Tidningsrubriker och folks engagemang

Det är ibland nyttigt att ta ett steg tillbaks och betrakta saker på lite avstånd. Det gäller även bruna hus på Kungsbacka torg, som invigdes i sommar. Torget har fått ny stenbeläggning, utformning och nytt namn, från Stortorget till Kungsbacka torg.

Genomförandet har skett enligt alla konstens regler. Kommunen, arkitekten m.fl. har redovisat sina planer. Man skall dessutom vara medveten om att det har varit årtionden av samtal och önskningar före totalrenoveringen, som har kostat åtskilliga miljoner. Nu är torget färdigt och folk har åsikter om allt; för mycket sten, för många bänkar, för lite parkeringsplatser säger några, andra vill inte ha bilar på torget. Det är grus på fel ställe och för knaggligt. Men det största samtalsämnet är två bruna hus, varav det ena står framför en restaurang och skymmer aftonsolen.

Det har varit mängder av insändare och synpunkter på detta. Facebooksgrupper har startat för att väcka opinion. Ja, man kan tro att alla är irriterade över dessa hus och tycker att de är fula, felplacerade och kommit till på ett otillbörligt sätt. Men riktigt så är det inte. De flesta jag mött ser till helhetsintrycket och är faktiskt nöjda! Visst, man har små synpunkter på justeringar, men man är glad över att det äntligen har blivit en upprustning! Man anser att det är både snyggt och fint. Och samtalen blir mer och mer om själva inläggen i massmedia och det som jag själv just nu gör, att man analyserar folks tyckande och åsikter.

Någonstans tycker jag inte torgets utformning är ett så stort problem, i alla fall inte om man jämför med annat i vår tillvaro. Jag lever i en välbärgad kommun som har oerhört mycket att vara tacksam över, men med också många stora bekymmer som går under sådant som vi kallar; ensamhet, missbruk, individualism och girighet, psykisk ohälsa och social utslagning. Alla kommuner dras med allt detta, mer eller mindre. Men just för att vi till det yttre har det så fint och bra, så blir det värre för dem som kämpar på insidan!

Nästan varje vecka får kyrkan frågor om bostad, jobb, gemenskap och något annat i grunden livsviktigt. Man är så tacksam över det lilla som görs och skulle vi lägga om systemet i samhället så skulle betydligt fler bli hjälpta. Detta vet vi allihopa och under dessa år som jag har bott i Kungsbacka har dessa problem inte blivit färre. Men då handlar det inte om att bygga om något yttre eller att tycka en massa om andra och annat utan det handlar om en själv och det som finns inom en, vad mitt eget hjärta döljer! Vad vi alla har för del i varför det ser ut så här.

Jag vet att det ena inte behöver ta ut det andra, men likväl ser jag att för den som är sjuk eller ensam eller på något annat sätt blir svag, så är det en annan prioritering än när man har gott om pengar och allt flyter på. Jag vill inte ha kriser för förändringar utan att kärleken och tron driver oss framåt.

Men många gånger påminner vårt eget hjärtas upprustning, vårt inre, hur man hanterar torget. Det tar många år, man kämpar vidare tills det en dag öppnar sig möjligheter. När man sedan har börjat ett "nytt" liv, ser man snart det som skymmer solen, ljuset. Speciellt aftonsolen, när döden närmar sig. Man kan t o m drista sig att säga att det var bättre förr. Fokuset hos oss ligger ofta på brister och inte på tacksamhet över det man har och som finns.

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag är nöjd över helheten med torget. Låt de bruna husen vara ett tag och låt oss under tiden prioritera annat som är mera väsentligt. Låt oss lägga engagemang på sådant som hjälper och tröstar och då handlar det djupast om relationer, åt sidorna och uppåt.

Joachim - som älskar och är så tacksam över huset mellan de bruna. Det fungerar som de båda små är tänka att vara, man kan bli av med sin "nöd" och man kan stilla sin hunger.