Gerillasoldaten Tass

Hade förmånen att få hämta Tass på Landvetter för att han skulle medverka på OAS sommarmöte i Borås. Att komma så nära en man som haft så mycket hat i sig, som mördat och betett sig så illa på de flesta plan i livet var i sig lite spännande och utmanande. En palestinier som idag kan uttrycka kärlek till judar!

Man har ju läst om Paulus omvändelse och kan lyfta fram denna som något omvälvande. Men Tass berättelser är också i hög grad provocerande. Vid ett tillfälle skulle han skjuta ihjäl sin lärare som han retade sig på, men missade och sa att nästa gång skulle han minsann träffa.

Frågan om förlåtelsen gäller allt och alla blir väldigt tydlig. Det handlar inte endast om vackra ord utan ånger och bot. Tass mötte Jesus genom bl a bibelläsandet och idag är han helt omvänd och bor både i USA och Jeriko. Han jobbar med "Seeds of Hope", som vill hjälpa barn, palestinier, judar och kristna, att få en framtid.

Gå gärna in och läs om detta på deras hemsida. Du kan också fara dit och bl a vara volontär!

Läs om Tass i Världen i dag!

Joachim - som inser att allt kan vi förmå i Honom - Jesus Kristus

Kyrkans roll i samhället

Känner att kyrkans roll i samhället, både Sv. Ky. och frikyrkan, är betydligt svagare än tidigare. Detta hör säkert samman med den"allmänna sekulariseringen". Det är förvånansvärt vad lite folk kan när det gäller kyrka och frågor som gäller kristen tro. Och många gånger handlar det om att man inte är tillräckligt intresserad. Man prioriterar tiden eller vilken "miljö" man vill vistas i, som sällan har med kyrkans värld att göra.

Men nu skall man inte hänga läpp eftersom det samtidigt händer mycket positivt. Mitt eget engagemang i OAS - rörelsen för med sig både relationer (ekumeniska) och kunskap som fyller mig med hopp och glädje. Tyvärr kommer vi kanske se en ännu tydligare gräns mellan bekännande troende och icke sådana.

I en artikel i Dagen kommer detta upp att inte minst frikyrkligheten håller på att t o m dö ut på vissa ställen. Detta gäller alla kyrkor. Så här står det i tidningen!

Debatt artikeln slutar med: "Konsekvensen av att göra kyrkan till en fritidsverksamhet blir att äldreomsorg, barnomsorg, sjukvård, arbetsmarknadsverksamhet alltmer övertas av vinstdrivande företag. Det är en farlig utveckling. Vilka aktörer kan vi i längden ha mest förtroende för, de vars mål är 15 procents avkastning på kapitalet eller de som vill göra Jesus Kristus känd och skapa ett solidariskt samhälle? Stat och kommun borde på allvar börja stöda frivilligsektorn.

Det är verkligen dags för oss som kallar oss för kristna, att än mer frimodigt visa på detta.

Joachim - som är övertygad om att det hos människor finns en större längtan efter det som kristendomen erbjuder än vad "samhället" tycks visa.

OAS - sommarmöte 2010 - nr 2

Har en liten paus före kvällsmötet. Martin Jonsson talade under förmiddagens bibeltimme om vikten av att Jesus blev döpt och fylld av Anden. Kanske självklart i karismatiska sammanhang, men ändå handlar det om att Jesus ständigt visar vilken väg vi skall gå! Alltså väldigt viktigt!

1. Han rustades för sitt uppdrag

2. Han leddes ut i öknen (för att både frestas och prövas)

3. Han tjänade (klart och tydligt) i den helige Andes kraft

På alla tre punkter kan man fundera på hur det står till i det egna livet.

1. Vill jag bli rustad och är jag det med Andens vishet och kraft?

2. Försöker jag inte slippa ökenstunderna i mitt liv och när de väl kommer, vad händer då?

3. I vems namn går jag och med vilken kraft? Hur lätt är det inte att linda in det tydliga i det mindre kontroversiella!

Vi har även haft ett extra årsmöte med styrelsen och ledarskapet och det känns skönt att finanserna sköts tydligt och klart. Hela OAS (inkl. 4 heltids medarbetare) betalas med gåvomedel! Så vill du stödja ekonomiskt, så är det mycket välkommet!

Joachim - som känner tacksamhet över alla goda kristna vänner!

Ps. Fotot visar platsen där Jesus döptes.

OAS - sommarmöte 2010 - nr 1

Är nu i Borås och har precis avslutat informationsmötet i Boråshallen. Förväntan och spänning finns i luften. Det råder ingen tvekan i att alla verkligen vill att det skall bli en välsignad konferens.

Själv känner jag mig som lite alltiallo; mötesvärd, ansvarig för oljeprästerna, med i omsorgsgrupp i samband med helande gudstjänst samt vara lite chaufför. Skall strax hämta en av huvudtalarna; Taysir abu saada, en av PLO's prickskyttar (Läs om honom här)

Hela Boråsprogrammet kan ni se på följande länk!

Sommarmötet i Borås 2010

Så här skriver Kyrkans Tidning!

Joachim - vice ordf. i OAS-styrelsen

Semester

Kära trogna bloggläsare. Vill bara önska er en riktigt skön sommar. Som ni märkt har jag inte varit särskilt flitig de senaste veckorna, dels beroende på tidsbrist, dels på att jag inte haft några uppslag.

Nu tar jag semester, men redan nu har jag börjat ladda för hösten! Många av oss kommer att synas på OAS mötet i Borås vecka 29. Det kommer att bli riktigt bra. Nästa år samlas vi i Kungsbacka för då blir sommarmötet här vecka 28! Det finns anledning att återkomma till detta.

Guds rika välsignelse över er alla,

er tillgivne Joachim

Saligförklaring

"Närmare 150 000 människor samlades på söndagen i Warszawa för saligförklarandet av Jerzy Popieluszko, en romersk-katolsk präst och oppositionsaktivist som mördades för 25 år sedan av det kommunistiska Polens säkerhetspolis. Saligförklaring är det första steget mot helgonstatus." skriver tidningen Dagen

150 000 personer är många och ser man på fotografier är det blandade åldrar. Kyrkan är väl förankrad bland folket trots alla kontroversiella spörsmål som varit den senaste tiden. Det är denna "folkliga" närvaron som dessutom andas andlighet och helighet som är inspirerande för mig.

Funderar mycket över hur den kristna tron kan bli "vardagstro" i Sverige. Med Jesusbönen och Jesusmanifestationen visas ändå ett engagemang och en vilja. Det egendomliga är att en del kritik alltid kommer från de "egna" leden, men det är okej om vi bara hittar det konstruktiva. Den stora utmaningen för oss kristna i Sverige kvarstår, hur vi kan förverkliga missionsbefallningen. I den står det tydligt om att gå ut, döpa och lära. Att göra folk till lärjungar till Jesus.

Joachim - som är övertygad om att saligförklaringen i Polen får människor att reflektera över sin egen tro.

Foto: Czarek Sokolowski - Dagen

Jesusmanifestationens ordförande: Ärligt talat är det ett helt galet projekt

Jag skulle så gärna velat vara där med hojen för att tillsammans med tio tusen tals andra lovprisa Jesus som vår Frälsare. Men vi som inte är där ber för och tillsammans med alla andra!

Fokus ska flyttas från talarna till lovprisningen. Det är målsättningen med Jesusmanifestationen 2010. - Det kommer att bli ett större allvar än tidigare år, säger ordförande Lennart Möller.

Denna ekumeniska jättegrupp är både en enorm glädje, samtidigt som det är en utmaning för ett Sverige som alltmer tar avstånd från Kristus. Därför behövs denna manifestation för att visa att vi är många som tror och bekänner oss till den uppståndne!

Joachim - som gärna ser en manifestation i Göteborg nästa år!

Präster vädjar om svensk bröllopssed

Den stora diskussionen idag är om Kungen skall var den som leder Victoria till altaret eller inte. Under lång tid har man i kyrkan hävdat att det skall råda mångfald och vara högt i tak.

En konsekvens av detta borde vara att visa respekt för hur kungahuset väljer att utforma sin vigsel.

Vi borde istället lyfta fram glädjen över att vår blivande drottning väljer en kyrklig vigsel och inte en borglig cermoni.

Joachim - som ser större problem i tillvaron

Predikant vill bränna Jonas Gardells böcker på bål

Vetlandapredikanten Holger Nilsson, redaktör för tidskriften Flammor, vill bränna Jonas Gardells böcker på bål.
- Vi måste våga säga ifrån när en heretiker som Gardell släpps in i kyrkorna och där får predika sitt obibliska budskap, säger han till Dagen.se.

Så fort Gardell och hans böcker eller något annat som är producerat av honom är i fokus så är det diskussion. Att bränna hans böcker känns ju inte riktigt i tiden, även om man kan förstå vad Holger vill lyfta fram.

Själv är jag förvånad över den tystnad som råder efter tv-programmen. Det var mer väsen om Gardells besök i Rom än själva avsnitten som sändes. När Jonas förnekar att Jesus dog för våra synders skull var det många som upplevde att det kunde man inte hålla med om. Personligen tycker jag att Gardells produktion har fått mer än tillräckligt utrymme. Inte behöver vi bränna hans böcker. Låt dem få ha sin tid. Av frukten kommer vi att känna igen trädet.

Låt oss istället se på andra som skriver goda uppbyggliga böcker och som vittnar om den kristna tron, t. ex. Niklas Piensohos bok "100 dagar med Jesus".

Joachim - som tror mer på att verka för det uppbyggliga, utan att för den skull se sig som "flat"

Gymnasieungdomars viktigaste frågor om Gud

I många situationer vill kyrkan gärna hjälpa till att ge svar på människors frågor och längtan. Men vet vi alltid vilka frågor som människor ställer? Naturligtvis kan man alltid utgå från sig själv eftersom vi alla delar grundläggande villkor.

Men det jag tänker på är att det utrymme som kyrkan har i massmedia handlar oftast inte om det människor frågar efter. Människors existentiella frågor får inte så stor plats som våra kända "åsiktsfrågor" - vad tycker du om .. .. Naturligtvis behövs allt ventileras, men ändå i en slags balans. Den mest centrala frågan om Jesu existens och nödvändigheten av hans frälsningsgärning i våra liv lyfter vi ju ofta inte ens själva upp!

Studentrörelsen Credo ställde enligt tidningen Dagen några frågor till gymnasieungdomar vilka frågor de vill ställa om Gud. "Vad är meningen med livet?" är den vanligaste frågan! (Läs vilka fler frågor ungdomarna ställde!)

Om vi som kyrka kan hjälpa ungdomarna med denna och andra viktiga frågor så är jag övertygad om att detta kan leda till positiva effekter i andra sammanhang och hjälpa dem i andra vägval.

Joachim - som tycker att det är viktigt att möta frågeställarna

Torget i Kungsbacka

Det händer mycket och ganska snabbt när det gäller torgplanerna för Stortorget i Kungsbacka. Förhoppningsvis finns det möjlighet att se över Kungsbackas kyrkas entré i samband med denna upprustning. Se vad jag sa i Kungsbackanytt och tyck gärna till!

Joachim - som hoppas på ett lyft för innerstaden i Kungsbacka

Att uttrycka sin tro

Det finns olika sätt att uttrycka sin tro och här kommer Tamara Lowe's korta, med ordrika predikan som varar 1:42 minuter. Den är på engelska, men rymmer många goda tankar.

You Tube har en motsvarighet i God Tube som kanske kan bli lite inspiration för dig!

Önskar er allt gott!

Joachim - som tackar Pernilla

Den kyrkliga kartan

Apropå Dagens artiklar om kristendomens framväxt i andra delar av världen så skriver Arnaldo Tiburzi: "Det är viktigt att bejaka vår verklighet. Någonstans ska det finnas plats även för oss tröga, okarismatiska, rationalistiska och jag-centrerade kristna."

Vidare skriver han: "Vi vill engagera oss i det som känns rätt för tillfället och vara politiskt korrekta. Kyrkorna i Sverige är naturligtvis påverkade av allt detta. Det svenska och det afrikanska kyrkolivet befinner sig ljusår ifrån varandra. Precis som våra respektive samhällen."

Han har rätt och därmed också gett en del av svaret till att våra nordiska kyrkor tappar medlemmar, se artikel om detta här. Bl. a. kan man läsa: "Björn Ryman menar att i ett nordiskt perspektiv så är Danmark och Sverige de mest sekulariserade länderna, medan kristendomen har en någorlunda starkare ställning i Norge och Finland." Att man sedan har olika grepp som "iCentrum" är bra och viktigt.

Personligen tror jag att det inte handlar om att ta över modeller från Afrika eller andra kontinenter utan fundera på de "principer" som får dem att växa. Och framför allt vilken vision de bär på. Det växer trots allt i väldigt olika delar av världen, men inte i vårt eget land på samma sätt. För mig blir detta en tydlig anledning att fundera på vad man har att lära sig. Jag vill inte engagera mig i det som är rätt för tillfället! Jag vill inte heller vara politiskt korrekt som ett slags självändamål! Jag vill komma närmare Jesus, Guds son! Jag vill växa i tron och känna en sund församlingtillhörighet där jag delar tron med andra. Den stora utmaningen är hur detta kan ske i vårt land! Vi kan inte härma andra kulturer, men jag tror att vi kan bli mer Jesuslika även i Sverige!

Jag önskar att heligheten skulle märkas mer i mitt eget och andras liv och med det menar jag att även känslolivet skulle vara mer involverat. Heligheten hör också samman med Andeutgjutelsen från Pingsten. Att Andens gåvor får vara i funktion. I Afrika eller i Asien eller någon annanstans är allt detta naturligt i kristna sammanhang.

Joachim - som tror att den kristna kartan kommer att se väldigt annorlunda ut i framtiden.

Foto: Joachim Holmgren (Den hängande kyrkan i Kairo - en koptisk kyrka)

Påven: Kyrkan har sargats av synd

Katolska kyrkan har "sargats av synd", sade påven Benedikt i samband med att han på lördagen reste på sin första utlandsresa sedan de katolska övergreppsskandalerna briserade på allvar.

Men trots detta och att påven skriver till katoliker på Irland; "Ni har fått lida fruktansvärt och jag är uppriktigt ledsen. Jag vet att inget av det ni utsatts för kan göras ogjort", så är det människor som anser att detta inte räcker.

Bot och bättring är intressant. Det går inte att göra dessa hemska övergrepp mot barn ogjorda. Tusentals människor går idag med minnen från sin barndom, som offer p g a vuxnas övergrepp. Finns det överhuvud taget en framtid att tala om för dessa; både offren och även förövarna? Kan man hela det som gått sönder? Och vem ansvarar i så fall för det helande? Jag, som tillsammans med hela världens befolkning, tagit del av alla dessa artiklar, vad kan jag göra mer än att ta avstånd och fördöma? Hjälper det?

Hur gör vi med alla de pedofilövergrepp som dagligen sker i vår närmiljö, men som inte fått några rubriker? På något sätt är vi alla del av en bortvänd värld, där vi skadat både oss själva och andra. Konsekvenserna har bl. a. blivit att det för många inte finns mycket mer än att hela tiden lyfta fram bristerna, man fastnar i detta.

Var sak har sin tid, och dessa övergrepp måste fram i ljuset, men just nu känns det som om vi också behöver plats i våra medier med det som hjälper oss med att se det som reser oss upp. Som fyller oss med hopp och framtidtro. Inte för att nonchalera, utan för att visa att det finns något mer, även för de drabbade. Denna balans är inte lätt, men nödvändig.

För mig är det viktigt att skilja på de synder/övergrepp som begåtts och Jesus själv. Han måste gråta floder när han ser dessa onda handlingar, men likväl vill han sträcka ut sina sårmärkta händer till dem som vill ta emot hans hjälp och han erbjuder den frid som övergår allt förstånd.

Joachim - som funderar kring denna balans på den "Gode Herdens söndag"

Vi kan lära av tredje världens kyrkor

Församlingstillväxt är ett ständigt återkommande ämne för västvärldens kyrkor. Av den högst naturliga orsaken: våra församlingar växer inte. Frågan kommer självklart - varför inte? Detta skriver Andreas Dagernäs, EFK-missionär i Tanzania.

En starkt bidragande orsak är att man i Afrika "lägger krutet på evangelisationen. Kyrkans huvuduppdrag är att predika evangeliet för sin omgivning, därför spenderar man mest av sin tid, ork och sina resurser på evangelisation."

Detta med församlingsbygge är så spännande och utmanande och det finns många recept på hur man skall gå till väga. Men grunden måste ju vara vart man vill komma någonstans! Ser man det som en "salighetsfråga" - att människor bör komma till tro, så påverkar det ens församlingsbygge. Tänk om någon går miste om himlen för att jag vilselett eller varit passiv!

Nu känns det som tongångarna i väst inte är riktigt åt detta håll. Det predikas sällan om omvändelse, synd och behov av förlåtelse. Ser man på den nypublicerade statistiken från grannlandet, så är det många präster som inte anser att Jesu frälsningsgärning är nödvändig. Gud är på något sätt större?

Om inte man behöver omvändelse, varför skall man då bygga församling? Är själva gemenskapen ett självändamål? Grunden med bibeln, nattvarden försvinner om det inte är nödvändigt att ta emot Jesus själv i brödet och vinet - hans kropp och blod! Han säger ju själv att man skall göra det till syndernas förlåtelse!

Nog har vi att lära av tredje världens kyrkor och nog är våra grannar och vänner i desperat behov av evangelium om Befriaren och Frälsaren Jesus Kristus!

Kristus är uppstånden! Ja, Han är sannerligen uppstånden!

Joachim - som varje dag funderar över hur andra kan komma till tro och hur man kan leva ett kristet liv i Sverige.

”Hellre en projektledare än en kyrkoledare”

Klas Johansson, distriktsföreståndare i Svenska Missionskyrkan, vill utmana att tänka bredare när det gäller former och organisation. Anställ en projektledare på begränsad tid i stället för en kyrkoföreståndare. Detta förslag kommer inför sammanslagningen av Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan. - En projektledare har lättare att utmana gamla strukturer och tänka nytt.

Jag kan förstå tankarna men som just kyrkoherde funderar jag över detta med begreppen kallelse, ämbete, nådegåvor etc. Man får känslan av att det är ett nytt företag som behöver en chef och kanske ser det ut så här i dagens kyrka? Man söker en VD som kan lotsa församlingar in i den nya tiden. Där ekonomi, strategier och mål är honnörsord.

Själv känner jag mig lite gammaldags eftersom jag fortfarande tror på kallelsen (subj. och obj.) och att det kyrkliga prästämbetet är något mer än ett "projektledarskap". Att bli präst är att vara präst. För mig är orden omvändelse, evangelisation, mission fortfarande centrala.

Jag tror också på en kontinuitet när det gäller ledarskap. Men det handlar egentligen inte om tid utan Andens smörjelse i tjänsten. Denna kan vara längre eller kortare tid. Men när förkunnelsen stelnar, när viljan att bygga församling avtar, när inte ens hjärta är med i det man gör, bör man byta tjänst eller uppdrag. I detta perspektiv förstår jag Klas tankar.

Joachim - som känner glädjen över kallelsen och "kyrkoherderiet"

Tänk på vilodagen

Den första europeiska konferensen för en arbetsfri söndag har hållits. Mer än 400 deltagare från 70 olika kyrkor, fackliga organisationer och andra representanter för civilsamhället deltog. skriver Kyrkans Tidning.

Tänk om det skulle vara stängt i alla affärer m.m. under söndagen! Vad skulle kunna hända? Skulle vi svälta ihjäl? Problemet i början skulle säkert för en del vara "tråkig dag". Kanske några skulle få problem med vad man skall göra och prata om. Man är ju inte van att umgås på det sättet. Man är så van att ta bilen till Ikea eller vart man nu far.

Personligen stöttar jag ett sådant här förslag. Det skulle vara oerhört spännande att utvärdera det hela. Jag är övertygad om att vi behöver vilodagen eftersom den i grunden tillhör Guds plan.

Joachim - som också skulle behöva skärpa till mig vissa söndagar.

Vi kan inte leva utan värderingar

Intressant det Alf Svensson tar upp när det gäller värderingar. Alla har vi värderingar, hur vi uppfattar oss själva, vår omvärld och det som hör till trons värld. Våra värderingar styr hur vi ser på mänskligheten och vad som är ett gott och lyckligt liv. Våra värderingar styr också var vi sätter gränser mellan vad som är acceptabelt och vad som är brottsligt. Ja, våra värderingar styr oändligt mycket mer än vad som är här kan räknas upp.

Alf skriver: "Allt oftare får man höra och läsa om "mänskliga värderingar". Sekulärhumanisternas stridbare ledare Christer Sturmark använder gärna uttrycket. Och han är inte ensam. Är det verkligen rimligt att utan definition - utan att redovisa varifrån dessa värderingar härleds eller vem som avgör rätt och fel, sant och osant - plädera för något så diffust som "mänskliga värderingar"?

Oavsett vilka värderingar man anammar, så har de en grund och en källa. Annars blir värderingar lätt bara tyckanden och oreflekterade "sanningar" som byter riktning nästa dag, om så passar. Jag kan ha oerhörd respekt mot någon som har helt andra värderingar än vad jag själv har, om man upplever en trovärdighet i livsföring och erfarenhet hos den andre. Att värderingen är integrerad med dennes person. Men respekt är inte samma sak som acceptans!

Ofta möter man i diskussioner mest kritik mot den kristna tron, att den är ihålig, tråkig, irrelevant etc. Ett sådant synsätt (värdering) blir inte trovärdigt om den inte åtföljs av något eget. Vi kristna är inte skyldiga att "försvara" vår värdegrund. Men i det samhälle vi lever i idag hamnar vi lätt i dessa samtal. Kanske är det ett uttryck att det saknas genomreflekterande alternativ hos många? Man ger genom sin kritik kanske uttryck för en dold nyfikenhet?

Joachim - som anser att vi talar för lite om värderingar och hur värderingar får bli något mer är intellektuella resonemang

De egna idealen eller andras?

Ännu en riktigt tänkvärd artikel i en av våra dagstidningar!

"Det är påsk och tidningarna fylls av äggtips och kulörta-fjädrar-i-björkris-bilder, påskpynt för barnen, påskgodisrecept och råd om hur relationen klarar några lediga dagar. En gul repris på julen, men helt utan Jesusbarn eller cd-förslag på favoritpsalmer." skriver Maria Ludvigsson som är liberal debattör och medlem av Svenska kyrkan. Och detta i SvD.

Bland annat skriver hon: "Svenska kyrkan verkar ibland så angelägen att passa in i tiden att hon förminskar sig själv och skäms över vem hon är. Vart ska den gå som längtar efter henne och söker henne, som vill höra Guds ord, om hon bara ger precis det som finns i varje vardag och varje kvällstidning?"

Det verkar som fler och fler frågar efter kristendomens djup. Det känns nästan lite genant, när andra talar om vad vi borde förkunna. Men lyhördhet är en god egenskap och idag kan vi läsa i Lukas: Jesus säger: "Ni skall vittna om allt detta." Låt oss ta de orden på allvar.

Joachim - som är tacksam över tips på intressanta tidningsartiklar.

Jesus – historiens största sanning

"Debattörerna: Nya testamentet har en solid förankring i historien" kan man läsa i Aftonbladet. Vidare står det: "Bibelns viktigaste del, Nya testamentet, har en solid förankring i historien. Somligas åsikt att de nytestamentliga berättelserna är legender, visar endast en djup okunnighet om både historiska fakta och mytbildningens långa process. Nya testamentets tidigaste böcker skrevs cirka 20 år efter Jesu död, när ögonvittnen fortfarande var vid liv. Denna tidsrymd är för kort för mytbildning. Nyare bibelforskning pekar på den muntliga traditionens tillförlitlighet."

Läs hela artikeln här!

Att det stod i Aftonbladet förvånade t o m mig och det känns riktigt att så här i påsktid också ta fram något positivt om kristen tro. Det är förvånansvärt ibland att det finns en enda kristen i detta land, så som man hanterar kristendomen. Men de 200 som idag firade mässan i kyrkan gjorde det frivilligt och med stärkt tro på den uppståndne!

Joachim - som önskar er alla en Glad Påsk! Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!