Vad vet du om pingsten?

Här kommer från Dagen en liten frågelek. http://www.dagen.se/dagen/quiz/Default.aspx?id=pingsthelg

Pingsten brukar betraktas som helgen då man firar kyrkans födelsedag, och utan Anden hade inte kyrkan funnits idag. Det är spännande att fundera på hur vi/kyrkan skall rusta oss/sig inför framtiden. Och frågan är inte vad vi vill utan vad Gud vill, för hans vilja är absolut god och den bästa för sin kyrka. Så bönen i pingst får bli: Kom, helige Ande och fall på nytt över oss och vårt land. Led oss efter din vilja till det som bygger upp och befriar.

Kom helige Ande till alla dem som idag kämpar med sjukdomar, fysisk och psykiskt, som mot sin vilja är ensamma, som lever med relationsproblem, som har skuld och behöver förlåtelse. Ja, kom med helande, gemenskap, sann kärlek och befrielse. Kom med tro som håller genom livets alla skeden. I Jesu namn. Amen

Joachim - som vill bli mer fylld av den helige Anden

Bilbyte

Familjen bytte bil i veckan och det blev en Volvo av bl.a solidaritet med vänner och bekanta. Då produktionen varit större än efterfrågan köptes en redan färdig bil och då kom frågan vilken nummerplåt den hade! Ville absolut inte ha konstigt eller som man kunde härleda till ngt ont. Tre bokstäver eller tre siffror kan lätt bli fel.

Samtidigt kändes som lite konstigt att börja fundera på en liten nummerplåt i en såpass dyr affär. Men det blev DOK 410. Vilket kändes bra eftersom dok är en huvudbonad. Så här skriver NE "rektangulärt eller kvadratiskt, ibland stärkt huvudkläde som omsluter huvudet och faller ned omkring det. Doket hörde under medeltiden till den obligatoriska klädseln för gifta kvinnor och bars för att dölja håret, vilket sågs som en lockelse. Lever kvar i nunnedok samt sorg- och änkedok." För mig blir det en påminnelse om en form av ödmjukhet, att undvika frestelser och annat yttre som vill vilseleda. Att istället se vad Gud vill ge idag.

Nummerkombinationer brukar för en präst associera till psalmer och första versens text på psalm 410 är följande i den nuvarande psalmboken.

"Gud skapade av jord
två mänskor för varann
som avbild av sig själv,
till kvinna och till man.
Så skall ni nu tillsammans bli
den enhet ni är skapta till:
där delar ni hans kärleks liv."

En psalm som vill påminna om Guds kärlek. Det är ju pingst och man kan få vara lite hänryckt!

Joachim - som gillar solens värme

Positivt om konfirmation i Halland

Det är inte alltid det omnämns positiva saker i massmedian om kyrkan. Men en aktuell sak är Västnytts inslag om konfirmationsläsning i Onsala församling. Vi gläds med er och era ungdomar.

Se reportaget på http://svt.se/2.60664/1.1574370/fler_konfirmerar_sig_i_halland?lid=puff_1574370&lpos=rubrik

http://svtplay.se/v/1574360/fler_konfirmerar_sig_i_halland

Precis som med övrigt i Svenska kyrkan kommer det att se olika ut i landets församlingar. Vi får lämna denna "enhetsbild" av kyrkan, som många av oss är uppväxta med. Församlingarna i detta avlånga land kommer att visa på en stor bredd och mycket varierat innehåll. De som behåller ungdomarna efter konfirmationen är de, som tar dem på allvar och som ger dem hjälp i deras tro på den uppståndne. Ett djup, kombinerat med ett sätt som attraherar ungdomarna är en del av "receptet" tror jag.

Joachim - som idag mötte en vuxen (50 år) som vill konfirmera sig!

Studentbal 2009

Fick vara med om att se min/vår dotter i balklänning tillsammans med ett antal hundra andra blivande studenter. Man är både stolt och glad och samtidigt finns det många känslor inombords som handlar om framtiden och livet. Ja, man tänker också tillbaks och tänker att den lilla flickan är stor nu.

Jag tycker att min dotter var finast och jag önskar att alla pappor och mammor skulle tänka likadant om sina tonåringar! Jag kan inte tänka mig finare barn och är i djupet berörd av dem och vill verkligen att det skall lyckas för dem i livet. Samtidigt blir jag så bedrövad av att se så många i andra sammanhang, som aldrig får en uppmuntran. Där föräldrar lägger mestadelen av sin energi på bl. a. självförverkligande, bråk och konsumtion.

Jag önskar dig Hanna och alla andra lycka till. De vackra kläderna och de fina frisyrerna vill lyfta fram att det finns så mycket fint att tacka för. Tack gode Gud för allt gott!

Joachim - som vill ta vara på varje stund.

(Tack Sussie för din hjälp med håret)

Strid om Göteborgs bibelsällskap är över

"Det blir ingen fortsatt rättslig prövning av turerna kring Göteborgs bibelsällskap. Regeringsrätten tar inte upp ärendet till prövning." skriver Kyrkan Tidning http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/strid_om_goteborgs_bibelsallskap_ar_over_0_9824.news.aspx

Och Dagen skriver lite om detta på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=171009

Detta har varit en infekterad historia med många olika påståenden. Människor har utmålats som lagbrytare och omoraliska. Jurister har varit inblandade och nu kommer man inte längre. Grunden till det hela är att man delat ut biblar till olika skolor och institutioner. Och det var inte lite biblar! Själva grundproblemet var om de som delade ut hade rätt att göra det och om de som fick biblar var lämpliga mottagare, med tanke på deras syn på ämbetet.

Den som fick mest på pälsen var Biskop em. Bertil Gärtner. Han målades upp som att inte vara riktigt sanningsenlig utan nästan smyga med dessa pengar. Nu finns inget åtal, ingenting att erinra. Däremot kan man fundera på, och detta blir lite av principiell karaktär, kommer förre biskopen att få någon som helst upprättelse? Detta gäller också de andra inblandade. Finns det förlåtelse? Eller kommer detta att mala i de kyrkohistoriska arkiven? Biskopen tillskansade sig inga pengar själv utan det handlar om hans åsikt.

I dessa dagar, då även fackföreningsfolk, tycks stoppa fickorna fulla med egna bonusar. Då de EU-representanter som vi strax skall välja kommer att har ca. 80.000 i månden plus 40.000 för utgifter och detta skattefritt! I en tid då det är finanskris och människor får lämna sina arbeten blir saker så komplicerade.

När det gäller åsikter i olika frågor kommer det alltid att finns just olika synsätt. Men det måste finnas möjlighet till detta i en demokrati. Och inte minst i kyrkan handlar det om att inte behöva känna rädslor oavsett var man står. Men i detta aktuella fall handlade det egentligen om bibelsällskapet hade gjort fel eller inte, något annat var inte föremål för den juridiska processen.

Joachim - Som undrar vilka signaler vi ger dem som inte delar den kristna tron?

Mer musik

Apropå lovsång mm så fick jag information om denna länk av Pernilla. Den är riktigt rolig och samtidigt visar den lite av hur olika vi är. Ekumeniken har satt sin prägel på mycket.

http://www.youtube.com/watch?v=Ghj7Tgcq5P0

Joachim - som gärna tar emot tips på intressanta länkar

Underbar lovsångsstund med Michael W Smith

Var i Jönköping i går med flera från Kungsbacka församling för att vara med och lyssna och sjunga lovsånger med den välkände Michael W Smith. Att ha varit med så många år som han varit, blivit så berömd och samtidigt tycks behållit sitt fokus på vad som är väsentligt är stort.

Läs om honom i Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170797

När den stora 200 mannakören kom in och ställde sig bakom musikerna så kändes det mäktigt, riktigt stort. Helt klart hjälper sådan här musik/sång en att komma närmare Jesus. Det utesluter inte annan musik, som en del, framför allt äldre, befarar. Michael talade inte särskilt mycket, men lyfte fram Guds storhet. Han menade också att det är viktigt med all sorts förkunnelse som upphöjer Jesus. Han var tacksam över sina föräldrar och hade därigenom fått insikten/tron att han också är ett Guds barn. Att man som Jesus får säga Abba/pappa.

Gå in på Youtube och sök på Michaels namn, så kan du lyssna på ganska många olika sånger! Här är ett litet smakspråk på Friends http://www.youtube.com/watch?v=VdXT-v2hPUA

Vill du lyssna till en av hans mer kända, kan du lyssna på denna http://www.youtube.com/watch?v=I7Sn5rV6oM0

Hur som helst känner jag stor tacksamhet över att fått vara med om denna stund. Men som det sades under kvällen: man kan lovsjunga Gud till man blir blå i ansiktet, men om det sedan inte ges ut till andra är det inte mycket värt. Fast den utgivande tron fick en rejäl input igår.

Joachim - som gärna smånynnar på en liten lovsång

Genuint kristen

Konvertiten Muhammed är inte "genuint kristen" enligt Migrationsdomstolen. Därmed kan han avvisas till Irak, där han som omvänd muslim säger sig frukta för sitt liv. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170801

Hur avgör man vad som är genuint kristet? Kan migrationsdomstolen avgöra detta är det stort eftersom de nästan intar Jesu plats och roll i att döma. Man kan tydligt uttala sig över vad som förväntas av en kristen och en lärjunge. Men till slut måste det väl vara den enskildes sak. Ingen kan fullt ut bedöma en annans tro och övertygelse. Vi kommer alla att stå inför Herren och då är det ingen annans tro vi kan komma med, utan med vår egen! Men man kan kanske få ett intyg på att man har en genuin tro?

Denna artikeln har fått igång två tankar hos mig:

Vad är en genuin kristen tro?

Vem gör bedömningen?

Joachim - på väg till Jönköping

Kungsrallyt med mc-veteraner

I går, Kristi himmelsfärds dag, var det som traditionen påbjuder en stor dag med veteranmotorcyklar på torget utanför kyrkan i Kungsbacka. Underbart väder, omkr 200 startande och minst lika många som såg på. Flera hade kommit på sina nyare hojar, så det stod motorcyklar överallt! Och att i prästkläder komma dit på sin egen cykel, Honda shadow VT 1100, är en sådan glädje.

Man blir så otroligt vänligt mottagen och gemenskapen är på topp. Kyrkan hade för första året samarbete när det gäller kaffet och det blev riktigt bra. Diakon Anki och Elisabeth kämpade som en normal arbetsdag från tidig morgon. Men fick tillbaks så mycket gott.

Det var så god gemenskap och unga och äldre möts på ett naturligt sätt. Man studerar varandras motorcyklar och en del är riktigt pålästa, medan andra bara ser skönheten eller minns gångna dagar då man färdades på en mc till en dans eller vad det kan ha varit.

I kyrkan firades gudstjänst och drygt 120 samlades där med Spårvägens manskör som kör för dagen. Det blev en rik gudstjänst och det kändes riktigt som Anden vill hjälpa oss med att förstå att det finns en fantastisk närhet till Jesus i o m att han återvände till Fadern i himlen. Så det är med mycket stor tacksamhet och glädje vi lägger torsdagen i Guds händer.

Idag skall jag till Jönköping och vara med och lovsjunga tillsammans med Michael W Smith och några tusen till, se blogginlägget från den 6 februari! Det skall bli så roligt och upplyftande. Att tillsammans med så många får fokusera på det bästa.

Joachim - som ofta ser Jesu närvaro överallt

Anders Arborelius upprörs över ny rapport om övergrepp på barn

"Ärkestiftet Dublin publicerade på onsdagen en rapport om fysiska och sexuella övergrepp som begåtts på barn och ungdomar på katolska institutioner på Irland åren 1914-2000." skriver Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170779

Kyrkans Tidning skriver

"Chockerande läsning. Så beskrivs den rapport som på onsdagen presenterades i Dublin. 2 500 sidor om övergrepp som barn på irländska statliga institutioner — flera av dem i katolsk regi — har utsatts för sedan mitten av trettiotalet." http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/irlandsk_rapport_avslojar_overgrepp_0_9802.news.aspx

Det finns inga förklaringar eller argument som kan mildra en vuxen människas övergrepp mot ett barn. Men man kan ändå fundera på detta med förståelse. Att bara förkasta och fördöma hjälper ingen, mer än möjligtvis för stunden. Jag tror att dessa övergrepp är otroligt mer vanliga än vad vi hittills fått reda på och det förekommer i fler sammanhang än katolska. Vi har under våren läst om diverse situationer som präster i sv. ky. varit inblandade i, med bl. a. konfirmander.

Ett tydligt avståndstagande, men samtidigt är frågan hur detta kan sluta hända? Vad får katolska präster och andra att göra dessa handlingar? Vad skulle Jesus vilja? Det måste handla om bristande tro, behov av bekräftelse hos den vuxne, avsaknad av respekt för dessa yngre och mycket annat. Kyrkan måste hitta ett lämpligt sätt att både "straffa" och vägleda/hjälpa.

Vi vill gärna att synden/syndaren skall bestraffas, men i samma ögonblick handlar det om att vi alla faller och är i behov av förlåtelse! Alla i vårt land utnyttjar på något sätt barn i tredje världen. Vår höga levnadsstandard för med sig konsekvensen att andra t. ex. inte ekonomiskt klarar av mer än ett barn och måste dra ned på sin standard. Tänk om alla familjer skulle ha två bilar? Eller om alla förbrukade lika mycket papper som vi? Och behovet av bekräftelse idag! Handlar inte mycket i dagens olika debatter om just rätten att bli bekräftad. Men denna hunger leder många gånger till att det är de små som blir utnyttjade.

Redan Jesus sa att "den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup." Hårda ord, men samtidigt vet Jesus om hur samhället kommer att se ut! Varför inte försöka lyssna på det andra han har att säga. Målet måste ju vara att grunden för dagens rubriker skall upphöra. Inget barn skall behöva utnyttjas, varken sexuellt eller ekonomiskt eller på något annat sätt!

Joachim - som tycker att det är något speciellt varje gång man ser in i ett barns ögon

Syförening

Hade i måndags en underbar utflykt med damerna i arbetskretsen. Vi var på lärjungagården i Torestorp, där vi åt god måltid och träffade värdparet Henrik och Helen Åstrand.

Därefter for vi till Seatons kulle för att se den fantastiska utsikten och dricka medtaget kaffe. Se bilderna.
Är detta viktiga händelser? Är detta något att skriva om på en blogg? Ja! eftersom det handlar om den kyrka som jag till vardags befinner mig i! Damerna, de flesta änkor, har under årens lopp gjort så mycket gott för andra människor. Gemenskapen är betydelsefull och samtalen har stundtals varit både djupa och fyllda med skratt och glädje.

Men det skapar inte stora rubriker i Dagen eller Kyrkans Tidning. De heter inte Gardell i efternamn och håller ganska låg profil. Men deras syn på kyrkan, deras tro delas med många och det är viktigt att också de får plats! Ibland, när man ser på kyrkans utveckling genom deras ögon, kan man bli lite orolig.

Joachim - som uppskattar arbetskretsen

Bön

I söndags firade vi bönsöndagen och av naturliga skäl lyftes bönen fram extra mycket. Evangeliet uppmanar oss genom Jesu ord att vara uthålliga och enträgna i vår bön. Samtidigt har det vuxit fram olika förslag på hur vi skall bli ännu mer ett bedjande folk.

Några har jobbat med "Tisdagsbönen" och flera i vårt land ber regelbundet på tisdagskvällarna. I vårt pastorat kommer vi att ha söndagsbönen, varje söndagskväll kl. 20:00. Tanken är att var man än befinner sig så kan man be sin bön och om varje kommun, stad och samhälle ber för sin plats så täcker vi snart landet. Vi kommer här, att särskilt be för Kungsbacka kommun och stad. Men naturligtvis handlar det om hela vårt land i slutänden! Så härmed uppmanar jag er Kungsbackabor som läser denna blogg att skriva in söndagskvällarna kl. 20:00 i era almanackor!

Nu, den 6 juni, finns det de som vill ha nationaldagen som en svensk böndag. http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=4324&Itemid=33

Sverigebönen har t o m en egen hemsida som man kan gå in och studera! http://www.sverigebonen.se/

Låt oss bli ett bedjande folk. Inte minst för att våra egna hjärtan skall bli förvandlade.

Joachim - som själv behöver uppmuntras i att be mera

"Inspirerande stiftsdag i Göteborg"

Lördagens stiftsdag i Göteborg lockade färre deltagare än tidigare. De som kom inspirerades i det gemensamma arbetet för en hållbar framtid. Se http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/-inspirerande_stiftsdag_i_goteborg-_0_9756.news.aspx

Ca. 200 personer samlas på en stiftsdag och naturligtvis måste man fundera på varför inte det blev fler. Det handlar troligtvis om att människor inte är tillräckligt motiverade att vara samlade för att tala om miljö och hållbar framtid. Det betyder inte att man är ointresserad, utan dessa frågor bearbetar man i andra sammanhang.

Vårt miljöengagemang har att göra med vad vi fyller vårt inre med och oavsett om det är biskopen som kallar eller hur vädret är just den dagen, så handlar det om prioriteringar av tid. Dagligen funderar man ju på hur Jesus skulle gjort om han levde i det samhälle vi byggt upp idag? Och då är vi inne på att det är min relation/tro till Gud som ger frukten på hur mitt samhällsansvar ser ut.

Joachim - som inser att vi behöver jobba med miljön även på lokalplanet

På söndag invigs en syrisk-ortodox katedral i Södertälje

På söndag invigs S:t Jacob av Nsibin syrisk-ortodoxa katedral i Södertälje. Europas största, enligt Gabriel Barqasho, församlingens kyrkoherde. - Det är en dröm som går i uppfyllelse, säger han. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170295

Till detta vill jag bara gratulera! Jag har som präst både i Värnamo och här i Kungsbacka mött vännerna från den syrisk-ortodoxa kyrkan. I Värnamo lånade ni Mariakyrkan och tillsammans har vi haft många goda stunder/gudstjänster. Ni har visat på god ekumenik i många sammanhang och vill vara en del av det svenska samhället, samtidigt som det finns en positiv "stolhet" över den egna traditionen.

Guds välsignelse önskas Er inför framtiden!

Joachim - som fått en hel del inspiration från ortodoxa vänner

Jesus största förebild för gymnasister på västkusten

Jesus är den största förebilden hos västsvenska gymnasieungdomar enligt ny svensk undersökning. Läs på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170564

Detta är stort och man måste säga positivt om man nu är troende. Undrar vad humanisterna tänker när de läser denna rubrik? Samtidigt är det ju väldigt positivt att det är Jesus som är en förebild. Han är ju inte egoistisk, har inte tjänadet av pengar som första mål, vill förlåtelse och upprättelse, är totalt självuppoffrande och lydig och mycket annat. Han är för oss kristna, Frälsaren, Guds son, och just han har ungdomarna som förebild! Tänk om det bara hade varit Paris Hilton m. fl. som det står om i artikeln!

Att det sker här på västkusten har säkert att göra med kyrkans historia. Väckelsernas arv finns kvar på olika sätt och sedan finns det en stark frikyrklighet och andra rörelser som t. ex. OAS som är betydelsefulla.

En fråga är om det finns någon som egentligen kan ta illa upp av att Jesus är en förebild för ungdomarna? Naturligtvis finns det företagsledare och politiska ledare som vill hamna i samma position, men vem annars har haft en centralt plats i 2000 år? Den stora utmaningen gäller ju inför framtiden, vad det innebär för konsekvenser att ha just en sådan förebild? Kommer framtidens samhälle att se annorlunda ut?

Joachim - som också har Jesus som förebild

Skolavslutning i kyrkan stark tradition

Om några veckor rusar landets alla skolelever ut på sommarlov. Men skolavslutningen kan vara en laddad fråga - ska den hållas i kyrkan eller inte? http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170448

År efter år kommer denna diskussion upp och det är egentligen konstigt att vi inte redan tagit bort kyrkan från all skolavslutning. Men det beror på att vår tradition är så stark och de som är kritiska är relativt få. I ovanstånde artikel skriver Dagen: "Men i mångreligiösa Kista församling är kyrkoavslutningen ingen laddad fråga, enligt kyrkoherden Michael Öjermo:- De invandrare vi har, kristna eller muslimer, har mycket svårt att förstå sekulariseringsivern i det svenska samhället." Samma erfarenheter har jag när jag t o m ombeds tända ljus för muslimska vänner.

Frågan som man måste ställa sig är varför det är så stort motstånd från en del? Jag har haft en grundskolelärare här på bloggen, som kommenterade vid jul och som jag lovat återkomma till. Han menade att man inte kan tvinga någon, mot ens vilja, in i ett religiöst sammanhang. Men även s.k. neutrala sammanhang är laddade, för det är en religion som säger att det inte finns en Gud. I alla fall är Gud endast en liten Gud, som man kan hålla utanför vissa sammanhang, som t. ex. skolavslutningar.

Nu är detta ingen stor sak för mig, för sommaravslutningarna sker för det mesta utomhus någonstans. För mig handlar det mest om att en liten grupp skall hindra så många. Det är i dessa situationer behovet av friskolor växer fram, då får alla vad de vill, men vi missar något väsentligt.

Joachim - som ser mer och mer i samhället försvinna och som undrar vad som kommer istället?

Kyrkor lockar fler besökare än nöjesfälten

Kyrkorna är lika populära och i vissa fall populärare utflyktsmål än nöjesfälten. Domkyrkorna i Lund och Uppsala har till och med fler besökare än Gröna Lund i Stockholm. Läs på: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170338

Även aftonbladet tar upp detta: http://www.aftonbladet.se/sommarisverige/article5159918.ab

Detta är uppmuntrande samtidigt som det handlar om ett enormt ansvar Kyrkan har. Vi har nyss haft uppe till diskussion, att troende inte går till kyrkan och då är det nog en annan innebörd i ordet "kyrka" än när man som turist/besökare kommer till en av landets domkyrkor.

Heligheten efterfrågas av alla tror jag. I detta ligger närheten till de stora frågorna i livet. Det handlar om liv och död, om skuld och förlåtelse, om frälsning och hopp. Tänk om utvecklingen blir sådan att man är mer intresserad av platsen/byggnaden och vad den kan ge, än institutionen/samfundet Svenska kyrkan? Det första är ju dock ett medel/resurs för något mera! Här finns många intressanta infallsvinklar

Joachim - som gillar våra byggnader för att de är helgade till att möta Gud, den uppståndne

Många reaktioner på förslag om medlemstidning

Det har blivit kraftiga reaktioner på förslaget om att starta en nationell medlemstidning för Svenska kyrkans medlemmar. Det behövs mer medlemskommunikation men hur, där skiljer sig åsikterna åt.

Kyrkans tidning skriver: http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/manga_reaktioner_pa_forslag_om_medlemstidning_0_9733.news.aspx

I en tid då vi skall tänka på miljön räcker det väl med allt det som man i dag producerar. Redan här är det väl mycket! Det är mängder av färgglada foldrar som skickas till enskilda ombud och församlingar i alla möjliga sammanhang. Dessutom undrar man vad som skulle stå i denna "medlemstidning"? Skulle den spänna över hur det faktiskt ser ut i den Svenska kristenheten, med den stora variation av troende som finns, eller blir det ytterligare ett sätt att försöka måla upp en enhetlig bild av Svenska Kyrkan?

Som ni märker är jag inte för en gemensam tidskrift. Vi har den gemensamma webbportalen för kyrkan, där den som är intresserad kan gå in. Även många äldre är idag hemma med datorer och internet. Lika mycket som jag tror ungdomar skulle läsa en medlemstidning i "gammalt stuk". Utvärdera en sådan tidskrift som AMOS och låt det få konsekvenser. Är det färre som vill ha en sådan tidning så kommer det troligen att vara på samma sätt med en likvärdig tidskrift!

Dessutom handlar det om ekonomi. Man ger inte upp det lokala församlingsbladet för en gemensam tidning. De flesta församlingarna diskuterar idag hur mycket man skall lägga på annonskostnader etc. Djupast sett känns det som vi i kyrkan har ett behov av att synas och frågan är: på vilket sätt?

Joachim - som tror på en smittande tro som liksom svininfluensan sprids med mänskliga kontakter och något som finns "i luften".

Nio samfund satsar på ”Fler friska församlingar”

"En unik satsning på församlingsutveckling. Så beskriver Naturlig församlingsutveckling (NFU) det projekt som nio samfund samarbetar kring under de kommande två åren." skriver tidningen Dagen. Jag skulle önska att även Sv Ky skulle intressera sig mer för detta material.

Se artikeln http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170291

Vi har i Kungsbacka - Hanhals gjort s. k. NFU-undersökningar år 2003 och i Kungsbacka kyrka även år 2006. Detta har hjälpt oss att sätta fokus på det som är väsentligt i "församlings- byggandet". Ett alldeles utmärkt verktyg även för förtroendevalda, det är ju val i år, att bli ännu mer medvetna om vad som behövs för att en församling skall växa på ett sunt sätt.

Vi kommer att göra en tredje undersökning till hösten och grundtanken i NFU är att arbeta med den princip (del av församlingverksamheten) som fungerar sämst. Det är så lätt att bara satsa på det som tycks fungera.

I vårt fall kom det år 2003 fram, att vi behövde arbeta med ledarskapet. Det skulle bli mer stödjande och delegerande. Det var ju inte särskilt uppmuntrande för mig och andra i församlingsledningen. Men med kunskap insåg vi att detta är vanligt i s.k. växande församlingar. Man hinner inte att delegera och det saknas rustat folk (det tar tid att rusta andra!). Men då började vi på allvar jobba med nådegåvorna och strukturerna i församlingen och det har gett resultat!

Vi växer och gör det på ett sunt sätt. T.o.m. stiftets visitation med prosten och stiftsnotarien, var positiva och uttryckte glädje över det som sker.

Det som just nu ligger på mitt bord och som jag hittills inte sett någon församling riktigt har utvecklat är ett "andligt ledningssystem" som man kan visa på papper och som klargör förhållandena mellan en vision och mål m.m. Det kommer att vara ett verktyg som hjälper oss med sådant jag nämnt om i tidigare blogginlägg.

Joachim - som ser NFU som en stor hjälp i att strukturera upp i församlingens verksamhet.

Läs mer om NFU på: http://www.naturligforsamlingsutveckling.se/

Kyrkan missar många av de troende

"Endast 57 procent av de övertygat troende går regelbundet i kyrkan. Det visar en undersökning gjord på uppdrag av Centrum för Samtidsanalys. Den visar också att "de religiösa" är välutbildade, har stabil inkomst och lever i trygga familjer."



Läs hela artikeln från Kyrkans Tidning http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/kyrkan_missar_manga_av_de_troende_0_9688.news.aspx

Även Dagen skriver om detta: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170249

Att det är troende som går i kyrkan regelbundet är väl inte så konstigt. När man läser artikeln kan man nästan få en känsla att de som går skall få dåligt samvete för att det är de som bidragit till att andra är utanför? Men Bengts undersökning är inte den enda utan det finns otaliga som gjorts när det gäller hur en församling kan växa.

Visst är det så i alla sammanhang att det ibland kan vara svårt för nya att hitta in bland de etablerade. Detta är inte specifikt kristet utan gäller även inom politiken och föreningsliv. Etiketten troende är intressant och man bör nog vidareutveckla det, för en troende enligt Apg. 2:42 läser bibeln, firar nattvarden, har församlingsgemenskap och ber.

Många undersökningar visar att det är inte de "liberala" församlingarna som får nya medlemmar utan de som betonar det ovanstående, är de som växer. KT skriver: "Kyrkan har länge profilerat sig mot de nyandliga, och det i onödan, menar Bengt Wadensjö. För undersökningen visar att de nyandliga hör hemma i kyrkan, säger han, även om de också har egna andliga erfarenheter."

Men mitt intryck är, att de troende, som enligt artikeln inte är med, engagerar sig inte i andra former av kristet församlingsliv. Det finns ju faktiskt väldigt stora möjligheter och allt måste ju inte serveras?! Kanske ser deras tro ut på ett sådant sätt att den är individualistisk och med stark integritet. Kanske man skall respektera den tron och ägna sin kraft åt de som vill dela den stora gemenskapen? Kanske skall man inte ge samvetsnöd åt de som redan går i kyrkan utan fråga sig hur Jesus vill driva evangelisation?

Dessutom drivs det idag ett fantastiskt diakonalt och missionerande arbete bland många grupper som har det svårt. Detta får inte glömmas bort i sammanhanget.

Joachim - som gläds över en växande församling

Krav på att Centern ska minska sitt kyrkopolitiska engagemang

”Det blir en konstig stämning på partimötena när man ska jaga folk som kan engagera sig” menar Pontus Löfstrand.

Att kyrkan skall var skild från staten vet de flesta. Grundorsaken för den ändrade relationen som trädde i kraft år 2000 var just att inte blanda ihop partipolitik och kyrkliga spörsmål.

Ändå kan man läsa sådana här artiklar år 2009! Läs hela på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170132

Jag håller med Centerpartiet och även andra partier som tycker likadant, att de listor som ställer upp i höstens kyrkoval skall inte vara på partipolitisk grund utan ha sin utgångspunkt i kyrkans behov och framtid. Speciellt viktigt är det att de som är engagerade i kyrkan, på ena eller andra sättet, röstar den 20 september. Men till detta återkommer vi.

En rädsla som kommer fram i dessa diskussioner är att vi präster skulle ta "över" i kyrkan. Men en kyrka utan folk fungerar inte! En kyrka utan frivilliga krafter fungerar inte! Till slut handlar det inte om vad politiker, präster eller andra vill, utan vad Gud vill med sin kyrka. Kristus är hörnstenen och tar man bort honom hjälper inga prästkragar!

Joachim - som tycker det är viktigt att samarbeta med engagerade förtroendevalda och övriga

”Vi är för självcentrerade”

"För internt, för inåtvänt, för självcentrerat. Även om föreståndare Pelle Hörnmark ser mycket gott i pingströrelsen är även självkritiken tydlig." Läs hela artikeln http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170007

Detta anknyter till vad Erwin McManus, pastorn i den kreativa församlingen Mosaic i Los Angeles, sa. Se länken http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=4285&Itemid=33

Det finns idag en sund självrannsakan som kan leda till något välsignat. Det handlar om, att oavsett vilken "fåra" vi tillhör inom kristenheten, så behöver vi nå ut till andra, som är i behov av evangelium. Pelle Hörnmark skriver bl. a. "Att leva för andra människor har fått ta stryk, vi lever för oss själva vilket gör att få nya människor kommer till våra gudstjänster och smågrupper".

Detta betyder inte alls att gudstjänster och smågrupper (hemgrupper) är mindre viktiga, tvärtom. Gudstjänsten är inte slutmålet för den kristne utan ett "medel" att rustas för att sedan kunna leva sitt lärjungeliv.

Det som saknas i många kristna/kyrkliga sammanhang är visionen. En vision får oss att bli engagerade på ett annat sätt än enbart bra verksamhetsplanering. Visionen förvandlar oss från att se på oss själva och vår egen prestation till att ha en ännu större förväntan på vad Gud, genom sin helige Ande, kan göra.

Jag har en oerhört stor förväntan på framtiden och "vet" att det kommer att ske stora ting i alla våra kyrkor och samfund om vi har fokus på rätt sak (visionen), om vi är beredda att använda våra gåvor och talanger, om vi är beredda att offra tid och vår egen bekvämlighet. Men med rätt motivation och med Guds Andes hjälp så handlar det mer om glädje än om slit. Men det är allvarligt om vi blir alltför mycket "navelpillare". Jesu kallelse är att gå ut i världen .....

Joachim - som ser stora möjligheter för Guds rike i vårt land

Abort på grund av kön kan inte stoppas

Kvinnan gjorde abort två gånger.
Orsaken: fostret var en flicka.
Omöjligt att hindra det, fastslår Socialstyrelsen.

Detta står i aftonbladet och många fler medier. Detta är Sverige år 2009! Och jag tillhör den kategorin människor som tycker att detta är helt fel! Jag kritiserade asiatiska länder för deras cyniska inställning, att göra abort om det inte var en pojk, eftersom man bara fick föda ett barn och flickor var mindre värda.

Sverige är ju inte ett dugg bättre och vad säger vi i kyrkan? Läs aftonbladets artikel http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5122794.ab

En stor rubrik i Kyrkans tidning var att en församling slog världsrekord i halsduk. En gigantisk röd halsduk värmde vägarna mellan Tolfta kyrka och Nathanaelskyrkan i Tierp i lördags. Detta är okontroversiellt och mycket lättare att samtala om.

Jag vill sätta fokus på det väsentliga. Att inte få möjlighet till livet för att man råkar ha s. k. fel kön är inte rätt. Jag kan inte tänka mig att Jesus skulle tycka att det var okey och samtidigt har vi en lagstiftning som innebär att modern själv bestämmer. Till slut har vi snart ett samhälle som får mig att tänka på de där aporna, där en höll för öronen, den andre för ögonen och den tredje för munnen. "Sköt dig själv och lägg dig inte i hur andra lever sina liv".

Min syn på församling är precis tvärtom. Lev tillsammans och vägled och uppmuntra varandra. Hur vi lever våra liv och vilka val vi gör påverkar alla runt omkring oss.

Joachim - som vill värna om de små.

Nu ber vi vidare – och går vidare

Jesusmanifestationen i år samlade mer folk än i fjol och uppmärksammades bättre i media. Oaskonferensen i Katarina kyrka samlade mycket folk. Kairos New Wine-konferensen i S:ta Clara kyrka och Immanuelskyrkan några dagar innan samlade också mycket folk, mer än i fjol, från hela Skandinavien. Lägg därtill, att denna tidning rapporterat om att Katolska kyrkan i Sverige ökar. Lägg därtill, att EFK under år 2008 återigen ökade sitt medlemsantal. Lägg därtill att Adventistkyrkan också ökade sitt medlemsantal under 2008. Lägg därtill, att under vintern och våren, kommer rapporter från inte så få Stockholmskyrkor om ovanligt välbesökta gudstjänster, om nya kristna och man har i alla fall rätt att ställa frågan, om inte något är på gång också i Sverige. Det är sällan som så många positiva rapporter kommit på samma gång.

Läs på http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=4279&Itemid=28

Det är kollegan Carl-Erik Sahlberg som skriver dessa rader och det kan vara gott att lyfta fram det positiva som sker, men också se var det sker. Utmaningen är samtidigt att inte stå still utan att just gå vidare. Nu gäller Sverigebönen den 6 juni och jag skickar här med texten från Simon Ådahls sång:

Jag tänker be för Sverige Text och musik: Simon Ådahl

"Ser du den där mannen som sover under bron,
hemlös och ensam med smutsiga skor?
Och kvinnan som samlar på burkar och skräp?
Det är Sverige just idag.

Ser du inte alla dessa trasiga hem?
När mor och far är skilda kommer barnen i kläm.
Och andra som lever i övergrepp och hot.
Det är Sverige just idag.

Ser du alla män i maktens korridor,
som sliter åt sig fallskärmar och lämnar öppna sår?
Vad hände med pratet om etik och moral?
Det är Sverige just idag.

Ser du inte våldet på gator och torg?
Ta en titt på Malmö, Stockholm och Göteborg.
Man sparkar och dödar, tar det aldrig slut.
Det är Sverige just idag.

Jag tänker be för Sverige, be med mej
Jag tänder ett ljus för Sverige, tänd med mej.
Det är något som hänt mitt kära fosterland,
jag tänder tänker be för Sverige, be med mej.

Kyrkor som sover sin törnrosasömn.
Det dom en gång stod för är för länge sedan glömt.
För kristendom är bara ett vackert ideal.
Det är Sverige just idag.

Tiden är mogen och nu skall det ske
Har du kvar din tro så ropa ut och be.
Vi ber om en eld som blir till en brand,
över hela Sveriges land.

Vi tänker be för Sverige, be med oss.
Vi tänder ett ljus för Sverige, tänd med oss.
Det är något som hänt vårt kära fosterland,
vi tänker be för Sverige, be med oss. "

Lyssna på webben: Simon Ådahls sång och Roland Utbults sång ”Fil 2:9”
som de sjöng i Kungsträdgården den 2 maj 2009
http://www.jesusmanifestationen.se/

Joachim - på väg till en heldag i kyrkan

Påven följde Mose i spåren

Påven Benedikt begav sig på sin andra dag i Jordanien upp på berget Nebo, 25 km sydväst om huvudstaden Amman. Det var därifrån Mose blickade ut över det förlovade landet innan han dog.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169916

Den 21 oktober i år planerar jag att göra denna resa. Som reseledare hoppas jag tillsammans med de som är intresserade kunna besöka de heliga platserna. Just Nebo, Petra och Amman är intressanta eftersom det heliga landet innefattar även Jordanien.

Resebolaget jag reser med är är King Tours http://www.kingtours.se/

Är du intresserad av att fara till Israel och Jordanien, så hör gärna av dig. Jag vill rekommendera varje kristen att, om det finns möjlighet (vet att det är mycket pengar), att göra en resa till det heliga landet någon gång under sin livstid.

Joachim - som gärna vill vara nära de heliga platserna

En god lördag

Haft en god lördag med först konfirmandlektion fyra timmar, under vilken vi hade bibelvandring i NT. Vi berättade bland annat om Paulus och hans omvändelse. Hur en jude, romersk medborgare som med hela sitt hjärta förföljde de kristna, kunde omvända sig. Han sparade,efter sin omvändelse, ingen möda för evangeliets spridning. Samtidigt som lektionen håller på får jag ett SMS om en rabbin, en jude, som döps och blir en kristen, att samme Ande är verksam! Detta berörde säker någon av konfirmanderna!

Lite senare döpte jag en av konfirmanderna och hennes bror. Det är en förmån att få vara med i dessa sammanhang där människor av fri vilja säger ja till Jesus Kristus.

Måtte denna dag bidragit till att ungdomarna växt i sin tro. De behöver en tro i denna, många gånger, tuffa värld.

Joachim - som ser fram emot en söndag i Herrens vingård

Het tv-debatt om sexköpslagen

Debatten i TV4 mellan två folkpartister i går kväll om sexköpslagen blev het. Cecilia Wikström kallade sin motståndare Alexander Bard för "kristofob" och omvänt menade schlagerartisten att riksdagsledamoten sätter sig på samhällets minsta.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169734

Det blir allt vanligare med debatter i massmedia mellan å ena sidan en kristen representant å andra sidan en icke troende. Det kan gälla en debatt med humanisterna eller som det nu var med Alexander Bard, som gjort sig känd, inte minst, för att inte gilla Carola särskilt mycket. Denna gång ställde han upp mot Cecilia Wikström som han menade satte sig på andra människor när det gäller friheten till att köpa och sälja sexuella tjänster.

Om man tänker att den som säljer sin kropp är ens egen dotter, syster eller mamma, så kanske man inte bara kan säga att hon för göra som hon vill med sin kropp. Alexanders människosyn bygger på att alla är lika starka och alla kan ta sitt ansvar. Det är cyniskt mot svaga och sårade människor. Många idag blir utnyttjade i världen av illasinnade människor med pengar och snedvriden syn på andra.

Samhällsansvar bygger på att vi tillsammans värnar om den utsatta människan och just sex är en stark drivkraft för många människor. Våra ungdomars sexvanor med KK, tidiga sexdebuter och andra förväntningar som finns i samband med sexualiteten, har vi vuxna ett ansvar för. Antal tonårsarborter är inte bara ungdomarnas bekymmer utan allas! Därför behövs det i vuxenvärlden tydliga regler.

Alexanders budskap om att man får göra som man vill med sin kropp, att man själv bestämmer, är jag övertygad om leder till många söndriga själar.

Joachim - som också behöver andra människors ledsagning.

”Jag delar den ångest många känner inför döden”

Drottning Silvia berättar om sin bror som dog i cancer. Aftonbladet skriver: "
När hennes bror dog i cancer förstod drottning Silvia:
Vården i livets slutskede är viktig.
– Jag delar den ångest många känner inför döden, säger hon i en intervju med Svenska Dagbladet."
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5085604.ab

Det är viktigt att dessa svåra känslor kommer fram och att vi delar dem med varandra. Oavsett vem vi är och hur vår tro ser ut så drabbas vi av det som vi inte kan kontrollera. Jag är glad över att offentliga personer som drottningen har modet att visa sin oro. Och det finns ljuspunkter i alla sammanhang och i dag skall vi vara oerhört tacksamma över den palliativa vården som vuxet fram i vårt land.

Det finns så mycket personal som både har kompetens och de rätta gåvorna i detta viktiga arbete. Tacksamt är att det på flera håll inom vården också finns en öppenhet för trosfrågor. På vår palliativa vårdavdelning i kommunen så har vi en halvtids diakon som kompletterar den övriga personalen på ett mycket fint sätt. Om inte förr, så blir vi varse vid livets slutskede om hur vår tro ser ut.

Joachim - som ser ett enormt behov när det gäller själavård och diakoni

Statsministern har ingen plan för dialog med kristna företrädare

Audiens hos statsminister Fredrik Reinfeldt ... Som Dagen tidigare berättat har det bara stannat vid en dröm för kristna företrädare. Men nu har man ritat upp en ny strategi på taktiktavlan - att utnyttja den svenske statschefens roll som EU-ordförande.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169701

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169702

Frågan om politik och religion skall hållas isär kommer med jämna mellanrum upp på bordet. Och våra svar är olika. Statsministern vill inte en sammanblandning utan hänvisar till kyrkoministern. Men om jag inte minns fel var han för inte så länge sedan också tydlig i hur kyrkan skulle hantera detta med äktenskap och vigsel?

I alla tider har dessa båda "krafter" i samhället, staten och kyrkan, försökt att "utnyttja" varandra och dra fördelar av den andres "förankring" bland människor. Men jag tror att det funnits och är så fortfarande, att det finns en viss "subjektivism", man utgår mest från sig själv.

Samtidigt kan man inte skilja religion och politik från varandra om man nu tycker det, eftersom det handlar om att tillsammans stå upp för för något som berör människors liv. Det handlar ofta om människor som lever sina liv i marginalen, utanförskap mm. Men i många situationer skall man nog akta sig för partipolitik, eftersom det inte går att få in Jesus i ett litet hörn!

För mig är Jesus radikal och när han talar om omvändelse, så handlar det i grundtexten om 180 grader, alltså helt om. Hur många som ber om Guds ledning bland EU-folket vet jag inte. Men att tro att vi kan bygga upp ett fungerande samhälle enbart på mänsklig visdom, utan bön och tro, är för mig, som kristen, främmande och en stark risktagning. EU-parlamentariernas tro är för mig väldigt viktig, eftersom den ligger till grund för den människosyn och de beslut de skall vara med och fatta. Och idag finns makten i EU.

Min logik är nämligen, att om det är viktigt med min bön i mitt eget liv, att jag räknar med Guds närvaro, så är det också så i större sammanhang. Att hävda motsatsen känns lite som Babels torns byggande. Vi gör oss större än Gud.

Alltså, låt oss be för EU. Be för valet som ligger framför oss och som är viktigare än vad vi kanske tror. Och låt oss be i Jesu namn.

Joachim - som är övertygad om att Gud alltid vill det bästa, även i EU.

Humanister uppmanar kyrkoutträde under deklarationens slutspurt

När svenskarna i dagarna har lämnat in sina deklarationer har föreningen Humanisterna varit utplacerade med broschyrer om hur man går ur Svenska kyrkan.
Staffan Gunnarson är ledamot i Humanisterna Stockholm och en av dem som regelbundet deltagit i liknande aktioner.

Humanisternas stora kallelse är tydligen att få folk att lämna kyrkan. Indirekt menar man tydligen att kyrkans medlemmar inte fattar att de är med och att vi som är medlemmar behöver hjälp med att aktivt gå ur. Vi som är medlemmar blir alltså lite dumförklarade. Vi kan i alla fall inte tänka själva utan vi behöver dessa begåvade människornas hjälp! Hur vore det om humanisterna byggde upp något eget kan man ju undra! Om de hade ett bättre alternativ, som lockade människor, så behövde de inte motarbeta andra.

Läs artikeln på

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169587

Det är ju faktiskt flera år som det tydligt framgått hur stor kyrkoavgiften är för den enskilde medlemmen. Det är dessutom färre och färre utträden. Det är kanske så att humanisterna måste göra dessa kampanjer mot kyrkan och dess medlemmar för att just synas? Om man inte utsåg en motståndare så skulle man kanske tyna bort? Känns nästan lite patetiskt!

Joachim - som är tacksam över att Gud finns

(Bilden handlar om att göra vägval)

Skola stäms för "religiösa trakasserier"

Diskrimineringsombudsmannen, DO, stämmer Västerås stad för religiösa trakasserier. Anledningen är att en lärare på Edströmska skolan ska ha kallat en muslimsk elev för terrorist och påstått att muslimer aldrig kan anpassa sig till det svenska samhället. Detta skriver Kyrkans tidning idag. http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/skola_stams_for_-religiosa_trakasserier-_0_9614.news.aspx

Sådana här rubriker kommer att bli mer och mer vanliga i svensk massmedia i takt med att vi lever i ett s. k. mångkulturellt samhälle. I vårt grannland Norge behövs det en samlad politisk linje för att möta framtiden. http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/-norge_behover_politik_for_livsaskadning-_0_9610.news.aspx

Troligtvis kommer det att höjas röster för att vi skall utrota all sorts religion eller åtminstone göra den privat. Detta har man prövat i andra stora länder och det är ingen hållbar lösning eftersom ens tro inte är en idé man har, utan det handlar om ett förhållningssätt till livet, samhället och de människor man möter.

Kanske måste vi i Sverige vara tydligare i vilken värdegrund som vi har och hur vi förhåller oss till olika religioner. Det känns lite som om, att det som hör till det kristna kan man slå på hur man vill. Likaså hånas kristna människor i vårt land t. ex. Carola förlöjligas i många sammanhang. Inte minst i TV kan man driva ganska bra med kristendomen.

Men nu var det en muslim och för mig, som kristen, är detta lika allvarligt eftersom det handlar om rätten till sin tro, även om det är en övertygelse som jag inte delar. Så här säger bl. a. DO "– Det här är ett ovanligt allvarligt fall av religiösa trakasserier. Att en lärare i en svensk skola uttalar sig på det här sättet om människors tro är fullständigt oacceptabelt", säger diskrimineringsombudsman Katri Linna i kommentar till stämningsansökan.

Joachim - som tycker att detta är ett viktigt samtalsämne.

Påvens predikant älskar att vittna om den helige Ande

Raniero Cantalamessa: När Jesus väl har tagit sin boning i ens liv blir allt förändrat. Läs hela artikeln med denne fascinerande lärjunge.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169510

Många av er läser tidningen Dagen, men för er som eventuell missat denna artikel av Per Ewert, frilansjournalist, så vill jag bara uppmuntra er till läsning.

Joachim - ser att det finns en enorm kraft i ekumeniken

Enhet i fokus hos Oasrörelsen

I Katarina kyrka på Södermalm bekräftades gemenskapen mellan vitt skilda delar av kristenheten, då påvens predikant Raniero Cantalamessa gästade Oasrörelsens andra Stockholmsmöte tillsammans med både svenskkyrkliga och frikyrkliga förkunnare.

Läs om mötet i Katarinas kyrka http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169518

Detta är så viktigt att man strävar efter enhet och att göra det med Andens hjälp och på temat att "Före går Herren". Som nyvald i OAS-styrelsen ser jag det som oerhört viktigt att på olika sätt sträva efter enheten. Här handlar det både om mål och strategi. Vad man vill och hur man vill uppnå det. Självklart måste man, som i så många andra sammanhang, börja med sig själv och se vilket mål man har och vad man är beredd att göra och offra för att nå det!

Allvaret i detta är att vi tror att vi själva äger frågan, att vi med rätt sätt och rätt tanke kan uppnå en enhet. Men det är här det behövs en ny pingst. Vi behöver på nytt "vänta i staden och bli rustade". Raniero Cantalamessa betonar att det är Andens verk om det skall ske och även hur det skall ske! Vårt ansvar, som människor, är att ta emot det Gud har att ge. Och den största gåvan är Sonen! När vi tar emot honom, följer honom, låter honom förvandla oss, så ser vi med andra ögon på våra bröder och systrar.

Vi kristna skulle lätt kunna höja blicken från våra interna sammanhang, där mycket oenighet tillåts, ut mot en värld som är i desperat behov av evangelium! Och där se efter var jordmånen för Andens frukter finns.

Tacksam över det gensvar som Manifestationen i Stockholm fick. Nu är det vårt ansvar att förvalta det på bästa sätt.

Joachim - som också menar att en ny pingst är på väg

(Foto: Per Ewert för tidningen Dagen)

Vilken Jesus?

”Gardells Jesus vs Bibelns Jesus. Vem ska vi tro på?” När Jesusmanifestationen klingat av i lördags tog Livets ord-pastorn Ulf Ekman ny sats i Södermalmskyrkan. Och ämnet var brännande aktuellt.

Se hela artikeln på: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169460

När jag prästvigdes för tjugo år sedan var det i ropet att skriva en egen konfirmandbok. Det fanns och finns fortfarande inte en bok som täcker allt. Och det är ju inte särskilt konstigt. Flera av de som idag finns till försäljning duger och dessutom har många präster eget material.

Idag verkar det som att vi istället för konfirmandböcker skall redovisa min bild av vem Jesus är. Den "riktige" Jesus skall presenteras och naturligtvis är det intressant att läsa om både Gardells och Ekmans uppfattningar i frågan. Jag kan inte låta bli att fundera på vilket som kommer först (hönan och ägget-syndromet)? Har man en bild/relation/tro på Jesus som styr hur man lever sitt liv eller lever man sitt liv, i vilket man plockar in den Jesus som passar!

Kriterierna för trons utveckling har jag hänvisat till tidigare i bloggar, men själva grundspörsmålet är viktigt. Det handlar om äkthet och trohet. Det finns för mig bara en Jesus och det är Guds son Kristus, den Smorde, som dog för mina synders skull. För mig är det självklart med en omvändelseprocess, i vilken jag ställer in fokus på Jesus och tar emot hans nåd. Jag behöver också vända mig bort ifrån det som bryter ned. Men frågan kvarstår, var finner jag denne Jesus? Är det Gardell, Ekman, Brander, min konfirmationspräst, Biskop Bertil, Sjöberg m.fl. som äger sanningen?

Det som bl. a. är gemensamt, hoppas jag i alla fall, är att kristna vill att andra skall komma till tro. Men det finns en uppenbar risk med all denna litteratur, i vilken man framställer Jesus på sitt sätt, att tredje person blir likgiltig. Man kan plocka lite här eller där eller så struntar man i allt eftersom de kristna är ju ändå inte överens.

Till slut handlar det om ett personligt ansvar för sin egen salighet, omvändelsen. Att skylla på andra är ingen framkomlig väg. Bibeln, den helige Anden, leva i församlingsgemenskap samt bruka sakramenten är de nådemedel som står oss till buds. Någon genväg finns inte.

Jag har bestämt mig, att inte skriva någon Jesus bok. Jag skulle nog inte få några läsare samt det räcker med bloggandet.

Joachim - som hoppas att människor inte bara hittar Jesus utan också låter sig bli funna!

Predikar Jesus från hojen

Idag far jag och sonen på hojen till Tyskland och Danmark för en liten minisemester. Tillbaks på söndag eftermiddag. Att köra hoj och leva i skinnkläder kan kanske för somliga vara lite svårförståligt. Ja, rent av kan det dra lite löjes skimmer över ens tankar. Men det tillhör det mest avstressande och inspirerande jag kan göra!

Genom hojen, oavsett om man kör eller står still, så möter man människor som man känner en slags närhet till. Detta med skinnkläder/allväderställ handlar inte bara om att skydda sig, det gör oss lika inför varandra.

Man kan jämföra med dopdräkten och gemenskapen i kyrkan. Fast i kyrkan kan det många gånger vara rätt tufft för vi är så inne på åsiktsregistreringar och mycket annat som gör att vi inte alltid är så snälla mot varandra. Ett sådant beteende förekommer ju naturligtvis även bland hojåkarna, men förvånansvärt många bjuder på sig själva och är måna om att bekräfta den andre.

Men oavsett vilken hojåkare man är så håller man sig till "Guds ord". Det finns tydliga direktiv i hur man kör, säkerhet och gränsdragningar. Inom MC-världen är definitivt inte allt tillåtet. Tyvärr måste man, när man kör, betrakta alla andra som mindre uppmärksamma, eftersom de kanske inte ser en. Men man måste ändå tycka om dem!

Det finns många aspekter (associationer) att lyfta fram i detta sammanhang. Att jag gör det idag beror på att jag gläds åt vännerna som kör uppe i Stockholm i samband med Jesusmanifestationen. Må Guds beskydd komma över dem! http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169204

Själv är jag med i klubben "Sky Rider" som finns på västkusten och här har du en länk till vår hemsida. http://skyriders-fc.se/

Du är så välkommen att vara med! Nu önskar jag er alla en välsignad 1 maj-helg!

Joachim - som hoppas att all manifestation av Jesus leder till att fler säger Ja till Frälsaren