Dagens debatt om hästköttet, som snart tycks finnas i alla köttdiskar, är för mig en fråga om trovärdighet och vem man skall lita på. Vårt samhälle är så styrt av vinstintresse och brist på respekt för andra människor, så man är beredd att göra snart vad som helt för att tillskansa sig själv.Att hitta de som tar ansvar är svårt och till slut är det ett gungfly där man står och undrar hur man skall gå vidare.
Vem kan man lita på? Politiker, livsmedelshandlare mfl och vidgar man perspektivet så är frågan om, om man överhuvudtaget kan lita på någon? Och det är just detta som bekymra mig mest i detta, att vi människor var redan före denna debatt om hästkött ganska ensamma och nu blir det ännu svårare för vem skall man kunna ha förtroende för?
Dagligen ser vi rubriker på människor som brister. Det kan vara fråga om att ta hand om asylsökande, vårda sjuka och äldre, undervisa i skolan mm. Samtidigt finns det något inom oss som innebär att vi är beroende av andra, ingen av oss klara sig själv! Vi behöver andras kunskap och beredvillighet, inte girighet och förljugenhet. Vi behöver kärlek och empati och inte likgiltighet och bekvämlighet.
Så under ytan i hela denna "hästköttsskandal" är det inte den stackars hästen det handlar om. Hästkött har vi ätit under många år utan det handlar om att bygga förtroende och det görs inte med några ord eller uttalande i massmedia. Det skall inte byggas upp pga hot med vite utan det måste bygga på att man ser andra människor som viktiga och värdefulla. Det måste bli en positiv kraft bakom. Girigheten är en av de värsta sjukdomarna vi har i vårt land just nu och den är förtärande på många.
När jag vänder min blick mot den uppståndne, så ser jag aldrig någon form av egoism. Han gav utan att förvänta sig att få igen. Han satte gränser som han själv följde och han var aldrig undfallande. Ändå uppfyllde han kärlekens kriterier. Att bygga ett sådant förtroende gör man bara om ens ord stämmer överens med ens handlingar och där det tillåts att bli transparent. Jesus döljde aldrig något, han kom inte med en falsk varudeklaration!
Låt oss försöka bli bättre med att just bygga förtroende och då måste det alltid börja med en själv och att ens egna ord och liv stämmer överens. Ingen av oss är perfekt men för den skull kan vi sträva efter det som är bättre och uppmuntra varandra i denna goda kamp istället för att ge girigheten näring.
Joachim - som är rädd för att vi till slut blir likgiltiga inför det mesta
1 kommentar:
När jag läser det du skriver kan jag inte låta bli att tänka på en låt som Hoola Bandoola band gjorde, som heter Vem kan man lita på?
Början i texten är så här: "När far och mor är döda och våra släktingar har ta´tt gift, och alla våra vänner har valt sig själva........."
Jag kan bara hålla med i det du skriver och värst av allt är att många får uppleva sig svikna av även nära och kära många gånger. Det behöver inte vara så drastiskt som i texten innan man kan känna sig ensam och sviken.
Det är lätt att känna sig ensam i det alltmer individualistiska samhälle vi lever i. Då känns det än mer viktigare att hjälpa varandra att få en fast punkt, någon att lita på, nämligen Jesus.
En bit in i nämnda låt lyder texten: ".....och när vår präst från konfirmationen står och pekar i det blå, och ingen vet om han visar vägen eller pekar åt vilket håll vinden blåser åt.........".
Ibland kan man ana strömningar även inom kyrkan, som gör att man skulle kunna stämma in i sången. Det gäller givetvis inte alla inom kyrkan som jag hoppas varje läsare förstår. Men när det gäller tron på den enda man kan lita på, Jesus är det idag än mer viktigare att sprida ett klart och tydligt budskap utifrån Bibeln, Guds ord.
Att ha en tro på Jesus är ingen garanti för att inte vara självisk, men att leva i relation med vår Herre är helt klart ett steg i rätt riktning och en trygg punkt i tillvaron. Tron är ingen prestation utan en riktning och utan den riktningen är det svårare att ta sig upp ur diket och hitta rätt riktning igen.
Det är ju heller inte bara kyrkans ansvar att hjälpa människor till tro, utan allas vårt ansvar att dela med oss och hjälpa och stötta varandra "efter det som är bättre".
Vi är alla "skapade till Guds avbild" och har genom det fått en fantastisk gåva, som vi inte får gömma, utan efter bästa förmåga låta blomma ut!
Skicka en kommentar