Vem är min nästa?

Här kommer, enligt önskemål, den text som jag skrev i församlingstidningen "Kyrkfönstret".

Vem är min nästa?

Har under längre tid varit sjukskriven. När man är svag och i behov av vård, kommer funderingen om vem som är ens egentliga nästa. Är det de som ger finast blommor eller ber flest böner? Är det de som ringer eller skickar brev och sms? Är det de som annars inte hör av sig och som plötsligt engagerar sig? Det här har jag funderat en del över och samtidigt vänt på resonemanget, vems nästa är jag?

Tänker mycket på Jesu berättelse om mannen som blir nedslagen på vägen till Jeriko. När man ligger där så blir ens nästa den som man på ett eller annat sätt tar emot hjälp ifrån. Allt är beroende på vems perspektiv man utgår ifrån!

Det vi människor har gemensamt, oavsett om vi bor i Sverige, Afrika eller någon annanstans, är att när vi drabbas av sjukdom, svaghet och utsatthet är vi beroende av någon som kan lyfta oss och bära våra bördor.

I vårt samhälle är det nästan fult att vara svag och vi vill gärna klara oss själva och inte vara beroende av någon annan. Det gör att kärleken mellan oss inte får den möjlighet att växa som den annars kunde göra. Att säga tack och ta emot hjälp är inte fult. Att få ge och offra något av sitt eget gör att man själv också växer som människa. Men att tro sig alltid vara stark är en illusion och det undergräver sunda kärleksfulla relationer. Att vara människa i kristen mening är att vara beroende av både Gud och andra. Och då behöver man erkänna sin svaghet.

I mitt fall, med en njuroperation, blir det så uppenbart hur beroende jag är av andra. Man blir tacksam ända in i hjärteroten och naturligtvis funderar man omedelbart på hur man skall kunna gengälda allt gott. Men här finns också en sanning; det handlar inte alltid om att ge tillbaks utan att ge vidare till den man möter. Sann kärlek kräver inte gentjänst utan önskar förvandling.

Att ta emot i livet för att kunna ge vidare, är nog bland det viktigaste som kan ske i en lärjunges liv och i församlingen. Mission, evangelisation och diakoni handlar om att ta ansvar för det man själv först har fått, för att sedan räcka vidare till den som behöver.

Individualismen, och dess tvilling egoismen, hindrar ett sunt utflöde och till slut blir det lika unket som ett stillastående vattendrag. Man ser kanske inte alltid ansiktet på sin nästa men man kan i sitt eget hjärta ana vad som är rätt. I sin undervisning visar Jesus oss hur viktigt det är att ge.

Så djupast handlar ”att vara en nästa” både om att ge och ta emot. Att vara beroende av varandra! Gud älskar en givare, men säger också att vi skall ta emot som ett barn! Ta hand om din nästa och låt dig bli omhändertagen!