Nu har jag arbetat drygt en vecka efter en mycket god semester. Den innehöll goda stunder med familjen, mc-turer (bl a ända till S:t Anton i Österrike!) samt en vecka på Oasrörelsens sommarmöte i Jönköping under vilket jag var engagerad.
Man laddar batterierna och särskilt viktigt för mig är att ladda de "andliga" batterierna med god undervisning, lovsång och bön. Att möta troende från alla möjliga sammanhang och bli inspirerad.
När man kommer tillbaks till sin "vardag" möter man andras semesterberättelser och flera av mina vänner har just varit på konferenser och andra stora kristna möten som samlat tusentals i landet. De berättar med tacksamhet och glädje vad Gud gjort och oftast vittnar de också om en speciell Gudsnärvaro.
Min fundering är nu om fokuset ligger på att fylla på där det tömts under terminen eller är fokuset inför det som ligger framför en. En jämförelse är att när jag går till nattens vila, gör jag det för att jag förtjänar god vila efter en lång arbetsdag eller känner jag att jag måste sova gott för att orka med morgondagen. Naturligtvis är det alltid båda synsätten som gäller.
Men man kan bli stressad om man har för höga förväntningar eller ett felaktigt fokus som gör att man är missnöjd. Själv är jag, efter Jönköpingsveckan, klar över min egen kallelse och tjänst. Det blev både att lämna det gamla och gå in i det nya. Jag är klar över att jag är där jag skall vara och gör det jag skall göra och Gud kommer att förse med det man behöver. Nu är bara frågan på vilket sätt och när. Men det gäller att vara lyhörd inför vad Gud vill säga. Att sträva efter urskiljning och var vis.
Tänk om vi tillsammans kunde hjälpa varandra ännu mer att ta vara på det som händer med oss under sommarveckorna. Då kommer ju oftast både det som vi kämpar med och det som är positivt upp till ytan. Och många gånger tänker vi att vi inte skall gå in gamla stressande ekorrhjul utan vi skall bevara något av känslan vi fått under vår ledighet.
Jobbar vi för att få semester eller har vi semester för att orka jobba? Faktum är att vi lever i en kluven värld. Jobbavtalet säger att vi skall tjäna in våra semesterdagar. Men mycket annat i våra liv pekar på att vi först måste vila för att orka. Frukosten påstås vara det viktigaste målet på dagen. Den ger kraft inför det som ligger framför.
Joachim - som känner tacksamhet över att fått fylla på ur de goda källorna
En blogg för att öka kommunikationen mellan Holmgrens begravningsbyrå och samhället. Syftet är att lyfta fram olika aspekter kring liv och död, tröst och sorg. Vi vill hjälpa till att lyfta upp det svåra och visa på en väg framåt. Ställ gärna frågor och kom med synpunkter! Tillsammans delar vi livets villkor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Om-sorg" hela vägen
Sorg är väl något som vi alla vill undvika så mycket vi någonsin kan. Ändå utsätts vi för och berörs av sorg nästan varje dag, oavsett ...
Populära inlägg
-
Detta är en intressant artikel eftersom det är min gamle chef som är den omtalade prästen som får gå. Det stämmer att Pär är en folklig präs...
-
"Tanken om yrket som ett kall har minskat bland sjuksköterskor men bland präster lever kallelsemedvetandet". Det visar en ny unde...
-
Sorg är väl något som vi alla vill undvika så mycket vi någonsin kan. Ändå utsätts vi för och berörs av sorg nästan varje dag, oavsett ...
1 kommentar:
Vad härligt att du börjat blogga igen Joachim!
Jag tror på att ha med sig semestern i ekorrhjulet - om ekorrhjulet är bra blir också nästa semester bra. På något sätt handlar det om att stanna upp, lyssna, känna tillit till att bli ledd och sedan leva sitt liv efter bästa förmåga varje dag. Ibland går det bättre - ibland krävs det extra ork och en lugnare frukoststund för att klara dagen.
Allt gott till dig!
Skicka en kommentar