Framtiden för frikyrkligheten !!!!

Det skrivs mycket om frikyrklighetens och dess framtid. Idag kan man läsa i Dagen om att "Frikyrkan står inför ett ödesval". Det är Carl-Henric Jaktlund som menar: Antingen förblir den vad den varit - och tynar bort - eller så hittar den en livfull väg framåt.

Själv håller jag med honom att man bör lyssna både på de äldre och de yngre. Men det är ju faktiskt inte heller ett nytt recept. Även generationer bakåt har haft denna insikt. Samtidigt är Sigfrid Deminger debatt, det var han som startade det hela denna gång, så nyttig och jag skulle vilja hävda att själva problemet är inte enbart frikyrkans utan hela kristenhetens i detta land.

Alla kyrkor och samfund delar detta faktum att färre och färre, generellt sett, delar tron och församlingsgemenskaper. Och det finns säkert många olika orsaker till detta. Men en viktig del är att vi måste mer börja se varandra, vi som kallar oss för kristna, som syskon i samma familj. De interna konflikterna och de ekumeniska missförstånden gör oss både svaga och mindre trovärdiga. Lösningen är inte av vi skall tycka lika eller ha samma åsikt i alla frågor. Men vi måste mera hitta det gemensamma.

Den katolska kyrkans enorma bredd i världen är större än mellan Trosrörelsen, Pingst och Svenska kyrkan i vårt eget lilla land. Deras skandaler som varit till allmän kännerdom under de senare åren har skadat den katolska kyrkan på olika sätt och man har haft olika synpunkter hur det skall hanteras och ändå behåller den en enhet av att just vara en katolsk/allmän kyrka. Det handlar mycket om att ge rum åt olikheten.

Människor i vårt land längtar efter evangeliet och det sker mycket som är gott i alla våra sammanhang, detta skall inte glömmas bort, men vi behöver alla varandra på ett nytt sätt. Kanske är vår välfärd, alla våra fina byggnader och alla anställda något som gör att det är svårt att styra om till andra spår.

Sammantaget vill jag bara säga att Sveriges frikyrklighet och därmed idag också Svenska kyrkan behöver varandra. Vi har ett gemensamt uppdrag i missionsbefallningen och fler och fler tycks idag tyvärr aldrig ens få höra den. Eller för den skull vet man inte vad som står i Joh. 3:16. Den kärleken är vår kallelse!

Joachim - som ser stora möjligheter i det gemensamma uppdraget