.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176269

Vi är olika och så också vår till (-tro) till serietidningar. Man brukar säga att alla sätt är bra utom de dåliga. Men detta tar väl ändå priset? Hur trovärdigt är det när man annonserar bland leksaker och godis? Och vad är det man vill uppnå? Är det viktigaste antalet som röstar? Man får inte glömma bort att valet handlar om att bl. a. välja in folk som skall ta ansvar i styrelse och nämnder. Vi i kyrkan har en stark press på att handha en god arbetsmiljö i kyrkan. Är Kalle Ankas läsare medvetna om detta?

Personligen tror jag att resultatet kan bli precis tvärtom. Man röstar inte för det känns inte riktigt seriöst.

Joachim - som tydligen får börja läsa serietidningar igen

Falsk Jesus kom till kyrkan

Förra söndagen skickade dansk radio en person utklädd till Jesus till en kyrka i Köpenhamn. Och spelade in det hela med dold kamera. Brist på respekt, menar präster.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176578

Detta med respekt i ett modernt samhälle är inte alltid lätt att förena med oliktänkande. Att göra hur man vill med Jesus. Måla honom, fotomontage, klä ut sig eller vad det nu kan vara är tydligen helt okey enligt somliga. Men för mig är det inte okey eftersom Han är min Frälsare, vän och står mig lika nära som övriga familjemedlemmar. Jag vill känna respekt för detta. Folk får själva ansvara för sin tro, det respekterar jag, men jag målar inte upp deras förbilder på tavlor eller klär ut dem med konstiga kläder.

Jesus klarar det, men jag vill säga som Jesus själv - "förlåt dem för de vet inte vad de gör"

Joachim - som känner att en ömsesidig respekt är eftersträvansvärt

Aldrig förr har det funnits så många kristna i världen som nu!

Vilken är den största nyhet som massmedia konstant missar? Svar: kristendomens enorma växt över världen i dag.Närmare 100 000 människor tar varje dag, värl­den över, ett beslut att bli personligt kristna. Uppskattningsvis 3 000 församlingar grundas varje vecka. År 2000 var, enligt religionsstatistikern David Barrett, 33 procent av världens befolkning döpta till namnet Jesus. Den siffran beräknas öka till 33,4 procent år 2025 och 34,3 procent år 2050.

Läs hela artikeln i Världen idag. Det är Carl-Erik Sahlberg som skriver i Världen idag. http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=5106&Itemid=191

Man skall komma ihåg att det är inte i första hand i de traditionella kyrkorna detta sker. Om så är fallet, är det framför allt bland de människor som bejakar den karismatiska rörelsen. Det handlar inte om att vara passivt i ett sammanhang utan beslut om att bli personligt kristna. Detta påminner mig om en konfirmand som i veckan ställde den begåvade frågan om man kan vara kristen utan att vara troende?

Svensken har en tendens att tro att man vet hur det ser ut i världen. Vi vet hur man skall lösa konflikten mellan judar och palestiner i Israel. Vi ansåg för något år sedan att vi skulle ha världens bästa skola och sjukvård. Vi bygger de bästa bilarna och är snällast mot våra kossor. Men sanningen ser annorlunda ut och till denna sanningsbild kommer också bilden av kyrka och tro. Den allmänna synen på kyrkan, kristendomen, präster m.m. är inte särskild positiv. Tvärtom är uppfattningen att de kristna lever i periferin.

Vi är i Sverige inte störst och vackrast utan vårt land och vårt folk är bland andra och vi har på alla plan något att lära av andra, också när det gäller tro. Kanske låter vi oss bli inspirerade av vad som sker ute i världen, kanske kan vi bli lite mer ödmjuka! Kanske lär vi oss något! eller så lever vi vidare med en falsk självbild.

Joachim - som tror att vi kommer att få missionärer som kommer till vårt land och inte tvärtom

Vigselfrågan splittrar biskopar

Själva rubriken visar på en av anledningarna till att frågan är så komplicerad. Det blir splittring som i sin tur leder till bristande dialog och att var och en går sin väg. Hela artikeln i Dagen andas hur svårt det är och när det inte ens är större enighet bland biskoparna bör man vänta med att ta beslut. Läs artikeln på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176090

Det sägs många hårda ord i denna fråga som skall handla om kärlek och trohet. Man slår på varandra och menar indirekt att man själv är mer kärleksfull än ens antagonist. Söndagens evangelium om farisén och publikanen rymmer samma mekanismer.

Folk blir lätt irriterade på farisén som är så krass mot den stackars publikanen och t o m tackar Gud för att han inte är som han. I samma ögonblick som man tänker den tanken ställer man sig själv på fariséns sida och blir dömande. Jesus kritiserar inte hans liv, men det är endast genom nåden och vår relation till Jesus Kristus som frälsningen kan ske. Inte egenrättfärdighet eller genom åsikter eller något annat. Så den djupa frågan är vad Jesus säger i Bibeln om äktenskap och hur vi skall tolka honom.

Joachim - som hoppas på ett beslut som inte splittrar