Det vi saknar styr många gånger mer än det vi har

Alla saknar vi något, ingen är fullkomlig. Tro inte att du är något kommer snart som en tanke i vårt inre! Ja, uttryckssätten som visar på ofullkomligheten i våra liv är många och vi är för det mesta väldigt medvetna om vad som saknas.
Det kan vara fråga om svag hälsa, bristande ekonomi, arbetslöshet, ensamhet, meningslöshet rent generellt. Bristande begåvningar, ett vackert utseende mm. Hur som, är det många gånger bristen (som kanske enbart är inbillning!) som styr vår syn både på oss själva och andra.

Ofta är det ekonomin och vår välfärd som dominerar dessa resonemang. Inte ofta hör jag att man lider brist på tro, att det finns en saknad på det området. Det är liksom inte lika viktigt som allt det andra som lyfts fram.

Och egentligen är det väldigt tråkigt att just bristerna styr så mycket. Jag kan förstå att om hälsan saknas, om ekonomin inte går runt så att man saknar hus och hem och något att äta, att det fyller hela ens tillvaro. Men det är inte denna ohälsa/fattigdom jag tänker på just nu utan alla de som tycks ha allt vid en första anblick. Den stora majoriteten i vår stad och i vårt land. Visst, många är tacksamma, men i samtal hör jag ofta att det finns ett behov av att lyfta fram bristerna. Och det gör något med oss. I bästa fall mår vi bättre när vi s a s pyst lite och vi har nog ett medfött behov av att vilja ha mer. Redan Adam i paradiset visade på att vilja ha mer. Och Ormen, som förledde dem, berättade inte om allt gott Gud hade gett mänskligheten utan pekade enbart på en snål Gud som inte lät dem äta av alla träd.

Vi har något inom oss som, ju mer vi blir medvetna om det, blir bättre blir på att hantera. Och det är bristen på att se det vi faktiskt har och delar detta med andra. Varje morgon så kämpar jag med att fokusera på hur frisk jag är. Inte att jag har gått igenom sjukdomar och undrar om de skall blomma ut igen som en tickande bomb. Och idag är jag mycket bättre på det än för något år sedan. Tänk om jag lever till nitti och bara tänker på den dagen jag skall dö! Så dumt! Då har jag ju inte levt! Varje dag funderar man på den tid man fått och hur man kan förvalta den. Det är mycket man inte hinner med men det är bättre att tänka på det man faktiskt gör och upplever. Då lär man sig efterhand att kanske bli bättre på att prioritera!

Återigen handlar det också om att omgivningen kan hjälpa oss att se det vi har och det vi kan lyfta fram. När vi inte fokuserar på varandras brister, misslyckanden eller vad det nu kan vara utan istället ser talangerna, det unika i varje medmänniska, så blir vi alla rikare och friskare!

Det är därför vi också behöver jobba med tron! Tron hjälper oss att inte enbart se bristerna utan mer på hur mycket Gud vill ge och hjälpa och faktiskt redan har gett till oss alla så mycket! Tron handlar om ett förhållningssätt där jag själv i första hand är mottagare för att sedan kunna ge vidare. Och Gud förser oss, han fyller våra tomrum och svarar på våra böner, fast vi inte alltid tror det. Men för att se detta behöver vi hjälp och erfarenhet.

Vi lever i en livskamp och tron vill hjälpa oss att se att det finns någon som är med oss i denna kamp, trots att det många gånger ser så mörkt ut och lidandet och döden är nära. Men även i den mörkaste dal är Herren närvarande. Guds fiende vill att vi istället lever våra liv med att ständigt anklaga, se brister och glömma bort det goda.

Joachim - som är övertygad om att vi behöver stödja varandra i att ser på möjligheterna istället på hindren.

Fotot vill hjälpa oss att associera till att någon bär oss, men låter oss gå själva...