På söndag fyller jag femtio och halva mitt liv har jag tjänstgjort som präst. Oavsett vilken uppgift som har legat framför mig på dagordningen så har detta funnits som en drivkraft. I personliga samtal, förrättningssamtal, sammanträden mm så finns det alltid en annan människa som är älskad av Gud själv.
Med de fyra pelarna i Apg. 2:42 så har jag, tillsammans med medarbetare, bedrivit denna mission. Och det är viktigt att inte ge avkall från någon av dem. Bibelns ord skall inte förvanskas och urholkas. Bönen är en livsnerv i det dagliga livet liksom brödbrytandet, nattvarden är den fasta födan så att man inte svälter.
Men mer och mer ser jag att vi har försummat det fjärde b:et som förr benämndes brödragemenskapen, men som idag skulle kunna översättas med församlingsgemenskapen. Att vi som kristna, lärjungar behöver ett sammanhang där de övriga tre fungerar. Det sker alldeles för mycket på det individuella planet i förhållande till det kollektiva.
Då jag har varit sjukskriven en längre tid pga operation har jag haft extra tid till reflektion. En tumör på njuren togs bort den 22 januari. När en ledare för församlingen drabbas på detta sätt som jag just nu har, skakar det om hela församlingen på ett sätt som faktiskt delvis är mycket sunt. Människor, oavsett hur långt de har kommit på trons väg, börjar be och deras egna rädslor och sanna natur kommer mera upp till ytan. Livet är för oss alla sårbart och det är tydligt att ingen av oss klarar sig på egen hand.
Både kroppsligt, själsligt och andligt behöver vi stöd och hjälp från andra. När en ledare som jag visar beroendet av att bli buren så blir våra roller och funktioner ifrågasatta. Den som vanligtvis kanske är lite mer passiv behöver ta ett steg framåt och kan göra det. Samtidigt känner jag mig inte mindre utan i min svaghet finns min styrka och det hänger inte på egen kraft utan på att bli fylld av det Herren ger, av Jesus själv!
Som evangelist är detta kanske min viktigaste predikan att vi alla är beroende av Gud och behöver vända om för att ta emot vad han vill ge. När jag under sjukhusvistelsen tyckte att en av dagens höjdpunkter var rena underkläder så får man ett perspektiv på hur den onde frestar oss långt bort från Gud. "Kan bäst själv" är ingen tanke från Gud eller att ringakta det svaga. Många "drifter" som styr oss idag är inte gudomliga, men vi är likväl fast i dem. När vi väl avkläds hälsa, ekonomisk bärighet, vänner eller vad det nu kan vara så är man lik den ene sonen i berättelsen om den förlorade sonen. Då går man hem till Fadern vars kärlek (Guds nåd) är det viktigaste. Sedan kan man njuta av mycket annat. Men det måste till en rätt prioritering! Och den är svår att lära sig, för den kräver omvändelse och att man förvaltar sin tid och det man äger på ett nytt sätt.
Jag hoppas komma tillbaks på min blogg med fler reflektioner. Är otroligt tacksam för alla förböner och all omtanke som jag mött. På söndag, den 24 februari firar jag femtio år. Det blir under rådande omständigheter inget extra utan högmässa kl. 11:00 i Kungsbacka kyrka är i sig tillräckligt. Då möts de bästa av världar, gemenskap med Gud och med varandra. Alla fyra b:na i Apg. 2:42 är i funktion. Du är välkommen om du har vägarna förbi!
Joachim - som är på bättringsväg
4 kommentarer:
Det är bara såååå härligt att läsa..... och den sista raden....Joachim som är på bättringsvägen.....jag tror jag läser om alltihop igen
tassi
Hej Vi känner inte varann men då jag läste reportaget i Dagen om dig så kände jag igen mig i så mycket. Jag är oxå med i OAS och har fått mkt välsginelser därigenom.
Jag firade för en knapp vecka sen min födelsedag som en livets fest då jag kämpar med cancern sen snart sex år och är så tacksam att jag fått leva fram tills idag. Jag fick oxå ett reportage men i Västerbottenskuriren och även för mig var det viktigaste de kunde skriva om att jag var kristen och att jag har en Gud som bär.
För det är sant under all svår behandling har Gud burit, och han bär än under min behandling, i allt mörker alla frågor har han varit där.Och sen har hans redskap, församlingen det fjärde B:et du skriver om, varit de som burit i bön, i praktisk hjälp,lyssnat och bara funnits för vår familj. Så oändligt tacksamma vi får vara att det finns en levande andlig gemenskap som lyssnar på Herrens röst o är med där kampen är svår.
Jag vill önska dig en fin födelsedag, Att Gud ska bära dig när du predikar och leder( Jag är aldrig så buren som när jag får ha gudstjänster, då står änglarna och håller upp min skröpliga kropp) Och att Han ska hjälpa dig genom ev behandlingar så du får bli frisk. Jer 29:11 Hälsningar Kristina
ruach.blogg.se
Vi ber och tänker tänker på dig och familjen! Gläds över att du skriver! Önskar en välsignad födelsedag!
Vännerna på Elida gm Stefan
Jag önskar dig en fantastisk 50 årsdag och många, många fler födelsedagar framöver. Läste precis artikeln om dig i Dagen via FB. Jag har inte följt med i internetvärlden och helt missat att du haft en utmanande tid. Nu ber jag för att du återhämtar dig bra och att vi ses snart. Kram Tina
Skicka en kommentar