Det är den s k Almedalsveckan på Gotland och olika ledare för de politiska partierna berättar om sina egna goda tankar för att föra Sverige framåt. Samtidigt passar de också på att kritisera de andra partierna, allt för att själva framstå som lite bättre.
Kyrkorna passar på att planera olika möten eftersom det rör sig ganska mycket folk i Visby i dessa dagar. Läs och se på följande:
"Andliga värden är vad vi minns vid livets slut. Det konstaterade vänsterledaren Lars Ohly när han som förste man i söndags kväll medverkade vid Svenska kyrkans Nikodemuskvällar i Visby domkyrka."
Hans största misstag efter Olof Palmes död hade inte med utredningen eller styrningen av landet att göra. Det var att han inte grät mer. Det berättade Ingvar Carlsson (S), 74, när han i går gästade "(G) som i Gud" på Almedalen.
När man hamnar i en intervjusoffa på detta sätt kommer det oftast fram en ganska positiv bild av kyrka, tro och teologi. Denna behöver inte alls vara osann, men många gånger kommer dessa samtal när man inte har alltför stor press på sig.
Självklart har det alltid varit så, att det för en politiker kan vara strategiskt rätt, att få övertygade människor med sig. Så har det varit på olika sätt under historiens gång.
Men tro/ens personliga övertygelse är inte alltid politiskt korrekt! Därför är inte kristen tro partipolitisk. Tänk bara på Jesus själv som gick emot fariséerna och de laglärde. Det lustiga är att när man lyfter fram denna radikalitet som Jesus ändå visar på i Bibelns ord, så kan man bli betraktad som konservativ. Men så är det ju egentligen inte alls. Att lyfta fram bibelns innehåll är att ta fram det rättesnöre som en kristen har. Annars blir det ju bara egna subjektiva idéer.
Joachim - som inte är partibunden men gillar politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar