Skall strax fira en morgonmässa och går i tankarna igenom första dagens händelser. Du ser fotot till vänster. På golvet sitter det nog närmare 800 personer under gårdagens kvällsmöte, framåt veckan är även läktaren full!
Något som man alltid återkommer till, gång på gång, är att se alla dessa frivilliga som vill göra mötet så inbjudande och trevligt. Med sin tid, sin kunskap och även sitt kapital så lägger de ner ett enormt engagemang. Detta med mycket stor glädje och många går med leende på läpparna.
Dock skall man inte vara naiv och tro att det inte blir lite "småkonflikter" som många gånger är stressrelaterade. Men även här märks det att själva förhållningssättet är viktigare än vad man tänker och tycker. Och man har en vilja att komma vidare.
Tidningen Dagens artikel var välskriven och positiv och tog upp många av de väsentligheter som är Oasmötets signum. Du kan läsa artikeln här!
Kvällsmötet, under vilket jag hade mötesledarens uppgift, började med en stor ingångsprocession och det märktes att det var en god stämning. För att vara första kvällen, så var det gott om besökare! Jag lyfte fram två av mina bekanta som inspirerat mig inför det här mötet. En som kämpar med missbruk och en funktionshindrad. Och faktum är att vi alla lider av dessa två bitarna på olika sätt och många gånger kan det vara hinder för trons växt. Missbruket i västvärlden är stort av inte minst materiell välfärd och där status och den egna rättfärdigheten går föra mycket annat. Det är då det börjar"sinar", som min vän uttryckte det! Och man behöver sund påfyllning av välsignelsen. Av det som inte är förgängligt!
Det finns tydliga funktionshinder hos många av oss och så finns det mindre tydliga och att komma förbi dem, leva med dem och få hjälp med dem är många gånger svårt och vi behöver varandras hjälp i detta. Staffan och Ingelas budskap från Mekane Yesus kyrkan i Etiopien innehöll också budskapet att börja om. Så är det nog för de flesta av oss att vi behöver som lerkärlet i krukmakarens hand förstå att det finns omstarter, andra möjligheter än vi först har erfarit och att Guds hand är stor och mäktig. Han vet ju också hur vi alla har det med både det ena och det andra. Tron är en enorm kraft när den kommer i kontakt med bön och ett sunt lärljungeliv.
Joachim - som ser fram emot dag två!
En blogg för att öka kommunikationen mellan Holmgrens begravningsbyrå och samhället. Syftet är att lyfta fram olika aspekter kring liv och död, tröst och sorg. Vi vill hjälpa till att lyfta upp det svåra och visa på en väg framåt. Ställ gärna frågor och kom med synpunkter! Tillsammans delar vi livets villkor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Om-sorg" hela vägen
Sorg är väl något som vi alla vill undvika så mycket vi någonsin kan. Ändå utsätts vi för och berörs av sorg nästan varje dag, oavsett ...
Populära inlägg
-
Detta är en intressant artikel eftersom det är min gamle chef som är den omtalade prästen som får gå. Det stämmer att Pär är en folklig präs...
-
"Tanken om yrket som ett kall har minskat bland sjuksköterskor men bland präster lever kallelsemedvetandet". Det visar en ny unde...
-
Sorg är väl något som vi alla vill undvika så mycket vi någonsin kan. Ändå utsätts vi för och berörs av sorg nästan varje dag, oavsett ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar