Så lämnar några tusen en underbar vecka bakom sig. Det har
varit sommarens Oasmöte i Jönköping. Som vanligt är många samlade från stora
delar av Sverige och för att nämna en siffra så kom det preliminärt in ca
750.000 kr i kollekt till rörelsens verksamhet. Att så många vill ge så mycket
handlar om att det betyder något vad Oasrörelsen gör och är!
Men
denna blogg skall egentligen inte handla om Oasrörelsen utan om vad det innebär
att vara i en miljö, i ett sammanhang, där man mår väl och inte behöver vara
rädd.
Det
var med blandade känslor jag for till mötet i år. Sedan förra sommaren jag varit utsatt för mediadrev och
mycket annat som varit extremt prövande, det har varit ett år med starka påfrestningar. Självkänslan är inte på topp och vad
skall folk säga och tycka? Själv har jag frid i mitt inre, men detta med
människofruktan är en märklig och otäck företeelse. Vi ska ha Gudsfruktan, men
inte människofruktan. Detta ämne har bl. a. Berit Simonsson talat en hel del
om. Människans makt i förhållande till vad Gud kan göra är väldigt liten. Men
medier och elaka tungor har en förmåga att såra och göra illa. Det är sådant vi
alla kan drabbas av. Och det vi då lätt gör är att vi glömmer bort Guds enorma
makt. Vi gör honom liten.
Oavsett
vilken känsla som nu finns i vårt inre; om vi är ledsna, tacksamma, visar på
glädje, frustrationer eller andra känslor, så handlar det om två sidor hos oss.
Det är dels vad vi bär inom oss som frambär dessa känslor och yttringar och
dels vad som utifrån påverkar oss, sådant som vi inte kan styra över.
Jag
skulle vilja uppehålla mig lite vid att vara tacksam. Jag är idag otroligt
tacksam över vad jag och även hustrun Margot fick uppleva under dessa dagar i
Jönköping. En sådan omsorg och kärlek från både bekanta och personer som vi
inte har så nära kontakt med. Man fick en försmak av det himmelska, där Guds
barn, trons syskon, kommer samman och omfamnar en i både glädje och sorg. De
räcker vidare den kärlek de själva tagit emot av Jesus. De liksom blir hans
utsträckta händer.
Och
man fylls av en enorm tacksamhet och blir berörd av alla förböner och man
skulle vilja tacka alla personligen, trots att det är omöjligt. Det som
förkunnas från podiet och det som sker under dessa dagar rustar och
skickliggör människor. På frukten känner man igen var de har sina rötter! Så
när jag inom mig bär ganska mycket sorg och smärta över sista årets händelser
och möter omgivningens kärlek, fylls jag av en sådan tacksamhet. Det är helande
och själavårdande och visar på hur en kristen "församling" (Oasrörelsen
är ju ingen församling som ägnar sig åt förrättningar m.m.) skall fungera i
praktiken.
Det är
många bland oss som är illa medfarna, mer eller mindre! Fast vi visar ofta
hellre upp framgång och styrkor. Kanske är det ändå så som aposteln Paulus
säger, att han är starkast när han är svag för då är han fylld av Herrens styrka
och inte sin egen, är en sanning som vi ofta i vårt moderna samhälle går förbi.
I 2 Kor. 11:30 berömmer han sig t. o. m. över att vara svag. När man är svag
som människa och vågar vara det, så betyder det att man saknar något. Om man
ger möjlighet till påfyllning och inte stänger in sig i sitt "skal",
så sker helanden.
Vi bär
något inom oss som påverkar vårt känsloliv och omgivningen berör. Ibland blir
det fel och ibland blir det rätt. Men när man jobbar med sig själv, när man
söker sig bort från bitterhet och hämnd, när man famlar efter sanning och nåd
så är det viktiga beslut man tar i sitt eget liv. Vi har alla ansvar för våra
val, även de felaktiga. Vi har framför allt ett ansvar inför honom som skapat oss
och han möter oss genom de människor som kommer i vår väg eller omständigheter
som vi inte kan råda över. Det enda egentligt viktiga är att han får höra vårt
hjärtas rop och att vår vilja är att ta emot vad han har att erbjuda och sedan både
förvalta och ge vidare (se tidigare blogginlägg).
När
detta flöde blir en verklighet och man ser hur Gud handlar i ens liv så kan man
inte låta bli att tacka och man vet att evangeliet är sant! Gud har försonat
sin skapelse med sig själv och man får ta del av denna läkedom. Inte undra på
att man är tacksam både mot honom och de människor som går i hans tjänst. Så
tack till vännerna i Oasrörelsen. Ni är Guds utsträckta händer och
välsignelse råder där Guds ord får vara i funktion!
Joachim
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar