Vision och tydlighet

"En församling behöver vara tydlig med sin vision och vad den står för. Det anser Mikaelskyrkan (EFS) i Uppsala och ordnar rejäla medlemskurser. - Det är alltför vanligt att man som medlem faktiskt inte vet vad ens församling vill och står för, säger Olof Edsinger, Mikaelskyrkan."

Så långt är vi inte, men själva problemställningen finns i de flesta av våra församlingar, att man vet inte riktigt vet hur det ser ut och vad man vill i församlingen. Bara detta att känna sig trygg i att veta vem man skall kontakta kan vara besvärligt och för att inte tala om kyrkans organisation på många lokalnivåer, som för många upplevs som mycket svårbegriplig.

Att anordna kurser är kanske inte det mest aktuella, men i Kungsbacka/Hanhals pastorat kommer vi inom kort presentera en "Guide" för de som kommer till kyrkan. Denna idé tog vi med oss från HTB i London och kanske har flera av er redan det. Tanken är att i ord och bild lätt kunna bilda sig en uppfattning om vad som finns i kyrkan och vem man tar kontakt med.

Församlingens vision måste i denna folder var tydlig och genomgripande. Man behöver inte rada upp alla grupper och verksamheter. Det viktiga är att man känner att man får ett grepp över vad som sker och vem som ansvarar.

Joachim - som är övertygad om att tydligheten hjälper människor att bli delaktiga

Ursäkt och förlåtelse

"Prästen Lennart Kempe, som lät den våldtäktsdömde pojken närvara i kyrkan i Bjästa på den 14-åriga flickans skolavslutning, kommer att ta kontakt med henne och be om ursäkt".

Alla gör vi fel och någonstans blir detta kanske allmänhetens stora läxa, om vi nu vill lära oss? att inte döma så snabbt. Och framför allt inte endast på grund av vad en eller annan journalist skrivit. Eller vad som framkommer i ett tv-program.

Alla gör vi fel, stora eller mindre. Alla sårar vi andra och därmed också oss själva! Här kommer detta med skuld och skam in och jag vet inte varför alltid det tycks lättare att se andras skuld än sin egen. I detta ligger också att vi måste tala mer om skillnaden mellan skam och skuld och vårt eget ansvar.

Min tro är grunden för att det finns en källa i att nysta upp allt detta. Jesu försoning ger möjlighet till förlåtelse och därmed också möjlighet att ta bort skuld. Och tar man bort skuld kan man göra något konstruktivt. Äkta ånger och förlåtelse förändrar liv. I dag ser vi många gånger vad bittra hjärtan uttrycker. Det bli lätt dömande och fördömande.

Joachim - som hoppas på att både pojken och flickan kan se ett positivt liv framför sig.

Våldtäktsdömd pojke fick applåder i kyrkan

Alla våra tidningar och även våra nyhetskanaler har varit fulla av artiklar och insändare kring våldtäkten i Bjästa.

Dagen skriver : "En våldtäktsdömd pojke fick applåder i kyrkan vid skolavslutningen. Nu har prästen Lennart Kempe i Bjästa anmälts till domkapitlet av upprörda tv-tittare." Och det är många idag som kastar sten på både präst och rektor m.fl. inblandade.

Denna historia rymmer bara förlorare och värst är det självklart för tjejen/erna som blivit våldtagna.

Men jag tycker att aftonbladets slutkläm är bra som Karin Ahlborg skriver:
"Det finns inget försvar för en kyrka som bjuder in en gärningsman men inte tänker en sekund på hans offer. Men innan man börjar kasta sten mot alla Bjästabor kanske man bör syna sina egna annaler och fundera över när man senast gick till botten med ett rykte under fikarasten."

Det gjorda går inte att göra ogjort, men man kan lära sig. Heder åt Amanda Ögren som stöttade tjejen. Det modet är inte lätt att uppbåda. Nu uppenbarades sanningen om denne kille enligt vad man förstår av tidningarna. Men det är ju just detta, att finna vad som är sant och att inte döma, delta i rykten eller hänga ut folk offentligt. De flesta vet bara det som stått i tidningarna! Och det har historien visat att det är inte alltid så enkelt.

För några dagar sedan fick minister Ask på pälsen för att vilja meddela familjer om att det finns en sexköpare i pappan. Detta möttes med önskemål om avgång. Här var man mån om att inte offentliggöra. Men att hänga ut präst, rektor m. fl. löser inte problemen.

Joachim - som hoppas att alla berörda får den hjälp de behöver.

Medarbetardagar på Åh stiftsgård

Har varit fyra dagar på Åh på s.k. medarbetardagar för i första hand kyrkliga arbetslag, men även många förtroendevalda var där. Underbara mässor med mycket stark lovsång, förbön och bikt, undervisningpass och många möjligheter till samtal och gemenskap gör dessa dagar till rika och välsignade.

Väl medveten om att de inte passar alla, och jag vet inte exakt hur många hundra vi var, så blir ändå min undran var alla andra hittar sin inspiration? Från Kungsbacka var vi nog tillsammans ca 15 personer varav tre var där alla dagarna. Att göra något tillsammans och att det är fokus på bibel, gudstjänst och bön är starkt. Personligen behöver jag Guds helige Andes påfyllnad i min prästtjänst och inte minst som kyrkoherde. I allt församlingsbyggande, som ju är till för att förvandla landet! behövs det medarbetare som mår väl. Och då menar jag på alla plan, både fysiskt och psykiskt men också andligt.

Det finns många källor till påfyllnad; retreater, konferenser, inspirationsdagar etc. Men hur mycket som än levereras så måste man ta till sig det. Jag kan uppleva, och detta är ingen kritik och snarare kärleksfullt konstaterande, att rätt så många anställda i vår kyrka går på sparlåga. Man är nära utbrändhet och konflikter och för mig är en orsak att man fått för lite "input".

Utbildningar och kurser är det relativt gott om. Men jag menar det som ligger mera på trons plan, som leder till att vi t. ex. sitter i "omsorgsgrupper" och ber för varandra. Var och när fick man som enskild medarbetare frimodigt lägga fram sin nöd inför kärleksfulla vuxna och därefter ta emot deras förbön?

Joachim - som tänker på att efesiebrevet uppmanar oss att ta på hela rustningen!

Bloggandet och Facebook

"Måste en präst alltid säga ja till debatt på blogg och Facebook? Nej, hävdar prästen Karin Långström Vinge. Ja, anser Anders Bylander som anmälde henne till domkapitlet." Detta går att läsa i Kyrkans Tidning. Även Dagen har skrivit om regler när det gäller bloggadet för oss präster.

I dessa lägen är man som präst nästan frestad av att inte skriva eller säga något för då behöver man inte bli anmäld. Vi är i dag ganska många präster som ser nätet som ett plats att möta människor på, precis som i affären eller på torget. Men det finns skillnader som är väsentliga och som man måste ta hänsyn till från både avsändarens och mottagarens håll.

Man kan inte alltid vara uppkopplad och man måste ha rätt att inte behöva svara direkt eller via bloggen. Samtidigt måste man vara tillmötesgående och åtminstone hänvisa till någon annan. Detta är för mig grundinställningen. Om man däremot kastar sig in i en kontroversiell fråga och censurerar motståndarens argument blir diskussionen obalanserad och då tappar blogginlägget sin trovärdighet.

Jag läser själv alla inlägg på min epost före det att de offentliggörs. Detta beroende på att det är jag som har ansvar för vad som publiceras och personliga påhopp och ovårdat språk är inte önskvärt. Skulle sådana kommentarer komma, särskilt med anonym underskrift så försvinner de. Är de sakliga och utan personliga kränkningar läggs de ut.

Jag vill lyfta fram frimodigheten att använda nätet, för det blir många gånger kommunikation med de människor som man annars kanske inte skulle ha mött. Gemensamt har vi ett ansvar att det kan fortsätta.

Joachim - som genom bloggen upplevt många goda samtal

Skagenkyrkan

Nu har räddningsaktionen för den Svenska sjömanskyrkan i Skagen dragit igång. Bakom den står upprörda fiskare och deras familjer från Bohuslän i norr till Halland i söder. - Det handlar om starka känslor och vi hoppas på lösning, säger sjömansprästen Lars Ryderstad till GT.

Så många reaktioner det har varit på beslutet att lägga ner Skagenkyrkan. Till svar har man från riks hävdat ekonomi och att man vill satsa på utlandskyrkan långt borta. Men ser man sammantaget på fiskarnas, båtmännens (inkl. Stena), privata semesterfirare, bofasta, vigselpar, konfirmander m. fl. så är ju Skagen en kyrka som förkunnat evangeliet till otal människor. Att kyrkan ligger för nära Sverige eller andra argument håller inte riktigt enligt många.

Vad som idag behövs är en donator och några pensionerade präster som bildar en stiftelse med engagerat folk. Liknande exempel finns i vårt land.

Vi ber och hoppas att en lösning skall uppenbara sig.

Joachim - som inte alltid förstår andras resonemang

(Foto: Lars Rydestad)

Sensus vill ha ett tredje kön!

"Vänsterpartiet och kyrkliga studieförbundet Sensus vill införa ett tredje kön – hen" skriver Dagen, de flesta av er som läser denna blogg känner till detta, och den undersökning som finns med visar på ett massivt motstånd.

"Om man söker jobb på Sensus kan man numera ange kön, som "han, hon eller hen". Avsikten är inte att väcka debatt, menar Sensus, inte heller att provocera eller att förändra språket."

För mig , som kristen, finner jag inte stöd för detta någonstans i bibeln. Ändå är det en organisation som Sensus, som är beroende av stöd från Svenska kyrkan, som för fram detta tillsammans med ett politiskt parti.

Min egen kritik är egentligen att vi redan har svårt med de båda könen vi har. Vi män är snart några vilsna stackare som inte vet hur starka eller svaga vi skall vara. Detsamma gäller kvinnans roll. Hon är fortfarande den enda av oss som kan bli gravid, är det bra eller dåligt? Osv. Det finns många frågetecken kring de gamla könsrollerna och när de nu luckras upp mer och mer skapar det osäkerhet om vilket det behöver samtalas kring.

Det handlar inte om att vi har för få kön, det handlar om våra värderingar kring de vi redan har!

Joachim - som inte alltid förstår ordet könsneutralt.

Kristen - att vara förföljd!

Som en röd tråd idag står det om olika sorters konflikter kristna är indragna i och som kostar dem mycket lidande.

• Han är son till en av islamistgruppen Hamas grundare - och blev Israels främste agent på Västbanken. Nu lever han under ständigt dödshot efter att ha avslöjat sitt spioneri. - Jag bär mitt kors, säger Mosab Yousef, som lämnat islam för att bli glödande kristen.
• Över femhundra människor, mestadels kristna, mördades i helgen i en massaker i Nigeria. Frågan är hur våldsspiralen mellan kristna och muslimer i landet ska få ett slut?


• Adnan Hana al-Dahan, 60, är en av ett flertal kristna irakier som mördats i Mosul de senaste veckorna.

På Martyrkyrkans hemsida kan du läsa om vad som sker i världen och just nu känns det som om spänningen ökar sammantaget. En del av oss känner kanske kallelsen att fara ut i världen för att stödja och hjälpa. Personligen tänker jag på hur det ser ut i vårt eget land. Om vi inte är vaksamma kommer vi har stora spänningar även här på hemmafront och vad gör vi då?

Vi strävar efter att göra vårt land mer och mer historielöst, vilket för mig betyder att man tappar identitet på det nationella planet. Samtidigt känns det som man försöker sig på det system som praktiserades i öst, att alltmer förbjuda religioner i det offentliga rummet. Att gömma något under ytan som engagerar så många är inte vist. Det blir spänningar som leder till olika "vulkanutbrott".

Joachim - som vill ha ett kristet land med öppenhet för andra

Antisemitismen har återvänt till Europa

Jag tror egentligen att det, antisemitismen, har alltid funnits hos en del eftersom idéen att förfölja ett folk, och just judar, medvetandegörs i varje historiebok genom att skoleleverna ser vad mänskligheten har gjort mot det judiska folket. Och ju längre tiden går är det fler som menar att detta aldrig har hänt, utan förföljelserna under andra världskriget har judarna själva hittat på! En befängd tanke, men just nu accelererar de negativa tongångarna och då använder man staten Israels nuvarande politik som argument.

Ett annat argument som Henrik Bachner menar i tidningen är "att judehatet hade sitt ursprung i Europa och senare blivit tabu här. Men genom att muslimska länder odlat en öppen antisemitism har denna börjat influera även regeringar och opinioner i Europa".

I vårt land talar vi gärna om mångfald och att alla skall få plats, men när t o m framstående politiker, biskopar m fl är med i debatten så får det konsekvenser, som de kanske inte ens själva räknat med.

Eftersom jag själv har ett ursprung i ett annat land vet jag hur det känns att bli anklagad för något man själv inte har haft del i. Jag är född i Berlin och blev betraktad som en liten "rund nasse" av klasskamrater m fl. Jag kände mig inte som ett offer, men det gjorde något med mig.

Våra judiska vänner på hemmaplan och även de som bor i landet Israel, liksom palestinerna, skall behandlas med respekt. Den svåra situationen som råder i mellanösten, och då inte bara landet Israel, utan även de muslimska grannländerna, skall vi vara medvetna om att det är något de själva lider av. Och att måla ut ett folk som den stora boven är att förenkla och blåsa liv i antisemitismen.

Joachim - som inte tror att man löser en konflikt genom att förfölja den ena parten