Israel- och Jordanienresa - 2009 - 4

Har denna dag ägnat tiden åt öken, sten och klippor. Staden Petra i Jordanien och ökenlandskapet Wadi Rum. Blir på två sätt påmind om att man för tvåtusen år sedan hade en kultur som var i många stycken helt otrolig.

Ökenlandskapet vittnar om Skaparen, att det är en mycket mäktig skapelse vi lever mitt ibland. Vi är inte först, inte störst och definitivt bör man bara vara lyhörd när Gud talar till oss eftersom, tror jag, han talar mycket mer än vad vi många gånger är medvetna om. Och detta har han gjort länge och för många!

Men vi har fullt upp med att själva tala, föra fram åsikter och teorier. Mer och mer märker jag, när jag ser genom allt jag får uppleva här i det heliga landet - Israel och Jordanien, att det handlar om omvändelse och tro. Det handlar om längtan efter förlåtelse och evigt liv. Jesu dop vid Jordan, Mose på berget Nebo, Petra, nabastéernas huvudstad i Jordanien etc. är alla platser som visar på ärlig tro. Och till den hör renhet - Mose kom inte in p g a sin trolöshet, Johannes dop av ett renhets dop!

Vi som är kristna, som kallar oss kristna måste på allvar förstå att det handlar om allt detta - omvändelse, tro och att lyssna in. Och att grunden för detta ligger i att Gud unnar oss glädje och frid. Orenhet och falskhet binder och tynger.

Joachim - som låter platserna predika

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 3

Har idag besökt Citadellet i Amman, en moské och kungens bilmuséum. Eftermiddagen ägnades åt bad i Döda Havet och god middag med solnedgång över havet med Israel i bakgrunden.

Dagens tanke är hur viktigt det är med tron. För att vara en rättrogen muslim bör man be fem gånger om dagen! Men oavsett hur mycket muslimerna ber så blir frågan hur jag, eller du, visar tron på Jesus. Är vi verkligen troende så borde det få konsekvenser i våra liv. Är vi s. k. sökare så innebär det vissa saker. Huvudsakligen är att vi är äkta och trovärdiga mot oss själva och andra! Jag personligen är väldigt trött på människor som är tyckare utan att veta vad de själva står.

Jag är kristen och inte muslim. Jag tror att varje människa på detta jordklot behöver Jesus och hans försoning. Den frälsningsgärning han gjorde på korset är livsnödvändig! Detta betyder att även att våra muslimska vänner behöver Jesus. Han är inte bara en profet, han är Guds son, världens Frälsare!

Joachim som i morgon bl. a. skall se samma utsikt som Mose!

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 2

Sitter på ett hotellrum i Amman och smälter intrycken av de sista dagarnas upplevelser. Har varit runt Galliléen och besökt heliga platser: Där Jesus kallade lärjungar och mötte dem efter uppståndelsen, brödundrets plats, bergspredikans plats, där "svinundret" skedde, Jesus gick på vattnet och stillade stormen, Kafernaum, Bebådelsekyrkan i Nasareth samt Josefs hus etc. Och idag har vi varit vid den romerska staden Jerash i Jordanien.

Det är stort och mäktigt och jag märker att tron hos resesällskapet växer. Jesus är verklighet och Bibeln är sann! Jesu vilja och liv finns där och mer än någonsin känner jag att det är viktigt att lyfta fram bibeln som kristendomens grund. Vi for även igenom staden Kana och det känns lite speciellt i dessa dagar.

Tro, kunskap, övertygelse och mycket annat som rör sig i vårt inre måste känna och bli äkta för oss själva. Att vara på plats är att utsätta sig för påverkan! Man blir berörd och jag önskar verkligen alla som kallar sig själva och vill vara kristna en möjlighet att komma till det heliga Landet.

Joachim - som i morgon bl. a. flyter i döda havet

(Bilder föreställer berget där Jesus höll sin Bergspredian. Saligprisningarnas kyrka)

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 1

Far idag till Israel och Jordanien och kommer hem om 12 dagar. Jag gör det eftersom min ambition är att de människor som vill skall få möjlighet att komma till det heliga landet. Att fira mässan, vandra omkring på de platser där Frälsaren själv gått lämnar en inte oberörd. Resan är framför allt en pilgrimsresa och inte så mycket en resa i att förstå det nuvarande politiska läget, vilket vi kan ha många olika uppfattningar om.

Förhoppningsvis hinner jag skriva något under resans gång på bloggen. Tekniken måste också fungera. Det är högt ställda förväntningar från resesällskapet och vi får be att allt går väl. Tillsammans är vi 25 personer varav de flesta kommer från församlingen.

En ständigt återkommande tanke som gäller oavsett om man är hemma eller på resa är vad omgivningen ger mig själv. Vi kan ha fokus till vardags på allt man saknar eller på sin egen oförmåga. Men hela Guds skapelse predikar ständigt för oss och detta kan bli särskilt påtagligt i Israel.

Joachim - som alltid är kluven i att lämna familjen. Det är alltid med blandade känslor, men när man väl har kommit i väg så blir det bra.

Kyrkovalet - en liten reflektion

Nu kommer efterspelet av kyrkans eget val och man analyserar vinnare och förlorare. När tidningen Dagen skriver följande "Den tidigare justitieministern Thomas Bodström har kryssats in till kyrkofullmäktige i Boo församling, Stockholm. En plats som han aldrig ville ha.", så känns hela systemet förlegat. Och hur kan man ställa upp, och dessutom få en plats på en lista, när man från början har deklarerat att man inte vill, är för mig en gåta.

Personligen är jag för en fungerande demokrati men jag har inget givet svar hur valet skall ske i kyrkan istället för nuvarande system. Men för mig är demokrati, att alla som är med (aktiva), skall få möjlighet att rösta. Det är inte demokrati när människor skall bestämma över andra och samtidigt inte vara delaktiga. Skall man spetsa till det så blir det till slut så, att de som sitter vid sammanträdesbordet bestämmer över dem som knäböjer vid nattvardsbordet.

Som tur är befinner jag mig i en bra situation som har engagerade förtroendevalda på det lokala planet. Men tillsammans måste vi verka för ett annat valsystem. Så att de, som inte vill bli invalda, slipper! Stackars Thomas!

Joachim - som har ett gott samarbete med de förtroendevalda

Ps. En annan kändis som röstats in är Carl Bildt. Han har säkert tid? Ds.

Biskop Bertils begravning

"Här begravs den populäre biskopen Bertil Gärtner" blev rubriken i tidningen Dagen. Det stämmer att han i många sammanhang var populär. Gudstjänsten blev en manifestation av kristen tro och ekumenik. Tyvärr kunde jag inte själv närvara. Läs vad Dagen skriver.

Biskop Bertil var också "Gäst hos Hagge" den 23 febr 1982, där programledaren samtalar med biskopen, som fritt ur hjärtat berättar om sitt liv och sitt arbete i kyrkans tjänst.

Biskopen har varit stor under sin levnad, radikal i många stycken och modig! Ifrågasatt och pressad, men aldrig undfallande! Men jag tror att det som Bertil har sått, inte bara här hemma i Sverige, kommer att bära frukt. Det är viktigt för oss, som bygger dagens församlingar, hur vi skall gå vidare! Det sker inte med åsikter eller att ha rätta politiska åsikter, utan det handlar om att leva i helgelse och överlåtelse. Och detta sker inte utan Guds hjälp! Detta visste Bertil om någon.

Joachim - som önskar Bertil den frid som övergår allt förstånd och som bevarar våra tankar och hjärtan i Kristus Jesus vår Herre.

Reseintryck från den eviga staden Rom

Så har man kommit hem efter fem intensiva dagar i Rom. Det blev verkligen en studieresa under vilken vi fick bese mycket. Det finns hur mycket som helst att studera och historiens monument duggar tätt.

Ett par reflektioner som jag vill lyfta fram. Vad lämnar vår generation efter sig? Och vad skulle vi vilja att människor skulle uppmärksamma? Vi var bl. a. på det kända Colosseum, som ju egentligen är ett förskräckligt monument över människans ondska. Men har vi lärt oss något? Slår vi inte ihjäl varandra på olika sätt även idag!

Att vara i Nekropolen, de dödas stad, under Petruskyrkan och bese Petrus grav och benrester är något som berör. Jesus säger så tydligt att han skall bygga sin kyrka på Petrus, Klippan. När man står där i Rom blir det väldigt tydligt. Samtidigt handlar det ju om hur du och jag bygger! Vilka kyrka vill du bygga? Var har du din grund? Har du lidit som Petrus och Paulus? Det finns många tankar man kan meditera över.

En märklig händelse var att jag gärna ville träffa en katolsk Prior vid namn Luke. Träffade honom vid olika tillfällen för tio år sedan. Men hade inget tel. nr, visste inte var han höll hus. Var inte ens säker på om han levde! Den fria eftermiddagsstunden ägnades åt shopping på en utvald gata med många affärer. Inte långt därifrån finns en kyrka med fina mosaiker och jag fick med mig några andra att besöka denna kyrka, när vi nu ändå var där. Innanför entrén sitter Luke i det första biktbåset och jag får av en händelse syn på honom. En stund sitter han just i denna kyrka, det finns många kyrkor, och jag får samtala lite med denne åldrande gamle prästmunk.

Joachim - som är så tacksam över alla intryck

Ny musik / sång

Ni har säkert hört den förr, men den tål att höras många gånger. Simon Ådahls sång/bön för Sverige. Se bildspelet och lyssna på sången, men framför allt be för Sverige och för väckelsen i vårt land.

Simons sång

Joachim - som är på personalresa i hela fem dagar.

Inte populärt bli kantor

Jag är inte speciellt förvånad eller överraskad, samtidigt som jag är något bekymrad. Men de yngre generationerna har inte visat överdrivet intresse för orgelspel eller psalmsång. De otydliga gränsen mellan olika musiktraditioner gör sig påmind och s. k. lovsång betraktas av många musiker som "mindre fint".

Dagen lyfter fram detta och skriver: "Ungdomar vill bli musiker. Men absolut inte kyrkomusiker. Och snart kommer stora pensionsavgångar."

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=189083

Som vanligt börjar man först nu fundera på hur man skall göra kantorsjobben mer populära. Varför skall alltid de yttre omständigheterna få sådan inverkan? Själv är jag övertygad om att en viktig del är att musikens utövare måste vara bekännande kristna och tillsammans med övriga i arbetslaget vara klara över vilken vision man skall sträva efter i församlingen. Varken präst, musiker eller någon annan kan köra sitt eget "race" och det har under historiens gång hänt alltför ofta. Vi är vana vid prästcentreringen i vår kyrka. Men denna "centrering" kan också finnas runt musikern, pedagogen, kamreren, vaktmästaren etc.

Joachim - som är naiv i att tro att denna nöd leder till något gott

Israel och medierna

Om några veckor far jag tillsammans med 23 andra till Israel. Som reseledare är jag mån om att de som kommer till Israel skall få uppleva landets olika sidor. Framför allt är det en pilgrimsresa. Vi firar mässan och far till de "heliga" platserna. Men det handlar inte bara om kristendomen eller de andra religionerna utan man måste också beröra dess historia och politik.

Hur många vet att det idag är en "väckelse" på gång i landet. Många judar bekänner sig till en kristen tro och blir på så sätt "Messianska Judar". Hur många känner egentligen till att en minoritet av Palestinierna är kristna. Ja, det finns mycket att lära och upptäcka och tyvärr har många svenskar endast den bild som massmedia målar upp.

I Dagen finns följande att läsa: "Kritik mot bevakning av Mellanöstern - Konferens med representanter för tre religioner diskuterade ämnet" och här är man överens om att bevakningen kunde varit bättre. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=187112

Bl. a. står det, att "Lisa Abramowicz, representant från Judiska församlingen, höll med Boeryd om att journalister behöver skildra mer bakgrund och historik. Inte bara förenkla och måla i svart och vitt."

Generellt är detta ett dilemma också när vår egen kyrka beskrivs i lokala massmedier. Syftet är inte alltid klart. Och baskunskapen tycks ibland saknas. Fast de flesta av oss vet, att det inte alltid är sant det som står i tidningarna, så påverkas vi och det styr vår uppfattning i många frågor. Massmedias makt är mycket stor.

Joachim - som önskar att alla bekännande kristna någon gång skall få möjlighet att komma till det heliga landet

Var är de hängivna ungdomarna?

Carl-Henric Jaktlunds stora sorg är ungdomarnas massflykt från församlingarna - nu vill han att problemet ska bli synligt skriver tidningen Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=185365

Själv växte jag upp i Kyrkans Ungdoms anda och gemenskap på 70-talet och vi var både många, hängivna och engagerade. Bo Brander som var kaplan på Kronoberg utanför Växjö hjälpte mig och flera andra till en medveten kristen tro som har burit oss genom livet.

Bosses förkunnelse tillsammans med övriga ledare på denna tiden var väldigt tydlig och många av oss blev mer engagerade i kyrkan som ledare i olika sammanhang. Finns detta ledarskap idag? Carl-Henric Jaktlund letar systemfel i församlingarna. Han upptäckter brist på vuxna ledare, otillräckligt stöd för ungdomar som vuxit ur tonårsgrupperna och en alltför onyanserad förkunnelse.

Samtidigt sker mycket som är positivt just nu. I går t. ex. startade några äldre ungdomar i församlingen en hemgrupp. De kommer från olika församlingar, men det viktiga är fokus på Jesus och bibeln som Guds ord.

Vi som är ledare i kyrkan måste på allvar fundera på hur vi kan stödja dess ungdomar. De kommer med sin stil, sin musik, sin tidsuppfattning etc. och det handlar om att med vislig hand leda dem rätt. Alltför ofta har det i kyrkans historia handlat om att anpassa nya generationer till det befintliga. När det då kommer s. k. nymodigheter kan lätt konflikter uppstå. Och nu tänker jag inte på bibliskt/teologiskt innehåll utan mer på det yttre.

Fast jag märker att många ungdomar vill tillbaks till en slags kärna i kristendomen. De vill lyfta fram vem som är biblens Stjärna! Kristus!

Joachim - som ser ungdomar som en positiv utmaning