En liten årskrönika

Så har det i stort sett gått ett år som definitivt inte blev likt några andra. Jag hade funderat på hur jag skulle fira min femtioårsdag i februari på ett bra sätt. Social som jag är ville jag möta människor. Jag ville att dagen på något sätt skulle kunna hjälpa till i "församlingsbygget" och att jag personligen inte hamnade alltför mycket i fokus. Detta var svårt eftersom både du och jag är redskap med vår kropp själ och ande! Vi skall inte hålla på med att be om ursäkt över oss själva och göra oss mindre, samtidigt som vi inte skall förhäva oss! Denna balans är för mig alltid en utmaning! Och den har hjälpt mig att lyfta fram andra och ibland tvärtom. Framför allt inse vikten av att tala med andra människor och inte om dem.

Men som vanligt så blev det ju inte som man planerar. En "hyfsat stor" tumör (som läkaren sa) på njuren satte allt annat åt sidan. Den sjuke har en önskan och den friska har hundra! Nu blev "kroppen, själen och anden" satt i gungning och istället hamnade jag, och mina närmaste, i en oerhört tuff skola som man inte hade sökt in till och som man helst ville slippa. Livets hårda skola, som, om man förhoppningsvis tar sig igenom den, slutar med en större mognad och insikt.

Nu har det gått ett år, den 22 januari opererades jag. Sjukskriven en månad och därefter tillbaks till arbetet på full tid. I dag mår jag riktigt bra och hittills har jag inte haft någon efterbehandling i form av strålning eller "cellgifter". Metastaserna, som var stora och flera, har gått tillbaks och mitt tillstånd är stabilt. Kroppen har reagerat immunologiskt så bra den kan.

Varför skriver jag detta? Naturligtvis är jag otroligt tacksam för alla som på eller annat sätt ställt upp under denna tid. Det har varit praktiska saker och otaliga böner. Och jag kan inte återgälda på bättre sätt än att ge vidare det jag själv har fått och det försöker jag göra som människa, lärjunge och präst och här kommer några insikter och tankar som jag bearbetat under denna tid och gör så alltjämt!

• Jag är beroende av andra! I första hand Gud/Jesus och sedan alla de människor som han sänder i min väg. Min "gudsfruktan" har ökat när jag inser att han har all makt i himlen och på jorden och min människofruktan har i samma takt minskat. Däremot har min människokärlek ökat i samma takt som jag ser Jesu kärlek till mig genom den helige Anden! De båda leden hör så intimt samman!
• Jag tar allting mycket mindre för självklart men däremot för givet! Livet och allt är mig just givet, en gåva! Det gäller också relationen till de närmaste! Äkta relationer kan man inte köpa eller skaffa! Gud ger oss alla olika former av gåvor och de är många! Alltifrån människor till jordiska ting i form av mat och tak över huvudet. Till hans gåvor hör också de "gamla" nådegåvorna och tjänstegåvorna (Ef.4). Att varje dag försöka se detta gör en ännu mer tacksam och det i sin tur gör att man vill dela med sig till andra!
• Jag har sett en sjukdom som tillhör de värsta i samhället och det är sjukdomen "påtvingad ensamhet". Det är så många mitt ibland oss och säkert flera av er som läser dessa rader som är ensamma! Man är för övrigt kanske fullt frisk men man mår likväl inte bra. Jag har under året mött mängder av projiceringar bestående av ensamhet och dödsångest.

Detta var bara några tankar och de var inte heller egentligen nya, men de har fått en ny dimension. Genom allt jag skrivit går behovet av förankrad tro. En sund tro som gör att man kan fungera som människa och kristen mitt i vardagen. I dag är jag så tacksam över mycket som hänt detta året. Så många goda människor man mött. Och jag vet att Guds ord håller! 

Jag är ingen framgångsteolog utan snarare motgångsteolog. I uppförsbacken tar man pauser, njuter av utsikten, samtalar med människor och hämtar andan (Anden). Man blir stundtals buren när man inte orkar själv. Nu ser jag fram emot ett glädjefyllt 2014 med många goda stunder som bygger relationer både uppåt och åt sidan. Det är med ett leende jag skriver för den djupaste glädjen hör samman med friden som övergår allt förstånd och som bevarar våra hjärtan och tankar hos Kristus Jesus.

Joachim - som tror att väckelsen inte är långt borta! Gud vill förvandling och det är många av oss som vill det också. I Jesu namn. Amen

Fotot är från Malta (ön Gozo) tackbrev över Guds svar på böner.