Det är en mycket intressant tid vi lever i just nu när det gäller kristendomen i vårt land. Om man gör ett grovt svep över olika debatter och artiklar i våra vanligaste tidningar som säger sig ha en kristen profil så kan man läsa om följande: - Ta bort syndabegreppet och tal om offer. Domkapitlet i Västerås stift menar att ”Ulla Karlsson har ett förenklat sätt att se på försoningsbegreppet och att hon synes missat begreppets komplexitet och mångfald. Hon lyfter av flera möjliga alternativ genomgående fram ett enda”
- Prästens kallelse är inte självklar. Läs tidningen Dagens artikel om kallelsen. Fortfarande är det trots allt viktigt för präster.
- Dopet är ifrågasatt på många håll och blir reducerat till en symbolisk handling. Läsa Brita Hälls reflektion i KT. Och Anna Maria Bonde skriver att "Moderna präster försöker göra dopet salongsfähigt".
Om man bara går till Jesu egen missionsbefallning så är vårt uppdrag att göra alla till lärjungar genom att döpa och lära. Dopet måste vara viktigt, inte bara som symbol utan som handling. Gud är inte bunden av dopet men vi människor har fått påbudet att döpa! Det är i kyrkan ett sakrament, vilket betyder helig handling. Vad är heligt idag? Är nattvarden de döptas gemenskap? För i denna heliga måltid koncentreras ju alla frågor: Prästens kallelse och vigning, Skriftens påbud och instiftelseord samt själva nödvändigheten i att kunna leva som lärjunge (annars svälter man ju!).
Det känns ibland som att allt kristligt blir så utslätat att man kan undra vad som finns kvar? En känsloyttring av något diffust? Jesus uppmanade oss inte att går ut och göra folk känslosamma, utan till lärjungar och det är också intressant att funderar på vad det innebär att vara lärjunge! Det måste vara mera än att ha vissa åsikter och känslor. Det måste handla om livshållning och tro.
Många frågor och få svar känns det som. Fast för mig finns svaren i Skriften och traditionen. Vi har i vårt s k moderna samhälle tappat båda till stor del. Skriften är den enda uppenbarelse vi har och i traditionen har Guds helige Ande verkat genom århundradena och det kan vara nyttigt att se hur Gud har verkat, så att vi idag har möjlighet att vara just lärjungar. För det handlar om att någon/t har burit tron till oss idag! Vi har ju inte "uppfunnit" den kristna tron och det kan vara på sin plats att visa respekt för den som gått före oss på trons väg.
Vill sända med en länk om skillnaden mellan att vara kristen och religiös, det är en skillnad! Den är lite modern men väl värd att reflektera över.
Joachim - som upplever att tron blir allt viktigare också för svensken.
2 kommentarer:
Jesus gav själv en odiskutabel och tidlös definition av vem som är kristen och vem som inte är det.
"Var fullkomlig, så som Fadern; Älska era fiender" Vi som kallar oss kristna ändå, fast vi inte är fullkomliga allälskare, vi måste börja i vårt eget tillkortakommande, avlägsna bjälken i vårt eget öga, eller åtminstone erkänna att den finns där. Det räcker inte med en flummig arvsyndsmedvetenhet, det krävs personlig förkrosselse och en bön om den totalt oförtjänta nåden. Att rellosar totalt utan den insikten orerar om syndamedvetande är något som orellosar omedelbart genomskådar och med all rätt föraktar. Missionen är i förstone inåtriktad, försök inte att omvända människor till något som du själv inte är!
Om skriften är den enda uppenbarelse vi har, har vi ingen uppenbarelse, eftersom skriften inte är någon sådan utan just skrift som möjligen reflekterar över uppenbarelse eller pekar mot den men inte är uppenbarelse i sig själv.
/ Tänkerman
Skicka en kommentar