Brasiliens landslag prisade Gud – kritiseras

Brasiliens landslag tackade Gud efter finalsegern mot USA i Confederation Cup men möter kritik från danska fotbollsförbundet. Läs http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173184

Här kommer en viktig sak fram nämligen att de som inte delar den kristna tron vill se den som en åsikt och inte ett sätt att leva sitt liv. När fotbollslaget tackar Gud/Jesus så är det inte en åsikt eller ståndpunkt man manifesterar utan vad hjärtat är fullt av. Att inte tillåta detta är som att inte låta ett barn tacka sin förälder. Det måste finnas utrymme i ett demokratiskt samhälle att uttrycka sin tro (leva sitt liv), så länge det inte skadar andra.

Joachim - som dessa dagar av solljus och värme känner stor tacksamhet

Kristna jagas i Sverige och utomlands

Här hittade jag en intressant artikel angående kristendomen i Sverige: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_215451.svd

"Dagens Sverige genomsyras av en skrämmande verbal förföljelse av de kristna. Temakvällar på tv, där man utmålar i stort sett alla kristna som fundamentalister, ytliga så kallade samhällsprogram där man kräver kollektiva ursäkter av kristna för deras tros skull, hatkampanjer mot kristna högtider och så vidare i all oändlighet – detta för illdåd som begåtts för hundratals år sedan, i en mindre upplyst tid." Skriver Bitte Assarmo

Och visst är det inte så mycket som är positivt när det gäller massmedias bevakning av det som hör kristendomen till. Ibland känns det däremot som vi "romantiserar" tro som är långt borta. Det finns en känsla av att buddism och hinduism enbart är visliga filosofier som bejakar en slags världslig harmoni i tillvaron. Medan kristendomen mera utmålas som ett moraliskt regelverk som förtrycker. Men vi har sett munkar i Asien göra uppror i protest mot orättvisor och vi kan se hur Karmas lag får s k kastlösa att vara i underläge (en del är verkligen överkast).

Joachim - som vi ha en nyanserad bild av alla religioner, även den kristna

Att bekänna färg

Det är den s k Almedalsveckan på Gotland och olika ledare för de politiska partierna berättar om sina egna goda tankar för att föra Sverige framåt. Samtidigt passar de också på att kritisera de andra partierna, allt för att själva framstå som lite bättre.

Kyrkorna passar på att planera olika möten eftersom det rör sig ganska mycket folk i Visby i dessa dagar. Läs och se på följande:

http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/ohly_betonade_andliga_varden_i_samtal_0_10183.news.aspx

"Andliga värden är vad vi minns vid livets slut. Det konstaterade vänsterledaren Lars Ohly när han som förste man i söndags kväll medverkade vid Svenska kyrkans Nikodemuskvällar i Visby domkyrka."

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173160

Hans största misstag efter Olof Palmes död hade inte med utredningen eller styrningen av landet att göra. Det var att han inte grät mer. Det berättade Ingvar Carlsson (S), 74, när han i går gästade "(G) som i Gud" på Almedalen.

När man hamnar i en intervjusoffa på detta sätt kommer det oftast fram en ganska positiv bild av kyrka, tro och teologi. Denna behöver inte alls vara osann, men många gånger kommer dessa samtal när man inte har alltför stor press på sig.

Självklart har det alltid varit så, att det för en politiker kan vara strategiskt rätt, att få övertygade människor med sig. Så har det varit på olika sätt under historiens gång.

Men tro/ens personliga övertygelse är inte alltid politiskt korrekt! Därför är inte kristen tro partipolitisk. Tänk bara på Jesus själv som gick emot fariséerna och de laglärde. Det lustiga är att när man lyfter fram denna radikalitet som Jesus ändå visar på i Bibelns ord, så kan man bli betraktad som konservativ. Men så är det ju egentligen inte alls. Att lyfta fram bibelns innehåll är att ta fram det rättesnöre som en kristen har. Annars blir det ju bara egna subjektiva idéer.

Joachim - som inte är partibunden men gillar politik

Bloggandet

Nu har det snart gått ett år sedan jag började bloggandet. Reaktionerna har inte uteblivit. Personliga vänner vill att jag kan skriva lite mer om privata saker. Andra vill att jag håller mig till det som är upplyftande och positivt och det finns flera ytterliga synpunkter. Sammantaget är det väldigt positiva reaktioner. Vill passa på att tacka för den uppmuntran som jag fått!

En del av er som skrivit kommentarer är jag inte klar med ännu. Det tar lite tid och ser man tillbaks på alla bloggar, så är det nästan en bok! Tiden räcker inte till allt och man måste göra sina prioriteringar. Det som jag nu funderar på är framtiden. Om jag skall fortsätta blogga och då som jag hittills gjort eller skall jag skriva något inlägg i veckan? Eller skall jag rent av sluta eftersom jag då får tid till annat?

Det sistnämnda blir det nog inte för tid för annat finns. Men min princip, och det gäller det mesta, är att man måste utvärdera med jämna mellanrum. Alltför mycket, inte minst i kyrkans värld, fortgår utan större reflektion. Detta gäller även s k moderna företeelser!

Ni får gärna komma med era synpunkter, din röst är viktig.

Joachim - som tycker det är roligt med bloggandet

Jonas Gardell berättar för Dagen

Mammas bergfasta tro på Guds kärlek har burit honom genom livet. Och barnatron har både djupnat och mörknat när Jonas Gardell har forskat i skrifterna. - Jag tror att det är viktigt att få sin tro ifrågasatt, för att tvingas formulera varför man tror som man gör. Säger Jonas i Dagen.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172985

I denna artikeln kommer en del fram som är bra för förståelsen av Jesusdebatten och Jonas Gardell. bl. a står det:

• "- Jag har egentligen aldrig avsett att provocera, men jag är så nyfiken och engagerad och tycker att det är så roligt med problematisering. Säg gärna emot mig. Men vill du diskutera med mig bör du nog vara påläst. Kör bra argument. Då kan det hända att jag säger att du har rätt. Och kom ihåg att min tro inte hotar din tro. Och din tro hotar inte min."
• "Jonas verkar själv vara en paradox, en märklig blandning mellan en djupt skeptisk troende och en barnslig. Och det gör faktiskt ont i hans frikyrkohjärta att inte få ihop det han lärt sig med det han läser i evangelierna. För egen del tar jag nog fasta på hans uppmaning att inte tro allt han säger men fortsätta att söka Gud."
• "Om äktenskapsdebatten:- Jag förstår den inte. Det är klart att samhället ska vara demokratiskt, men då vore väl det civilrättliga förslaget bättre. Varför skulle jag vigas av någon som inte respekterar mig? Och varför skulle någon tvingas att viga mig?"

Det jag återkommer till med jämna mellanrum är att man kan aldrig tro genom någon annans tro. Utan det handlar om att kämpa med sin väg. Grunden är de fyra B'na i Apg. 2:42. Man blir alltså inte salig genom att "tro som Gardell" eller "att vara emot hans resonemang". Sedan finns det mycket som jag personligen inte håller med om. Hur som helst har det varit en intensiv debatt om Jesu person och nu kommer frågan till dig: Vem säger du att Jesus är och vilka konsekvenser får det i ditt liv?

Joachim - Som gärna ser fler Jesusböcker

Svenska missionsrådet går ut med stark kritik mot regeringens politik

- Många har nog inte sett kopplingarna mellan religionsfrihet och andra mänskliga rättigheter, som yttrandefrihet, fred, demokratibygge, säger Katherine Cash. Dagen skriver: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172945

Så som vi agerar utåt agerar vi också inåt, för det är med samma tro och människosyn. "Alla trosuppfattningar och övertygelser, även ateism, agnosticism och pacifism, påverkas negativt av brister i religionsfriheten, skriver SMR i rapporten". Att just klippa av religionen gör sig inte utan att det påverkar annat.

Men hela vårt samhälle präglas idag av vi skall akta oss för religiösa fanatiker och mörkermän. Vi skall akta oss för sekteristiska församlingar och miljöer där man är alltför konfessionella. Det skall i olika sammanhang vara lagom mycket tro och alla de som "inte tror" har en slags förtur. Men idag består samhället av otroligt många som bara är vilsna och som frågar efter en sund tro. De frågar inte efter ett politiskt system, utan efter en tro som innebär förlåtelse och hopp. En tro som innebär en förvissning om att det finns en levande Gud som man kan ha relation med. En tro där naturens under som vi just nu ser, är sammankopplad med Skaparen. Vem svarar för en sådan tro? Eller är det bara naivt att ha denna längtan?

Denna vilsenhet och längtan är lätt för oseriösa att mätta och styra. Jesus varnar själv för dem som förleder dessa små. Men vem tar ansvaret? Det klagas överallt över bristande resurser.

Skola, hem och övrigt samhälle är enligt egna utsagor så ansatta. Men djupast handlar det kanske inte om resurser utan om prioriteringar. Och dessa styrs många gånger av bl . a. politiska intressen. Missnöjespartier har under historiens gång utnyttjat detta, men katastrofala följder.

Tron är viktig! Det handlar om människosyn, frihet och demokrati. En sund kristen tro hjälper en människa att göra prioriteringar och sätta gränser.

Joachim - som hoppas på en ökad frimodighet och glädje i samhället.

Präster ?

När man läser mina senaste blogginlägg och rubrikerna både i Kyrkans Tidning och i Dagen så måste man funderar över hur vi präster mår och tänker! Vilja borgliga förrättningar när man avgett löfterna vid sin prästvigning? Utnyttja konfirmander sexuellt! Missbrukar alkohol!

Ja, raden kan säkert göras betydligt längre. Det är viktigt att detta lyfts fram, men jag skulle vilja ge en eloge till alla de präster som:

• Inte räknar sina timmar, utan är tjänare dygnet runt
• Som framhåller bibeln som Guds ord
• Som vill att andra skall få en medveten tro på Jesus Kristus
• Som lyssnar och bedriver kristen själavård
• Som är kristna föredömen för konfirmander och andra
• Som jobbar med gudstjänsten och sätter den i centrum, även när man är s k ledig
• Som vågar vara tydliga och är salt och ljus enligt missionsbefallningen
• etc. etc.

Dessa präster och även diakoner som sliter dagligen, men som inte skapar några rubriker bör lyftas fram i tacksamhet och i bön.

Joachim - som känner många goda kolleger

Problem för präster som vill viga borgerligt

Präster i Svenska kyrkan bör inte agera borgerlig vigselförrättare. Det anser biskopsmötet. Prästen Katarina Hallefjord i Tranås vill kunna viga borgerligt. Hon menar att "Svenska kyrkan sitter alltmer i knäet på Katolska kyrkan med sin syn på prästämbetet". Läs artikeln i Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172893

För mig är det helt obegripligt, hur vi präster skall vara borgliga vigselförrättare. Det har inget med Katolska kyrkan att göra utan med vår kallelse och tjänst. Präst är man dygnet runt och den manteln kan man inte bara lägga av.

Personligen skall ingen som avlönas av kyrkan tjänstgöra vid "borgliga förrättningar". Det gäller även vaktmästare och musiker. Vad folk gör på sin lediga tid är deras ensak, men en präst som förrättar borgliga ceremonier blir för mig lite kluvet.

Joachim - som ser missionsbefallningens ord i alla sammanhang

Präster som dricker - ett dolt problem

- Den hänsynsfulla tystnaden när prästen eller diakonen kommer tillbaka till arbetsplatsen efter tiden på behandlingshemmet är något av det värsta, säger Anna Wingren, alkohol- och drogterapeut, som jobbat mycket med beroendeproblematiken inom kyrkan.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172802

Kyrkan följer statistiken när det gäller antal alkoholister och detta är varken dolt eller egentligen en överraskning. Problemet är förutom själva sjukdomen, skammen och skulden, som blir värre i miljöer där det förväntas nykterhet och starka "karaktärsmänniskor". I kyrkans inre värld är vi dessutom inte särskilt rustade i att ta i problemen. De styrande, förtroendevalda, har oftast inte någon utbildning i arbetsledarskap. De är ju trots allt anställningsmyndighet och har därmed ett stort ansvar.

Vi som är kyrkoherdar måste våga vara tydliga och se till att det finns med i arbetsmiljöplanerna hur man agerar när det gäller missbruk på jobbet. Tyvärr är många av oss kyrkoherdar rätt isolerade och det är viktigt med olika sorters nätverk och stöd.

Bra att man lyfter upp detta ännu mer till ytan.

Joachim - som njuter av att sommaren är här

”Evangeliska frikyrkor vrider tiden tillbaka”

"De evangeliska kyrkorna i Sydamerika vill vrida tiden tillbaka och utgör ett hot mot människan som myndig varelse, menar tolv ateister, som i dag publicerar ett humanistiskt manifest i Dagens Nyheter."

Dessa tolv ateister är ganska aktiva och har dessutom rätt mycket pengar som de använder för att bl a bekämpa delar av kristendomen som de anser vara fel. Ja, egentligen är ju all tro som bygger på att man tror på en gudomlig makt fel, enligt dessa intellektuella.

När jag läser sådana här inlägg, http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172677 , blir jag påmind om ormen i paradiset. Den onde nämner inget av det goda som Gud gett och som finns i paradiset, det fina som är skapat, utan vill bara lyfta fram att Gud skulle vara elak och begränsande och som inte tillåter att man äter av alla träd. Dessa tolv vill att man äter av allt. De lyfter fram sig själva som bättre än andra, men frågan är vad de kommer med för alternativ? Var finns förlåtelsen i deras värld? Vad bestämmer ett människovärde? Grunden för kärleken? Och har vi som är kristna något positivt som de skulle kunna erkänna?

Mitt fokus är att lyfta fram det Jesus kommer med, hans evangelium. Och för mig är Jesus den levande Gudens son. Jag skäms inte för att erkänna att jag behöver en hjälpare i den helige Anden och jag erkänner mitt behov av försoning och frälsning. Någonstans inom mig tror jag att dessa tolv och andra ateister måste känna en tomhet som hela tiden måste klanka ner på andras tro.

Joachim - som är tacksam för det som kristendomen gjort när det gäller sjukvård, utbildning, diakoni och mycket annat ... ...

Kyrkan gick från 200 till 20000

"Han som talar är pastor med 22000 får i flocken. De som lyssnar är svenskar från församlingar där medlemsantalet räknas, som mest, i hundratal. Så vad har James T Meeks att säga Torpbesökarna? Jo, att församlingstillväxt alltid hänger på enskilda kristna."

Detta är så sant, samtidigt som enskilda kristna inte är den enda faktorn. Men i en församling där det finns enskilda, som ser till församlingens bästa och gör det med en överlåtande, evangelierande tro, så blir andra inspirerade.

Det är ibland lättare att måla upp det tvärtom, att i en församling som inte har någon enskild som tar ansvar och som inte vill att församlingen skall växa händer inget. Och det handlar inte bara om en from önskan utan om ett utgivande arbete som måste till! Men det är många enskilda som dels gömmer sig i mängden, dels inte tillåts växa så som de skulle kunna.

Läs hela artikeln i Dagen på

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=172611

Joachim - som önskar se starka, trovärdiga församlingar.

Semestertankar - 1

Har precis kommit hem efter två veckors semester med familjen i södra Frankrike. Bad i medelhavet, sol, värme är en lisa för kropp och själ. Men det allra viktigaste är att familjen får tid till att vara tillsammans! Sällskapsspel, gemensamma måltider, långa promenader varje dag stärker banden.

Under semestern bearbetar man också sin tro, sin relation till Gud. Det är gott att ha semester tillsammans med Gud, med Jesus. Just nu är jag något inne i apostlagärningarna och Paulus strävan efter att både bygga församlingar och uppmuntra enskilda till omvändelse. Och inte minst ta emot den hjälp som finns. Att uppmuntra andra till tro och omvändelse inte av plikt utan med glädje! Till detta finns det många möjligheter, även under sommarmånaderna.

Vännen Hans W är på Torpkonferensen och talar om Anden och omvändelsen http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=4583&Itemid=33

Nu är det bara några veckor kvar (v. 30) då det är sommar - OAS möte i Borås. Boka in veckan (tisd. - lörd.) om du har möjlighet. http://www.oasrorelsen.se/images/pdf/boras_09.pdf

Nu firar vi midsommar. Oavsett väder så är det det en fin helg och det är så fantastiskt fint i vår natur. Inte alls så sönderbränt som på så många andra håll i vår värld.

Joachim - som önskar er allt gott

EU - val

Många personröstar i EU-valet skriver Världen idag: http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=4480&Itemid=98

Det har jag också ägnat mig åt, fast jag egentligen både funderade på att strunta i att rösta och ev. rösta blankt. Sedan jag fick reda på deras ersättningar och att kapitalismen styr vänstern, så vet jag inte vad jag skall tycka om alltsammans. Jag är fortfarande för ett europeiskt samarbete, men det känns som girighet och annat styr. Är det egentligen en demokrati?

Hur som helst är det viktigt att vi som kallar oss för kristna, och som säkert röstar olika i valet, ber för Europa och inte minst för vårt eget land.

Vill härmed meddela att jag inte kommer att blogga på några dagar eftersom jag befinner mig just ute i Europa. Era ev. kommentarer kommer därför inte att bli publicerade efter morgondagen. Men vi hörs snart igen!

Önskar er allt gott!

Joachim - som tar välförtjänt semester

Begravningsmusik

Domprosten förbjöd inspelad musik vid gudstjänster. Sen lät en präst de sörjande få cd-musik på en begravning. Det ledde till musikbråk i Karlstad stift. skriver Dagen på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=171513

Levande musik, CD, repertoaren etc har blivit en svår fråga och ytterst måste man fråga sig vad en begravning är och vad som skiljer en kristen begravning från en borglig? Och vem bestämmer? Är det prästen eller musikern? eller är det de anhöriga? kanske är det begravningsbyrån (så verkar det ibland!). Det är hur som helst många inblandade. Och de som är rika, får de anlita vilken solist de vill, som sjunger vad som helst, bara det är live? Då borde väl den fattige, som inte har råd med en solist, få spela en CD med samma stycke?

För mig personligen är det tre saker som är viktiga än andra när det gäller själva begravningsgudstjänsten och det är respekt för den avlidne, själavården om de anhöriga och att Guds rike förkunnas! Av dessa tre är det det sistnämnda som är störst för det rymmer de två andra! I Guds rike med Jesus som Frälsaren finns respekten och själavården.

Våra gudstjänstordningar och musikstilar kan både vara det som berikar och det som hindrar. Funderingar som finns bakom kulisserna är bland annat; Är Taube allmänt accepterad liksom B Andersson's "Tröstevisa"? Men är inte "Ave Maria" katolskt? Är Lundell lämplig att ha på begravning? Dessa diskussioner och liknande får inte ske då de anhöriga är involverade och det måste vara tjänstgörande präst som har det yttersta ansvaret! Prästen tillsammans med musikern måste veta vilka principer som gäller och framför allt är vår kallelse att hjälpa trons växande hos de sörjande.

Min princip är att CD kan ersätta solomusik/sång men inte psalmer eller in- och utgångsmusiken.

Joachim - som vill förmedla det eviga hoppet Jesus har gett oss.

Konfirmandavslutning - inte lätt att vara tonåring

Har idag haft sista lektionen med konfirmandgruppen. De skall inte konfirmeras förrän i september, men de har lov under sommaren. Solen sken, så vi var ute en del av tiden och hade det riktigt skönt. Men ämnet dessa senaste lektionerna har varit om vem man är och vad som påverkar ens val i livet. Det handlar i detta sammanhang ochkså att om att se skillnaden mellan självförtroende och självkänsla. Och speciellt ungdomar, både yngre och äldre, är en grupp som många är intresserade av att försöka påverka, det är ju inte minst en köpstark grupp!

Som kyrka har vi idag ett enormt ansvar i att just visa på bibeln och den kristna trons innehåll. Ungdomarnas kunskap om kyrka, tro, gudstjänst m.m. är så liten och skall den bli större kan vi inte räkna med att någon annan skall ta detta undervisningsansvar på sig.

Min bön, så här i pingstens tid, är att Anden verkligen skall bli tydlig. Både för oss som har ledaransvar och för tonåringarna själva. Min bön är Anden skall ge mig frimodigheten att vara ett Jesu vittne och visa på ett alternativ till allt annat som idag vill påverka och som inte alltid är så uppbyggligt. Budskapet att alla skall leva sina liv som de själva vill, går som ett mantra genom allt. Vi i kyrkan måste stå upp för det bibeln säger om trohet och ansvar mm.

Nu önskar jag ungdomarna ett riktigt skönt sommarlov. Att de skall vara beskyddade och inte hamna i svåra situationer.

Joachim - som känner stort förtroende i att vara med ungdomarna