Nästa vecka, 32. börjar jag efter min semester och kommer åtminstone skriva ett blogginlägg i veckan.
Är laddad efter min semester med flera uppslag...
Joachim
En blogg för att öka kommunikationen mellan Holmgrens begravningsbyrå och samhället. Syftet är att lyfta fram olika aspekter kring liv och död, tröst och sorg. Vi vill hjälpa till att lyfta upp det svåra och visa på en väg framåt. Ställ gärna frågor och kom med synpunkter! Tillsammans delar vi livets villkor.
Pastor/Präst i det lokal sammanhanget
Vännen och debattören Tommy Dahlman fick av tidningen en fråga:
Vad har du för tips till andra kristna ledare som vill profilera sig på sina orter?
– Du ställer en viktig fråga. De som känner mig vet att jag ofta återkommer till hur den kristna tron och kyrkan är marginaliserad i det svenska samhället. Man kan ha varit pastor eller präst i en stad under 15 år och när man flyttar därifrån vet egentligen ingen vem personen ifråga är. Paulus säger om församlingsledare att de skall ha ett gott rykte bland de utomstående. De flesta har inte ens ett rykte. Detta skall inte sägas arrogant men pastorer får inte bara bli akademiker. Apostlaskap och entreprenörskap är många gånger synonomer. Detta vill jag uppmuntra.
Och det är klart att det kristna budskapet idag är såpass obekvämt för många när det lyfter fram motsatsen till girighet, individualism och likgiltighet som till så stor del präglar vårt samhälle idag. Det finns då både en risk till bekvämlighet och frestelse att inte synas eller märkas. Dessutom finns det hos oss församlingsledare också rädslor, precis som hos alla andra.
Men vi menar ju att det är på Guds kallelse vi går och och det är ju tydligt i bibeln att kallelsen är i de allra flesta fall förknippad med uppoffringar och besvär. Det finns ingen människa som kan vara alla till lags och för den som är offentlig är det inte ens sunt att ha den ambitionen eftersom risken då finna att man omedvetet vänder "kappan efter vinden". Populism, som detta kan kallas, leder oftast till att relativt få människor känner förtroende.
Det viktiga är att man finns för samtal och möten. Då måste ledarna ut och det skall finnas möjlighet för att visa sitt goda syfte. Men tydlighet innebär debatt och att det är uppenbart att det i vissa lägen behövs förändring. Anonymiteten och baktalandet, som idag finns, bringar inte gott utan vi borde tillsammans mer sträva efter ett samhälle där det är okej att ha olika uppfattningar, så länge man inte begår lagbrott. Ett samhälle där människor mer våga vara sig själva.
Jag tror Tommy är inne på ett viktigt spår och flera av oss andliga ledare måste funderar över hur vi når ut, så att människor kan möta oss.
Joachim - som gillar olika miljöer
Vad har du för tips till andra kristna ledare som vill profilera sig på sina orter?
– Du ställer en viktig fråga. De som känner mig vet att jag ofta återkommer till hur den kristna tron och kyrkan är marginaliserad i det svenska samhället. Man kan ha varit pastor eller präst i en stad under 15 år och när man flyttar därifrån vet egentligen ingen vem personen ifråga är. Paulus säger om församlingsledare att de skall ha ett gott rykte bland de utomstående. De flesta har inte ens ett rykte. Detta skall inte sägas arrogant men pastorer får inte bara bli akademiker. Apostlaskap och entreprenörskap är många gånger synonomer. Detta vill jag uppmuntra.
Och det är klart att det kristna budskapet idag är såpass obekvämt för många när det lyfter fram motsatsen till girighet, individualism och likgiltighet som till så stor del präglar vårt samhälle idag. Det finns då både en risk till bekvämlighet och frestelse att inte synas eller märkas. Dessutom finns det hos oss församlingsledare också rädslor, precis som hos alla andra.
Men vi menar ju att det är på Guds kallelse vi går och och det är ju tydligt i bibeln att kallelsen är i de allra flesta fall förknippad med uppoffringar och besvär. Det finns ingen människa som kan vara alla till lags och för den som är offentlig är det inte ens sunt att ha den ambitionen eftersom risken då finna att man omedvetet vänder "kappan efter vinden". Populism, som detta kan kallas, leder oftast till att relativt få människor känner förtroende.
Det viktiga är att man finns för samtal och möten. Då måste ledarna ut och det skall finnas möjlighet för att visa sitt goda syfte. Men tydlighet innebär debatt och att det är uppenbart att det i vissa lägen behövs förändring. Anonymiteten och baktalandet, som idag finns, bringar inte gott utan vi borde tillsammans mer sträva efter ett samhälle där det är okej att ha olika uppfattningar, så länge man inte begår lagbrott. Ett samhälle där människor mer våga vara sig själva.
Jag tror Tommy är inne på ett viktigt spår och flera av oss andliga ledare måste funderar över hur vi når ut, så att människor kan möta oss.
Joachim - som gillar olika miljöer
Oasmöte - 2012 - nr 4 - summeringen
Finns mycket att skriva när man går igenom vad som hänt dessa fem dagar på Oasmötet i Kungsbacka. Jag vill börja i en speciell ände. I vårt land finns det idag, enligt mitt tycke, inte för många kristna! Tvärtom blir antalet kristna, alltså som på ett eller annat sätt bekänner Jesus Kristus som Frälsaren bara färre och det märks i all statistik och i den bild massmedia ger av kyrkan.
Det har varit mängder av analyser och åtgärdspaket de sista åren och man försöker hitta syndabockar, traditioner och mycket annat för att förklara uppståndna situation. Det är i denna kontext jag ser alla tusentals som kommer till ett sommarmöte. Hur människor kommer från alla sina olika håll. Det är en mix av kyrkor och samfund, olika åldrar och inriktningar. Det är många olika tvärkyrkliga, ni vet hög- och lågkyrkliga, traditioner som möts och man är från alla dessa håll både glada och tacksamma över det som man får vara med om och ta emot.
Jag har fått höra glada tillrop från både gammal- och högkyrkligt håll och samtidigt blivit erbjuden att engagera mig mer i Bikerchurch. I vilket annat sammanhang skulle detta kunna ske? Var annars finns det närmare 400 som frivilligt engagerar sig för att göra detta möjligt?
Går vi sedan in på gäster, undervisning och seminarier är detta ett andligt smörgåsbord utan jämförelse. Här finns något för alla och man kan välja det man vill och hoppa över det som ev. inte passar. Kritiken var inte att det var fel utan att man hann inte gå på allt. Tiden räcker inte till! Flera kom efter seminarierna och sa att han/hon måste man kalla tillbaks. Bengt Pleijel är bara ett av alla namn som fanns på flera läppar.
Visst, det finns alltid några som framför sin kritik. De som anser att Oas är fel, för att man inte tar ställning i vissa frågor. Men också här förs det i Oas samtal om hur vi skall kunna gå vidare utan att släppa på bredden och respekten för alla dem som inte just tänker som en själv. Oas har inte anspråk att vara monopol på något, utan är bara en rörelse som vill lyfta fram Kristus som Frälsaren och självklart finns det säkert många andra sätt och andra är fria att göra på just sitt sätt! Det finns som sagt rätt många fler i landet som behöver höra evangeliet! Vi kristna behöver inte känna konkurrens.
Summan av intrycken är att jag är så tacksam för det genomförda Oasmötet! Först och främst vill jag tacka Gud själv över hans fantastiska budskap och att Jesus verkligen är den uppståndne som går mitt i bland oss och visar sina sårmärkta händer. Jag är tacksam över Andens utgjutande och allt som åtföljs av denna smörjelse i form av helande, tro och glädje och mycket mer som gör att tron stärks och överlever i den vardagliga öknen.
Jag kan inte nog lyfta fram alla frivilliga som hjälpt till före, under och efter, närmare fyra hundra personer. Många anställda i våra olika kyrkor har varit med och jobbat frivilligt! Och bland de sista som lämnade efterarbetet var pastorsparet som med bara sina händer gnuggar bort limrester på en matta. Det har bakats bullar och och räknats, sopats och burits, snickrats och bett. Ja, otroligt många enskilda insatser har bidragit till helheten och genom allt och alla har det funnits en glädje som inte varit påklistrad eller tillgjord.
Sedan måste man nämna de anställda i Oas och vi i ledargruppen som tillsammans har ett så stort engagemang. Man kan inte nog lyfta fram våra kära anställda, som "levererar" så mycket gott! Ett bra ledarskap och en styrelse är också viktigt och jag vill passa på att säga ett tack över förmånen att få vara Ordförande i detta fantastiska!
Alla de som nu har gjort någon del gör det för dig som kommer som deltagare på sommarmötet! Du som kommer med din längtan och som far hem med en ny positiv mättnad är tack nog! Det är ju av frukten man ser om trädet är gott! Så många olika behov och viljor och samtidigt så många som får med sig något hem är bara till slut ett Guds verk!
Så ni förstår min tacksamhet. Jag är så glad över varenda en som lär känna Jesus bättre, som kommer till tro och som blir bevarad i densamme. Nu ber vi att Jesus, med sin Ande, skall bevara oss. Det finns som sagt inte för många kristna i landet. Låt oss tillsammans be och arbeta för att fler får del av evangeliet.
Joachim - som nu har både semester och ledigt.
Oasmöte - 2012
Oasmöte - 2012 - nr 3
God morgon
Har läst dagens lokala tidning (NH) i vilket inspiritatörerna Hans och Berit beskrivit Oas rörelsen. De lyfter fram detta, som ständigt återkommer, att Oas är en rörelse som riktar sig till många olika inriktningar. De tar också fram att individualismen är så stark och att det inte är gott. Vi behöver komma samman i det som förenar.
I gårdagens tidning, Kungsbacka-Nytt, stack Emelie, min prästkollega i Åsa, ut hakan och berättade om sin positiva syn på Oas. Det var mäktigt och gott när jag i går tog emot förbön och välsignelse tillsammans med henne och många andra av biskop Lindsey!
Trots detta finns det de som talar om min trovärdighet i insändare, i dagens NH, och för mig skulle det vara mycket mer trovärdigt om ni som döljer er bakom anonymitet (Medlemmar i Sv kyrkan) ger er till känna. Genom att t ex ringa eller mejla! så kan vi så småningom mötas! Emelie eller andra har säkert inget emot detta! Även Hans och Berit är beredda att samtala.
Det har varit fantastiska dagar hittills och det har varit så många goda möten. Jag har dessutom hälsat på flera som tidigare inte varit på ett Oas-möte och tills idag har jag inte mött något särskilt negativt. Spontant kommer det många uppmuntrande tilltal. Det som många lyfter fram är att det är lätt att be och uppleva Guds närvaro.
Bland det jag inte kommer att glömma är Kitty som i går kväll dansade till Guds ära med en egen dans. Hon har blivit helad från en whip lash skada som hon fick för två år sedan och som hon nu, på ett gudomligt sätt, är helt helad ifrån. Hennes dans var så vacker och hon utstrålade en tro och tacksamhet som berörde de 1500 personerna som var där.
I kväll predikar Hans Weichbrodt och han har som ämne "glädjens olja". Detta med glädje är viktig. Glädjen är en gåva, inget man kan bestämma sig för utan som Gud med sitt ord och Ande hjälper oss att ta emot. Så, du som läser bloggen, var också i dag glad över livet. Det finns visserligen mängder av bekymmer i världen, sjukdomar, krig, relations- och ekonomi bekymmer och mycket annat. Men trots det finns livet och hela skapelsen. Det finns en Gud som genom sitt levande ord, Jesus Kristus, sagt att han är med oss alla dagar till tidens slut. Det har inte Oas hittat på!
Jesus uppmanar oss alla komma till honom och när vi gör det så kommer vi varandra närmare! Han säger en hel del om flisan och bjälken, men framför allt säger han följ mig! Och den inbjudan går till oss alla, i många olika sammanhang. Han vill räcka ut sin förlåtelse och försoning.
Den frid som är var morgon ny, är samma som övergår allt förstånd och som bevarar våra hjärtan i Kristus Jesus, vår Frälsare.
Joachim - som ser fram emot denna dag, kanske vi syns! Välkommen.
Oasmötet - 2012 - nr 2
Skall strax fira en morgonmässa och går i tankarna igenom första dagens händelser. Du ser fotot till vänster. På golvet sitter det nog närmare 800 personer under gårdagens kvällsmöte, framåt veckan är även läktaren full!
Något som man alltid återkommer till, gång på gång, är att se alla dessa frivilliga som vill göra mötet så inbjudande och trevligt. Med sin tid, sin kunskap och även sitt kapital så lägger de ner ett enormt engagemang. Detta med mycket stor glädje och många går med leende på läpparna.
Dock skall man inte vara naiv och tro att det inte blir lite "småkonflikter" som många gånger är stressrelaterade. Men även här märks det att själva förhållningssättet är viktigare än vad man tänker och tycker. Och man har en vilja att komma vidare.
Tidningen Dagens artikel var välskriven och positiv och tog upp många av de väsentligheter som är Oasmötets signum. Du kan läsa artikeln här!
Kvällsmötet, under vilket jag hade mötesledarens uppgift, började med en stor ingångsprocession och det märktes att det var en god stämning. För att vara första kvällen, så var det gott om besökare! Jag lyfte fram två av mina bekanta som inspirerat mig inför det här mötet. En som kämpar med missbruk och en funktionshindrad. Och faktum är att vi alla lider av dessa två bitarna på olika sätt och många gånger kan det vara hinder för trons växt. Missbruket i västvärlden är stort av inte minst materiell välfärd och där status och den egna rättfärdigheten går föra mycket annat. Det är då det börjar"sinar", som min vän uttryckte det! Och man behöver sund påfyllning av välsignelsen. Av det som inte är förgängligt!
Det finns tydliga funktionshinder hos många av oss och så finns det mindre tydliga och att komma förbi dem, leva med dem och få hjälp med dem är många gånger svårt och vi behöver varandras hjälp i detta. Staffan och Ingelas budskap från Mekane Yesus kyrkan i Etiopien innehöll också budskapet att börja om. Så är det nog för de flesta av oss att vi behöver som lerkärlet i krukmakarens hand förstå att det finns omstarter, andra möjligheter än vi först har erfarit och att Guds hand är stor och mäktig. Han vet ju också hur vi alla har det med både det ena och det andra. Tron är en enorm kraft när den kommer i kontakt med bön och ett sunt lärljungeliv.
Joachim - som ser fram emot dag två!
Något som man alltid återkommer till, gång på gång, är att se alla dessa frivilliga som vill göra mötet så inbjudande och trevligt. Med sin tid, sin kunskap och även sitt kapital så lägger de ner ett enormt engagemang. Detta med mycket stor glädje och många går med leende på läpparna.
Dock skall man inte vara naiv och tro att det inte blir lite "småkonflikter" som många gånger är stressrelaterade. Men även här märks det att själva förhållningssättet är viktigare än vad man tänker och tycker. Och man har en vilja att komma vidare.
Tidningen Dagens artikel var välskriven och positiv och tog upp många av de väsentligheter som är Oasmötets signum. Du kan läsa artikeln här!
Kvällsmötet, under vilket jag hade mötesledarens uppgift, började med en stor ingångsprocession och det märktes att det var en god stämning. För att vara första kvällen, så var det gott om besökare! Jag lyfte fram två av mina bekanta som inspirerat mig inför det här mötet. En som kämpar med missbruk och en funktionshindrad. Och faktum är att vi alla lider av dessa två bitarna på olika sätt och många gånger kan det vara hinder för trons växt. Missbruket i västvärlden är stort av inte minst materiell välfärd och där status och den egna rättfärdigheten går föra mycket annat. Det är då det börjar"sinar", som min vän uttryckte det! Och man behöver sund påfyllning av välsignelsen. Av det som inte är förgängligt!
Det finns tydliga funktionshinder hos många av oss och så finns det mindre tydliga och att komma förbi dem, leva med dem och få hjälp med dem är många gånger svårt och vi behöver varandras hjälp i detta. Staffan och Ingelas budskap från Mekane Yesus kyrkan i Etiopien innehöll också budskapet att börja om. Så är det nog för de flesta av oss att vi behöver som lerkärlet i krukmakarens hand förstå att det finns omstarter, andra möjligheter än vi först har erfarit och att Guds hand är stor och mäktig. Han vet ju också hur vi alla har det med både det ena och det andra. Tron är en enorm kraft när den kommer i kontakt med bön och ett sunt lärljungeliv.
Joachim - som ser fram emot dag två!
Oasmötet - 2012 - nr 1
Kära bloggläsare
Jag skall försöka att få tid och kraft att skriva några blogginlägg under Oas-mötet denna vecka.
Låt mig börja med att säga att jag verkligen ser fram emot mötet och att den bredden mellan olika talare och den brokiga mängd utav besökare som kommer är stor.
De som aldrig varit på ett Oasmöte vill få det till att vi som är på dessa stora möten är emot kvinnor, homosexuella och är allmän tillbakasträvare och även idag har jag utmålats som en mörkeman i den lokala tidningen. Men jag har också fått ge ett svar.
En liten detalj i dagens tidning är att man i fredags råkade ta med namnunderskriften hos en insändare (vet inte vad det gällde) och man ber nu om ursäkt för ev. obehag detta har medfört. Är man offentlig som jag, så får man tåla en hel del, men bryr man sig egentligen om ev. obehag för mig eller min familj? Det tycks om man man tar sig rätten att bli en domstol och jag har redan på förhand gjort fel genom att enligt deras tycke umgås med fel folk. Men jag tror på förändring och att samtala med den som man kan påverka. Inte tala om personen eller vara anonym. Nog om detta!
De som kommer ikväll kl. 19:00 kommer kanske att bli förvånade över vilken god stämning det är! Det som sker i kväll är att vi går in i en stor procession, under psalm- och lovsång. Jag hälsar välkommen genom att lyfta fram två situationer med människor som inspirerat mig. Därefter kommer kommunalrådet att säga några välkomstord. Sedan kommer samordnaren som hållit i det lokala arbetet att bjuda in till dessa dagar som varar t o m lördag den 14 juli.
Därefter blir det dags att visa på den nya lovsångspärmen som hjälpt otaliga församlingar, inte minst i Svenska kyrkan. Ungdomarna har hittat härliga lovsånger som de använt i ex sina konfirmationer. Nu är vi framme vid huvudtalarna för denna kväll. Paret Grenstedt som under flera år var boendes utomlands, Afrika, och som kommer att dela med sig av sina erfarenheter. Staffan var nummer två när det gäller biskopsvalet här i Göteborg. Han och hans fru kommer från Efs-sammanhang och har mycket att förmedla när det gäller mission och att möta andra människor.
Kvällen avrundas med lovsång, dans och ev. betjäning. Du är välkommen! Funderar du över något så finns jag och andra där för att hjälpa till.
Joachim - som är tacksam över alla de fyra hundra frivilliga som gör detta möte möjligt för de övriga dryga sju tusen som kommer under dessa dagar. Alla dessa varken gjorde något eller kom om de inte fick ut något positivt!
Se gärna Oas hemsida för mer information!
Bilden visar hur det såg ut förra året!
Jag skall försöka att få tid och kraft att skriva några blogginlägg under Oas-mötet denna vecka.
Låt mig börja med att säga att jag verkligen ser fram emot mötet och att den bredden mellan olika talare och den brokiga mängd utav besökare som kommer är stor.
De som aldrig varit på ett Oasmöte vill få det till att vi som är på dessa stora möten är emot kvinnor, homosexuella och är allmän tillbakasträvare och även idag har jag utmålats som en mörkeman i den lokala tidningen. Men jag har också fått ge ett svar.
En liten detalj i dagens tidning är att man i fredags råkade ta med namnunderskriften hos en insändare (vet inte vad det gällde) och man ber nu om ursäkt för ev. obehag detta har medfört. Är man offentlig som jag, så får man tåla en hel del, men bryr man sig egentligen om ev. obehag för mig eller min familj? Det tycks om man man tar sig rätten att bli en domstol och jag har redan på förhand gjort fel genom att enligt deras tycke umgås med fel folk. Men jag tror på förändring och att samtala med den som man kan påverka. Inte tala om personen eller vara anonym. Nog om detta!
De som kommer ikväll kl. 19:00 kommer kanske att bli förvånade över vilken god stämning det är! Det som sker i kväll är att vi går in i en stor procession, under psalm- och lovsång. Jag hälsar välkommen genom att lyfta fram två situationer med människor som inspirerat mig. Därefter kommer kommunalrådet att säga några välkomstord. Sedan kommer samordnaren som hållit i det lokala arbetet att bjuda in till dessa dagar som varar t o m lördag den 14 juli.
Därefter blir det dags att visa på den nya lovsångspärmen som hjälpt otaliga församlingar, inte minst i Svenska kyrkan. Ungdomarna har hittat härliga lovsånger som de använt i ex sina konfirmationer. Nu är vi framme vid huvudtalarna för denna kväll. Paret Grenstedt som under flera år var boendes utomlands, Afrika, och som kommer att dela med sig av sina erfarenheter. Staffan var nummer två när det gäller biskopsvalet här i Göteborg. Han och hans fru kommer från Efs-sammanhang och har mycket att förmedla när det gäller mission och att möta andra människor.
Kvällen avrundas med lovsång, dans och ev. betjäning. Du är välkommen! Funderar du över något så finns jag och andra där för att hjälpa till.
Joachim - som är tacksam över alla de fyra hundra frivilliga som gör detta möte möjligt för de övriga dryga sju tusen som kommer under dessa dagar. Alla dessa varken gjorde något eller kom om de inte fick ut något positivt!
Se gärna Oas hemsida för mer information!
Bilden visar hur det såg ut förra året!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
"Om-sorg" hela vägen
Sorg är väl något som vi alla vill undvika så mycket vi någonsin kan. Ändå utsätts vi för och berörs av sorg nästan varje dag, oavsett ...
Populära inlägg
-
Detta är en intressant artikel eftersom det är min gamle chef som är den omtalade prästen som får gå. Det stämmer att Pär är en folklig präs...
-
"Tanken om yrket som ett kall har minskat bland sjuksköterskor men bland präster lever kallelsemedvetandet". Det visar en ny unde...
-
Sorg är väl något som vi alla vill undvika så mycket vi någonsin kan. Ändå utsätts vi för och berörs av sorg nästan varje dag, oavsett ...