Att söka och vara en del av en gemenskap

De allra flesta av oss söker sig till gemenskaper man trivs och vill vara en del av. En och annan vill vara för sig själv, men för övrigt söker man sig till olika sorters sammanhang i vilka man kan bli påfylld och stärkt, men även ge ut något man bär på. Exempel på dessa gemenskaper är  idrottsklubbar, pensionärsföreningar, intresseföreningar, kyrkor och politiska partier. Det är utbildningsenheter och arbetsplatser. Ja, oräkneliga är sammanhangen och du är säkert själv med i något, som är viktigt för dig.

Saknar man detta sammanhang mår man inte särskilt väl. Ensamhet och utanförskap är något som vi ofta talar om idag och som vi tillsammans vill bekämpa med olika medel. Trots våra enorma möjligheter med social medier, telefoni, kollektivtrafik o.s.v. är det flera idag som upplever just detta, att vara ensam och utanför. Och mot sin vilja är man inne i en känsla av att befinna sig i ett skal som man gärna vill bryta sönder och som man också vill att andra skall hjälpa en att knacka hål på.

Men det stora flertalet är ändå delaktiga i ett eller flera sammanhang och utmed tid så varierar dessa gemenskaper. Som barn och tonåring är det vissa grupper som är mer attraktiva och som vuxen känner man andra behov. Men längtan går som en röd tråd genom livet och man slutar nog aldrig att längta efter relationer och vänner. Många äldre som mist anhöriga längtar efter en svunnen tid eller efter att mötas i framtiden, på en hinsides plats.

Just längtan är en drivkraft och den bygger på vem man är och vilka talanger och intressen man bär på. Musikalitet eller idrottsintresse styr många val. Samhällsengagemang och trosåskådning är andra grunder för ens val, allt beroende på vem man är. Och eftersom vi alla är unika är mångfalden stor. Därav har vi också, på demokratiskt vis, röstat fram olika friheter att få utöva det man längtar efter, utan att andra behöver ta illa upp. Allt under förutsättning att man inte skadar eller gör våld på andra individer. Det är alltså inte okej med att t. ex. hetsa, ärekränka, sprida rykten eller insinuera för att vinna gehör och grupptryck. 

De friheter jag tänker på är yttrandefrihet, mötesfrihet, religionsfrihet, allemansrätt (frihet att röra sig fritt i naturen) m.m. Alla dessa saknas i diktaturer där man försöker tysta och kontrollera varandra och där man bl. a. använder medier för att styra den egna agendan. För oss i Sverige har det under lång tid varit en självklarhet att få tillhöra vilket parti, samfund eller intresseförening man vill. Stör man sig över vad ex. grannen engagerar sig i får man väl tala med grannen och inte om honom! Inte önska att han skall bort, tystna och inte synas. Min rättighet ökar inte i och med att jag begränsar grannens!

Men som sagt, allt bygger på att man inte missbrukar dessa möjligheter så att man skadar, fördärvar eller bygger upp grunder för utanförskap gentemot andra.

För mig som bekännande kristen är det, och har alltid varit så länge jag tagit emot trons gåva, viktigt med gemenskap. Jag har rest i länder där man begränsar för andra och där demokratin inte fungerar så fint som här hemma. Vi har nog blivit bortskämda med vår frihet, att vi så länge har haft fred och demokrati så att vi tar det för självklart, oavsett vad som händer i samhället.

Men jag märker i media, tidningar, radio och tv, på "nätet" hur man för fram åsikter, rykten, uppfattningar som många gånger inte har som syfte att gagna och leda vidare utan som mera är ute efter sensation och rubriker. Det säljer och man drar sig inte för att enskilda och familjer drabbas. Detta i sin tur leder till, enligt mig, att många tystnar, utvecklar rädslor och hämmas i sin frihet att få tycka, vara och tänka olika.

Den kristna tron är idag väldigt ifrågasatt och är man med i något sammanhang, som faktiskt är bra för den enskilde, kan det väcka åsikter hos andra. Den böne- och bibelgemenskap som jag deltar i idag är ännu inte under någon större organisation/kyrka/samfund, men önskar bli det för att just inte bli betraktad som något sekteristiskt, udda och farligt. Människor som delar tron har i alla tider haft en längtan efter att komma samman. Och de som inte delar just den tron eller det sättet att mötas, kan uttrycka olika uppfattningar.

Men jag behöver idag ett sammanhang i vilket jag inte är drivande utan en i mängden. Det är samma premisser som att jag är med i den kristna mc-klubben Skyriders eller i de två mindre bönegrupperna som jag möter regelbundet varje vecka. Att vara med, dela ordet, be och sjunga lovsång. Min tro på den uppståndne som kommer med sin nåd och försoning är definitivt inte svagare utan den relationen är mer än bara ord, institution och organisation. Det är liv och sanning. En organism som behöver sin näring. 

“No man is an island, entire of itself.” 

― John Donne

Det är lätt att isolera sig eller faktiskt bli det, av andra och annat. Men att bli hel och välintegrerad handlar för mig om att vara beroende av Gud och andra medmänniskor, att våga lyfta fram sin längtan och vara frimodig. Det handlar om att bekämpa missmod och rädslor, som lätt slår rot i en, och att söka efter det som Jesus gång på gång vill ge var och en av oss, och som han vill att vi skall ta emot: frid, glädje och hopp!

Det är detta som sunda gemenskaper vill lyfta fram, inte på någon annans bekostnad, utan på ens egen längtan. 

Joachim - som hoppas att du hittar ett sammanhang, gemenskap, i vilken du kan känna allt detta härliga och livsnödvändiga!