När man läser denna artikel (se länken nedan) så finns det en hel del att fundera över! Var finns en egentlig utvärdering, varför det ser ut så här i vår Svenska kyrka? Hur kommer det sig att färre går till kyrkan egentligen? Svaren varierar som vanligt, men jag tror att det måste till en smittsam tro bland oss som kallar oss för kristna. Man kan aldrig ge vidare mer än man själv tagit emot.
När man i artikeln läser att man säljer till kommunen, typ äldreboende men inte till en "livets ords" församling känner jag att vi är fel ute. Livets ords församling har en stabilitet idag som de inte hade för femton år sedan. De hjälper människor till kristen tro och dessutom att bli bevarade i densamma. Att säga att de inte skulle få ta över en kyrka som man ändå inte fyller känns konstigt. Vill man med detta påstående säga att de inte är kristna eller att de är kristna på ett sådant sätt så man föredrar något annat?
Gränsen i kristenheten går inte mellan samfund och kyrkor utan mellan dem som vill följa Jesus Kristus som vår Frälsare och herre och de som inte vill det. Vår kallelse som Jesu lärjungar är att följa hans förbön i Joh. 17 - att vi skall bli ett....
Vi i Svenska kyrkan har mycket att vara tacksammma över. I Kungsbacka finns en gudstjänstfirande kärna som ser Jesus som nödvändig för livet. Hos honom finns förlåtelse och upprättelse. Precis som han friköper oss och ger oss del av sin eviga seger skall vi räcka detta vidare och inte döma ut andra.
Joachim Holmgren, som med behållning läst Ulf Ekmans bok om nattvarden ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar