Ledare måste skapa en kultur för tillväxt

Har under några dagar mött Biskop Andrew Watson och hans fru Beverly från Birmingham (Aston) och blivit mycket inspirerad av det som sades och gjordes. Biskopen undervisade vid flera tillfällen, han tjänstgjorde som förebedjare och under mat- och kaffestunderna delade han gemenskapen och lyssnade på berättelser från oss som var där. Med allt detta skapade han en kultur/anda som bidrog till fördjupad tro och värme.

En annan som lyfter fram församlingskulturen är John Burke som är församlingsledare och författare i Gateway Church, Texas. I Dagen skriver han bl. a. "Vår uppgift är att skapa den rätta jordmånen, en hälsosam omgivning dit människor som har rört till sina liv kan komma som de är och där Gud kan åstadkomma tillväxt över tid." och vidare menar han; "Som ledare har du inte möjlighet att förmedla allt det Gud har att ge genom din undervisning. Så tänk efter: Vad är det som är centralt? Vad tryckte Jesus särskilt på? Vad behöver kommuniceras om och om igen?"

Personligen tror jag att han berör något mycket viktigt, men samtidigt är det svårt, för han lyfter fokuset från det yttre till själva kärnan. I vilken förpackning förmedlas innehållet på bästa sätt till dagens människor? Medan vi ibland vänder för mycket på detta och lätt glömmer innehållet på bekostnad av alla ansträngningar för att hitta de rätta formerna.

Här behövs en sund och gudomlig balans. Att se på Jesus, hur han gjorde, att få balans mellan ordet och tjänsten. Att vara tillåtande men ändå inte undfallande. Att våga vara tydlig utan att bli fördömande. Att fråga efter Jesu vilja och då kommer vi snart in på den bön han själv lärt oss - Herrens bön. Varje bönemoment i den är, när man på djupet reflekterar över den, förvandlande i våra liv.

Kom ihåg att du påverkar den kultur som finns i den församling du är med och låt oss tillsammans sträva efter att det för fler möjliggörs ett möte med den Uppståndne.

Joachim - Som vill se oss vuxna som "smittsamma" lärjungar i vilka de yngre ser och känner en Kristuslikhet

Massmedias roll

Har idag varit föremål för en artikel om Oasrörelsen verksamhet. Fick efter frågan om hur många som beräknas komma på sommarmötet i sommar v. 28 i Kungsbacka påståendena om att Oas inte vill förespråka äktenskap för homosexuella samt att man är emot kvinnliga präster. Den lilla intervjun tog inte upp vad Oas egentligen vill eller är och den kvinnliga kollegan som huvudsakligen uttalade sig, menar att sådana som vi i Oasröelsen har en människosyn som hon inte gillar. Tänker på att tidningen Dagen idag skriver om att antalet katoliker ökar och de är verkligen konservativa i mångt och mycket! ("Det finns nu nästan 1,2 miljarder katoliker i världen. Den katolska populationen ökar mycket snabbt – på två år har antalet döpta katoliker ökat med 15 miljoner")

Vi har yttrandefrihet och tryckfrihet och det är helt okej att tycka olika. Samtidigt säger vår nuvarande biskop att vi är ingen åsiktskyrka. Jag har aldrig predikat mot en kvinnlig präst, eller en manlig för den delen, under mina 22 år! Jag har haft gott samarbete med de kvinnliga präster som jag haft i samma arbetslag och jag är inte emot personer som är homosexuella! Offentligt har jag aldrig i massmedia talat negativt om någon annans kollegas människosyn eftersom min egen syn säger att det föder inte försoning. Jag har brister och gör ofta fel och får många gånger krypa till korset. Men jag har ett gott samvete och vill bygga församling med Guds hjälp och inte i egen kraft.

Oas-rörelsen har gett mig så mycket gott, därför engagerar jag mig i dess styrelse! Jag är övertygad om att sådana rörelser som Oas behövs i vårt land. Här kommer ett axplock; Underbar lovsång och smörjelse. Tydlig bibelundervisning. Gemenskap med hundratals andra kristna från olika samfund och kyrkor, ekumeniken är så stor, även internationellt! Medvetenhet om vikten av att ta emot Guds helige Ande som hjälpare och livgivare har Oas hjälp mig med! Omsorgsgrupperna som samlas under helandegudstjänsterna och som ber för människor i deras nöd är så starkt.

Oas är dessutom minst lika viktig för de unga och för ungdomarna! Vi räknar med 400 barn i sommar och minst lika många tonåringar!

Men allt detta passar inte alla och det råder stor frihet! Viktigt är dock att komma ihåg att Oas inte är en kyrka eller samfund utan just en rörelse! Där får varje enskild kämpa med sina frågor angående ex synen på homosexualiteten. Vi har olika syn på dopet, men vikten är att vi alla är Guds barn; unga som äldre, kvinnor och män! Oas vill ge frihet att tycka olika!

Om vi alltid börjar i den ände då vi skall vara överens i alla frågor så kommer vi inte vidare. I Sverige är det idag så många som behöver evangelium och om vi trots våra olikheter hjälps åt och fokuserar oss på dem som ännu inte mött den uppståndne, så kommer det att hända mycket! Jag önskar alla mina kolleger, kvinnor och män, välsignelse i deras kall. Vi är olika och mångfalden är viktig!

Joachim - som känner att den karismatiska kyrkan är viktig

Här kommer länken till Oas-rörelsens hemsida. Här kan du läsa om vad rörelsen står för!
Oas - rörelsen i Sverige
Sommarmötet i Kungsbacka dit du är så välkommen för att bilda dig en egen uppfattning och växa i tron!

Bloggare utsåg frikyrkoprofiler till Fyrkantsevangelikaler

Fyrke, förkortning för Fyrkants-evangelikalism. Hört något av de orden tidigare? De myntades i bloggosfären den här veckan och har skapat en debatt med många olika riktningar. Skriver Dagen för en tid sedan.

När man läser artikeln och de olika kommentarerna så är det många gånger samma hjulspår i diskussionerna. Ibland undrar man vad de som inte tror tänker när de hör och läser detta, om de överhuvudtaget gör det? Men det känns som att s.k. kristna hela tiden kritiserar andra troende för intolerans och felaktiga "åsikter" eller som man kanske tydligare säger "tolkningar" av hur en kristen tro bör vara.

Kjell O Lejons brandfackla i diskussionen hoppas jag skall uppmärksammas, för han tar just upp denna problematik i att tolerera den s.k. intolerante och inte hamna där själv! Läs om hans bok i Kyrkans tidning!

Vem som helst kan betrakta sig som klassisk kristen när det handlar om ord, men till slut blir det att leva ett kristet liv, som gör att orden blir trovärdiga och inte formuleringar om kring sin egen eller andras tro. Och det är bibeln som är grunden för den uppenbarelse som vi har kring Jesus, han är ordet! När jag personligen väljer att bl. a. tro på att Jesus är född av Maria som är havande av och genom helig Ande, att Jesus verkligen är Frälsaren som är den ende som tagit bort skiljemuren mellan mig/oss och Fadern, så vill jag har respekt för detta! Andra får tro på annat vis, men det är denna tro som är drivkraften i min vilja att följa missionsbefallningen. Och jag delar den med många andra.

När jag möter människor som ännu inte är bekännande/troende eller hur vi nu vill uttrycka det, så kommer framför allt frågan upp vem Jesus är? Hans död och uppståndendelse, himlen och om man verkligen kan få förlåtelse? Många andra spörsmål finns naturligtvis också. Särskilt idag är det många som vill lyfta fram att det är för snävt att tro på just Jesu person. Gud kan man tror på, men inte en person som vandrat omkring så som Jesus, att han skulle vara Guds son, är svårsmält.

Då är man i ett vägval och för mig som just kristen blir detta valet lätt. På Jesu fråga till sina närmaste om vem de säger att han är, svara jag som de, att han är det levande ordet! Med andra ord, han är Guds son (inkarnerad) och den helige Anden, hjälparen vittnar om just honom! Det som skett på Golgata för alla människors skull.

Är jag fyrkantig? Ja, säkert enligt många! Har jag ont syfte? Det är kärleken till den uppståndne och till att jag ser behovet av evangeliet bland de som jag möter dagligen, som driver mig. Man kan inte vara tyst om det man upplevt.

Joachim - som ser ett enormt arbete i världen, medan vi diskuterar vår egen rättfärdighet. (Sv. ps. 57:3)

Uppkäftigt om svensk debatt

"Det svenska samhällsklimatet har förändrats märkbart under senare år. Ett av flera honnörs­ord i dag är tolerans. Men bakom den stolta parollen döljer sig ofta en intolerans mot oliktänkande. Då samhällskritik uttalas, möts den av isande tystnad eller med fräna beskyllningar om fanatism."

Min vän sedan många år, Kjell O Lejon, numera professor i kyrkohistoria vid Linköpings universitet tillhör dem som visar på ett ganska stort mod genom att verbalt och med pennan uttrycka sin egen uppfattning i olika spörsmål. Och detta är viktigt för att samtalet skall fortsätta och för att själva demokratin skall fungera.

"Lejon visar med belagda exempel att debattklimatet alltmera gått mot en åsiktslikriktning. Många tiger med vad man anser och ålägger sig självcensur. Risken är därmed att åsiktsfrihet och yttrandefrihet undergrävs. Därför får kritiken av den så kallade toleranta elitens intolerans inte upphöra, hävdar författaren." står det att läsa i Kyrkans Tidning. Det är Gunnar Hyltén-Cavallius som skriver recensionen av Lejons bok.

Han skriver på slutet: "Kjell O Lejon och det lilla BV-Förlag har gjort en betydelsefull insats genom att publicera denna bok. Varje läsare får ta ställning till innehållet. Att göra så hör till sund tolerans och är en del av den demokratiska livsluften. Ett första test är om recensioner av boken – som denna – kan passera nålsögat. Det öppna samtalet får inte tystas."

 

Det skall bli spännande att se om boken blir läst och vilka konsekvenser den får för olika diskussioner. Själva anser jag att bokens tema fyller ett behov vi har i vårt eget land, som i mångt och mycket har blivit likriktat och där många har "skrämts" till tystnad.

 

Joachim - Som gärna vill ha genuin tolerans

Samfundsministern Stefan Attefall besökte ärkebiskopen och talade om religionen som en oerhörd kraft

Det var trångt framme i Sturekoret i Uppsala domkyrka på morgonens mässa. Ärkebiskop Anders Wejryd celebrerade och samfundsminister Stefan Attefall och EFS:s missionsföreståndare Stefan Holmström var två av de församlade. Skriver Tidningen Dagen.

"- Vi vill stärka den personliga tron och det ideella engagemanget" lyfter kyrkans representanter fram och det känns som det idag finns en ny "attityd" i samhället gentemot den kristna kärnan - evangeliet, som ju faktiskt utan Jesus förlorar sin kraft!

Att det har blivit så är nog för att kyrkan under lång tid tappat mark (medlemmar och engagemang) i samhället trots att man menat sig behandla viktiga frågeställningar. Det finns ett "nytänk", att se mera på det centrala i den kristna tron och att mångfald verkligen betyder mångfald. Kanske hjälper det som sker i den muslimska världen till att stärka vår egen "identitet". Fler och fler börjar bli måna om att vi behöver lyfta fram vår egen tro, kultur och tradition som har funnits så länge i detta land. Idag saknas bland många en kunskap och en erfarenhet av religion som i sin tur bidrar till vilsenhet i många sammanhang.

Ta bara ett ex. inom vården i vårt mångkulturella samhälle. Hur kan man förstå en muslimsk bekännande patient om man själv inte har någon erfarenhet av någon form av trosbekännelse?

Det verkar vara en engagerad samfundsminister vi har fått och det är gott, för religion och tro är viktigt för varje människa! Han avslutar artikeln med att säga "- Jag tycker kyrkorna ska vara en aktör på alla områden. Mitt idealsamhälle är ett samhälle med mångfald, sa han innan pressträffen tog slut och trion vandrade iväg till Saluhallen för lunch."

Att detta inte endast skall bli vackra ord hänger på oss alla, att be att Guds helige Ande skall hjälpa människor att finna Sanningen, som för mig är Jesus Kristus. Men att som Frälsaren mötte andra, bör också vi idag visa på detta förhållningssätt!

Joachim - som denna dag fyller 48 - en bra ålder!"

Oroligheterna i Egypten och andra muslimska länder

Vi kan dagligen läsa om utvecklingen i de nordafrikanska länderna och det verkar som denna "revolution" sprider sig till andra länder som ex. Jordanien. Vi som följer det som sker vill naturligtvis att det skall finnas demokrati och medborgliga rättigheter överallt. Detta leder till att vi kan känna sympati med dem som protestera mot presidenter som bl a tillskansat sig sådana otroliga rikedomar på folkets bekostnad.

Samtidigt funderar jag på vilket muslimskt land som har en genomsyrad demokrati? Egypten var ju ett land, i västerlänningarnas ögon, som ansågs vara relativt öppet. Så fungerande att vi t o m skickade dit fångar som ansågs skulle få en rättvis behandling. Själv blev jag lite förvånad när jag för några år sedan, som reseledare, skulle flyga inrikesflyget mellan Kairo och Assuan med en grupp och det visade sig att våra biljetter var ogiltiga! Planet skulle ta pilgrimer till Saudi i stället.

Därför är det med spänning, men också med stor oro, vi ser Egyptens och andra liknande länders utveckling. En annan grupp som just nu får lite uppmärksamhet är de kristna, som förföljs, i dessa länder. Dagen skrev för någon dag sedan att "15 kristna har mördats utanför den egyptiska staden al-Minya, 24 mil söder om Kairo. Polisresurserna har varit koncentrerade till huvudstaden och därför har de kristna i al-Manya saknat stöd."

Joachim - som hoppas att så få människoliv som möjligt skall behövas offras i denna demokratiprocess.

Vad är kyrkans arbete värt i pengar?

Vad tjänar samhället på ett räddat äktenskap, ett avvärjt självmord eller en omvänd själ? Vad är kyrkans arbete värt? är frågor som ställs i Dagen och naturligtvis kan inte värderingar enbart sker med ekonomiska termer eftersom  relationer som upprättas inte alltid visar sig i siffror. Samtidigt handlar det just om ekonomi i många fall eftersom ett självmord kostar samhället pengar, en människa som på eller annat sätt inte mår väl behöver hjälpa och stöd och detta kanske under lång tid!

Om vi undvek "olyckor" i form av relationskollapser, andlig ohälsa eller vad det nu kan vara så borde vi både kunna tjäna pengar och framför allt se till att fler undgår att bli skadade. Vi tänker ju så när det gäller t ex trafikolyckor. Det behövs säkrare vägar, sänk fart etc. Och argumenten är inte i första hand att spara pengar utan att rädda liv. Men varje räddat liv är en vinst i alla aspekter!

Enligt Dagen har man i, USA naturligtvis, räknat ut vinsten och hur rätt det än är, så är det nog otvetydigt en vinst med ett gott andligt klimat.

Joachim - som vill att hela Kungsbacka skall växa tro, inte i första hand för ekonomins skull utan för att rädda och skapa meningsfulla liv, men som samtidigt är jag övertygad om att vi skulle få pengar över till annat!

Ledarhelgen "Guds hjärta för landets ungdomar"

I Buråskyrkan i Göteborg samlades i helgen ungdomsledare från bland annat Svenska kyrkan och EFK för att få sydkoreansk inspiration. Huvudtalare var Kim Kiho, en sydkorean som inte är pastor men som varit engagerad i flera växande församlingar i Seoul.

Han inspirerade unga ledare i att jobba med smågrupper, s k celler och bl a hade han hört att "- Jag har hört att unga i kyrkan i Sverige spelar mer pingis än läser Bibeln. Så borde det inte vara", säger han när han blir intervjuad av Dagen.

Det var bl a UngdomsOas som genomförde denna samling och resultatet blev mycket lyckat! Ungdomarna gick därifrån med förnyad lust i att läsa bibeln. Återigen är det inget konstigt egentligen som hänt. Man lyfter fram behovet av att samlas i mindre grupper, att läsa bibeln och att be. Det som kyrkan lyft fram under hela sin historia. Och när det görs växer den. Och vice versa, när man slutar med de fundamentala verksamheterna, så dör kyrkan ut!

I min egen församling har vi hemgrupper, det är så vi kallar cellerna, och vi har haft det i ett antal år. På denna blogg har jag lyft fram detta med jämna mellanrum. Men jag kan i egenskap av herde se att det är i dessa grupper som många växer i sitt lärjungaskap. Det finns många andra mindre grupper i församlingen som också är viktiga men i dessa delar man inte tron på samma sätt. Samtalen kommer inte igång, inget bibelläsande eller bön etc.

Personligen tror jag att det gamla sättet att bygga upp vår verksamhet, med mycket församlingshemsaktivitet under veckorna och det nya med hemgrupper skulle kunna mötas. Att hemgrupperna kanske får en speciell verksamhetsprofil av t ex diakoni. Tänk en grupp som studerar skriften, ber och samtalar och som dessutom praktisera sin tro genom att kanske hjälper äldre eller funktionshindrade med något! På samma sätt skulle de redan befintlliga grupperna mer lyfta fram behovet av bibelläsandet och bönens roll.

Hur som helst finns det många positiva utmaningar i detta sätt att tänka. Tack till Daniel Kaiberger m fl som genomförde denna ledarhelg.

Joachim - som med tacksamhet och glädje ser en ny generation kristna växa upp i detta land

Krafttag mot religionsförföljelse

Har haft en underbar semester i Egypten under några dagar. Inte många egyptier kom vi i samtal med, men en ung kille såg våra kors och frågade om vi var kristna. Han var kopt och vi kom snart i samtal om de kristnas situation i Egypten, vad som håller på att ske. Även han kunde ge vittnesbörd om dödsskjutningar av bekanta i den stad han kom i från. Men med stolthet visade hans sin gömda bibel och man märkte hur tron bar honom. Tydlig förtröstan på frälsaren Jesus lyfte han fram och det är med blandade känslor man tänker tillbaks på detta möte.

Dagen skriver att " EU kommer med kraft att agera mot länder som inte agerar mot förföljelse av kristna. Det lovade EU:s utrikesminister Catherine Ashton i ett samtal med Europaparlamentariker i Strasbourg." Och det känns som att det är på tiden att denna problemställning blir tydlig. Det skall bli intressant att se vad man man menar med "förföljelse".

Är denna helg på konfirmandläger och även här uttrycker unga ledare våndan av att bära ett kors. Det finns en förföljelse och ett förlöjligande av troende i vår närmaste miljö! Respekten för kristna och det som vi tror på är inte särskilt hög, inte heller i massmedia. Att det förhåller sig på detta sätt finns det säkert många förklaringar till men jag tror att det till stor del beror på att vi själva, på det personliga planet, inte vet hur vår egen tro ser ut. Detta gäller även de som offentligt uttalar sig. Många saknar språket och därmed också mycket av innehållet i trons värld, eftersom de tre monoteistiska religionerna bygger på uppenbarelser som förmedlats oss genom bl a en helig bok.

Att trycka ner eller förfölja andra leder inte till något gott, men det betyder inte att man skall bli berövad sin frimodighet att utöva den tro som är ett med en själv. Många s k icke-troende vill inte få andras tro "påprackad" och önskar religiös neutralitet. Det man glömmer med ett sådant resonemang är att respekten för den som faktiskt är troende på ett djupare plan, än bara en samling åsikter. Man kan lätt bli en lika stor "påprackare" som den som man kritiserar genom att tro att denna "neutralitet" är ett allmänt önskemål! Även denna kan te sig väldigt olika beroende på att vi alla är olika.

Joachim - som ser att religiös mångfald kan bara bli möjlig om det inte ersätts med neutral enfald

Nu väntar sämre tider för församlingarna

"Åtta av tio församlingar tror att den ekonomiska situationen blir sämre de närmaste två åren än den var 2010. Det visar Kyrkans Tidnings stora ekonomienkät med kanslichefer och kyrkokamrer i hela landet."

Det är inte första gången detta budskap basuneras ut och frågan dyker hela tiden upp vilket åtgärdspaket man skall sätta in, hur man skall få ner utgifterna? Och till slut får man nästan en känsla av att kyrkan dör ut om vi inte har kapital! Och självklar, man behöver inte vara naiv, så behövs det pengar för att bedriva verksamhet, ha personal och fastigheter. Men kan det inte finnas något positivt i allt detta?

Kan det inte vara så att "yttre nöd" för oss kristna närmare varandra? Vi behöver inte ägna oss så mycket åt periferin utan mera åt den s k kärnverksamheten. Mycken mission och evangelisation kostar inte mer än tid och mod. Låt oss börja med allt det som faktiskt vi kan göra "gratis" och det är ganska mycket! Vår bundenhet till kapital har säkerligen bidragit till både bekvämlighet och minskad ansvarskänsla. Det finns alltid "någon annan" som dessutom har betalt som kan göra det ...

Den sämre ekonomin plus att man mer och mer upptäcker att "ett kristet Sverige" inte finns, tror jag kommer sätta igång engagemang som är nödvändiga och positiva.

Joachim - som både ser allvaret men också möjligheterna

Visioner och strategier

Visbybiskopen Lennart Koskinen går till storms mot ärkebiskop Anders Wejryds brist på visioner och strategi för Svenska kyrkan. Det verkar som avgående biskopar eller efter sin pension blir mer engagerade och tar ut svängarna något eftersom man inte tycks vara så ansatt?

Hur som helst är det intressant att se hur kyrkans kris går upp för fler och fler. Men vem är ansvarig för den kyrka vi har idag? Det verkar som ingen vill ta på sig någon skuld över att varit otydlig med den kristna kallelsen och uppdraget. Däremot har man oftast hittat "syndabockar" i andra grupperingar än ens egen.

Att diskutera nattvardsvin och intranät är ganska ofarligt om man jämför med kyrkans kärnverksamhet, som måste hänga samman med mission och evangelisation. Som vice ordf. i Oas rörelsen känner jag ett stort ansvar i att hjälpa enskilda och grupper med att mer och mer ta emot den hjälp Gud själv erbjuder oss genom sin helige Ande.

Det behövs visioner och strategier men det behövs också en ny känsla av vad som är det centrala i kristen tro. Omvändelse, försoning, Jesu person som varandes Guds enfödde son, Skriftens tyngd som innehållandes uppenbarelsen m.m. är enligt mitt sätt att se inte förlegade spörsmål. Ser vi det här som gemensammma problem i kyrkan kommer vi också att kunna ta emot visioner, för visioner tar man emot medan mål sättar man upp för att närma sig visionen.

Men det känns som vi mer fastnar i frågor runt omkring och mer och mer sällan nämns Jesu namn och person. Han är trots allt Kärnan och Stjärnan i den kristna tron!

Joachim - som gillar tankar kring visioner och strategier - frågan är vad vi vill se när vi tänker framåt

Andlig byggnad utan specifik tro?

En stor andlig byggnad ska sätta Göteborg på världskartan. Professor Stefan Tengblad, 44. som säger detta är ingen galen professor men han har en vild idé: - Bygg en universell katedral som står för mänsklig visdom, tolerans och andlighet, här på Heden skriver GT.

Detta förslag är ganska typiskt "svenskt".  Det visar på hur man uppfattar den kristna tron och även andra konfessioner. Det ligger i linje med migrationsverkets utvisningar eftersom grundsynen på tro inte är liv och övertygelse. 

För oss som är kristna är även det heliga rummet viktigt! Vi inviger rum för speciella ändamål och kyrkor får inte användas till vad som helst. Av respekt för det heliga finns det regler.
"- Folk får inte tro att detta är en religiös idé, för det är det verkligen inte. "Min" katedral ska inhysa aktiviteter varje dag för kulturella, sociala, andliga och religiösa ändamål." säger Stefan.

Man kan undrar vem som vill vara där egentligen, vari består andligheten? Men visst är det intressanta tankar och det pekar i grunden på en tomhet vi har i vårt samhälle. De stora shoppingcentrerna mättar inte de inre behoven så värst länge.

Joachim - som inte tron på idén att permanent hysa många i samma rum.

Ett nytt år

Vill önska er alla ett Gott nytt År. Jag tror inte att det handlar bara vad vi vill utan jag har stor förväntan på Frälsaren, vad han vill detta år.

Läste i Aftonbladet om följande händelse!

"Jesus sade: Stig upp, tag din säng och gå! Monique van der Vorst, 26, i Holland har varit förlamad i halva sitt liv men efter en olycka kan hon gå igen. – Jag kan inte förstå det, säger hon."

Du kan läsa hela artikeln om hennes botande här!

Så bönen är: - Herre välsigna detta nya år! Kom med helande på alla plan, för vi behöver det, inte minst i alla relationer. Vi ber om helande på det andliga planet, att den kristna tron utbreds bland det svenska folket.

När man läser om Monique så blir man inspirerad och Gud blir en som inte är passiv!

Joachim - som tror på helande

Den tibetanska buddhismens högste ledare, Dalai lama, besöker Sverige i april.

Detta är spännande och utmanande och ganska lätt hamnar man i det sk. "tyckandefacket", är detta bra eller dåligt och då tänker jag framför allt på Lamans medverkan i en gudstjänst i Lunds domkyrka. Läs vad domprosten i Lund säger angående besöket. Väldigt tänkvärt är Leif Nordlanders, ordf. i Oasrörelsen, kommentar i Dagen.

För mig är alltid syftet också viktigt, varför skall han komma och vilka konsekvenser väntar man sig? Och är det i kyrkans värld bör det ju på eller annat sätt bidra till att kyrkans missionsbefallning finns med. Sedan kan det vara intressant att se hur andra tolkar tillvaron och hur man vill formulera sin tro. 

För mig är det inte de stora skarorna som klarar av att ha en religionsdialog idag, eftersom det finns en relativ bred osäkerhet var man själv står när det gäller den inre övertygelsen. Jag tror snarare att man blir betraktare och att man lyssnar in vad som förmedlas. Vad som den nya kunskapen leder till är intressant och där tror jag att de som arrangerar mötet tar på sig ett ansvar i form av uppföljning. Frågor, typ vad är gemensamt och vad är religionernas särart?  bör ju komma upp i folks tankar.

Det skall bli spännande att se en utvärdering av denna gudstjänst.

Joachim - som som många känner att min religionsdialog är inte med andra världsreligioner utan oftast med något privat hemmasnickat.

Barnet i centrum

Det finns gott om julhälsningar idag och även jag vill naturligtvis önska er alla en riktigt god jul!

Men för att det skall bli det måste både du och jag hjälpa dem som vi tillönskar en god jul att det blir en verklighet. Ord måste bli handling och handling måste ha en kärleksfull tanke bakom sig.

Ingen kan rädda hela världen, men vi kan vara mån om de som vi är nära och som korsar vår livsvandring. Om alla svenskar hade denna mentalitet och tro skulle det se mycket bättre ut. Och framför allt tror jag att just den medvetna tron påverkar våra handlingar mycket mer än vad vi vill erkänna.

Brist på medveten tro skapar omedvetna handlingar där man många gånger bortser från konsekvenserna. Nu talar jag om tro i allmänhet! Personligen skulle jag ju dessutom önska att alla i dag tog till sig Jesusbarnet som sin Frälsare, eftersom jag tillhör den skaran som är övertygad om att världen skulle se bättre ut om alla kom till en kristen tro. Att missionsbefallningens ord i Matt. 28 går i uppfyllelse.

Men det är lätt att ha en vilja i ett land där vi har det så bra. Tänker på mina vänner i Rumänien och hur svårt de har det. Är glad över att vara kyrkoherde i ett pastorat som har ett så aktivt arbete bland funktionshindrade i det fattigaste av alla EU-länder.

Se förtvivlan i de bilder som spelas upp i länken nedan! För mig blir det god jul när man med Guds hjälp ser nöden och först låter sig själv förvandlas, för att sedan hjälpa de man kan. Så när jag önskar dig god jul så menar jag; Må Gud få förvandla dig alltmer genom det att han själv tillåts födas i ditt liv!

Här är länken på en pappa i Rumänien som hoppar från en teaterbalkong i protest mot systemet. Kanske inte det bästa sättet, men det visar på en värld som lider.

Joachim - Som mitt i allt njuter av Julen. Tack för att ljuset finns och att ingen kan ta det ifrån oss.

Skolavslutning i kyrkan vid jultid - religionens plats i vårt samhälle?

Skolverket säger att man får gärna ha skolavslutningen i kyrkan bara man inte ber, välsignar och läser evangeliet.  Samtidigt har mina barn, jag själv och många andra i detta land utsatts för raka motsatsen, att kristen tro är att närmast att betrakta som något påhittat som inte hör den moderna människan till.

Men tron på idoler (tv-utbudet), ekonomisk status, att man gärna får rösta ut varandra och då ibland med pakter etc. (Robinsson och andra tv-program) är okej. Ordet värdegrund nämns allt mer sällan och den stora tron idag, särskilt bland ungdomen om man skämtar till det lite, är snart tron på iPhones nya app-möjligheter. Ungdomarna, och för den del många vuxna, har idag inte möjlighet eller förmåga att tala om tron, om det som de innerst upplever som sin övertygelse. Man har lätt för att säga emot andra och annat, men när man vänder på resonemanget så blir det lätt tyst.

Vi vill ha demokrati och kärlek och förståelse. Vi vill ha mångfald och öppenhet. Vi vill ha vidsynthet och kunskap. Vi vill ha människor som är lyckliga och mår väl i vårt land men det känns som vi behövde lite mer insikt för att nå detta! Skolan, kyrkan m. fl. och inte minst våra politiker har ett ansvar för hur samhället utvecklas!

Elisabeth Sandlund skriver en ledare i tidningen Dagen om religionsfrihet som är i gungning i vårt land.

Hon skriver bland annat: "Lag och demokrati står inte i motsats till religionsfriheten. Snarare hänger begreppen ihop som ler och långhalm. Rätten att ?ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion" är enligt svensk grundlag, Regeringsformens andra kapitel, en av de grundläggande rättigheterna."

Låt oss i allt detta se vilka möjligheter vi har att utöva vår tro. Leo Tolstoy skrev  i sin bok Bekännelser om sitt eget liv. Trots rikedom, många barn, framgång i världen så saknade han något som de enkla människorna på landsbygden tycktes ha - tron. Det är inte alltid välgången kan mätas endast i rikedom och status. Leo såg att den kristna tron hjälpte människor på ett sätt som han själv längtade efter.

Joachim - som ser människan i kropp, själ och ande. Vi behöver fråga varandra hur vi mår andligt, utan att det blir integritetskränkande.

Tabberaset på Hotell Halland

Tabberas är en försvenskning av den latinska meningen Tabula Rasa som betyder rent bord eller att göra rent bord och vi känner främst till det från Emil i Lönneberga. Idag fick jag uppleva det på Hotell Halland. Hotellet och restaurangen Square bjöd in alla dem som annars inte blir bjudna på julbord pga av att arbetsgivare saknas eller något annat.

Då jag fick utgöra kyrkans representant så försökte vi bjuda in dem vi har kontakt med, främst de som vi känner genom våra diakoner och tillsammans med andra föreningar och kommunen blev vi ca 160 barn och vuxna! Ulf Normark ställde upp och spelade och Kungsbacka Lucia Helena Arvidsson var där med sina tärnor (Åke Eliasson sjöng solo!). Barnen fick julklappar av tomten och det sparades inget på julbordet. Mängder av sill och annat, t o m lutfisken var framdukad! Vi åt och njöt och många glada röster kunde höras.

Stort tack till Pontus på Hotell Halland, Patrick och Jonny, hans fru Kicki och all personal som ställde upp för dessa underbara människor som kom. Särskilt tack också till Linda som höll en vakande hand över allt. Det är sådana här stunder som förgyller livet och som ger hopp i en annars många gånger stressad och vilsen värld. Jag är övertygad om att vår himmelske Fader välsignade allt detta och gladde sig med oss.

Joachim - som känner stor glädje

Digitalt julevangelium

Fick på mejlen denna trevliga julhälsning som kan vara uppmuntrande för oss som är ute i cybervärlden.

Detta kan du se på YouTube. Mycket nöje och tack till Jonas/Annika för tipset!

Joachim - som är mätt och nöjd efter julbord med alla anställda.

Kristen tro eller vad?

Läser regelbundet de tre största kristna tidningarna i Sverige; Kyrkans tidning, Dagen och Världen idag. De kompletterar varandra och den som ofta lyfter fram en viss sälta är sistnämnda. Olika skribenter provocerar oss kyrkoledare i olika frågor och det är nyttigt och utmanande eftersom många av oss, präster, diakoner, pastorer m fl offentligt har lovat att följa bibeln och därmed också missionsbefallningen.

Siewert Öholm skrev på "opinion" i Världen idag en artikel om Yoga eller Jesus (se länk nedan) och detta är ett ämne som sysselsatt mina tankar en hel del. Många menar att man idag bör vara öppen för det mesta, för det kan väl inte vara så farligt att ha en tillåtande attityd mot sådant som erfarenhetsmässigt hjälper kropp och själ att må bättre, som t ex Yoga och annat som har sin inspiration från öster?

Att inte vara öppen får konsekvensen att man verkar vara "instängd", försnävad i sin andlighet och t o m kärlekslös. Detta i sin tur leder till att man lätt kan upplevas som arrogant och visar på en bristande ödmjukhet gentemot oliktänkande. Och en sådan person vill man ju inte vara eller bli!

Men då uppstår för mig en tydligt lojalitetskonflikt, inte gentemot andra människor för var och en måste respekteras, utan mot Jesus. Mig veterligen ägnade han sig åt bön, bibelläsande och gudstjänst. Han var med sina lärjungar och bedrev undervisning, som vi kan ta del av och som är grunden för min och andras kristna tro. Om allt detta blev en naturlig del i det ovan nämnda så vore det en sak, men jag upplever att det Jesus gjorde på korset och som är själva kärnan i den kristna tron, hans död och uppståndelse, försvinner när man tar in andra läror och det är detta som är mitt problem.

Läs Siwerts artikel och funderar vidare hur du ställer dig till allt detta.

Joachim - som är övertygad om att allt jag behöver för min salighet finns hos Frälsaren

Att vara medveten om Googles makt!

Satt i morse och lyssnade på ett utmärkt föredrag av Andreas Ekström, hemmason från Fjärås, och som sedan 1998 är anställd hos Sydsvenska Dagbladet, där han arbetar på kulturredaktionen. Han har fördjupat sig i sökmotorn Google, som är något mer än bara den sökmotorn vi alla använder på "nätet".

Små detaljer som är lite skrämmande är att Google visste, före presidentvalet i USA, vem som skulle vinna. Man kunde fyra veckor före smittskyddsmyndighetens rapport visa på svininfluensans spridning. Allt detta och mycket mycket mer vet man eftersom allas våra googlesökningar avslöjar oss. Lägger man därtill; Google maps, Earth, G-mail, You Tube, Health mm så har Google kartlagt hela vårt liv snart. Till detta kommer att man har ambitionen att scanna in alla böcker som finns, allt som allt kanske 100 milj. 

Är detta bra eller dåligt? Vi låter det ske utan större reflektion och kritik, medan kraft går åt till att argumentera emot "Fra-lagar" m m som vi i Sverige upplever som kontrollerande och som hotar vår integritet.

Har du en GPS i mobilen vet man var du är!

Vi har en teknik som utvecklas varje dag medan samtalet runt och den etiska problemställningen halkar efter. Andreas gav oss alla en välbehövlig tankeställare. Det gäller att inte bara vara eller bli anti, utan frågan är hur vi skall förhålla oss till utvecklingen och vad som händer med kommande generationer som växer upp.  

Joachim - som känner ett ansvar för kyrkan måste vara med i denna utveckling

Har du tid och lust kan du se följande lilla klipp om hur man kan slippa Googles kontroll. Obs! Det är inte på riktigt!