Oroligheterna i Egypten och andra muslimska länder

Vi kan dagligen läsa om utvecklingen i de nordafrikanska länderna och det verkar som denna "revolution" sprider sig till andra länder som ex. Jordanien. Vi som följer det som sker vill naturligtvis att det skall finnas demokrati och medborgliga rättigheter överallt. Detta leder till att vi kan känna sympati med dem som protestera mot presidenter som bl a tillskansat sig sådana otroliga rikedomar på folkets bekostnad.

Samtidigt funderar jag på vilket muslimskt land som har en genomsyrad demokrati? Egypten var ju ett land, i västerlänningarnas ögon, som ansågs vara relativt öppet. Så fungerande att vi t o m skickade dit fångar som ansågs skulle få en rättvis behandling. Själv blev jag lite förvånad när jag för några år sedan, som reseledare, skulle flyga inrikesflyget mellan Kairo och Assuan med en grupp och det visade sig att våra biljetter var ogiltiga! Planet skulle ta pilgrimer till Saudi i stället.

Därför är det med spänning, men också med stor oro, vi ser Egyptens och andra liknande länders utveckling. En annan grupp som just nu får lite uppmärksamhet är de kristna, som förföljs, i dessa länder. Dagen skrev för någon dag sedan att "15 kristna har mördats utanför den egyptiska staden al-Minya, 24 mil söder om Kairo. Polisresurserna har varit koncentrerade till huvudstaden och därför har de kristna i al-Manya saknat stöd."

Joachim - som hoppas att så få människoliv som möjligt skall behövas offras i denna demokratiprocess.

Vad är kyrkans arbete värt i pengar?

Vad tjänar samhället på ett räddat äktenskap, ett avvärjt självmord eller en omvänd själ? Vad är kyrkans arbete värt? är frågor som ställs i Dagen och naturligtvis kan inte värderingar enbart sker med ekonomiska termer eftersom  relationer som upprättas inte alltid visar sig i siffror. Samtidigt handlar det just om ekonomi i många fall eftersom ett självmord kostar samhället pengar, en människa som på eller annat sätt inte mår väl behöver hjälpa och stöd och detta kanske under lång tid!

Om vi undvek "olyckor" i form av relationskollapser, andlig ohälsa eller vad det nu kan vara så borde vi både kunna tjäna pengar och framför allt se till att fler undgår att bli skadade. Vi tänker ju så när det gäller t ex trafikolyckor. Det behövs säkrare vägar, sänk fart etc. Och argumenten är inte i första hand att spara pengar utan att rädda liv. Men varje räddat liv är en vinst i alla aspekter!

Enligt Dagen har man i, USA naturligtvis, räknat ut vinsten och hur rätt det än är, så är det nog otvetydigt en vinst med ett gott andligt klimat.

Joachim - som vill att hela Kungsbacka skall växa tro, inte i första hand för ekonomins skull utan för att rädda och skapa meningsfulla liv, men som samtidigt är jag övertygad om att vi skulle få pengar över till annat!

Ledarhelgen "Guds hjärta för landets ungdomar"

I Buråskyrkan i Göteborg samlades i helgen ungdomsledare från bland annat Svenska kyrkan och EFK för att få sydkoreansk inspiration. Huvudtalare var Kim Kiho, en sydkorean som inte är pastor men som varit engagerad i flera växande församlingar i Seoul.

Han inspirerade unga ledare i att jobba med smågrupper, s k celler och bl a hade han hört att "- Jag har hört att unga i kyrkan i Sverige spelar mer pingis än läser Bibeln. Så borde det inte vara", säger han när han blir intervjuad av Dagen.

Det var bl a UngdomsOas som genomförde denna samling och resultatet blev mycket lyckat! Ungdomarna gick därifrån med förnyad lust i att läsa bibeln. Återigen är det inget konstigt egentligen som hänt. Man lyfter fram behovet av att samlas i mindre grupper, att läsa bibeln och att be. Det som kyrkan lyft fram under hela sin historia. Och när det görs växer den. Och vice versa, när man slutar med de fundamentala verksamheterna, så dör kyrkan ut!

I min egen församling har vi hemgrupper, det är så vi kallar cellerna, och vi har haft det i ett antal år. På denna blogg har jag lyft fram detta med jämna mellanrum. Men jag kan i egenskap av herde se att det är i dessa grupper som många växer i sitt lärjungaskap. Det finns många andra mindre grupper i församlingen som också är viktiga men i dessa delar man inte tron på samma sätt. Samtalen kommer inte igång, inget bibelläsande eller bön etc.

Personligen tror jag att det gamla sättet att bygga upp vår verksamhet, med mycket församlingshemsaktivitet under veckorna och det nya med hemgrupper skulle kunna mötas. Att hemgrupperna kanske får en speciell verksamhetsprofil av t ex diakoni. Tänk en grupp som studerar skriften, ber och samtalar och som dessutom praktisera sin tro genom att kanske hjälper äldre eller funktionshindrade med något! På samma sätt skulle de redan befintlliga grupperna mer lyfta fram behovet av bibelläsandet och bönens roll.

Hur som helst finns det många positiva utmaningar i detta sätt att tänka. Tack till Daniel Kaiberger m fl som genomförde denna ledarhelg.

Joachim - som med tacksamhet och glädje ser en ny generation kristna växa upp i detta land

Krafttag mot religionsförföljelse

Har haft en underbar semester i Egypten under några dagar. Inte många egyptier kom vi i samtal med, men en ung kille såg våra kors och frågade om vi var kristna. Han var kopt och vi kom snart i samtal om de kristnas situation i Egypten, vad som håller på att ske. Även han kunde ge vittnesbörd om dödsskjutningar av bekanta i den stad han kom i från. Men med stolthet visade hans sin gömda bibel och man märkte hur tron bar honom. Tydlig förtröstan på frälsaren Jesus lyfte han fram och det är med blandade känslor man tänker tillbaks på detta möte.

Dagen skriver att " EU kommer med kraft att agera mot länder som inte agerar mot förföljelse av kristna. Det lovade EU:s utrikesminister Catherine Ashton i ett samtal med Europaparlamentariker i Strasbourg." Och det känns som att det är på tiden att denna problemställning blir tydlig. Det skall bli intressant att se vad man man menar med "förföljelse".

Är denna helg på konfirmandläger och även här uttrycker unga ledare våndan av att bära ett kors. Det finns en förföljelse och ett förlöjligande av troende i vår närmaste miljö! Respekten för kristna och det som vi tror på är inte särskilt hög, inte heller i massmedia. Att det förhåller sig på detta sätt finns det säkert många förklaringar till men jag tror att det till stor del beror på att vi själva, på det personliga planet, inte vet hur vår egen tro ser ut. Detta gäller även de som offentligt uttalar sig. Många saknar språket och därmed också mycket av innehållet i trons värld, eftersom de tre monoteistiska religionerna bygger på uppenbarelser som förmedlats oss genom bl a en helig bok.

Att trycka ner eller förfölja andra leder inte till något gott, men det betyder inte att man skall bli berövad sin frimodighet att utöva den tro som är ett med en själv. Många s k icke-troende vill inte få andras tro "påprackad" och önskar religiös neutralitet. Det man glömmer med ett sådant resonemang är att respekten för den som faktiskt är troende på ett djupare plan, än bara en samling åsikter. Man kan lätt bli en lika stor "påprackare" som den som man kritiserar genom att tro att denna "neutralitet" är ett allmänt önskemål! Även denna kan te sig väldigt olika beroende på att vi alla är olika.

Joachim - som ser att religiös mångfald kan bara bli möjlig om det inte ersätts med neutral enfald

Nu väntar sämre tider för församlingarna

"Åtta av tio församlingar tror att den ekonomiska situationen blir sämre de närmaste två åren än den var 2010. Det visar Kyrkans Tidnings stora ekonomienkät med kanslichefer och kyrkokamrer i hela landet."

Det är inte första gången detta budskap basuneras ut och frågan dyker hela tiden upp vilket åtgärdspaket man skall sätta in, hur man skall få ner utgifterna? Och till slut får man nästan en känsla av att kyrkan dör ut om vi inte har kapital! Och självklar, man behöver inte vara naiv, så behövs det pengar för att bedriva verksamhet, ha personal och fastigheter. Men kan det inte finnas något positivt i allt detta?

Kan det inte vara så att "yttre nöd" för oss kristna närmare varandra? Vi behöver inte ägna oss så mycket åt periferin utan mera åt den s k kärnverksamheten. Mycken mission och evangelisation kostar inte mer än tid och mod. Låt oss börja med allt det som faktiskt vi kan göra "gratis" och det är ganska mycket! Vår bundenhet till kapital har säkerligen bidragit till både bekvämlighet och minskad ansvarskänsla. Det finns alltid "någon annan" som dessutom har betalt som kan göra det ...

Den sämre ekonomin plus att man mer och mer upptäcker att "ett kristet Sverige" inte finns, tror jag kommer sätta igång engagemang som är nödvändiga och positiva.

Joachim - som både ser allvaret men också möjligheterna

Visioner och strategier

Visbybiskopen Lennart Koskinen går till storms mot ärkebiskop Anders Wejryds brist på visioner och strategi för Svenska kyrkan. Det verkar som avgående biskopar eller efter sin pension blir mer engagerade och tar ut svängarna något eftersom man inte tycks vara så ansatt?

Hur som helst är det intressant att se hur kyrkans kris går upp för fler och fler. Men vem är ansvarig för den kyrka vi har idag? Det verkar som ingen vill ta på sig någon skuld över att varit otydlig med den kristna kallelsen och uppdraget. Däremot har man oftast hittat "syndabockar" i andra grupperingar än ens egen.

Att diskutera nattvardsvin och intranät är ganska ofarligt om man jämför med kyrkans kärnverksamhet, som måste hänga samman med mission och evangelisation. Som vice ordf. i Oas rörelsen känner jag ett stort ansvar i att hjälpa enskilda och grupper med att mer och mer ta emot den hjälp Gud själv erbjuder oss genom sin helige Ande.

Det behövs visioner och strategier men det behövs också en ny känsla av vad som är det centrala i kristen tro. Omvändelse, försoning, Jesu person som varandes Guds enfödde son, Skriftens tyngd som innehållandes uppenbarelsen m.m. är enligt mitt sätt att se inte förlegade spörsmål. Ser vi det här som gemensammma problem i kyrkan kommer vi också att kunna ta emot visioner, för visioner tar man emot medan mål sättar man upp för att närma sig visionen.

Men det känns som vi mer fastnar i frågor runt omkring och mer och mer sällan nämns Jesu namn och person. Han är trots allt Kärnan och Stjärnan i den kristna tron!

Joachim - som gillar tankar kring visioner och strategier - frågan är vad vi vill se när vi tänker framåt

Andlig byggnad utan specifik tro?

En stor andlig byggnad ska sätta Göteborg på världskartan. Professor Stefan Tengblad, 44. som säger detta är ingen galen professor men han har en vild idé: - Bygg en universell katedral som står för mänsklig visdom, tolerans och andlighet, här på Heden skriver GT.

Detta förslag är ganska typiskt "svenskt".  Det visar på hur man uppfattar den kristna tron och även andra konfessioner. Det ligger i linje med migrationsverkets utvisningar eftersom grundsynen på tro inte är liv och övertygelse. 

För oss som är kristna är även det heliga rummet viktigt! Vi inviger rum för speciella ändamål och kyrkor får inte användas till vad som helst. Av respekt för det heliga finns det regler.
"- Folk får inte tro att detta är en religiös idé, för det är det verkligen inte. "Min" katedral ska inhysa aktiviteter varje dag för kulturella, sociala, andliga och religiösa ändamål." säger Stefan.

Man kan undrar vem som vill vara där egentligen, vari består andligheten? Men visst är det intressanta tankar och det pekar i grunden på en tomhet vi har i vårt samhälle. De stora shoppingcentrerna mättar inte de inre behoven så värst länge.

Joachim - som inte tron på idén att permanent hysa många i samma rum.

Ett nytt år

Vill önska er alla ett Gott nytt År. Jag tror inte att det handlar bara vad vi vill utan jag har stor förväntan på Frälsaren, vad han vill detta år.

Läste i Aftonbladet om följande händelse!

"Jesus sade: Stig upp, tag din säng och gå! Monique van der Vorst, 26, i Holland har varit förlamad i halva sitt liv men efter en olycka kan hon gå igen. – Jag kan inte förstå det, säger hon."

Du kan läsa hela artikeln om hennes botande här!

Så bönen är: - Herre välsigna detta nya år! Kom med helande på alla plan, för vi behöver det, inte minst i alla relationer. Vi ber om helande på det andliga planet, att den kristna tron utbreds bland det svenska folket.

När man läser om Monique så blir man inspirerad och Gud blir en som inte är passiv!

Joachim - som tror på helande

Den tibetanska buddhismens högste ledare, Dalai lama, besöker Sverige i april.

Detta är spännande och utmanande och ganska lätt hamnar man i det sk. "tyckandefacket", är detta bra eller dåligt och då tänker jag framför allt på Lamans medverkan i en gudstjänst i Lunds domkyrka. Läs vad domprosten i Lund säger angående besöket. Väldigt tänkvärt är Leif Nordlanders, ordf. i Oasrörelsen, kommentar i Dagen.

För mig är alltid syftet också viktigt, varför skall han komma och vilka konsekvenser väntar man sig? Och är det i kyrkans värld bör det ju på eller annat sätt bidra till att kyrkans missionsbefallning finns med. Sedan kan det vara intressant att se hur andra tolkar tillvaron och hur man vill formulera sin tro. 

För mig är det inte de stora skarorna som klarar av att ha en religionsdialog idag, eftersom det finns en relativ bred osäkerhet var man själv står när det gäller den inre övertygelsen. Jag tror snarare att man blir betraktare och att man lyssnar in vad som förmedlas. Vad som den nya kunskapen leder till är intressant och där tror jag att de som arrangerar mötet tar på sig ett ansvar i form av uppföljning. Frågor, typ vad är gemensamt och vad är religionernas särart?  bör ju komma upp i folks tankar.

Det skall bli spännande att se en utvärdering av denna gudstjänst.

Joachim - som som många känner att min religionsdialog är inte med andra världsreligioner utan oftast med något privat hemmasnickat.

Barnet i centrum

Det finns gott om julhälsningar idag och även jag vill naturligtvis önska er alla en riktigt god jul!

Men för att det skall bli det måste både du och jag hjälpa dem som vi tillönskar en god jul att det blir en verklighet. Ord måste bli handling och handling måste ha en kärleksfull tanke bakom sig.

Ingen kan rädda hela världen, men vi kan vara mån om de som vi är nära och som korsar vår livsvandring. Om alla svenskar hade denna mentalitet och tro skulle det se mycket bättre ut. Och framför allt tror jag att just den medvetna tron påverkar våra handlingar mycket mer än vad vi vill erkänna.

Brist på medveten tro skapar omedvetna handlingar där man många gånger bortser från konsekvenserna. Nu talar jag om tro i allmänhet! Personligen skulle jag ju dessutom önska att alla i dag tog till sig Jesusbarnet som sin Frälsare, eftersom jag tillhör den skaran som är övertygad om att världen skulle se bättre ut om alla kom till en kristen tro. Att missionsbefallningens ord i Matt. 28 går i uppfyllelse.

Men det är lätt att ha en vilja i ett land där vi har det så bra. Tänker på mina vänner i Rumänien och hur svårt de har det. Är glad över att vara kyrkoherde i ett pastorat som har ett så aktivt arbete bland funktionshindrade i det fattigaste av alla EU-länder.

Se förtvivlan i de bilder som spelas upp i länken nedan! För mig blir det god jul när man med Guds hjälp ser nöden och först låter sig själv förvandlas, för att sedan hjälpa de man kan. Så när jag önskar dig god jul så menar jag; Må Gud få förvandla dig alltmer genom det att han själv tillåts födas i ditt liv!

Här är länken på en pappa i Rumänien som hoppar från en teaterbalkong i protest mot systemet. Kanske inte det bästa sättet, men det visar på en värld som lider.

Joachim - Som mitt i allt njuter av Julen. Tack för att ljuset finns och att ingen kan ta det ifrån oss.

Skolavslutning i kyrkan vid jultid - religionens plats i vårt samhälle?

Skolverket säger att man får gärna ha skolavslutningen i kyrkan bara man inte ber, välsignar och läser evangeliet.  Samtidigt har mina barn, jag själv och många andra i detta land utsatts för raka motsatsen, att kristen tro är att närmast att betrakta som något påhittat som inte hör den moderna människan till.

Men tron på idoler (tv-utbudet), ekonomisk status, att man gärna får rösta ut varandra och då ibland med pakter etc. (Robinsson och andra tv-program) är okej. Ordet värdegrund nämns allt mer sällan och den stora tron idag, särskilt bland ungdomen om man skämtar till det lite, är snart tron på iPhones nya app-möjligheter. Ungdomarna, och för den del många vuxna, har idag inte möjlighet eller förmåga att tala om tron, om det som de innerst upplever som sin övertygelse. Man har lätt för att säga emot andra och annat, men när man vänder på resonemanget så blir det lätt tyst.

Vi vill ha demokrati och kärlek och förståelse. Vi vill ha mångfald och öppenhet. Vi vill ha vidsynthet och kunskap. Vi vill ha människor som är lyckliga och mår väl i vårt land men det känns som vi behövde lite mer insikt för att nå detta! Skolan, kyrkan m. fl. och inte minst våra politiker har ett ansvar för hur samhället utvecklas!

Elisabeth Sandlund skriver en ledare i tidningen Dagen om religionsfrihet som är i gungning i vårt land.

Hon skriver bland annat: "Lag och demokrati står inte i motsats till religionsfriheten. Snarare hänger begreppen ihop som ler och långhalm. Rätten att ?ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion" är enligt svensk grundlag, Regeringsformens andra kapitel, en av de grundläggande rättigheterna."

Låt oss i allt detta se vilka möjligheter vi har att utöva vår tro. Leo Tolstoy skrev  i sin bok Bekännelser om sitt eget liv. Trots rikedom, många barn, framgång i världen så saknade han något som de enkla människorna på landsbygden tycktes ha - tron. Det är inte alltid välgången kan mätas endast i rikedom och status. Leo såg att den kristna tron hjälpte människor på ett sätt som han själv längtade efter.

Joachim - som ser människan i kropp, själ och ande. Vi behöver fråga varandra hur vi mår andligt, utan att det blir integritetskränkande.

Tabberaset på Hotell Halland

Tabberas är en försvenskning av den latinska meningen Tabula Rasa som betyder rent bord eller att göra rent bord och vi känner främst till det från Emil i Lönneberga. Idag fick jag uppleva det på Hotell Halland. Hotellet och restaurangen Square bjöd in alla dem som annars inte blir bjudna på julbord pga av att arbetsgivare saknas eller något annat.

Då jag fick utgöra kyrkans representant så försökte vi bjuda in dem vi har kontakt med, främst de som vi känner genom våra diakoner och tillsammans med andra föreningar och kommunen blev vi ca 160 barn och vuxna! Ulf Normark ställde upp och spelade och Kungsbacka Lucia Helena Arvidsson var där med sina tärnor (Åke Eliasson sjöng solo!). Barnen fick julklappar av tomten och det sparades inget på julbordet. Mängder av sill och annat, t o m lutfisken var framdukad! Vi åt och njöt och många glada röster kunde höras.

Stort tack till Pontus på Hotell Halland, Patrick och Jonny, hans fru Kicki och all personal som ställde upp för dessa underbara människor som kom. Särskilt tack också till Linda som höll en vakande hand över allt. Det är sådana här stunder som förgyller livet och som ger hopp i en annars många gånger stressad och vilsen värld. Jag är övertygad om att vår himmelske Fader välsignade allt detta och gladde sig med oss.

Joachim - som känner stor glädje

Digitalt julevangelium

Fick på mejlen denna trevliga julhälsning som kan vara uppmuntrande för oss som är ute i cybervärlden.

Detta kan du se på YouTube. Mycket nöje och tack till Jonas/Annika för tipset!

Joachim - som är mätt och nöjd efter julbord med alla anställda.

Kristen tro eller vad?

Läser regelbundet de tre största kristna tidningarna i Sverige; Kyrkans tidning, Dagen och Världen idag. De kompletterar varandra och den som ofta lyfter fram en viss sälta är sistnämnda. Olika skribenter provocerar oss kyrkoledare i olika frågor och det är nyttigt och utmanande eftersom många av oss, präster, diakoner, pastorer m fl offentligt har lovat att följa bibeln och därmed också missionsbefallningen.

Siewert Öholm skrev på "opinion" i Världen idag en artikel om Yoga eller Jesus (se länk nedan) och detta är ett ämne som sysselsatt mina tankar en hel del. Många menar att man idag bör vara öppen för det mesta, för det kan väl inte vara så farligt att ha en tillåtande attityd mot sådant som erfarenhetsmässigt hjälper kropp och själ att må bättre, som t ex Yoga och annat som har sin inspiration från öster?

Att inte vara öppen får konsekvensen att man verkar vara "instängd", försnävad i sin andlighet och t o m kärlekslös. Detta i sin tur leder till att man lätt kan upplevas som arrogant och visar på en bristande ödmjukhet gentemot oliktänkande. Och en sådan person vill man ju inte vara eller bli!

Men då uppstår för mig en tydligt lojalitetskonflikt, inte gentemot andra människor för var och en måste respekteras, utan mot Jesus. Mig veterligen ägnade han sig åt bön, bibelläsande och gudstjänst. Han var med sina lärjungar och bedrev undervisning, som vi kan ta del av och som är grunden för min och andras kristna tro. Om allt detta blev en naturlig del i det ovan nämnda så vore det en sak, men jag upplever att det Jesus gjorde på korset och som är själva kärnan i den kristna tron, hans död och uppståndelse, försvinner när man tar in andra läror och det är detta som är mitt problem.

Läs Siwerts artikel och funderar vidare hur du ställer dig till allt detta.

Joachim - som är övertygad om att allt jag behöver för min salighet finns hos Frälsaren

Att vara medveten om Googles makt!

Satt i morse och lyssnade på ett utmärkt föredrag av Andreas Ekström, hemmason från Fjärås, och som sedan 1998 är anställd hos Sydsvenska Dagbladet, där han arbetar på kulturredaktionen. Han har fördjupat sig i sökmotorn Google, som är något mer än bara den sökmotorn vi alla använder på "nätet".

Små detaljer som är lite skrämmande är att Google visste, före presidentvalet i USA, vem som skulle vinna. Man kunde fyra veckor före smittskyddsmyndighetens rapport visa på svininfluensans spridning. Allt detta och mycket mycket mer vet man eftersom allas våra googlesökningar avslöjar oss. Lägger man därtill; Google maps, Earth, G-mail, You Tube, Health mm så har Google kartlagt hela vårt liv snart. Till detta kommer att man har ambitionen att scanna in alla böcker som finns, allt som allt kanske 100 milj. 

Är detta bra eller dåligt? Vi låter det ske utan större reflektion och kritik, medan kraft går åt till att argumentera emot "Fra-lagar" m m som vi i Sverige upplever som kontrollerande och som hotar vår integritet.

Har du en GPS i mobilen vet man var du är!

Vi har en teknik som utvecklas varje dag medan samtalet runt och den etiska problemställningen halkar efter. Andreas gav oss alla en välbehövlig tankeställare. Det gäller att inte bara vara eller bli anti, utan frågan är hur vi skall förhålla oss till utvecklingen och vad som händer med kommande generationer som växer upp.  

Joachim - som känner ett ansvar för kyrkan måste vara med i denna utveckling

Har du tid och lust kan du se följande lilla klipp om hur man kan slippa Googles kontroll. Obs! Det är inte på riktigt!

Ny religiös karta

Två situationer som fått mig att både småle och känna oro.

1. Första advent kom en kvinna in i kyrkan en timme före första gudstjänsten och undrade om det var något speciellt i kyrkan denna dag? Vänligt försökte vi förklara, det är ju första advent! En stor högtid, ett nytt kyrkoår. Att det var första advent visste hon, men hon undrade om det var något särskilt i kyrkan .. .. .. 

2. I en kassakö någonstans i Sverige utspelade följande samtal. En, som stod lite längre bakom hörde två personer samtala med varandra. Julmusik hördes i högtalarna och någon av de mera kända psalmerna spelades upp. Då säger den ena till den andre, att det är ju för galet, nu har de religiösa lagt beslag på storhelgerna också!

Det är helt klart så att vi inte längre i Sverige kan säga att vi är ett kristet land. Det finns inget genuint som kopplar samman oss eftersom julfirandet, som vi nu går in i, är väldigt individualiserat. Många är vi som fortfarande ser det som en kristen högtid men för andra är det något helt annat. 

Frågan är bara om det var så här vi ville ha det? Eller önskar vi något annat? Hur man än vänder och vrider så slutar det med att var och en får ta ansvar för sitt eget julfirande och i detta far många illa.
Två ljuspunkter som jag vill lyfta fram är Hotellet i Kungsbacka som vill bjuda dem som aldrig annars blir inbjudna till ett julbord. Genom bl a Kyrkan, Länkarna, Kvinnojouren m fl inbjuds människor till detta. Det andra är Kungsbacka pastorats julfirande i kyrkkaféet på julafton. Dit inbjuds alla som vill dela gemenskapen med några andra under några timmar på julaftonen!

Sänder här med en underbar julsång

Joachim - som ser fram emot julfirandet, att det skall bli en kristen jul för alla

En ny lovsång

På grund av olika omständigheter har inte tid eller inspiration funnits för att skriva på bloggen. Men efter nästa vecka ser det bättre ut. Nästa vecka undervisar jag på Rättviks Stiftsgård på "Medarbetardagarna" som Oas anordnar. Ca 100 personer är tillsammans och huvudtalare är Stanley Sjöberg m fl. Jag får står för det svenskkyrliga inslaget tillsammans med Hans och Berit.

Här kommer en länk till en lovsång som ni kankse inte hört tidigare:
In Christ Alone Worship Video with Lyrics. En sång att be över och bli uppfylld av!

Joachim - som önskar er allt gott så här på slutet av detta kyrkoår.

Foto: Eva Spångbergs kors som finns på Lärjungagården i Torestorp

Humanist hoppar av efter 14 års medlemskap

"Humanisterna har stängt in och begränsat humanismen så till den grad att jag inte längre känner igen mig och därför lämnar jag förbundet". Det skriver förskolläraren Malin Jonason i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Hon lämnar efter 14 års medlemskap. Även Dagen har med detta i sin tidning.

Malin skriver bl a "Bland Humanister finns ett ohöljt förakt för troende människor."

Personligen blir jag inte förvånad eftersom humanisterna senare tid mera har livnärt sig på att vara emot troende i olika sammanhang, istället för att komma med den "egna läran"och detta gäller deras attityd både mot kristna, muslimer och andra. Samtidigt finns här ett problem som jag som kristen kämpar med och det är att humaisternas kampanjer, kristendomens försvar och även kyrkans anpassning till rådande samhälle har lett till förvirring bland folk som saknar erfarenhet av att uttrycka sin tro och övertygelse. Det finns idag ett slags "religiös analfabetism" i vårt land. Man kan vara medveten om sin inre längtan - kalla det andligt sökande, men man vet inte hur eller orkar inte gå vidare med den utan konsumtion eller annat blir lätt religionen som fyller ens tid.

En mycket intressant artikel som tar upp detta från en liten annan vinkel finns i Svenska Dagbladet och handlar om hur viktigt det är att vi skall tänka positivt och gör vi det tillräckligt intensivt på något så kommer det till oss, vare sig det gäller hälsa, ett nytt arbete eller en diskmaskin. Artikeln handlar alltså om att positivt tänkande har ersatt bönen.

Människans jakt efter lycka och frid är föremål för många på "marknaden". Många vill tjäna pengar eller göra sig ett namn. Men kvarstår oftast en sökande människa som behöver en varaktig relation, som inte vill lägga ut en massa pengar utan som vill ha sanningen och känna frid. Vem tar ansvar för henne? Jesu anpråk att kunna erbjuda detta är värd att pröva! Han säger ju att han är vägen, sanningen och livet! Det kostar inget att pröva, mer än lite tid!

Joachim - som gläds över varje medmänniska som tar emot en tro som håller. Jesus är densamma igår, idag och i all evighet!

Regeringen kör över Skolverket

"Jesus är viktigare än Allah. Och Jan Björklund är den som bestämmer. Därför blir det mycket kristendom för eleverna i skolan." skriver Aftonbladet och Dagen.
– Det har varit den totalt dominerande religionen i vårt land och påverkat vårt levnadssätt på ett helt annat sätt än till exempel hinduismen, säger Björklund till SvD.

Och visst är det sant och även om man inte kallar sig för kristen så tror jag att man upplever den kristna tron, den kristna läran och traditionen som något som påverkat vårt land och hela värstvärlden mer än någon annan.

För att kunna förstå de andra religionerna är det av stor vikt att man vet var man själv står menar jag. En orsak till att dagens samhälle ser ut som det gör och där sådana krafter som SD får möjlighet att göra sin röst hörd handlar delvis om att vi är så många som inte vet vår egen historia/religion. Många ungdomar, oavsett nationalitet, men oftast svenskar, vet inte vad de tror på. Att presentera alla världsreligioner som s k jämbördiga är att se religionen som enbart en kunskap/teori. Så är det inte för ex en troende muslim eller kristen. Det är mer än en kunskap, det är ett sätt att leva. Jag förstår om Ohly inte begriper detta eftersom han inte är troende i den mening jag talar om. Se Dagen

Respekt för andra handlar alltid om den egna självkänslan och tryggheten. När en bruten självkänsla plåstras om blir det lätt rasism och diskriminering i dessa sammanhang. Därför är identitet, inte minst på det andliga området, så viktigt. Vi har tappat mycket av detta när vi under många år i samhälle, skola, vård etc tagit bort trons betydelse och då i vårt land särskilt den kristna tron.

Vi som är övertygade kristna har i många sammanhang fått stämpel av "tönt" på oss och annat mindre positivt. Det gör egentligen inte särskilt mycket eftersom tron inte är modebunden. Den kristna tron bygger på Guds ord och korsets försoning är densamma oavsett tid och plats.

Men mitt blogginlägg vill bara lyfta fram hur viktigt det är att förstå vår egna kristna tradition och att man inte bara kan ta bort den utan att det märks på ett eller annat sätt.

Joachim - som vill ha mer öppenhet istället för mer likriktning

Europarådet säger ja till samvetsfrihet i vården

Europarådet säger nej till inskränkningar i rätten till samvetsfrihet i vården skriver Dagen och detta är lite spännande eftersom framstående politiker i vårt land inte vill detta. Den medicinska etiken är om möjligt svårare än diverse teologiska spörsmål eftersom det både vid livets början och livets slut dyker upp valmöjligheter som är så svåra.

Rätt till livet har alla och vi skall ha en mångfald. Men när börjar livet? När börjar ens rätt? I detta är det positivt att Europarådet slagit fast att den enkildes samvete måstye respekteras. Vi har inom vården peronal som tycker, känner olika och som kommit fram till olika beslut i dessa vägval. Det handlar om respekt både för patienten och för den som sköter vården.

Samma samvetsfrihet borde man kunna införa i andra sammanhang därdet kan uppstå konflikter. Att göra våld på sig själv och sin övertygelse är i längden omöjligt för somliga. Vi får se vad som händer i framtiden.

Joachim - som vill värna om den lilla människan.