Eurovision 2013

Så har jag sett på festivalen och måste säga att det enligt mitt tycke var flera bra bidrag, även från länder mer österut, som ofta har en musiktradition som jag inte är så van vid. Men det jag reflekterar över är bilden man ger av Sverige och hur fördragsamma vi är. Jag förstod inte riktigt om man ironiserade över vårt eget lands traditioner eller vad man egentligen ville förmedla.

Sketchen med krig var direkt osmaklig med tanke på hur många länder som lever i en sådan situation och sedan att göra majstången till något som man inte bör visa barn! Bilden av kyrkan kom i två små sketcher, att vi viger homosexuella och att vi egentligen inte vill ha med Gud / Jesus att göra.

Ja, det fanns mycket att fundera över och samtidigt är jag så glad över vårt land. Vi har så mycket positivt och fint att lyfta fram. Vi borde vara så otroligt tacksamma över att leva i ett, i så många stycken, rikt land.

Men neutralitetssträvanden, avkristnandet och mycket annat kommer att sätta sina spår.
Jag, som ursprungligen kommer från Tyskland, och som är uppfödd med konsekvenserna av krig, blev erbjuden hemspråksundervisning när jag kom till Sverige. Tanken var att om jag kunde tyska ordentligt så kan jag lättare lära mig det svenska språket. Det är en sund pedagogik, att ha en grund att utgå ifrån.

Idag har många yngre inte en grund att stå på eftersom det inte talas om tro. Eftersom traditioner bara tendera att bli teorier om hur man kan göra, inte hur man faktiskt gör. Man lever inte, så som många andra, i traditionen utan man betraktar den på håll.

Men visst bygger varje individ/familj upp sin egen tradition. Men vi behöver varandra och det är synd att inte det fanns något inslag i massamedian från Jesusmanifestationen som var i Stockholm i går. Det var kristna från alla möjliga traditioner och riktigt mångkulturellt. Det var inte tradition i teorin utan i praktiken.

Joachim - som funderar på hur Sverige kommer att se ut om tio år och hur jag skulle vilja att det skulle vara.