Julia var inte hemma när pappan skulle hämta henne den 4 juli. Några dagar tidigare hade han begärt polisens hjälp och redan i förväg anmält att man undanhållit flickan. Nu stod det i en av våra lokala tidningar att domstolen i kommande vecka på nytt skall ta upp ärendet. Pappan har även kommit till tals i tidningen.
Oavsett orsaken till föräldrarnas skilsmässa, så kvarstår det faktum att Julia inte känner sin biologiske far. Hon känner sig som genuint svensk och inte som ryska. Hon är tio och ett halv år gammal och har utvecklat en egen vilja. Vi vuxna som finns runt henne kan föra resonemang, gömma oss bakom lagar och beslut och vara hur formella som helst. Vi vuxna kan anklaga mormor, mamma eller pappa för att inte varit goda föredömen. Men hur långt kommer man på att hitta en syndabock ("den som är utan synd kasta första stenen").
Det som för mig är själva knuten är Julias egen upplevelse och vilja. Hur hon har fått den är naturligtvis viktigt, men man kan inte bara programmera om en människa! Man kan inte heller ge Julia skulden för att hennes föräldrar skildes eller för att mormor haft sin syn på saken. Ändå är det just nu Julia som skall betala en sådant högt pris.
Hon säger själv att hon egentligen inte har några problem. Hon trivs i sin skola (Gullregnsskolan), hon trivs med sina kompisar. Hon älskar sin mormor och hon har vänner i församlingen. Hon är nära de släktingar som hon känner och hon kan miljön. Hon vill inte komma till Moskva, Ryssland eller bland människor som hon inte känner. Hon vill inte börja i en skola där allt är främmande, skolkamrater, pedagogik mm. Hon vill egentligen bara vara i fred. Men detta har hon inte rätt till! Därför hon är ett barn!
Pappans rättigheter? Ja naturligtvis har han rättigheter och enligt lagen kan man nästan säga att han "äger" Julia. Han har rätt att ta henne till Ryssland och sätta henne i skolan där. Ingen vill egentligen motarbeta honom. Det är bara det att Julias rättigheter måste räknas in och hon är ingen maskin. Att tro att hon efter en tid anpassar sig till det nya landet tror inte jag. Hon är för stor och har blivit präglad av det svenska samhället.
Det handlar inte om att kriga om Julia, det handlar att som vuxen kämpa för henne. Att hon en dag skall bli en mogen kvinna, med en bra relation till sina närmaste, även sin pappa.
Joachim Holmgren
Oavsett orsaken till föräldrarnas skilsmässa, så kvarstår det faktum att Julia inte känner sin biologiske far. Hon känner sig som genuint svensk och inte som ryska. Hon är tio och ett halv år gammal och har utvecklat en egen vilja. Vi vuxna som finns runt henne kan föra resonemang, gömma oss bakom lagar och beslut och vara hur formella som helst. Vi vuxna kan anklaga mormor, mamma eller pappa för att inte varit goda föredömen. Men hur långt kommer man på att hitta en syndabock ("den som är utan synd kasta första stenen").
Det som för mig är själva knuten är Julias egen upplevelse och vilja. Hur hon har fått den är naturligtvis viktigt, men man kan inte bara programmera om en människa! Man kan inte heller ge Julia skulden för att hennes föräldrar skildes eller för att mormor haft sin syn på saken. Ändå är det just nu Julia som skall betala en sådant högt pris.
Hon säger själv att hon egentligen inte har några problem. Hon trivs i sin skola (Gullregnsskolan), hon trivs med sina kompisar. Hon älskar sin mormor och hon har vänner i församlingen. Hon är nära de släktingar som hon känner och hon kan miljön. Hon vill inte komma till Moskva, Ryssland eller bland människor som hon inte känner. Hon vill inte börja i en skola där allt är främmande, skolkamrater, pedagogik mm. Hon vill egentligen bara vara i fred. Men detta har hon inte rätt till! Därför hon är ett barn!
Pappans rättigheter? Ja naturligtvis har han rättigheter och enligt lagen kan man nästan säga att han "äger" Julia. Han har rätt att ta henne till Ryssland och sätta henne i skolan där. Ingen vill egentligen motarbeta honom. Det är bara det att Julias rättigheter måste räknas in och hon är ingen maskin. Att tro att hon efter en tid anpassar sig till det nya landet tror inte jag. Hon är för stor och har blivit präglad av det svenska samhället.
Det handlar inte om att kriga om Julia, det handlar att som vuxen kämpa för henne. Att hon en dag skall bli en mogen kvinna, med en bra relation till sina närmaste, även sin pappa.
Joachim Holmgren
2 kommentarer:
vill bara göra ett förslag om att Julia skulle säga, Vem fan är det som kallar sig själv för min fader? Jag känner inte honom, inte heller kan jag det jävla polka han snackar.
Ryssland är ju så jävla farligt kass
Min vän, vi skall vara försiktiga med att döma ut Ryssland eller enskilda människor. Ryssland har halkat efter i mycket och det märks att Putin försökte rätta till något av detta. Men jag tror att både Kina och Indien kommer att utvecklas.
Hur som helst handlar det hela om Julia och att ingen äger en annan människa. Inte heller en förälder! Låt oss hoppas på det bästa för Julias framtid.
Joachim
Skicka en kommentar