Vem granskar RFSL?

Eftersom RFSL har ett stor inflytande på vilka normer och värderingar som förmedlas i svenska skolor behöver även den organisationen granskas, menar i tidningen Dagen Peter Larsson, pastor.

Han skriver bland annat också följande:
"De (RFSL) vill alltså vägleda till en fri sexualitet utan hämningar där det inte finns något rätt eller fel. Där man inte nöjer sig med att män är med män och kvinnor med kvinnor, utan man ska kunna blanda och vara med båda. Man ska också kunna vara med flera samtidigt. För detta kräver RFSL respekt och att allt ska betraktas som lika normalt, lika rätt och lika bra. Vill vi verkligen att Sveriges land ska genomsyras av dessa värderingar?"

När man tänker på vilken genomslagskraft RFSL har, så behöver man lyfta upp dessa frågor. Gränsdragningarna har idag blivit så subjektiva och individuella, att det finns ingen allmän norm längre, utan var och en skall ha rätt att leva sitt liv som den vill. Och det är klart att om inte Bibeln är rättesnöret, så finns det ju ingen begränsning om man skall leva med två fruar eller två män. Frågan är vad och vem som skall sätta gränserna?

Här finns många tankar och en av dem är att vi alltmer, i strävan efter att alla skall acceptera allt, inte bryr oss om varandras relationer. En sak är att folk lever sina liv som de vill, en annan är att jag skall tycka om det. Mer och mer märker jag som präst att många är ensamma med och i sina relationer. Och den ständiga rädslan att bli klassad konservativ, intolerant osv. är otroligt stark. Man har tystnat! Det får konsekvenser i hur ärliga vi är mot varandra.

Otroligt mycket fokus ligger på själva "sexet" i dagens massmedia och det är inte ofta man hör talas om trohet, renhet, förlåtelse och livslånga äktenskap i dessa sammanhang. Själv har vi under de åren vi varit gifta, och det kan frun intyga, haft berg och dalgång i äktenskapet. Och idag är jag otroligt glad över människor som vågade bry sig om oss. Som inte sa vad vi kanske i stunden ville höra, utan sa vad vi behövde höra!

Som präst möter jag rätt så många som efter en separation önskar sig tillbaks till sin gamla relation, men de flesta backade ju upp skiljsmässan. Ibland är det helt nödvändigt att dela på sig, men i både glädjen och sorgen behövs det människor som delar livet.

Den ensamhet och individualism som idag breder ut sig, tillsammans med en girighet på flera plan, att man anser sig har rätt till saker, tror jag skapar mycken tomhet och längtan. Låt oss hjälpas åt att fylla den med så mycket gott som möjligt.

Vi har ett gemensamt ansvar och uppdrag och RFSL är en viktig aktör, men vi behöver få fler röster utan att det behöver bli pajkastning oss emellan.

Joachim - som vill, speciellt de unga, väl när de skall bygga upp sina vuxenliv.