SD lika stort som V


Sverigedemokraterna har tagit sig över riksdagsspärren för första gången. I GP/Sifos novembermätning är SD lika stort som Vänsterpartiet skriver Göteborgs Posten idag.

Det är framför allt yngre män som delar SD åsikter och dessutom tycks det enligt artikeln vara så att "de två motpolerna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna ökar. Det är två partier som står för väldigt olika saker", säger Marie Demker.

Låt mig bara säga att jag inte håller med i SD's politik och mitt förtroende för dem som politiker är lågt, eftersom jag inte sett något resultat. Men det som intresserar mig är vad som händer med det etablerade systemet, som ju faktiskt blir hotat!

Skall man tiga ihjäl SD? Är det dialogen som gäller eller hur skall man agera om man nu "vill få bort dem". Uppenbarligen har de ju kommit för att stanna en stund på den politiska arenan. Som präst och kyrkoherde funderar jag ju över att, så som jag själv vill bli behandlad (som kristen) skall jag behandla andra (t. ex. Sverigedemokrater). Som alltid handlar det om respekt för de 6 procent som lägger sin röst på SD. Att fälla omdömen om dem är att säga att de är mindre vetande.

Det är egentligen detta min blogg vill lyfta fram. Det är inte SD's vara eller inte utan hur våra system fungerar i samhället. Jag vill ha en mindre partipolitisk rikskyrka och samtidigt skall man behålla demokratin! Jag vill att de, som är troende och gudstjänstfirare, skall få styra och samtidigt skall det inte bli en elitkyrka.

Men hur gör man då när man inte håller med! När man vill få dessa 6 procent att bli färre. Jag tror att man måste visa att man har ett bättre alternativ. Tydlighet och mod att stå för det man tror på är viktigt. SD har dragit nytta av att så många i vårt land idag inte riktigt bryr sig (jfr. t. ex. antalet som röstade i kyrkovalet). Det finns också många rädslor och man är rädd för konflikter. Därför behövs det ett öppnare samhällsklimat. Hur man når dit vet jag inte och kyrkan har säkert sitt ansvar i att det ser ut som det gör. Men tänker man positivt, så är vi 94 procent som inte rösta på SD.

Joachim - som vill ha mer demokrati

Hur når man enhet?


Jonas Gardell har beslutat sig att svara på Vatikanens beslut att stänga ute honom och hans tv-team från Roms kyrkor. I ett särskilt program kommer han prata om den "exkluderande Jesus" och då ta upp Vatikanens beslut att utestänga honom. Detta enligt Dagen och det har varit en diskussion kring att Gardell skall göra sina program. Följande gick att läsa i tidningen "Världen idag".

Friheten i olika sammanhang, som hänger samman med den demokrati vi lever i, måste ju också innebära att man får svara ja och nej. Vatikanen var inte intresserade av att öppna sina kyrkor enligt artikeln, men det betyder säkert inte att man inte kan föra samtal mm.

Gardell som kämpar för de kristna grunderna, så som han ser på dem, skall väl inte ägna sig åt hämnd? Och med detta måla upp andras tro som sämre. Man får väl respektera olikheten. Massmedia är ett utmärkt sätt att påverka många på samma gång. Det vet Gardell om någon. Men det kan samtidigt såra och skada.

Återigen kommer splittringen, som vi alla vet finns, till folks medvetande och man kan fundera på vad man vunnit. Det kommer att bli människor som tror på Gardell och hans Jesus och de som kommer att tycka illa om den katolska kyrkan, i detta fall. Men vad har man vunnit? Ingen kyrka eller person rymmer i sig allt. Det finns brister och sår. Låt oss istället fundera på hur vi når till helande med Kristi hjälp!

Joachim - som funderar på Jesu bön i Joh. 17.

EFK vill fokusera på församlingen


Evangeliska frikyrkans (EFK) pastorsdagar landade i fokus på församlingen. - Vi behöver byta inriktning så att de förlorade hamnar i centrum, utmanade Magnus Persson i tidningen Dagen.

Det är nyttigt ibland att fundera på vad det är man/församlingen fokuserar sig på. Efter att så mycket tycks kretsa kring senaste kyrkomötets olika beslut, så kommer frågan för oss i Svenska kyrkan, var ska vårt fokus ligga? Detta med församlingsbygge, visioner och gemenskaper i Jesu namn är frågor som jag ständigt vill lyfta fram.

Det känns allt svårare att i de egna stora sammanhangen ha ett gemensamt fokus. Själv ser jag gärna att vi på nytt lyfter fram församlingarnas vikt och möjlighet. Det känns lite som begreppet församling är på väg att försvinna och ersättas av annat. (Svenska kyrkans Församlingsförbund fattade enhälligt det beslut som betyder att organisationen till nyår går i graven och ersätts av Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.)

En kristen församling bör sträva efter en tydlig vision som har med Matt. 28:18 ff att göra. Och för mig blir det en orsakskedja, att den enskildes tro bygger på förkunnelsen (ord och handling)som i sin tur skall bygga på Guds ord (Bibeln). Med den helige Andes hjälp kan sedan den enskildes gåvor, som ju är tänkt för församlingen, bli till växt och leda till en förvandlad värld (miljön mm.)

Men så länge vi argumenterar mot varandra, där bibeln inte blir läst och där hjälparen, den helige Anden inte tillåts inspirera så kämpar vi enbart med eget förstånd och egen kraft. Detta räcker många gånger ganska långt, men inte ända fram eftersom Kyrkan inte är vår utan Herrens. Han är hörnstenen, kring vilken vår kallelse är att bygga på den grund som redan är lagd, Jesus Kristus.

Joachim - som tror, att om vi hjälper varandra med "fokusprocessen" i församlingarna kommer vi längre

Förföljelse av kristna .. ..


Omkring hundra miljoner kristna förföljs i världen, och det är i kommunistiska och i muslimska länder det är svårast att vara kristen. Under två helger genomförs nu en global bönedag för kyrkans förföljda. Skriver Dagen och det är på tiden att också detta fenomen kommer fram.

Själv är jag inbjuden av en gymnasieskola i Kungsbacka för att tala över ämnet "Diskriminering av kristna och kristendomen i samhället". Och detta med diskriminering och förföljelse är ett känsligt kapitel. Läs Tomas Österbergs artikel om detta. Eller det Helene Sturefelt, präst i Karlskrona, skrev en insändare om islam i lokaltidningen efter att ha mött muslimer som hotats efter att ha konverterat. - Islam har ett helt annat innehåll än kristendomen, frågan om innehåll är berättigad, skrev hon bland annat och fick mothugg av prästkolleger. Men pingstpastorn tycker hon är modig.

Den nya tidens attityder har förändrat gränsdragningarna, så att t. ex. pingstvänner och svenskkyrkligt folk i vissa lägen har kommit varandra mycket närmare eftersom man tillsammans kämpar för vissa grundläggande sanningar som ex. att bibeln är Guds ord. Respekten för en bok och dess uppenbarelse kan också få andra att närma sig varandra medan det i de egna sammanhangen kan uppstå konflikter.

Fler och fler anmälningar så som t. ex. Camilla Grepes kommer också in och det känns som att så fort man gör något kristligt i skolan så indoktrinerar man barnen. Skolinspektionen bad Växjö kommun och skolledning att förklara sig, men rektor Torbjörn Öberg säger sig inte ångra någonting. Enligt honom ingick mycket annat i den dagen som skulle ge en annorlunda lektion i lokal historia, och föräldrarna var enbart positiva.

Det handlar ofta om rädslor från flera sidor! Det handlar om övertro på att man kan förändra barns inställningar genom någon lektion eller en avslutning i kyrkan. Det handlar om att många av oss är historielösa och tar man bort vår bakgrund så är det svårt att bygga framtid. Sverige har en värdegrund som bygger på vår egen historia, inte på något österländsk eller annat. Detta är ju fakta, som vi inte behöver be om ursäkt för. Frågan är vad barnen tänker, när de ser oss vuxna brista ut i hårda ord eller ser Jesus utklädd på foton. Eller för den delen karikatyrer på Muhammed. Var tog respekten vägen?

Joachim - Som tror att tydlighet är bättre än någon slags neutralitet. Alla har en tro, frågan är bara vilken?

Förnyelse av kyrkan ... ...

"Alphapräst: Kyrkan är bättre än vad många tror.
Kyrkan som tog Alpha till Sverige bjöd in till församlingsförnyar-konferens skriver Dagen och jag kan bara hålla med Gita Andersson i detta.

Ibland känns det som vi i kyrkan tror att vi vet hurdan bild andra har av kyrkan och oss själva. Men det kan ju faktiskt hända att vi ibland har fel! Folks bild är kanske mer positiv eller så kanske de inte har någon särskild uppfattning!

När man leder Alphakurser kommer man många väldigt nära. Man möter deras tro och tvivel, där de just då andligt befinner sig och jag vågar påstå att det är ett fint sätt att få inblick i hur människor ser på kyrkan och den kristna tron. Det är inte alltid så som t ex. massmedia målar upp svensk kristenhet.

I det lilla sammanhanget vågar människor mera vara sig själva. Där finns kritik mot kyrkligt anställda som inte skött sig men där finns också tacksamheten över samma kategori människor som varit tröstande och hjälpsamma. Just det lilla sammanhanget är viktigt för att förnya kyrkan. Människor har idag ett stort behov av vara bland andra som man känner förtroende för och som man kan dela tron med. Där man helt enkelt slipper vara rädd! Här kan man lyfta fram både sin inre tomhet, längtan efter tro och samtidigt visa sin sårbarhet.

Den 25 januari 2010 startar nästa Alphakurs i Kungsbacka församling med förhoppning att hjälpa ytterligare några människor till en medveten kristen tro och fördjupning av densamma. Glädjen som de flesta visar upp i samband med Alpha är tillräcklig för att känna det meningsfullt att termin efter termin erbjuda en ny kurs.

Joachim - som ser den kristna församlingen som en gemenskap fylld av hopp

Israel - en demokrati i mellanöstern!


I Dagen står följande: ”Att vi bjöd in Donald Boström är ett bevis för styrkan i vår demokrati” menar Israel och efter att själv varit där under två veckor och även i grannlandet Jordanien, så måste det nog sägas att Israels demokrati är betydligt mer utvecklad än många av de andra ländernas runt omkring.

Man kan på hörsägen tydligen uttrycka sig hur som helst om Israels ev. beteenden, så som Boström har gjort, men var finns kritiken mot de muslimska länderna? "Utfrågaren pressar den svenske frilansjournalisten under 40 minuter. Han hävdar att anklagelserna är fabricerade lögner och att svensken inte lägger fram några bevis. Boström genmäler att han bara framför palestinska familjers anklagelser och att de bör undersökas." Demokrati har med yttrandefrihet att göra, men man borde kunna förvänta sig en större bevisning när man på förhand vet med sig vilka konsekvenser det skrivna ordet för med sig.

Och denna dialog fick genomföras i det land där man från svenskt håll menar att soldater skjuter folk för att ta deras organ!

Demokrati är inte svart - vitt utan det finns många nyanser. På ett sätt känns det som demokratin har blivit något svagare i vårt eget hemland. När t. ex. flera firade kyrkomötets beslut före de är fattade, så leder det till slut att vi inte behöver ha sammanträden. Demokratins viktigaste inslag är att det finns dialog och kommunikation. När sedan protokollen är undertecknade och justerade, så får vi fundera över hur vi skall förhålla till fattade beslut.

Joachim - som är övertygad om att demokrati är något levande som man alltid behöver jobba med, oavsett om det är utomlands eller här hemma

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 5


Har nu kommit hem från det Heliga landet och försöker landa efter 12 dagar med enormt många intryck. Här kommer ett axplock av upplevelser: Mässfirande (Tabgha, dopstället, berget Nebo, Getsemane, Trädgårdsgraven), Gallileén, Amman, Petra, jeepfärd i öknen, bad i Döda och Röda havet mm och inte minst Jerusalem.

Ett personligt minne är en kort stund i Övre salen (nattvardssalen) i Jerusalem där ett hundratal amerikaner sjunger lovsång när vi kommer. När den egna gruppen går vidare går jag tillbaks till amerikanarna. De är färdiga och jag sänder frimodigt en hälsning från Sverige. Efter kort samtal med pastorn frågar han om de får be för mig och jag är inte sen att tacka ja. Där står jag med hela den amerikanska gruppen omkring mig och de ber intensivt med handpåläggning.

Anden är starkt närvarande och jag får påfyllning och smörjelse. Det är stort och jag känner tacksamhet över kristna vänners omsorg om min tro.

Det finns mycket mer att ta upp, men den gamla sanningen, att man blir välsignad när man far till dessa heliga platser besannas gång på gång.

Joachim - en nöjd och trött reseledare/kaplan

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 4


Har denna dag ägnat tiden åt öken, sten och klippor. Staden Petra i Jordanien och ökenlandskapet Wadi Rum. Blir på två sätt påmind om att man för tvåtusen år sedan hade en kultur som var i många stycken helt otrolig.

Ökenlandskapet vittnar om Skaparen, att det är en mycket mäktig skapelse vi lever mitt ibland. Vi är inte först, inte störst och definitivt bör man bara vara lyhörd när Gud talar till oss eftersom, tror jag, han talar mycket mer än vad vi många gånger är medvetna om. Och detta har han gjort länge och för många!

Men vi har fullt upp med att själva tala, föra fram åsikter och teorier. Mer och mer märker jag, när jag ser genom allt jag får uppleva här i det heliga landet - Israel och Jordanien, att det handlar om omvändelse och tro. Det handlar om längtan efter förlåtelse och evigt liv. Jesu dop vid Jordan, Mose på berget Nebo, Petra, nabastéernas huvudstad i Jordanien etc. är alla platser som visar på ärlig tro. Och till den hör renhet - Mose kom inte in p g a sin trolöshet, Johannes dop av ett renhets dop!

Vi som är kristna, som kallar oss kristna måste på allvar förstå att det handlar om allt detta - omvändelse, tro och att lyssna in. Och att grunden för detta ligger i att Gud unnar oss glädje och frid. Orenhet och falskhet binder och tynger.

Joachim - som låter platserna predika

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 3


Har idag besökt Citadellet i Amman, en moské och kungens bilmuséum. Eftermiddagen ägnades åt bad i Döda Havet och god middag med solnedgång över havet med Israel i bakgrunden.

Dagens tanke är hur viktigt det är med tron. För att vara en rättrogen muslim bör man be fem gånger om dagen! Men oavsett hur mycket muslimerna ber så blir frågan hur jag, eller du, visar tron på Jesus. Är vi verkligen troende så borde det få konsekvenser i våra liv. Är vi s. k. sökare så innebär det vissa saker. Huvudsakligen är att vi är äkta och trovärdiga mot oss själva och andra! Jag personligen är väldigt trött på människor som är tyckare utan att veta vad de själva står.

Jag är kristen och inte muslim. Jag tror att varje människa på detta jordklot behöver Jesus och hans försoning. Den frälsningsgärning han gjorde på korset är livsnödvändig! Detta betyder att även att våra muslimska vänner behöver Jesus. Han är inte bara en profet, han är Guds son, världens Frälsare!

Joachim som i morgon bl. a. skall se samma utsikt som Mose!

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 2


Sitter på ett hotellrum i Amman och smälter intrycken av de sista dagarnas upplevelser. Har varit runt Galliléen och besökt heliga platser: Där Jesus kallade lärjungar och mötte dem efter uppståndelsen, brödundrets plats, bergspredikans plats, där "svinundret" skedde, Jesus gick på vattnet och stillade stormen, Kafernaum, Bebådelsekyrkan i Nasareth samt Josefs hus etc. Och idag har vi varit vid den romerska staden Jerash i Jordanien.

Det är stort och mäktigt och jag märker att tron hos resesällskapet växer. Jesus är verklighet och Bibeln är sann! Jesu vilja och liv finns där och mer än någonsin känner jag att det är viktigt att lyfta fram bibeln som kristendomens grund. Vi for även igenom staden Kana och det känns lite speciellt i dessa dagar.

Tro, kunskap, övertygelse och mycket annat som rör sig i vårt inre måste känna och bli äkta för oss själva. Att vara på plats är att utsätta sig för påverkan! Man blir berörd och jag önskar verkligen alla som kallar sig själva och vill vara kristna en möjlighet att komma till det heliga Landet.

Joachim - som i morgon bl. a. flyter i döda havet
(Bilder föreställer berget där Jesus höll sin Bergspredian. Saligprisningarnas kyrka)

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 1


Far idag till Israel och Jordanien och kommer hem om 12 dagar. Jag gör det eftersom min ambition är att de människor som vill skall få möjlighet att komma till det heliga landet. Att fira mässan, vandra omkring på de platser där Frälsaren själv gått lämnar en inte oberörd. Resan är framför allt en pilgrimsresa och inte så mycket en resa i att förstå det nuvarande politiska läget, vilket vi kan ha många olika uppfattningar om.

Förhoppningsvis hinner jag skriva något under resans gång på bloggen. Tekniken måste också fungera. Det är högt ställda förväntningar från resesällskapet och vi får be att allt går väl. Tillsammans är vi 25 personer varav de flesta kommer från församlingen.

En ständigt återkommande tanke som gäller oavsett om man är hemma eller på resa är vad omgivningen ger mig själv. Vi kan ha fokus till vardags på allt man saknar eller på sin egen oförmåga. Men hela Guds skapelse predikar ständigt för oss och detta kan bli särskilt påtagligt i Israel.

Joachim - som alltid är kluven i att lämna familjen. Det är alltid med blandade känslor, men när man väl har kommit i väg så blir det bra.

Kyrkovalet - en liten reflektion


Nu kommer efterspelet av kyrkans eget val och man analyserar vinnare och förlorare. När tidningen Dagen skriver följande "Den tidigare justitieministern Thomas Bodström har kryssats in till kyrkofullmäktige i Boo församling, Stockholm. En plats som han aldrig ville ha.", så känns hela systemet förlegat. Och hur kan man ställa upp, och dessutom få en plats på en lista, när man från början har deklarerat att man inte vill, är för mig en gåta.

Personligen är jag för en fungerande demokrati men jag har inget givet svar hur valet skall ske i kyrkan istället för nuvarande system. Men för mig är demokrati, att alla som är med (aktiva), skall få möjlighet att rösta. Det är inte demokrati när människor skall bestämma över andra och samtidigt inte vara delaktiga. Skall man spetsa till det så blir det till slut så, att de som sitter vid sammanträdesbordet bestämmer över dem som knäböjer vid nattvardsbordet.

Som tur är befinner jag mig i en bra situation som har engagerade förtroendevalda på det lokala planet. Men tillsammans måste vi verka för ett annat valsystem. Så att de, som inte vill bli invalda, slipper! Stackars Thomas!

Joachim - som har ett gott samarbete med de förtroendevalda

Ps. En annan kändis som röstats in är Carl Bildt. Han har säkert tid? Ds.

Biskop Bertils begravning


"Här begravs den populäre biskopen Bertil Gärtner" blev rubriken i tidningen Dagen. Det stämmer att han i många sammanhang var populär. Gudstjänsten blev en manifestation av kristen tro och ekumenik. Tyvärr kunde jag inte själv närvara. Läs vad Dagen skriver.

Biskop Bertil var också "Gäst hos Hagge" den 23 febr 1982, där programledaren samtalar med biskopen, som fritt ur hjärtat berättar om sitt liv och sitt arbete i kyrkans tjänst.

Biskopen har varit stor under sin levnad, radikal i många stycken och modig! Ifrågasatt och pressad, men aldrig undfallande! Men jag tror att det som Bertil har sått, inte bara här hemma i Sverige, kommer att bära frukt. Det är viktigt för oss, som bygger dagens församlingar, hur vi skall gå vidare! Det sker inte med åsikter eller att ha rätta politiska åsikter, utan det handlar om att leva i helgelse och överlåtelse. Och detta sker inte utan Guds hjälp! Detta visste Bertil om någon.

Joachim - som önskar Bertil den frid som övergår allt förstånd och som bevarar våra tankar och hjärtan i Kristus Jesus vår Herre.

Reseintryck från den eviga staden Rom


Så har man kommit hem efter fem intensiva dagar i Rom. Det blev verkligen en studieresa under vilken vi fick bese mycket. Det finns hur mycket som helst att studera och historiens monument duggar tätt.

Ett par reflektioner som jag vill lyfta fram. Vad lämnar vår generation efter sig? Och vad skulle vi vilja att människor skulle uppmärksamma? Vi var bl. a. på det kända Colosseum, som ju egentligen är ett förskräckligt monument över människans ondska. Men har vi lärt oss något? Slår vi inte ihjäl varandra på olika sätt även idag!

Att vara i Nekropolen, de dödas stad, under Petruskyrkan och bese Petrus grav och benrester är något som berör. Jesus säger så tydligt att han skall bygga sin kyrka på Petrus, Klippan. När man står där i Rom blir det väldigt tydligt. Samtidigt handlar det ju om hur du och jag bygger! Vilka kyrka vill du bygga? Var har du din grund? Har du lidit som Petrus och Paulus? Det finns många tankar man kan meditera över.

En märklig händelse var att jag gärna ville träffa en katolsk Prior vid namn Luke. Träffade honom vid olika tillfällen för tio år sedan. Men hade inget tel. nr, visste inte var han höll hus. Var inte ens säker på om han levde! Den fria eftermiddagsstunden ägnades åt shopping på en utvald gata med många affärer. Inte långt därifrån finns en kyrka med fina mosaiker och jag fick med mig några andra att besöka denna kyrka, när vi nu ändå var där. Innanför entrén sitter Luke i det första biktbåset och jag får av en händelse syn på honom. En stund sitter han just i denna kyrka, det finns många kyrkor, och jag får samtala lite med denne åldrande gamle prästmunk.

Joachim - som är så tacksam över alla intryck

Ny musik / sång


Ni har säkert hört den förr, men den tål att höras många gånger. Simon Ådahls sång/bön för Sverige. Se bildspelet och lyssna på sången, men framför allt be för Sverige och för väckelsen i vårt land.
Joachim - som är på personalresa i hela fem dagar.

Inte populärt bli kantor


Jag är inte speciellt förvånad eller överraskad, samtidigt som jag är något bekymrad. Men de yngre generationerna har inte visat överdrivet intresse för orgelspel eller psalmsång. De otydliga gränsen mellan olika musiktraditioner gör sig påmind och s. k. lovsång betraktas av många musiker som "mindre fint".

Dagen lyfter fram detta och skriver: "Ungdomar vill bli musiker. Men absolut inte kyrkomusiker. Och snart kommer stora pensionsavgångar."

Som vanligt börjar man först nu fundera på hur man skall göra kantorsjobben mer populära. Varför skall alltid de yttre omständigheterna få sådan inverkan? Själv är jag övertygad om att en viktig del är att musikens utövare måste vara bekännande kristna och tillsammans med övriga i arbetslaget vara klara över vilken vision man skall sträva efter i församlingen. Varken präst, musiker eller någon annan kan köra sitt eget "race" och det har under historiens gång hänt alltför ofta. Vi är vana vid prästcentreringen i vår kyrka. Men denna "centrering" kan också finnas runt musikern, pedagogen, kamreren, vaktmästaren etc.

Joachim - som är naiv i att tro att denna nöd leder till något gott

Israel och medierna


Om några veckor far jag tillsammans med 23 andra till Israel. Som reseledare är jag mån om att de som kommer till Israel skall få uppleva landets olika sidor. Framför allt är det en pilgrimsresa. Vi firar mässan och far till de "heliga" platserna. Men det handlar inte bara om kristendomen eller de andra religionerna utan man måste också beröra dess historia och politik.

Hur många vet att det idag är en "väckelse" på gång i landet. Många judar bekänner sig till en kristen tro och blir på så sätt "Messianska Judar". Hur många känner egentligen till att en minoritet av Palestinierna är kristna. Ja, det finns mycket att lära och upptäcka och tyvärr har många svenskar endast den bild som massmedia målar upp.

I Dagen finns följande att läsa: "Kritik mot bevakning av Mellanöstern - Konferens med representanter för tre religioner diskuterade ämnet" och här är man överens om att bevakningen kunde varit bättre. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=187112

Bl. a. står det, att "Lisa Abramowicz, representant från Judiska församlingen, höll med Boeryd om att journalister behöver skildra mer bakgrund och historik. Inte bara förenkla och måla i svart och vitt."

Generellt är detta ett dilemma också när vår egen kyrka beskrivs i lokala massmedier. Syftet är inte alltid klart. Och baskunskapen tycks ibland saknas. Fast de flesta av oss vet, att det inte alltid är sant det som står i tidningarna, så påverkas vi och det styr vår uppfattning i många frågor. Massmedias makt är mycket stor.

Joachim - som önskar att alla bekännande kristna någon gång skall få möjlighet att komma till det heliga landet

Var är de hängivna ungdomarna?


Carl-Henric Jaktlunds stora sorg är ungdomarnas massflykt från församlingarna - nu vill han att problemet ska bli synligt skriver tidningen Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=185365

Själv växte jag upp i Kyrkans Ungdoms anda och gemenskap på 70-talet och vi var både många, hängivna och engagerade. Bo Brander som var kaplan på Kronoberg utanför Växjö hjälpte mig och flera andra till en medveten kristen tro som har burit oss genom livet.

Bosses förkunnelse tillsammans med övriga ledare på denna tiden var väldigt tydlig och många av oss blev mer engagerade i kyrkan som ledare i olika sammanhang. Finns detta ledarskap idag? Carl-Henric Jaktlund letar systemfel i församlingarna. Han upptäckter brist på vuxna ledare, otillräckligt stöd för ungdomar som vuxit ur tonårsgrupperna och en alltför onyanserad förkunnelse.

Samtidigt sker mycket som är positivt just nu. I går t. ex. startade några äldre ungdomar i församlingen en hemgrupp. De kommer från olika församlingar, men det viktiga är fokus på Jesus och bibeln som Guds ord.

Vi som är ledare i kyrkan måste på allvar fundera på hur vi kan stödja dess ungdomar. De kommer med sin stil, sin musik, sin tidsuppfattning etc. och det handlar om att med vislig hand leda dem rätt. Alltför ofta har det i kyrkans historia handlat om att anpassa nya generationer till det befintliga. När det då kommer s. k. nymodigheter kan lätt konflikter uppstå. Och nu tänker jag inte på bibliskt/teologiskt innehåll utan mer på det yttre.

Fast jag märker att många ungdomar vill tillbaks till en slags kärna i kristendomen. De vill lyfta fram vem som är biblens Stjärna! Kristus!

Joachim - som ser ungdomar som en positiv utmaning

En politiskt korrekt gud är inte Gud


Ibland blir man positivt överraskad av saker man läser i tidningen. Birger Schlaug skriver följande i Dagen: "En kyrka som anpassar sina grundläggande teser efter politiska vindar känns mycket trevlig, men alls inte trovärdig. Jag tror, att om det finns en Gud, så inte anpassar han sig till det som för tillfället uppfattas som politiskt korrekt."

Det finns olika sätt att nå fram i opinionen. Det kan vara att synas, höras eller tillhöra majoriteten. Ser man till de bibliska personerna så var de ofta ganska ensamma (ex. Moses). Men har man en vision och vågar hålla fast vid den, så blir det ett annat djup. Folket gnällde på Moses och gick sin egen väg (byggde guldkalven), men han höll fast. Det är respekt och trovärdigt.

Schlaug skriver i slutet av sin artikel: "Ska man tro på en Gud och på en skrift man anser är helig, då ska man också göra det. Allt annat blir fånigt. Hur trevligt, demokratiskt och mysigt vi än kan tycka att det är. Men religion är religion, filosofi är filosofi och politik är politik. Om en kyrkas uppfattningar först har malts genom den kvarn där bara det som är politiskt korrekt, och som går under benämningen "modernt", kommer ut känns det mest som en förening vilken som helst. Det har också ett värde. Men det har nog inget med Gud att göra."

Joachim - som med spänning skall se vad denna debatt leder till

Humanisternas ”avdop”


Kom till oss och bli av med ditt dop. Det är Humanisternas ungdomsförbunds budskap under Bok och bibliotekmässan i Göteborg. Skriver Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=183021

Man vet inte riktigt hur man skall reagera. Men helt klart är att det finns ett underliggande förakt mot det kristna och dess utövare. Hade det funnits någon form av respekt, så behöver man inte förlöjliga dopet med att ta fram en rosa hårtork.

Jag kan köpa att man inte gillar dopet och den kristna tron. Men en livsåskådning/filosofi, eller vad vi nu skall kalla Humanisternas "tänk" för, måste bygga på något eget utan att hela tiden förlöjliga andra.

Med den upptrappning av religionsförföljelse som finns i detta land så kommer det snart att sluta med fysiskt våld. Den psykiska misshandeln finns redan på flera ställen och den står idag inte kristendomen för! Vi kristna har i vårt land gjort många fel och vi är långt ifrån perfekta på något plan, just därför är vi troende! Men vi vill inte ha bråk eller polemik utan en ömsesidig respekt.

Joachim - som är bekymrad inför hur det kommer att se ut i vårt land om några år.

"Om-sorg" hela vägen

Sorg är väl något som vi alla vill undvika så mycket vi någonsin kan. Ändå utsätts vi för och berörs av sorg nästan varje dag, oavsett ...

Populära inlägg