Mer andlighet till svenska folket

Elisabeth Sandlund är en klok kvinna som i sin ledare i tidning Dagen skriver bland annat följande:
"Den stora och svåra utmaningen för svensk kristenhet är att använda det förtroendekapital som uppenbarligen finns i rikt mått på rätt sätt. Det handlar om att peka på det direkta sambandet mellan å ena sidan soppkök för hemlösa, matkassar till nyfattiga barnfamiljer, arbete bland utvisningshotande flyktingar och allt annat som anställda och frivilliga sliter med och å den andra evangeliet."

Det är ju för många just tron som driver oss människor att göra de goda handlingarna. Man tar Jesu ord på allvar att det man gör mot en av de "minsta" gör man gentemot honom. För att se detta behövs det tro eller om vi hellre vill säga andlighet. Tron är min inte drivkraft medans andlighet talar mer om sammanhang och miljö i vilken tron tas emot.

Om man bara alltför mycket ägnar sig åt s.k. social verksamhet så kommer vi snart att se fler och fler som är trötta och slitna och att man kan göra det i andra sammanhang där man kanske känner större "andlighet". Redan idag märks det en ganska stor trött het bland kristna medarbetare. Man behöver andlig påfyllning / mat för att orka.

Ofta har jag själv upplevt att människor som kommit till tro under vuxen ålder, på så sätt att man märker en förnyelse i deras andliga liv, är i större utsträckning benägna att fråga efter vad de kan göra. Det nya inflödet skapar ett behov av utflöde i den "andra änden" om ni förstår mig rätt!

Hos alltför många stannar det hos en själv och det blir mera av en andlig "förstoppning" om jag fortsätter på den inslagna bilden. Men så drastiskt kan det faktiskt vara för många. Det handlar, som jag vid flera tillfällen skrivit om tidigare, de andliga nådegåvorna. Att brukar det Gud lagt ner i mitt liv. Men vet jag inte om dem, inte har möjlighet att använda dem så förtvinar de till slut.

Därför behöver vi sund andlighet som vi kan använda oss av och leva i vår vardag.

Joachim - som också ibland behöver påminnas om att det är för Jesu skull man tjänar och gör prioriteringar. Alla kan vi tröttna om vi inte har vårt fokus på honom som ger kraft och liv.