”Jag kallar mig troende och ber aftonbön varje kväll”

I söndagsskolan fick Birgitta Ohlsson värderingar som kan göra henne till nästa svenska minister menar Dagen. Detta med hur man upplever sig själv och hur andra upplever en är ganska spännande, speciellt när det gäller ens tro. Och idag är det så laddat med vilken "trosbekännelse" man som människa går ut med. Speciellt om man är lite offentlig.

Är troende samma sak som kristen? Vilka konsekvenser får det i handlingar och levnad? Ingen annan kan säga att man har fel när det gäller att beskriva hur man själv ser på sin tro eller det som rör sig i ens inre. Ändå är det just detta som sker så ofta och jag hamnar själv lätt i denna situationen, när man inte ser skillnad mellan åsikt och tro. Åsikter kan man diskutera och argumentera runt. Dessutom är det viktigt att skilja mellan själva personen och åsikterna. Hur ofta hör man inte negativa eller positiva ord om någon just för åsikternas skull. Men en människa som inte tycker som jag själv kan ju ändå vara trevlig!

Fast ibland möter jag människor som säger att de är kristna och jag vet, ärligt talat, inte riktigt vad det kristna består i? Är det en åsikt? En tradition (döpt och konfirmerad)? Är det ett etiskt ställningstagande med syn på jämställdhet etc. Eller handlar det om den apostoliska trosbekännelsens innehåll? Jag vill inte vara ifrågasättandes eller upplevas som dömande, så oftast är jag tyst när jag har dess funderingar. Det handlar kanske mera om nyfikenhet hos mig själv, att man "speglar" sig i den andre. För alla har vi ett innehåll i orden "jag är kristen" och det vore intressant och se om vi har samma eller inte!

Ser man det kollektivt kan man t. ex. ställa frågan: Anser vi att Sverige är ett kristet land? Jag tror att man skulle få ganska många olika svar.

Detta är några funderingar kring "troende", "kristen". De påverkar förväntningar hos andra att vi skall agera och handla på ett visst sätt.

Joachim - som gärna säger både troende och kristen om mig själv

Krisen tvingar Svenska kyrkan att spara - om två år

"Svenska kyrkan tvingas spara. Var tionde församling har så stora ekonomiska problem att man tvingas dra ned på personal", skriver Dagen. Även Kyrkans Tidning tar upp den ekonomiska krisen, fast ur ett något annat perspektiv: "Församlingar kan tvingas stänga kyrkor".

Att den ekonomiska krisen får konsekvenser i kyrkans värld kan ju inte vara en överraskning. Som tur är verkar det som att inte alltför många måste lämna sina jobb, utan det sker genom framför allt pensionsavgångar.

Det jag funderar på är om den ekonomiska nöden enbart behöver ses som något negativt? Självklart är det så för den enskilt drabbade! Men kanske kan krisen samtidigt bli en hjälp att se vad som vi skall ha fokus på, vad kyrkans s.k. kärnverksamhet är! Om vi bara hade råd att göra en sak vad skulle det det då vara? Vem ansvarar för att det blir gjort och hur skulle det vara utformat?

Vi har i många fall höga driftskostnader och personal- kyrkogårds- och fastighetsadministration skulle säkert kunnas göras mer effektiv. Samtidigt får man inte glömma vikten av en levande vision och vilka mål man har!

Om vi t. ex. enbart skulle jobba med söndagens gudstjänst, så kan man fråga sig hur många anställda som skall vara i tjänst? Hur lokalen skall se ut? Vilka övriga personer som skall vara engagerade? Man behöver vara klar över vem gudstjänsten riktar sig till och vilken tanke man har med den.

Alltför god tillgång till kapital kanske kan innebära att man enbart gör som man alltid har gjort, det måste inte nödvändigtvis vara fel. Men kriser, även ekonomiska, kan leda till något gott!

Joachim - som som självklart önskar både god ekonomi och tydlig vision

Palestinsk nunna på god väg att bli helgon

Tidningen Dagen skriver: "En palestinsk nunna är nära att bli helgon. Moder Ghattas saligförklaras bland annat för att hon förbättrat kvinnans ställning i landet. Hennes upphöjelse innebär också ett stöd för de utsatta palestinska kristna."

Som Israelvän blir jag glad över dessa nyheter eftersom just de kristna palestinierna har det så kämpigt. De lever under svåra förhållanden oavsett var de är bosatta. Snart finns det inte några kristna kvar i det heliga landet.

Om moder Ghattas säger påven: - Moder Ghattas har meriten att ha grundat en församling bestående enbart av kvinnor i syfte att ge religiös undervisning för att övervinna analfabetism och förbättra kvinnornas villkor, sa påve Benediktus XVI i Rom samma dag som ceremonin ägde rum i Nasaret.

Joachim - som vill lyfta fram det positiva som trots allt sker.

Att förstå någon annan handlar dels om att veta vem man är!

"För att kunna ta till sig andra länders kulturer och tankesätt är det oerhört viktigt att känna till sin egen kultur och tradition. Ingen kan förneka att kristendomen har betytt oerhört mycket för Sveriges kultur och värderingar." skriver Gunilla Tjernberg, riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson för KD. Detta synsätt har funnits inom många ämnen; språk, historia, religion etc. Att inte veta och kunna ge uttryck för sin egen tro innebär många gånger svårigheter i att förstå en annan människa.

Just nu har det dykt upp en intressant debatt när det gäller konsekvenserna av detta, i vårt synsätt mot de människor som söker asyl i landet. Här är några artiklar.

• SKR: Sverige brister i förståelse av religion som flyktingskäl stod det i Dagen för någon dag sedan. Detta har lett till att Sveriges kristna råd nu vill, tillsammans med sina 28 medlemskyrkor, att asylprocessen måste förbättras.
• Kyrkorna tar strid om asylpolitiken stod det i en annan tidningsartikel.
• S och M duckade kyrkans frågor - övriga partier höll med i kritiken. - I kyrkan får vi veta så mycket. Och om det måste vi berätta. Det sa ordföranden i Sveriges kristna råd, ärkebiskop Anders Wejryd, vid en hearing i Stockholm i går när rapporten om svensk asylpolitik, "Skilda världar", släpptes.
• Kristna demonstrerade för säkrare asylprövning. Det lokala nätverket "Ny i Sverige" arrangerade i helgen en demonstration i Göteborg för att manifestera de asylsökandes rättigheter.
• Kyrkan demonstrerade för bättre flyktingmottagning.

Ja, det finns artiklar i många tidningar. För mig är det här ett resultat av att vi i Sverige tycks tro att en människa i många sammanhang kan vara "religiöst neutral", att tron hör till en "fritidssyssla". Men då t.ex. en kristen övertygelse och tro för många handlar om en levande relation med den treeenige Guden, med Jesus som personlig Frälsare, så lever man i denna relation hela dygnet, året om!

Det är som att säga att man bara är gift när man är hemma, sedan skall man inte låtsas om detta i andra sammanhang. Eller förälder är man bara när barnen är hemma. I synnerhet när det är svåra omständigheter, vid t. ex. förföljelse, asylsituationer kommer ens tro fram som den trygghet man har. Är man själv inte troende är det svårt att inse detta.

Joachim - som ser många tecken på religiös analfabetism i vårt land.

En Domssöndagsreflektion

Under denna dag kunde man läsa två viktiga inlägg angånde den aktuella äktenskapsdebatten. Dels var det att Missionskyrkan öppnar för homovigslar dels var det ett "Historiskt upprop till äktenskapets försvar".

Två synsätt som går emot varandra och som idag tydligare än någonsin splittrar kyrkan, t o m på biskopsnivå! Idag är det domssöndagen och alla menar att man tydligen vet hur Jesus kommer att döma i denna fråga. Oavsett vilken sida man nu står på undrar jag om man är beredd att den dagen han kommer åter, att vilja ge med sig? Och det är i detta perspektiv jag våndas och känner oro.

Jag vill verkligen följa Jesus och jag tror att så länge man känner att kan kan göra det med ett öppet och ärligt sinne är allt okej. Problemet är att man skall anpassa sig och sin tro till andra. När man kräver att andra skall tycka lika. Till slut blir det, trots allt, vad som står i bibeln som gäller. Och det är kanske denna fråga i framtiden som kommer att bli den stora; är bibeln Guds ord eller kan vi bara avgöra, att det är enbart en del gudsord som den innehåller? Och vem sätter gränserna?

Jag kan inte be om förlåtelse för andras misstag. Jag kan be om nåd och frid. Mitt personliga ansvar ligger i att sträva efter att följa Jesus och hans uppenbarelse.

Människovärde

För Marie och Sven fanns aldrig tanken att ta bort Dante när de fick det svåra beskedet att han hade en kromosomförändring skriver Dagen. Vi behöver lyfta upp sådana här artiklar och se det unika i att vara människa.

Våra medicinska möjligheter sätter oss i så svåra situationer och val. I beslut som skall fattas finns rädslor, skuld och ångest. Dante är säkert en guldklimp för sina föräldrar och många andra och att han skall leva är idag en självklarhet för föräldrarna. Men hur svårt kan det inte vara för alla föräldrar i denna situation. Här behövs också en församlingsgemenskap.

Vem skall sätta gränserna för vad som är ett värdigt och bra liv? och när skall de sättas? I takt med att den kristna människosynen ersätts av andra ideologier kommer också antalet aborter att öka. Om detta stod det i en artikel för en tid sedan i Dagen.

Nu handlar det inte enbart om kromosonsjukdomar utan över huvudtaget börjar det alltmer bli en människosyn som också spred sig bl. a. under andra världskriget och i Darwinismens anda, att den starkaste skall överleva. Hur många skräpserier handlar inte om att rösta ut och kränka. Måtte vi i framtiden hjälpas åt att hitta lösningar inom medicinsk etik som är hållbara. Oavsett hur valen ser ut, så är det en kris för många. Och att inte låtsas om problematiken är inte ärligt. Det handlar om vägledning före och själavård före och efter.

Joachim - som menar att bibelordet, att glädja sig med dem som gläder sig och gråta med dem som gråter i högsta grad gäller i dessa val.

Pressen ger religioner skilda roller

Svenska kyrkan är trevliga evenemang som saknar koppling till tro. Islam är motsatsen: krig och terrorism av fanatiska muslimer som styrs av sin övertygelse. Så ser bilden av religion ut i dagstidningarna enligt en artikel i Kyrkans Tidning.

Detta är otroligt intressant och viktigt. Speciellt denna känsla, att tron är inte så viktig för Svenska Kyrkan. Om det inte är skandaler så är det något evenemang som kunde hållas var som helst och handlar inte egentligen om tro menar Jenny Nordlander i KT.

Dels påverkar detta naturligtvis många, speciellt de som är i kyrkans periferi, men det är också en utmaning för oss i kyrkans ledning. Vilken bild skulle vi önska kom ut? Hur ser vårt ansvar och engagemang ut. Det handlar tydligen mycket om ordningar och evenemang och inte så mycket om trons insida. Ord som "Omvändelse", "Frälsning", "Synd", "nåd" finns sällan med och man kan fundera över om det beror på läsarna eller journalister och de som står bakom det publicerade?

Själv tror jag fortfarande på att det är vårt förhållande till Kristus som är avgörande för saligheten, att man tar emot den frälsning han har berett för alla människor, genom sin korsdöd. Men vem vill läsa detta? Hur som, är det lika aktuellt idag, eller?

Joachim - som tror att vi i kyrkans måste våga ta mer plats och vara mer fokuserade på de som ännu inte har en tro, än på att hela tiden rätta och kritisera varandra. Låt oss fästa våra ögon på Jesus och hans ord!

Läroplan för religionsundervisningen

Skolverkets ämnesansvarig: Vi undervisar inte i religion utan om religion. Dagen skriver vidare: "de förslag till ny kursplan för grundskolan som hittills har presenterats nämns inte ens ordet "kristendom". Men Maria Weståker, ämnesansvarig för religionskunskap på Skolverket säger nu: - I vårt tredje förslag kommer alla fem världsreligionerna med namn."

Det känns som om vi lurar våra yngre genom att låtsas att kristendomen är något i periferin. Man förringar den kristna tron till något som inte har någon större betydelse och måttstocken för detta antagande verkar som man hämtar från dagsläget. Utträden (1%/år), få gudstjänstfirare, få röstande i kyrkovalet etc. tycks för läroboksförfattarna visa på en alltmer marginaliserad religion och visst finns det en del sanningar i detta.

Men fortfarande är det en klar majoritet i vårt land som är medlemmar och här i Kungsbacka är 8 av 10 medlemmar i Svenska kyrkan! Några hednatempel finns inte kvar, utan kyrkobyggnader syns överallt i vårt avlånga land. Fortfarande är Svenska kyrkan huvudman för all begravningsverksamhet! Och dessutom är stora delar av vår värdegrund hämtad från Bibeln och kristendomens lära och tro. På flera håll växer dessutom de gudstjänstfirande församlingarna. Jesusmanifestationen är en signal på att vi faktiskt lever i ett land med många engagerade kristna.

Det som känns knepigt är att de som förespråkar en "annan tro" har så stor möjlighet att påverka och att det tycks ske genom bl. a. läromedel. I rättvisans namn bör det väl stå om kristendomen, att det är den klart dominerande trosinriktningen i vårt land och att denna tro delas med en tredjedel av världens befolkning. Det är m a o den största världsreligionen.

Joachim - som vill lyfta fram en äkta helhetsbild

"Happy Pastor Appreciation Month"

Mina nyvunna amerikanska vänner från en Luthersk kyrka i North Carolina ville visa uppskattning genom något som kallas "Happy Pastor Appreciation Month". Hemma i USA uppmuntrar man sin pastor under oktober månad med bön och lite festligheter.

En annan är ju inte riktigt van vid sådant, så Jantelagen slår till. "Men inte jag..." "Och alla andra..." "Inte behöver ni bjuda ...". Men det handlar inte om att jämföra sig med andra utan det handlar om omsorg och omvårdnad för sin pastor och hela pastorsfamiljen som man vill visa. En pastor som röner uppmuntran, omsorg och förbön växer och det märker församlingen av.

Så min inställning blev: "Tack gode Gud för detta!" Och idag finns det många slitna herdar, präster och pastorer i kyrkan som är i stort behov av uppbackning och omsorg. Det handlar fortfarande inte om jämförelse, alla behöver detta, men ibland får ingen något för då har man ju inte varit orättvis.

Låt oss lyfta fram prästerskapet i våra böner och be att Guds helige Ande hjälper dem/oss i att tjäna Herren med rena hjärtan och med ett fokus på Jesus Kristus som vår Överstepräst, som leder oss hela vägen fram.

Joachim - som känner tacksamhet över vissa amerikanska traditioner :)

SD lika stort som V

Sverigedemokraterna har tagit sig över riksdagsspärren för första gången. I GP/Sifos novembermätning är SD lika stort som Vänsterpartiet skriver Göteborgs Posten idag.

Det är framför allt yngre män som delar SD åsikter och dessutom tycks det enligt artikeln vara så att "de två motpolerna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna ökar. Det är två partier som står för väldigt olika saker", säger Marie Demker.

Låt mig bara säga att jag inte håller med i SD's politik och mitt förtroende för dem som politiker är lågt, eftersom jag inte sett något resultat. Men det som intresserar mig är vad som händer med det etablerade systemet, som ju faktiskt blir hotat!

Skall man tiga ihjäl SD? Är det dialogen som gäller eller hur skall man agera om man nu "vill få bort dem". Uppenbarligen har de ju kommit för att stanna en stund på den politiska arenan. Som präst och kyrkoherde funderar jag ju över att, så som jag själv vill bli behandlad (som kristen) skall jag behandla andra (t. ex. Sverigedemokrater). Som alltid handlar det om respekt för de 6 procent som lägger sin röst på SD. Att fälla omdömen om dem är att säga att de är mindre vetande.

Det är egentligen detta min blogg vill lyfta fram. Det är inte SD's vara eller inte utan hur våra system fungerar i samhället. Jag vill ha en mindre partipolitisk rikskyrka och samtidigt skall man behålla demokratin! Jag vill att de, som är troende och gudstjänstfirare, skall få styra och samtidigt skall det inte bli en elitkyrka.

Men hur gör man då när man inte håller med! När man vill få dessa 6 procent att bli färre. Jag tror att man måste visa att man har ett bättre alternativ. Tydlighet och mod att stå för det man tror på är viktigt. SD har dragit nytta av att så många i vårt land idag inte riktigt bryr sig (jfr. t. ex. antalet som röstade i kyrkovalet). Det finns också många rädslor och man är rädd för konflikter. Därför behövs det ett öppnare samhällsklimat. Hur man når dit vet jag inte och kyrkan har säkert sitt ansvar i att det ser ut som det gör. Men tänker man positivt, så är vi 94 procent som inte rösta på SD.

Joachim - som vill ha mer demokrati

Hur når man enhet?

Jonas Gardell har beslutat sig att svara på Vatikanens beslut att stänga ute honom och hans tv-team från Roms kyrkor. I ett särskilt program kommer han prata om den "exkluderande Jesus" och då ta upp Vatikanens beslut att utestänga honom. Detta enligt Dagen och det har varit en diskussion kring att Gardell skall göra sina program. Följande gick att läsa i tidningen "Världen idag".

Friheten i olika sammanhang, som hänger samman med den demokrati vi lever i, måste ju också innebära att man får svara ja och nej. Vatikanen var inte intresserade av att öppna sina kyrkor enligt artikeln, men det betyder säkert inte att man inte kan föra samtal mm.

Gardell som kämpar för de kristna grunderna, så som han ser på dem, skall väl inte ägna sig åt hämnd? Och med detta måla upp andras tro som sämre. Man får väl respektera olikheten. Massmedia är ett utmärkt sätt att påverka många på samma gång. Det vet Gardell om någon. Men det kan samtidigt såra och skada.

Återigen kommer splittringen, som vi alla vet finns, till folks medvetande och man kan fundera på vad man vunnit. Det kommer att bli människor som tror på Gardell och hans Jesus och de som kommer att tycka illa om den katolska kyrkan, i detta fall. Men vad har man vunnit? Ingen kyrka eller person rymmer i sig allt. Det finns brister och sår. Låt oss istället fundera på hur vi når till helande med Kristi hjälp!

Joachim - som funderar på Jesu bön i Joh. 17.

EFK vill fokusera på församlingen

Evangeliska frikyrkans (EFK) pastorsdagar landade i fokus på församlingen. - Vi behöver byta inriktning så att de förlorade hamnar i centrum, utmanade Magnus Persson i tidningen Dagen.

Det är nyttigt ibland att fundera på vad det är man/församlingen fokuserar sig på. Efter att så mycket tycks kretsa kring senaste kyrkomötets olika beslut, så kommer frågan för oss i Svenska kyrkan, var ska vårt fokus ligga? Detta med församlingsbygge, visioner och gemenskaper i Jesu namn är frågor som jag ständigt vill lyfta fram.

Det känns allt svårare att i de egna stora sammanhangen ha ett gemensamt fokus. Själv ser jag gärna att vi på nytt lyfter fram församlingarnas vikt och möjlighet. Det känns lite som begreppet församling är på väg att försvinna och ersättas av annat. (Svenska kyrkans Församlingsförbund fattade enhälligt det beslut som betyder att organisationen till nyår går i graven och ersätts av Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.)

En kristen församling bör sträva efter en tydlig vision som har med Matt. 28:18 ff att göra. Och för mig blir det en orsakskedja, att den enskildes tro bygger på förkunnelsen (ord och handling)som i sin tur skall bygga på Guds ord (Bibeln). Med den helige Andes hjälp kan sedan den enskildes gåvor, som ju är tänkt för församlingen, bli till växt och leda till en förvandlad värld (miljön mm.)

Men så länge vi argumenterar mot varandra, där bibeln inte blir läst och där hjälparen, den helige Anden inte tillåts inspirera så kämpar vi enbart med eget förstånd och egen kraft. Detta räcker många gånger ganska långt, men inte ända fram eftersom Kyrkan inte är vår utan Herrens. Han är hörnstenen, kring vilken vår kallelse är att bygga på den grund som redan är lagd, Jesus Kristus.

Joachim - som tror, att om vi hjälper varandra med "fokusprocessen" i församlingarna kommer vi längre

Förföljelse av kristna .. ..

Omkring hundra miljoner kristna förföljs i världen, och det är i kommunistiska och i muslimska länder det är svårast att vara kristen. Under två helger genomförs nu en global bönedag för kyrkans förföljda. Skriver Dagen och det är på tiden att också detta fenomen kommer fram.

Själv är jag inbjuden av en gymnasieskola i Kungsbacka för att tala över ämnet "Diskriminering av kristna och kristendomen i samhället". Och detta med diskriminering och förföljelse är ett känsligt kapitel. Läs Tomas Österbergs artikel om detta. Eller det Helene Sturefelt, präst i Karlskrona, skrev en insändare om islam i lokaltidningen efter att ha mött muslimer som hotats efter att ha konverterat. - Islam har ett helt annat innehåll än kristendomen, frågan om innehåll är berättigad, skrev hon bland annat och fick mothugg av prästkolleger. Men pingstpastorn tycker hon är modig.

Den nya tidens attityder har förändrat gränsdragningarna, så att t. ex. pingstvänner och svenskkyrkligt folk i vissa lägen har kommit varandra mycket närmare eftersom man tillsammans kämpar för vissa grundläggande sanningar som ex. att bibeln är Guds ord. Respekten för en bok och dess uppenbarelse kan också få andra att närma sig varandra medan det i de egna sammanhangen kan uppstå konflikter.

Fler och fler anmälningar så som t. ex. Camilla Grepes kommer också in och det känns som att så fort man gör något kristligt i skolan så indoktrinerar man barnen. Skolinspektionen bad Växjö kommun och skolledning att förklara sig, men rektor Torbjörn Öberg säger sig inte ångra någonting. Enligt honom ingick mycket annat i den dagen som skulle ge en annorlunda lektion i lokal historia, och föräldrarna var enbart positiva.

Det handlar ofta om rädslor från flera sidor! Det handlar om övertro på att man kan förändra barns inställningar genom någon lektion eller en avslutning i kyrkan. Det handlar om att många av oss är historielösa och tar man bort vår bakgrund så är det svårt att bygga framtid. Sverige har en värdegrund som bygger på vår egen historia, inte på något österländsk eller annat. Detta är ju fakta, som vi inte behöver be om ursäkt för. Frågan är vad barnen tänker, när de ser oss vuxna brista ut i hårda ord eller ser Jesus utklädd på foton. Eller för den delen karikatyrer på Muhammed. Var tog respekten vägen?

Joachim - Som tror att tydlighet är bättre än någon slags neutralitet. Alla har en tro, frågan är bara vilken?

Förnyelse av kyrkan ... ...

"Alphapräst: Kyrkan är bättre än vad många tror.
Kyrkan som tog Alpha till Sverige bjöd in till församlingsförnyar-konferens skriver Dagen och jag kan bara hålla med Gita Andersson i detta.

Ibland känns det som vi i kyrkan tror att vi vet hurdan bild andra har av kyrkan och oss själva. Men det kan ju faktiskt hända att vi ibland har fel! Folks bild är kanske mer positiv eller så kanske de inte har någon särskild uppfattning!

När man leder Alphakurser kommer man många väldigt nära. Man möter deras tro och tvivel, där de just då andligt befinner sig och jag vågar påstå att det är ett fint sätt att få inblick i hur människor ser på kyrkan och den kristna tron. Det är inte alltid så som t ex. massmedia målar upp svensk kristenhet.

I det lilla sammanhanget vågar människor mera vara sig själva. Där finns kritik mot kyrkligt anställda som inte skött sig men där finns också tacksamheten över samma kategori människor som varit tröstande och hjälpsamma. Just det lilla sammanhanget är viktigt för att förnya kyrkan. Människor har idag ett stort behov av vara bland andra som man känner förtroende för och som man kan dela tron med. Där man helt enkelt slipper vara rädd! Här kan man lyfta fram både sin inre tomhet, längtan efter tro och samtidigt visa sin sårbarhet.

Den 25 januari 2010 startar nästa Alphakurs i Kungsbacka församling med förhoppning att hjälpa ytterligare några människor till en medveten kristen tro och fördjupning av densamma. Glädjen som de flesta visar upp i samband med Alpha är tillräcklig för att känna det meningsfullt att termin efter termin erbjuda en ny kurs.

Joachim - som ser den kristna församlingen som en gemenskap fylld av hopp

Israel - en demokrati i mellanöstern!

I Dagen står följande: ”Att vi bjöd in Donald Boström är ett bevis för styrkan i vår demokrati” menar Israel och efter att själv varit där under två veckor och även i grannlandet Jordanien, så måste det nog sägas att Israels demokrati är betydligt mer utvecklad än många av de andra ländernas runt omkring.

Man kan på hörsägen tydligen uttrycka sig hur som helst om Israels ev. beteenden, så som Boström har gjort, men var finns kritiken mot de muslimska länderna? "Utfrågaren pressar den svenske frilansjournalisten under 40 minuter. Han hävdar att anklagelserna är fabricerade lögner och att svensken inte lägger fram några bevis. Boström genmäler att han bara framför palestinska familjers anklagelser och att de bör undersökas." Demokrati har med yttrandefrihet att göra, men man borde kunna förvänta sig en större bevisning när man på förhand vet med sig vilka konsekvenser det skrivna ordet för med sig.

Och denna dialog fick genomföras i det land där man från svenskt håll menar att soldater skjuter folk för att ta deras organ!

Demokrati är inte svart - vitt utan det finns många nyanser. På ett sätt känns det som demokratin har blivit något svagare i vårt eget hemland. När t. ex. flera firade kyrkomötets beslut före de är fattade, så leder det till slut att vi inte behöver ha sammanträden. Demokratins viktigaste inslag är att det finns dialog och kommunikation. När sedan protokollen är undertecknade och justerade, så får vi fundera över hur vi skall förhålla till fattade beslut.

Joachim - som är övertygad om att demokrati är något levande som man alltid behöver jobba med, oavsett om det är utomlands eller här hemma

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 5

Har nu kommit hem från det Heliga landet och försöker landa efter 12 dagar med enormt många intryck. Här kommer ett axplock av upplevelser: Mässfirande (Tabgha, dopstället, berget Nebo, Getsemane, Trädgårdsgraven), Gallileén, Amman, Petra, jeepfärd i öknen, bad i Döda och Röda havet mm och inte minst Jerusalem.

Ett personligt minne är en kort stund i Övre salen (nattvardssalen) i Jerusalem där ett hundratal amerikaner sjunger lovsång när vi kommer. När den egna gruppen går vidare går jag tillbaks till amerikanarna. De är färdiga och jag sänder frimodigt en hälsning från Sverige. Efter kort samtal med pastorn frågar han om de får be för mig och jag är inte sen att tacka ja. Där står jag med hela den amerikanska gruppen omkring mig och de ber intensivt med handpåläggning.

Anden är starkt närvarande och jag får påfyllning och smörjelse. Det är stort och jag känner tacksamhet över kristna vänners omsorg om min tro.

Det finns mycket mer att ta upp, men den gamla sanningen, att man blir välsignad när man far till dessa heliga platser besannas gång på gång.

Joachim - en nöjd och trött reseledare/kaplan

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 4

Har denna dag ägnat tiden åt öken, sten och klippor. Staden Petra i Jordanien och ökenlandskapet Wadi Rum. Blir på två sätt påmind om att man för tvåtusen år sedan hade en kultur som var i många stycken helt otrolig.

Ökenlandskapet vittnar om Skaparen, att det är en mycket mäktig skapelse vi lever mitt ibland. Vi är inte först, inte störst och definitivt bör man bara vara lyhörd när Gud talar till oss eftersom, tror jag, han talar mycket mer än vad vi många gånger är medvetna om. Och detta har han gjort länge och för många!

Men vi har fullt upp med att själva tala, föra fram åsikter och teorier. Mer och mer märker jag, när jag ser genom allt jag får uppleva här i det heliga landet - Israel och Jordanien, att det handlar om omvändelse och tro. Det handlar om längtan efter förlåtelse och evigt liv. Jesu dop vid Jordan, Mose på berget Nebo, Petra, nabastéernas huvudstad i Jordanien etc. är alla platser som visar på ärlig tro. Och till den hör renhet - Mose kom inte in p g a sin trolöshet, Johannes dop av ett renhets dop!

Vi som är kristna, som kallar oss kristna måste på allvar förstå att det handlar om allt detta - omvändelse, tro och att lyssna in. Och att grunden för detta ligger i att Gud unnar oss glädje och frid. Orenhet och falskhet binder och tynger.

Joachim - som låter platserna predika

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 3

Har idag besökt Citadellet i Amman, en moské och kungens bilmuséum. Eftermiddagen ägnades åt bad i Döda Havet och god middag med solnedgång över havet med Israel i bakgrunden.

Dagens tanke är hur viktigt det är med tron. För att vara en rättrogen muslim bör man be fem gånger om dagen! Men oavsett hur mycket muslimerna ber så blir frågan hur jag, eller du, visar tron på Jesus. Är vi verkligen troende så borde det få konsekvenser i våra liv. Är vi s. k. sökare så innebär det vissa saker. Huvudsakligen är att vi är äkta och trovärdiga mot oss själva och andra! Jag personligen är väldigt trött på människor som är tyckare utan att veta vad de själva står.

Jag är kristen och inte muslim. Jag tror att varje människa på detta jordklot behöver Jesus och hans försoning. Den frälsningsgärning han gjorde på korset är livsnödvändig! Detta betyder att även att våra muslimska vänner behöver Jesus. Han är inte bara en profet, han är Guds son, världens Frälsare!

Joachim som i morgon bl. a. skall se samma utsikt som Mose!

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 2

Sitter på ett hotellrum i Amman och smälter intrycken av de sista dagarnas upplevelser. Har varit runt Galliléen och besökt heliga platser: Där Jesus kallade lärjungar och mötte dem efter uppståndelsen, brödundrets plats, bergspredikans plats, där "svinundret" skedde, Jesus gick på vattnet och stillade stormen, Kafernaum, Bebådelsekyrkan i Nasareth samt Josefs hus etc. Och idag har vi varit vid den romerska staden Jerash i Jordanien.

Det är stort och mäktigt och jag märker att tron hos resesällskapet växer. Jesus är verklighet och Bibeln är sann! Jesu vilja och liv finns där och mer än någonsin känner jag att det är viktigt att lyfta fram bibeln som kristendomens grund. Vi for även igenom staden Kana och det känns lite speciellt i dessa dagar.

Tro, kunskap, övertygelse och mycket annat som rör sig i vårt inre måste känna och bli äkta för oss själva. Att vara på plats är att utsätta sig för påverkan! Man blir berörd och jag önskar verkligen alla som kallar sig själva och vill vara kristna en möjlighet att komma till det heliga Landet.

Joachim - som i morgon bl. a. flyter i döda havet

(Bilder föreställer berget där Jesus höll sin Bergspredian. Saligprisningarnas kyrka)

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 1

Far idag till Israel och Jordanien och kommer hem om 12 dagar. Jag gör det eftersom min ambition är att de människor som vill skall få möjlighet att komma till det heliga landet. Att fira mässan, vandra omkring på de platser där Frälsaren själv gått lämnar en inte oberörd. Resan är framför allt en pilgrimsresa och inte så mycket en resa i att förstå det nuvarande politiska läget, vilket vi kan ha många olika uppfattningar om.

Förhoppningsvis hinner jag skriva något under resans gång på bloggen. Tekniken måste också fungera. Det är högt ställda förväntningar från resesällskapet och vi får be att allt går väl. Tillsammans är vi 25 personer varav de flesta kommer från församlingen.

En ständigt återkommande tanke som gäller oavsett om man är hemma eller på resa är vad omgivningen ger mig själv. Vi kan ha fokus till vardags på allt man saknar eller på sin egen oförmåga. Men hela Guds skapelse predikar ständigt för oss och detta kan bli särskilt påtagligt i Israel.

Joachim - som alltid är kluven i att lämna familjen. Det är alltid med blandade känslor, men när man väl har kommit i väg så blir det bra.