Efter helgen och dess utvärdering kan man konstatera att farhågorna var klart överdrivna. Vittnesbörd om hur bra helgen hade varit har kommit till min kännedom och det var mer välfyllt i kyrkan än på länge.
Oas vill vara en just förnyelserörelse som inspirerar människor där de befinner sig, unga och äldre, kvinnor och män. Och faktum är att man lyckas mycket väl när man läser utvärderingar och ser på frukten som t ex sommarmötena för med sig. Varför inte glädja sig över detta? och se att det bidrar till att kristenheten växer där det annars kanske är mycket öken.
Samtidigt kom i dagarna ett partis valmanifest för nästa års
kyrkoval och det ser ut så här:
Svenska kyrkan ska sätta människornas behov i centrum.
1. Visa lyhördhet och omsorg vid dop, konfirmation, vigslar och begravningar!
2. Förena goda traditioner med nytänkande så att fler känner sig delaktiga!
3. Håll Sveriges kyrkobyggnader och kyrkogårdar öppna och välvårdade!
Svenska kyrkan ska stå upp för allas lika rätt och värde.
4. Visa att kvinnoprästmotstånd och homofobi inte hör hemma i folkkyrkan!
5. Arbeta för internationell solidaritet, social rättvisa och hållbar utveckling!
6. Var drivande i religionsdialog och i arbetet mot mobbning och rasism!
Svenska kyrkan ska bekämpa de växande klassklyftorna.
7. Slå larm när kommun, landsting och stat inte tar sitt ansvar för välfärden!
8. Avskaffa alla avgifter i Svenska kyrkans barn- och ungdomsverksamhet!
9. Skapa fler sommarjobb åt ungdomar i samverkan med kommunerna!
Svenska kyrkan ska bidra till gemenskap och utveckling
10. Ta vara på församlingshemmen som öppna mötesplatser i
lokalsamhället!
11. Skapa en god arbetsmiljö och utvecklingsmöjligheter
för alla anställda!
12. Bedriv diakonal verksamhet som bryter ensamhet och
utanförskap!
Allt detta är nog gott, men fortfarande känner jag att kyrkans grundläggande kallelse är att förkunna Jesus, som den uppståndne och som förändrar liv också idag och att detta behöver synliggöras på något sätt. När Jesus och den hjälpare som han sänder ut får verka i människors hjärtan, så kan vi visa på en sund lyhördhet, apropå manifestet ovan. Då vet vi vilka traditioner vi talar om och varför vi skall vårda våra kyrkor. Då kan det finnas respekt för den som tänker annorlunda än en själv och den kärlek som Jesus visar på är man beredd på att räcka vidare.
Ja, så här kan man gå vidare i listan ovan. Och det Oas och jag vill försöka är att just att visa på denna centrala del i det kristna livet. Att det börjar med var och ens relation till trons kärna och stjärna. Att både vara "hörare" och "görare". Det är just nu så många som missar målet med livet i och med att de saknar en levande relation till Frälsaren. Och det jag önskar är en större tydlighet vad det innebär att vara just kyrka. Vad är kärnverksamheten i kyrkans liv och hur hjälper vi journalister och andra att få kunskap i detta. Det är inte lätt att ha en dialog om man inte vet var man själv står. För uppenbarligen är det så idag att det finns inte för mycket kunskap om vad kristen tro egentligen handlar om utan snarare tvärtom och då behövs det många arbetare i Herrens vingård.
Joachim - som ser att vi har mycket att göra i detta land
4 kommentarer:
så är det....först ska vi älska Jesus just för att han är Guds son, och sen älska honom för det han gör !
Jag tror att kyrkoledare fortsättningsvis bör markera mot journalisters kristna okunnighet & bolla tillbaks frågeställningarna till deras redaktioner.
Jämförelsen med att sportjournalister inte tillåts vara okunniga när de intervjuar idrottsmän. Pss. tvingar det fram förhoppningsvis en journalistik med "någorlunda" insatta journalister i religionsfrågor. I annat fall får vi fortsätta att leva med att referat andas styvmoderlig okunnighet & felaktigheter.
//
Nils
Manifestet var väl okej så sett, men jag tror jag förstår vad du menar. Att det stod inget om en personlig relation med Jesus och det skulle ju varit punkt 1. Att synliggöra Jesus och låta människor få lära känna Honom.
Sverige i all ära.. men ibland blir jag bara sååå irriterad på att det "överallt" ska vara så "religiöst obundet" och någonstans var det julfirande där de inte fick ha en krubba!!! Hm då tänkte jag att eeeeh... vet de liksom inte VARFÖR man firar jul? Jesus och krubban ansågs stötande för julfirandet e d. Ska man skratta eller gråta?
Ibland kan jag inte låta bli att sprida Jesus fast man antagligen "inte får". Vi var många som samlade in kläder mm til asylsökande i Himle utanför Varberg. Många kristna. Men ingenstans förkunnades Jesus mig veterligen. Nåväl jag packade påsar o lådor med kläder o hygienartiklar o bara råkade stoppa ner lite Biblar på arabiska, syrisk-arabiska, engelska o svenska... Har kvar en Bibel på farsi som jag ska ge till en tonårskille från Afganistan. Jag frågade honom om han är muslim eller kristen. Muslim, svarade han. Jag sade jag beställt en Bibel på farsi. Är du kristen, frågade han mig. Ja, svarade jag. Då sken han upp och sade "kristen är okej!" :)
Amen.
Tycker att det var intressant, det Nils kommenterade om att en sportjournalist måste vara kunnig för att kunna intervjua en idrottsman.
Det ligger ju väldigt mycket i det och ibland kan man ju känna det själv, när samtal om den kristna tron kommer upp i olika sammanhang.
Det finns en mycket stor okunnighet om vad den kristna tron innebär och står för. Det var ju faktiskt det jag själv upptäckte, när jag för drygt fem år sedan gick en Alpha-kurs och insåg vad lite jag egentligen visste om kristen tro. Ändå var jag då uppvuxen i ett kristet hem och konfirmerad.
Hur fick jag då kunskap om kristen tro? Jo, det var genom att själv börja läsa bibeln. Det ger mycket och kanske framförallt en start att lyssna till föredrag, prata med andra kristna och läsa kristna böcker, men det är ändå genom att läsa bibeln jag kan få kunskap om kristen tro.
Det är också genom att läsa bibeln jag inte bara kan få kunskap om Gud, utan ännu viktigare, lära känna Gud.
Man kan jämföra det med att ha kunskap om en annan människa och att lära känna denna människa.
Jag kan få kunskap om en annan människa genom att läsa en bok,en biografi, men jag kan aldrig riktigt lära känna denna människa om jag inte kan ha en personlig relation till honom eller henne.
Detsamma är det med vår Herre.
Den stora risken när både kunskap om kristen tro och framförallt en personlig relation till vår Herre minskar eller inte finns, är att kyrkan mer och mer blir en social inrättning för människors behov. Det är lite den känslan jag får när jag läser "partiets valmanifest" i bloggen.
Jag kan "uppleva Gud" i naturen, men för att lära känna Gud räcker inte det. Då måste jag läsa bibeln och dela min tro och mina tankar med andra människor.
Där ligger väl kanske kyrkans största utmaning idag. Att få människor nyfikna och sugna på att läsa bibeln, att komma till kyrkorna, församlingshemmen, caféer, hem/bönegrupper och andra samlingspunkter för kristna. Möjlighet till undervisning och att dela tankar och frågor kring den kristna tron.
Vi måste som kristna våga förmedla att man faktiskt kan få en försmak och delaktighet i himmelriket redan här på jorden, även om vi som kristna precis som alla andra hela tiden ändå får kämpa med våra fel, svagheter och brister.
Skicka en kommentar