Nu har det snart gått ett år sedan jag började bloggandet. Reaktionerna har inte uteblivit. Personliga vänner vill att jag kan skriva lite mer om privata saker. Andra vill att jag håller mig till det som är upplyftande och positivt och det finns flera ytterliga synpunkter. Sammantaget är det väldigt positiva reaktioner. Vill passa på att tacka för den uppmuntran som jag fått!
En del av er som skrivit kommentarer är jag inte klar med ännu. Det tar lite tid och ser man tillbaks på alla bloggar, så är det nästan en bok! Tiden räcker inte till allt och man måste göra sina prioriteringar. Det som jag nu funderar på är framtiden. Om jag skall fortsätta blogga och då som jag hittills gjort eller skall jag skriva något inlägg i veckan? Eller skall jag rent av sluta eftersom jag då får tid till annat?
Det sistnämnda blir det nog inte för tid för annat finns. Men min princip, och det gäller det mesta, är att man måste utvärdera med jämna mellanrum. Alltför mycket, inte minst i kyrkans värld, fortgår utan större reflektion. Detta gäller även s k moderna företeelser!
Ni får gärna komma med era synpunkter, din röst är viktig.
Joachim - som tycker det är roligt med bloggandet
3 kommentarer:
Joachim, jag hoppas verkligen att Du fortsäter med bloggandet. Jag kollar den nästan varje dag och läser med stor behållning vad du skriver.
Jag tillhör inte den geografiska församling du verkar i men dock i Svenska kyrkan. Personliga bloggar med allmänt snack finns det gott om och därför är den här ett lysande undantag, personlig men med ett klart evangeliskt budskap med tankeväckande frågor och funderingar.
Ser fram emot att fortsätta läsa din blogg i ungefär samma stil som nu och skriv gärna så ofta du hinner.
Ber om Guds välsignelse över dig och det arbete du gör i församlingen och här på bloggen.
/Marie
Först måste jag säga att jag beundrar hur fantastiskt flitig du har varit att skriva på din blogg och att bloggarna har varit så varierande.
Har inte kunnat undgå att se att du skrivit dina bloggar på ganska "udda tider", då många ligger och sover. Utan att veta kan jag bara bara ana att du känt att det här måste jag skriva om och så har du gjort det spontant och direkt.
Jag tillhör dom som nog varit inne på bloggen i stort sett varje dag, då jag haft tillgång till nätet.
Jag har skrivit en hel del kommentarer (ibland så att jag nästan känt mig tjatig) och har med jämna mellanrum ställt mig frågan varför jag gjort det? Varför har jag gått in och läst så ofta och kommenterat?
Naturligtvis beror det i första hand på att bloggarna varit intressanta! Du har tagit upp varierande intressanta frågor som rör vardagen och på ett enkelt och naturligt sätt knutit ihop det med tron.
Att du sedan har hänvisat till artiklar från Dagen m.fl. har gjort det ytterligare intressant, för då har jag lockats att läsa artikeln och hittat andra spännande artiklar samt andra läsares blogginlägg på dessa.
Men det som har varit stort och nytt för mig är att jag genom mina kommentarer har fått sätta ord på "min tro". Jag har i ord fått tillfälle att tala om vad jag tror på, vad jag tycker är intressant och viktigt. Jag har insett att detta har hjälpt mig att "utvecklas" i min tro. Det blir så mycket mer verkligt för mig när jag tvingas tänka, fundera och till slut sätta ord på vad jag tänker och tycker, istället för att bara tänka det lite ostrukturerat.
Jag måste dessutom vara beredd att stå för det jag skriver och då också tror på!
Alla som läser detta förstår säkert att jag då tycker det vore synd om du inte forsatte bloggandet Joachim, men jag har full förståelse om du inte orkar hålla på i det "tempo" du haft hitills.
Jag är övertygad om att bloggen fyller en viktig funktion, inte minst för alla dina församlingsbor och jag tror att vi är många som skulle sakna bloggen om du lade ner den!
Hej Joachim! Fortsätt blogga! Du ger mig massvis med kunskap och insikt genom dina texter. Helt OK att minska frekvensen för att skapa fler fria stunder på dygnet i ditt liv dock. Det är bra att leva i det verkliga livet också. Innehåll och stil på din bloggning gillar jag skarpt. Sommarkramar Tina
Skicka en kommentar