Gudstjänst - "Bring a friend"

Idag firade vi en "Bring a friend" - gudstjänst i Kungsbacka kyrka. Det betyder att det skall vara enkelt att bjuda med sig en vän och att gudstjänsten är så utformad att den som inte är så van känner sig delaktig och berörd.

Men detta är inte lätt. För att tillfredsställa allas behov går ju inte och man är styrd av kyrkoåret och handboken. Men jag måste säga att dagens gudstjänst innehöll flera saker som är så positiva!
Och då tänker jag på enkelhet och naturligt språk. Jesuscentrerad undervisning som är förankrad i bibeln. Lovsång och musik som berör och ärar Gud. Samuel Svahn sjöng "you raise me up" och Ulrika spelade inte bara på orgeln utan också på fiolen. Carolina sjöng också solo och tillsammans med bön, film och vittnesbörd blev det en mycket stark gudstjänst. Margots vittnesbörd om hur hon i en dröm blev omfamnad, efter ett mycket tufft år, lämnade ingen oberörd. Att höra vad Gud gör i andra människor liv stärker tron!

Frågan är vad som händer nu? Hur följer man upp en god gudstjänst? Det görs så mycket gott i våra olika församlingar, men det behövs en uppföljning och att man inte släpper dem som eventuellt söker djupare kontakt! Församlingen har ju ett ansvar för det som den sätter igång och med all sannolikhet sitter en och annan hemma just nu och funderar över hur det ser ut med den kristna tron. Det var ju temat idag, att "Jesus skapar tro". Tron är ju en gåva och vi är bara redskap i denna förmedling och idag var det en fantastiskt möjlighet till att förmedla just tron, men varje söndag är en utmaning! Och att söndagen är bara en av veckans sju dagar!

Joachim - som önskar er alla en välsignad vecka!
Fotot är valt för att anknyta till att söndagen skall fästa samman resten av veckan och livet.

Livets olika kontroller!?

Idag är det min tur att genomgå en hälsokontroll. Alla i arbetslaget gör detta och den består av frågeformulär om vanor mm och sedan 6 minuters cykling. I mitt fall blir det säkert lite råd om motion och kost samt att BMI är för högt.
Volvon fick genomgå service häromdagen och det var en stor genomgång, vilket betyder mycket pengar. Man bytte ut delar och nu skall den fungera ett tag.
Både människor, bilar, ägodelar och mycket annat i vårt samhälle genomgår kontroller i syfte att upptäcka och undvika fel och brister.

Samtidigt gör detta något med oss, det är sällan något nu för tiden är på topp! Det är antingen gammalt, slitet och inte så bra längre eller så finns det någon/t mycket bättre. Detta gäller såväl människor som prylar. Det påverkar, tror jag, omedvetet många gånger vår mentala hälsa.
Som ni märker försöker jag bygga upp ett försvar och en förståelse redan före hälsokontrollen. Att man kan väl duga trots brister, måste allting vara i jämförelse med hur det kan vara som bäst, kan man inte bara säga "good enough"? Samtidigt förstår jag ju poängen! Jag, om något, vet ju hur viktigt det är att upptäcka saker i tid!

Kanske man borde införa detta på det andliga planet! Det har en förmåga att hos många blir ringrostigt, detta med tron. Och eftersom man inte gör andliga hälsokontroller, för hur skulle de gå till? Så vet man oftast inte hur man mår förrän krisen är ett faktum och då är det väl sent! Och vilka råd skulle man ge om det visar sig att man behöver stärka det andliga livet? För mig är detta spännande tankar eftersom jag anser att vår andliga hälsa är lika viktig som allt annat!

Joachim - som samtidigt önskar er en välsigand helg!

Livets källa

Funderar idag över att Jesus är livets källa! Och i texten från Johannes kap. 5 berättar han att det är tre källor som intygar att han är Gud son!

• Johannes vittnesbörd (Vittnesbördet)
• Hans (Jesu) tecken och under (makten och kärleken)
• Och skriftens ord (undervisning)

För mig är detta en fundamental grund och jag kan förstå om andra kämpar för att bli troende eller växa i densamma. Jesus är alltså Frälsaren som kommer med liv och i sig är han källan som aldrig sinar och som räcker till för alla! Detta är för somliga fromma klyschor och för andra den djupaste sanning!

Samtidigt diskuteras det i kyrkans värld många frågor av teologisk art; prästämbetet, äktenskapet mm och många gånger hamnar man i någon slags slutkläm - "att detta är ingen salighetsfråga, man kan ha olika åsikter bara man visar respekt".

Men finns det någon salighetsfråga man inte kan gå förbi? Ibland, i den mångkulturella värld som vi lever i, känns det som att alla blir saliga på sin tro och egentligen behövs det varken omvändelse eller någon större kunskap. 

Det är då jag undrar över de tre källorna ovan. Konsekvensen blir lätt att de är onödiga. Vittnesbördet håller inte, tecken och under går ändå inte att förklara och Skriften innehåller gudomliga teser men är människopåfund. Och dra man ut detta så finns det ingen förtappelse och kanske egentligen ingen himmel? Utan bara önsketänkande........

Själva anser jag att tron på Jesus Kristus som den uppståndne och den ende Frälsare är av största vikt! Och att nutidsmänniskan som kämpar med sorger och bedrövelser, med ensamhet och missbruk av olika slag, med relationsproblem och penningbekymmer, med överflöd och materialism behöver en sanning som inte bygger på en subjektiv uppdiktad historia.

Vi behöver en objektiv grund som kommer med en frid som övergår vårt förstånd. För mig blir det Jesus Kristus och han är den som öppnat vägen till det allra heligaste. Han är vår överstepräst som inte är oförmögen att känna med oss i alla våra svagheter. Men det vara han som var utan synd! De tre punkterna visar samstämmigt på detta!

Detta är nåden, att det finns en Gud som är mitt i vår tillvaro och som vi kan ha en levande relation till. Och denna relation är grunden för vår salighet! Tack gode Gud för vad du gör för var och en av oss, hjälp oss att ta emot vad du ger så att vi inte stänger dig utanför!

Joachim - som strax är på väg till kyrkan och vill visa på livets källa

Ny Alpha kurs - våren 2014

Fick idag ett telefonsamtal av en pappa till en liten församlingsbo. Den lille killen hade klippt ut en bild på mig i någon tidning och sagt till sin pappa att jag är hans vän. Sedan när vi möttes på staden hade pojken åter sagt att det var hans vän de hade mött. Rörande och kärleksfullt!

När Jesus lyfter fram de små så vet han vad han gör. Barn är naturliga och vi skall inte förleda någon av
dessa minsta och tyvärr är det det vi gör just nu i detta land! Få av dem får del av evangeliet och alla goda bibelberättelser som skänker tröst och hopp.

Den 20 januari börjar vi nästa alphakurs, den 22 kursen i församlingen och det är redan 12 anmälda! Kanske är du en av alla dessa som inte vet vad bibelns berättelse egentligen vill säga! Att bibelns ord är skrivna till dig också!

Funderar du på vad kristen tro kan ge dig så är du varmt välkommen att anmäla dig till mig (0702-777720) före den 20 januari! Kursen håller på 11 måndagar mellan kl. 18:30 - 21:00 i Kyrkans eget café, mellan Kungsbacka kyrka och biografen facklan.

Joachim - som anser att Alpha är en Guds gåva till nutidsmänniskan!

En liten årskrönika

Så har det i stort sett gått ett år som definitivt inte blev likt några andra. Jag hade funderat på hur jag skulle fira min femtioårsdag i februari på ett bra sätt. Social som jag är ville jag möta människor. Jag ville att dagen på något sätt skulle kunna hjälpa till i "församlingsbygget" och att jag personligen inte hamnade alltför mycket i fokus. Detta var svårt eftersom både du och jag är redskap med vår kropp själ och ande! Vi skall inte hålla på med att be om ursäkt över oss själva och göra oss mindre, samtidigt som vi inte skall förhäva oss! Denna balans är för mig alltid en utmaning! Och den har hjälpt mig att lyfta fram andra och ibland tvärtom. Framför allt inse vikten av att tala med andra människor och inte om dem.

Men som vanligt så blev det ju inte som man planerar. En "hyfsat stor" tumör (som läkaren sa) på njuren satte allt annat åt sidan. Den sjuke har en önskan och den friska har hundra! Nu blev "kroppen, själen och anden" satt i gungning och istället hamnade jag, och mina närmaste, i en oerhört tuff skola som man inte hade sökt in till och som man helst ville slippa. Livets hårda skola, som, om man förhoppningsvis tar sig igenom den, slutar med en större mognad och insikt.

Nu har det gått ett år, den 22 januari opererades jag. Sjukskriven en månad och därefter tillbaks till arbetet på full tid. I dag mår jag riktigt bra och hittills har jag inte haft någon efterbehandling i form av strålning eller "cellgifter". Metastaserna, som var stora och flera, har gått tillbaks och mitt tillstånd är stabilt. Kroppen har reagerat immunologiskt så bra den kan.

Varför skriver jag detta? Naturligtvis är jag otroligt tacksam för alla som på eller annat sätt ställt upp under denna tid. Det har varit praktiska saker och otaliga böner. Och jag kan inte återgälda på bättre sätt än att ge vidare det jag själv har fått och det försöker jag göra som människa, lärjunge och präst och här kommer några insikter och tankar som jag bearbetat under denna tid och gör så alltjämt!

• Jag är beroende av andra! I första hand Gud/Jesus och sedan alla de människor som han sänder i min väg. Min "gudsfruktan" har ökat när jag inser att han har all makt i himlen och på jorden och min människofruktan har i samma takt minskat. Däremot har min människokärlek ökat i samma takt som jag ser Jesu kärlek till mig genom den helige Anden! De båda leden hör så intimt samman!
• Jag tar allting mycket mindre för självklart men däremot för givet! Livet och allt är mig just givet, en gåva! Det gäller också relationen till de närmaste! Äkta relationer kan man inte köpa eller skaffa! Gud ger oss alla olika former av gåvor och de är många! Alltifrån människor till jordiska ting i form av mat och tak över huvudet. Till hans gåvor hör också de "gamla" nådegåvorna och tjänstegåvorna (Ef.4). Att varje dag försöka se detta gör en ännu mer tacksam och det i sin tur gör att man vill dela med sig till andra!
• Jag har sett en sjukdom som tillhör de värsta i samhället och det är sjukdomen "påtvingad ensamhet". Det är så många mitt ibland oss och säkert flera av er som läser dessa rader som är ensamma! Man är för övrigt kanske fullt frisk men man mår likväl inte bra. Jag har under året mött mängder av projiceringar bestående av ensamhet och dödsångest.

Detta var bara några tankar och de var inte heller egentligen nya, men de har fått en ny dimension. Genom allt jag skrivit går behovet av förankrad tro. En sund tro som gör att man kan fungera som människa och kristen mitt i vardagen. I dag är jag så tacksam över mycket som hänt detta året. Så många goda människor man mött. Och jag vet att Guds ord håller! 

Jag är ingen framgångsteolog utan snarare motgångsteolog. I uppförsbacken tar man pauser, njuter av utsikten, samtalar med människor och hämtar andan (Anden). Man blir stundtals buren när man inte orkar själv. Nu ser jag fram emot ett glädjefyllt 2014 med många goda stunder som bygger relationer både uppåt och åt sidan. Det är med ett leende jag skriver för den djupaste glädjen hör samman med friden som övergår allt förstånd och som bevarar våra hjärtan och tankar hos Kristus Jesus.

Joachim - som tror att väckelsen inte är långt borta! Gud vill förvandling och det är många av oss som vill det också. I Jesu namn. Amen

Fotot är från Malta (ön Gozo) tackbrev över Guds svar på böner.