Diakonvigning i Göteborgs domkyrka

Idag har jag varit på högtidlig diakonvigning i domkyrkan. Linda Olsson vigdes till diakon och skall tjänstgöra i Hanhals och Kungsbacka församlingar.

Bibeltexten idag är om Maria och Marta där Maria sitter vid Jesu fötter och Marta ondgör sig över att hon får slita själv. Tjänandet är ju en av de viktigaste egenskaperna man förväntar sig av en vigd diakon och det är lätt att det kan bli som för Marta, att man känner sig ensam och att andra tycks inte tjäna.

Ett är nödvändigt enligt Jesus och det är vad Maria visar på. Och oavsett om man är diakon, präst eller "frivillig" eller vilken roll man nu har i församlingen måste det börja med att man tar emot det Jesus har att erbjuda. Hans närvaro är viktig för att kunna ge vidare. Hans närvaro i ens liv betyder att man inte går själv eller tjänar i egen kraft.

Önskar Linda och alla andra diakoner allt gott

Konfirmandläger augusti 2008

Skratt, tårar, fantastisk gemenskap, diskussioner, studier, humor, bad och fotboll etc. Ja, listan kan göras lång på vad som händer på ett konfirmandläger. Under helgen fick vi, ca 30 konfirmander samt flera ledare, ett underbart läger tillsammans. Det är ett privlegium att få möta dessa fina ungdomar och att få ta del av deras liv. Många är som svampar och vill verkligen ta till sig det som förmedlas i undervisning och vid andaktstillfällerna.

Man, särskilt ungdomarna, behöver gång på gång få höra att man är älskad, att det finns förlåtelse, att det finns ett evigt liv. Man behöver få diskutera relationer, sex, alkohol mm utan att lärare eller föräldrar är nära.

Detta läger kommer ungdomarna att bära med sig resten av sina liv! Hoppas att vi, alla som är ansvariga i deras liv, kan förvalta denna input som de fått. Tänk en stor ungdomsgrupp/gemenskap på fredagskvällarna! Det är absolut inte omöjligt. Finns det någon som vill hjälpa till i detta?

Joachim - trött med glad

Konfirmander

Det är mycket konfirmander på mitt schema just nu. Inskrivning av nya konfirmander för år 2008 - 2009 samt konfirmandläger med "de gamla" hela helgen. Så viktigt konfirmationsarbetet är i en tid då kyrkan förlorat så mycket mark. Kunskapen är inte stor när det gäller kyrka, bibel och kristen tro. Samtidigt är de förutfattade bilderna djupt inpräntade. Så någonstans är det en kamp på flera fronter.

På ena sidan står konfirmanderna och den miljön som är deras, på andra sidan står, ja vilka? Är det prästen, pedagogen och övriga anställda med ett gäng glada ungdomsledare eller vem representerar egentligen kyrkan? Skulle man kanske börja tänka i nya banor där bilden av församlingen blir större än de anställda, där den egentliga konfirmationstiden på något sätt ombesörjs av goda kristna i församlingen. Vi anställda skulle komma med vår "spetskompetens" och stödja de övriga.

För egentligen handlar det inte om olika grupper i Guds ögon, det handlar om samma familj där vi har kommit olika långt i vår mognad. Hur gör vi i familjen när det gäller att uppmuntra och fostra de unga?

Har du tankar kring konfirmationen så delar gärna med dig av dessa!

Joachim - som tycker att det är roligt med ungdomar

Alphakväll i Örgryte

Har varit tillsammans med ca 60 personer i Örgrytes församlingshem. Stiftet mfl genomförde en inspirationskväll omkring vuxenverksamheten med fokus på Alpha. Vi var från ca 15 svenskkyrkliga församlingar!

Det är otroligt att tänka på vilken genomslagskraft alphakurserna haft i världen. Idag har ca 11.000.000 människor gått en kurs. I Göteborg (Saronkyrkan) kan man gå en alphakurs på spanska och på engelska!

I vår egen församling börjar på måndag, 1 sept, nästa kurs som vi längtar efter skall starta. Förhoppningsvis blir vi många (fast det finns platser kvar!). Jag hoppas att den lokala Kungsbackaposten kan göra ett reportage. Det kommer att ha gått omkring 250 personer i Kungsbacka kyrka på en alphakurs (12 terminer). Lägger man då till grannförsamlingarnas och pingstkyrkan genomförda kurser, så blir det med all sannolikhet det mest omfattande evangelisationsarbetet som vi bedrivit i vår stad i modern tid . Nu skall man komma ihåg att Alpha är bara ett verktyg / en metod, det finns flera andra, men det är så ekumeniskt och så globalt!

Min tror växer oehört mycket när jag ser andra människor växa i sin. Detta är det viktigaste i allt evangelisationsarbete, att vilja se människors liv bli förvandlade. Att andra finner sin relation till Jesus Kristus.

Joachim, förväntansfull alphaledare

Församlingsstrategi - 3

Ytterligare en tanke i detta att "bygga" församling. Under de sista veckorna har jag mött olika grupper som är självskrivna i den gudstjänstfirande skaran. De grupper jag just nu tänker på är: Barnfamiljer, pensionärer och konfirmander. Det finns naturligtvis många fler och många som bara kommer enskilt till kyrkan.

Dessa tre nämnda grupper har nästan sagt samma sak till mig nämligen, att de andra i gudstjänstgemenskapen kan ibland se med arga ögon på dem, fälla små kommentarer som gör att man blir ledsen eller något annat som gör att man allvarligt funderar på om man skall komma tillbaks till kyrkan (Obs! alla har kommit tillbaks!). Att barnfamiljer får sina gliringar är inget nytt, men pensionärer som känner sig utanför vid kyrkkaffen tänker man kanske inte alltid på!

Nu är detta inte ovanligt eller unikt utan förekommer i alla möjliga sammanhang, där människor kommer samman. Och att man tar upp det till samtal ser jag som ett sundhetstecken, församlingen är frisk om man vågar ser det som är svårt.

Vad nu göra? Skall man strunta i detta! eller göra som kyrkan och som kyrkans handbok på ett sätt ger riktlinjer till, vi delar upp folket i olika gudstjänsttyper. Barnfamiljerna kommer en gång i månaden, med tydliga annons att nu firar vi familjegudstjänst. Detta får bl a konsekvensen, att alla andra får informationen, nu behöver ni inte komma för det kommer en massa barn! Barnfamiljerna får dessutom den indirekta informationen att övriga tre söndagar är det inte "familjevänligt".

Personligen tror jag ingen vill ha det så här! Ett lärljungeliv, ett liv i Jesu efterföljd, tror jag innebär en längtan efter att möta andra på söndagen som också har Jesus som vän och Frälsare. Då spelar åldern ingen roll eller annat. På söndag kommer vi samman för att lovsjunga och ära Gud och för att läsa Guds ord och i bönen samtal med Honom. Min önskan är samma sorts gudstjänst på söndagen (högmässa), men ibland är det mer fokuserat på de yngre (kidskören mm), ibland är fokus kanske på bön eller annat, men i grunden är det samma ordning. Söndagsskolan har sin givna plats och likaså är kyrkkaffet. Man skall m a o känna igen sig när man kommer på en söndag. Inte läsa i tidningen vilken sorts gudstjänst det är, eller vilken tid...

Självklart finns det behov av kompletterande gudstjänster som ex. sökargudstjänster. Men dessa är just kompletterande!

Men allt börjar med att vi ser på varandra med kärleksfulla ögon. En församling behöver inte tycka lika i allt. Det är ingen åsiktsgemenskap, men barnen och de äldre och alla däremellen skall känna sig välkomna!

Joachim, som känner att hösten börjat på ett gott sätt

Församlingsstrategi - 2

Går förbi en tomt, där det sitter en del personer och strax är samtalet i gång om tro mm. Att man tror på Gud är en självklarhet. Det måste liksom finnas någon / något som satt igång allt och som på något sätt håller det vid liv. Dessa tankar är idag vanliga bland folk i allmänhet.

Men Jesus är svårare! Det måste väl finnas andra vägar till Gud? Det känns liksom lite snävt enligt många att det bara skulle vara Jesus som "lotsar" en vidare till himlen. Gud är väl större än Jesus, som ingen sett och som levde för så länge sedan! Argumenten mot Jesus är flera, men samtidigt vill man inte polemisera utan ta fram den goda läran i bergspredikan och från andra bibelkällor.

Summan blir lätt ett hopkok, i vilket man lever sitt liv. Jesus är god och ett rättesnöre, när det passar in i ens mönster. Synden är borttagen, därför människan måste ha fötts god och det onda har liksom utan vår förskyllan smugit sig in. Vi liksom sitter alla i samma båt och man kan inte skuldlägga någon, det är inte snällt! Och framför allt skall inte kyrkan, som skall vara kärleksfull göra det. Och så slänger man lite "****=smuts" på svartrockarna och Schartau.

Det är i denna situation vi som är överlåtna kristna, och det vet bara man själv om man är, befinner sig i. Att vara överlåten betyder att man lägger sitt liv, sina resurser mm i Guds händer och man ser Jesus som Guds son, som kommit till världen för att frälsa den och den enskilde. (Joh. 3:16-17).

Här finns olika strategier! Hur vi skall gå ut och möta människor och egentligen handlar det om vår egen trovärdighet, hur vi skall möta oss själva! Om jag är kristen och vill följa det som står i bibeln, så borde det någonstans inom mig innebära konsekvenser. Dessa konsekvenser kan man strukturera upp i olika strategier! Här är några vägskäl:

Skall man gå i motangrepp?

Skall man tystna och vara snäll?

Skall man erbjuda ett alternativ och i så fall hur?

Vem skall man lägga sin energi på, den som är helt emot eller den som positivt söker sig till det kristna budskapet.

Måste den "kristne" så starkt hävda Jesus roll?

Räcker det inte att göra goda handlingar, måste man "vittna" på andra sätt?

Ja, det finns betydligt fler förhållningssätt och strategier än dessa. Hur som helst måste man som enskild och som församling tänka till för omvärlden pressar till avgörelse och beslut. Att vara passiv har också alltid varit ett val!

Jag har själv väldigt många tankar kring detta, men innan jag går in på dessa skulle det vara roligt om det kommer några reaktioner från er läsare. Hur ser din önskan om församlingsstrategi ut?

Joachim, som längtar efter en visions förverkligande - Kungsbacka pastorats vision ...

Bröllopsdag - 20 år

Nyss hemkommen efter en underbar middag på restaurang Ester i Kungsbacka. Alla tre barnen med storasyster i spetsen har bjudit sina föräldrar på en helkväll, det är ju bröllopsdag! De vill att mor och far skall ha en kväll för sig själva. Hanna skjutsar och släpper av oss vid restaurangen och vi går till det reserverade bordet. Trerätters meny med utvald dryck var förbeställd, personligt utvald efter min och Margots smak. Blommor, ljus och kuvert fanns på bordet.

I kuverten, som skulle öppnas vid de tre rätterna, fanns förhållningsorder mm. Vi fick inte samtala om jobb, vad barnen kostar på oss, barnuppfostran och väder. Utan vi skulle istället koncentrera oss på oss själva och vårt första möte och så småningom hur framtiden ser ut. Vi fäller mitt bland folket några tårar! Man blir rörd av deras omtanke.

Den unga servitrisen som ser oss säger spontant: - sådana barn skulle man vilja ha!

Vi är så tacksamma och vi älskar er verkligen: Hanna, Marcus och Simon!

Samtidigt vill jag påminna alla er andra som är föräldrar och som glömt hur viktiga barnen är i all stress och självförverkligande vi vuxna skall gå igenom. Säg till er barn hur mycket ni älskar dem! De är det bästa vi har och de är värda oändligt mycket mer än föräldrar som bara ha sitt fokus på annat.

Så jag vill inte bara säga tack till våra barn utan också förlåt för misstag och bristande tålamod. Förlåt, när arbete och andra vuxenrelationer ständigt kommer före. Med en sådan här kväll och genom många andra sammanhang hjälper ni en att växa och mogna.

Joachim - både lycklig man och pappa

Tydlighet - 2

Intressant att kyrkans tydlighet är det ämne som fått flest reaktioner på bloggen. Även haft telefonsamtal kring kyrkans tydlighet. Grundproblemet är hur tydlig kyrkan skall vara. Är tydlighet samma som bokstavstrogen? Eller vad i består tydligheten?

En större öppenhet kan ju samtidigt innebära en ödmjukare hållning till den som har andra åsikter / uppfattningar.

När jag strävar efter mer tydlighet handlar det nog mera att man börjar från de centrala kristna delarna som handlar om Jesus Kristus. Att han är Guds enfödde son, Frälsaren. Att bibeln är en bok som är inspirerad av den helige Anden och att kristendomen därigenom har sitt rättesnöre, även om vi inte förstår allt. Det är trots allt genom bibeln, direkt eller indirekt, som jag har fått kunskapen till min tro. Att den helige Anden är den tredje personen i gudomen och vi inte kan tro utan hans hjälp.

M a o handlar det mycket om att vi befinner oss i samma situation som den första kyrkan, som kämpade med andra religionerna runt omkring sig och som var tvungen att gentemot dessa, men även inbördes, komma fram till det mest centrala - trosbekännelsen skrevs ned. Trosbekännelserna, de är ju tre, är sammanfattningar på det kristna läran och tron och kanske tydligheten ligger i att lyfta fram dessa.

Det måste ju på något sätt visa sig vad som är kristen tro i jämförelse med allt annat. Vad är det som är exklusivt för den kristna tron? Jag vet själv vad som är viktigt för mig, men det handlar ju om något gemensamt! och det är nog här man längtar efter en större tydlighet, inte minst från ledningen i kyrkan.

Joachim, som ibland undrar vad andra kristna vill lyfta fram som genuint kristet.

Film - Mamma Mia

Så har man sett filmen alla talar om. Filmen som är nr ett av alla "må bra-filmer", det handlar alltså om "Mamma Mia". Jag tycker nog att storyn är väl tillrättalagd för att passa sångerna. Vissa scener är klart överdrivet käcka och när man till slut ser prästen slå på ett instrument känns det nästan som det är parodi. Men trots allt detta tycker jag att det är en riktigt bra film! Det är roligt att det är just de skådespelarna. Vissa scener är underbara (ex. en mogna kvinnan som sjunger på stranden inför "ungtupparna").

Filmen är sevärd, men lämnar inga djupare spår efter sig. Man blir glad och känner åter storheten i att ABBA tillhör den bästa musik som gjorts på denna planet. Musikaliskt är det svårt att slå ABBAs låtar som berör generationer.

Joachim, som har varit på två gånger på bio under en vecka!

Familjeläger på Gullbranna

För fjärde året i rad genomfördes församlingens planerade familjeläger på Gullbrannagården, Allianskyrkans fina lägergård strax söder om Halmstad. Lägret riktar sig till främst barnfamiljer med yngre barn och det brukar röra sig om ett trettiotal personer.

Vi hade många roliga stunder och fick möjlighet till samtal och till att fördjupa vänskapsband. Sådana här dygn, för det varade endast från lördag till söndag, är viktiga i ett församlingsbyggande! Barnfamiljer har ofta mycket omkring sig och kan sällan möta andra vuxna för djupare samtal.

Att ta med sig en vän - "bring a friend", var grundtemat och man förstår att det behövs om våra barn skall få några kristna kamrater i skolan! Samtidigt är det inte alltid så lätt att komma till kyrkan med sina barn om man möter blickar, kommentarer mm som visar på bristande tålamod med barn. Tyvärr händer det relativt ofta, också i Kungsbacka kyrka, att barnfamiljer kan känna sig obekväma. Barnen är aldrig den kommande kyrkan, de är kyrka lika mycket som de vuxna!

Tack att vi fick detta läger. Nu skall vi inspirera andra att komma med i olika sammanhang!

Joachim, som vissa stunder känner att det är ganska skönt att barnen blivit äldre (men som samtidigt saknar småbarnsåren) ...

Tydlighet - 1

Hur tydlig skall kyrkan vara? Denna fråga återkommer vi ofta till. Ann Heberlein har gjort sin röst hörd i flera tidskrifter denna vecka och funderar t o m på att gå ur kyrkan p g a dess otydlighet. Se mer länken.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=156627

När tydligheten dyker upp som ämne känner man att det också handlar om rädslor, att man eventuellt själv löper risk att bli attackerad för sin ståndpunkt eller att man bidrar till att andra känner sig är utanför. Det finns alltså både en vishet i att inte vara alltför tydlig och och samtidigt en feghet. Visheten ligger i att det är lätt att bli alltför kategoriskt, fegheten handlar om att man inte vill få kritik.

Själv anser jag att man inte förlorar på att vara tydlig om det framgår vilket syfte man har, att det är förknippat med kärlek och bibeln. Är det själviskhet, strävan efter makt eller liknande bakom ens ställningstaganden är det ju av ondo!

När man anser att den stora Svenska kyrkan är otydlig handlar det många gånger om att man upplever kyrkan som rädd för att förlora medlemmar. Om Kyrkan alltför starkt skulle hävda Kyrkans kärna och Stjärna, nämligen Jesus Kristus, så verkar det som man är rädd att människor kommer att ta avstånd.

Personligen tror jag tvärtom. Om kyrkan talar om det radikala budskapet som finns i evangeliet - omvändelse, nåd och förlåtelse, frälsning mm - så vinner hon människor. Och skulle man s a s förlora några kanske man får göra det! istället för att förlora ännu fler i sin otydlighet!

Men någonstans i allt detta handlar det ju faktiskt inte om vad vi själva vill, utan det handlar om den befallning som vi fått av kyrkans egen Herre: Gå ut i världen, döp dem.... lär dem...

Joachim Holmgren som strävar efter att vara kärleksfullt tydlig

Film - Batman

Så har man sett Batmanfilmen. Tillhör kanske inte finkulturen, men för den som gillar action och bra skådespeleri är den klart sevärd. Handlingen är ju som så ofta en kamp mellan ljus och mörker. På bio blir det underhållning, i verkligheten är det ju inte riktigt lika enkelt. Det mesta är ju ganska grått i vår vardag.

Behållningen i filmen är egentligen att det mörkas onda avsikter (Jokers) blir uppenbara och att ambitionen är att få det ljusa, rena, på fall. Han lyckas på ett sett, men inte på ett annat. Jag känner igen en man som blev frestad att ge upp allt han hade och manades till underkastelse. Han erbjöds istället hela världen om han skulle göra detta. Han bestod provet och han förblev ren. Hans namn är Jesus! Samma story, i stora delar, som den påhittade fictionvärlden samtidigt handlar det om verkligt liv, ditt liv och din kamp som någon annan går in i. Det handlar om den sanning som vi lever i varje dag.

Joachim, som gillar att gå på bio, det blir bara för sällan. (Nästa vecka blir det nog "Mamma Mia")

Ryska flickan Julia, som är svensk! - 4

Så har vi kommit fram till att polisen skall verkställa tingsrättens dom. Även före det att överklagandets tid har gått ut. Eftersom de letar efter henne har de alltså inte fått tag i henne. Själv är jag i dag kallad till polisförhör, vilket inte betyder att man är anklagad för något, men att man anses vara viktig för själva händelsen.

Det är konstigt att man kan vara viktig ibland? Jag har deltagit i alla möten jag har blivit kallad till. Jag har inget att dölja och jag har ett gott samvete. Jag känner de inblandade minst lika väl som många andra, dessutom har jag stått nära familjen i kanske de svåraste situationer en människa kan befinna sig i - för Julias del hennes mammas lidande inför döden och själva döden och för mormors del, att se sin dotter/döttrar dö.

Jag har önskat och varit tydlig i att jag vill bidraga till ett bättre liv för alla inblandade, även för faderns del. Jag har bett att få del av arbetsplaner och även konkret erbjudit mina tjänster. Inte ett papper, inte ett litet brev med information eller önskan har jag fått! Då har jag inte varit viktig, särskilt inte för socialen, som jag verkligen har varit tillmötesgående mot.

Vart tog FN's barnkonventioner vägen och denna kommuns fina strävanden för barns rättigheter? Blir allt till slut bara ord ... ... ...

Joachim, vän och själasörjare

Församlingsstrategi - 1

Ständigt kommer det nya rön på vad som orsakar en församlings tillväxt. Kungsbacka / Hanhals har under flera år använt sig av NFU = Naturlig Församlings Utveckling. I tidningen Dagen står det om vad som nykristna tycker är viktigt i växande församlingar.

se länken:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=156288

Det är spännande att se hur viktigt det är med relationerna och värmen. Omvändelsens betydelse måste lyftas fram. Grundord som; Beröring (både andligt och socialt), Omvändelse (att man gör medvetet val), Ledarnas roll (kunskap och själva andefyllda), Gemenskap (att man blir sedd) är så avgörande för om man skall stanna kvar i kyrkan.

I höst hoppas jag verkligen att vi kan kämpa med mottot "Bring a friend" - "Ta med dig en vän". De människor som är runt omkring oss behöver oss för att komma innanför kyrkans väggar. Det finns idag en slags trend att kyrkans trösklar skall vara så låga att alla kan komma in. Tyvärr känns det ibland som att kyrkans trösklar är så låga att vi inte lyckas hålla människor innanför. Det är inte tröskelns storlek som är avgörande i sig, utan det är hur jag som enskild blir motiverad till att vilja vara engagerad.

Vi s.k. troende behöver bli mer frimodiga och våga stå för vår delaktighet i församlingen. Samtidigt behöver församlingen ge ett tydligare mandat att gå ut. Att man som enskild stärks och att det finns en kollektiv beredskap att ta emot de nya som kommer, så att de känner sig välkomna.

Joachim - som hoppas att många kan tänka sig att ta med någon till kyrkan.

Första arbetsdagen efter semestern

Det intensiva regnet och kylan bidrog till att det var lättare att börja jobba. Samtidigt är det många som idag kommer tillbaks efter sina semestrar. Jag har lovat mig själv att försöka ge kommande problem och situationer rätt propotioner, att de inte skall ta för stort uttrymme. När man har semester och kanske byter miljö, så får man en sund distans till mycket som annars alltför mycket upptar ens tillvaro.

Det är samtidigt positivt att längta tillbaks till sina olika uppgifter. Vi som jobbar i kyrkan är på många olika sätt priviligerade. Vi möter människor och få vara nära det "heliga" och får tala om tron. Tänk vad bra man har det .. ...

Vill passa på att önska er andra som eventuellt läser detta en god termin.

Joachim Holmgren

Sista dagen på semestern

Sista dagen innebär att i morgon är det första dagen på jobbet. Dessa dagar är alltid förknippade med många känslor och tankar. Det "normala" livet för mig är ju faktiskt arbetsdagar och det är alltid skönt när livet är så "normalt" som möjligt. Bland det bästa med semestern är ju samtidigt att det inte finns en massa måsten och plikter.

Varje gång jag har haft semester tänker jag att det sunda perspektiv på tillvaron och inte minst vardagsproblem skall jag försöka behålla under kommande termin. Med andra ord handlar det om lite distans till rätt mycket i vardagen som annars tendera att bli så stort. Det brukar hålla ett par dagar sedan är man riktigt involverad igen.

Denna sista dag ägnar jag åt motorcykelklubben Skyriders. Vi skall tillsammans vara kulturella och fara inåt landet och besöka "gårdarna runt sjön". Det blir säkert riktigt bra!

På hojen kan jag meditera över livets stora frågor. Jag tror bl a att det blir en riktigt bra höst. Vi kommer att bli många fler i kyrkan och det blir fler som kommer att bekänna sin tro. Det är alltför många som också har en kristen semesterkostym. Det är dags att ta på sig sina kristna "jobbkläder" (dopdräkten) - vilket betyder att det förväntas av en att man bör "gå ut ..... och göra folk till lärjungar"... Hur detta skall gå till är en av församlingarnas utmaningar i höst. Men helt klart är att människor runt omkring oss och även vi själva behöver evangelium räckt till oss. Det är ett betydligt större behov vi har än mer och längre semester!

Joachim, förväntansfull kyrkoherde

Ryska flickan Julia, som är svensk! - 3

Så fortsätter följetången om Julia. Domstolen har bestämt, utan att tala med henne själv, att hon skall till Ryssland. Att hindra detta är en kriminell handling.

Själv känner jag att det är ett stort svek mot Julia. Min tro på barnens rätt i samhället har minskat och jag kan bara ana hur många som har det tufft bakom våra fina fasader av lagar och paragrafer.

Jag vet inte vad som händer med Julia. Det bästa skulle ju naturligtvis vara att alla var sams och lyckliga, men det känns så avlägset. Det hjälper inte Julia att komma med massa löftesord om hur bra det kan bli i Ryssland, hennes tilltro till vuxna måste ha skadats. Antingen dör vuxna eller så sviker de sina löften till henne och jag är en av dem!

Idag är jag ännu mer emot uttrycket att skaffa barn. Barn är gudomliga gåvor och har man en gång fått denna gåva, så måste man ta hänsyn och prioritera utifrån barnets perspektiv. I Julias fall är det inte så. Hon skall anpassa sig. Och jag bara ser hur hon skall anpassa sig till en rysk respekt för gamla släktningar hon inte känner. Idag känner jag enbart sorg när jag tänker på hur det blev i Julias fall.

Joachim