Två artiklar i Dagen tar upp ungdomsperspektivet. I den ena står det bl a "60 procent vet inte varför vi firar påsk och det finns 18-åringar som inte har en aning om varför vi firar jul." och på Skolverkets hemsida beskrivs religionskunskap också som ett ämne i kris: "Religionskunskap finns i realiteten bara sporadiskt i vissa skolor." detta drabbar förstås eleverna skriver Dagen i sin artikel.
Samtidigt lyfter man fram några ungdomar som skall fara till Jesusmanifestationen. De är troende, men har inte särskilt många omkring sig i den ålderskategorin de själva tillhör. Den ene skriver: "-Eftersom jag aldrig haft en kristen klasskompis vet jag inte riktigt vad jag saknar. Men nu är jag med i en cellgrupp i kyrkan och det betyder väldigt mycket, men det hade varit roligt att ha det på gymnasiet också, säger han." Läs hela artikeln här!
Det är ett gemensamt ansvar vi har för dessa yngre bland oss. Men när man t ex hela tiden skall utgå från deras frågor, så som man ofta gör i konfirmandundervisningen, så är det viktigt att de också får både svar och vägledning.
Ser man på andra kristna syskon, katolska, ortodoxa och en del frikyrkor, så är det starkare betoning på undervisning och kunskapsinhämtning. Ser man på andra religioner så är det där viktigt att lära sig religionens grund. Tänker då på Islam och Judendom. Men i vårt svenska samhälle bygger vi på en annan värdegrund, som någonstans försöker göra sig fri från sitt kristna arv.
Men när man ser hur girigheten tar överhand, även för högt uppsatta politiker som predikat en annan lära, så skall vi inte tro annat än att de yngres ledstjärna är status, materiell lycka och att byta ut det man har till det senaste. Men den lilla människan, som finns i oss alla, ropar efter något annat; trygghet, varaktighet och sann kärlek. Vem skall visa på detta? När religion och tro blir hänskjutit till enbart känslor och psykologi och något privat individuellt i samhället, så tar man inte tron på allvar eftersom den gör anspråk på något objektivt som kan stödja, hjälpa och leda. Som har anspråk på att förvandla liv!
Att idag säga att Jesus är Guds son och att han är uppstånden är för många likställt med tecken på psykisk instabilitet. Om vi i detta läge gör tron till enbart något "världsligt" och tappar den himmelska dimensionen, så är det ju inte längre fråga om kristen tro.
Så låt oss hjälpas åt att stödja de unga genom att visa att vi har hittat något som vi kan leva och dö med och som är mer än det vi kan se och ta på!
Joachim - som idag med hjärtat varit med i Jesusmanifestationen
En blogg för att öka kommunikationen mellan Holmgrens begravningsbyrå och samhället. Syftet är att lyfta fram olika aspekter kring liv och död, tröst och sorg. Vi vill hjälpa till att lyfta upp det svåra och visa på en väg framåt. Ställ gärna frågor och kom med synpunkter! Tillsammans delar vi livets villkor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Om-sorg" hela vägen
Sorg är väl något som vi alla vill undvika så mycket vi någonsin kan. Ändå utsätts vi för och berörs av sorg nästan varje dag, oavsett ...
Populära inlägg
-
Detta är en intressant artikel eftersom det är min gamle chef som är den omtalade prästen som får gå. Det stämmer att Pär är en folklig präs...
-
"Tanken om yrket som ett kall har minskat bland sjuksköterskor men bland präster lever kallelsemedvetandet". Det visar en ny unde...
-
Sorg är väl något som vi alla vill undvika så mycket vi någonsin kan. Ändå utsätts vi för och berörs av sorg nästan varje dag, oavsett ...
2 kommentarer:
Så rätt du har i ditt resonemang.
Att leva utan Kristus är ju sååå tomt.
Detta vet dock inte människorna och då fyller man sitt kärl med konsumtion istället.
Jesus är oändlig RIKEDOM !
Själva förmår vi aldrig detta.Allt arbete är förgäves ( som vi ju ser i samhället ) utan den Helige Ande, och enligt "honom" är tiden tydligen ännu ej inne att visa alla människor Gudsriket.
Under tiden håller vi den Kristna tron kvar i sanning och håller Ordet heligt.
Skicka en kommentar