Kristna förebilder i vår samtid

Tidningen Dagen och reporter Carl-Henric Jaktlund skriver om fem personer som utmärkt sig under året. Läs om dessa personer och tänk till! Nu är det ju, om jag förstår rätt, ett subjektivt urval.

Men nummer ett är Marcus Birro och det är spännande och roligt och jag tror han själv är lite förvånad. Men det han har gjort är ju egentligen inget annat än att han vågat säga sin mening i även obekväma sammanhang. Ibland har spontaniteten tagit överhand och konsekvenserna har blivit tuffa. Men det har inte hindrat Marcus. Så heder åt honom! Man behöver inte tycka lika, men vi behöver människor som inte tystas av någon slags politisk korrekthet utan som rör om i grytan. Dessutom vågar han berätta om sin egen svaghet och sina tillkortakommanden.

Själv hoppas jag att den lista som Dagen kommer med skulle rymma fler präster och biskopar som på olika sätt inspirera till kristen tro. Att vi tillsammans får lyfta fram glädjen och nödvändigheten i omvändelsen. Att förkunnelsen blir tydligare och mera utmanade. För människor i dag är i stort behov av att höra evangeliet om Jesus och vad han kan uträtta i allas våra liv.

Joachim - idog evangelist :-)

Foto: Per Norman/tv4

Var finns det plats för väckelserörelserna inom kyrkan?

"En ny gudstjänstgemenskap har bildats i Korpilombolo. Det är Anders Alapää, prästvigd inom Missionsprovinsen och laestadian, som har tagit initiativet. Därmed har ännu ett steg från Svenska kyrkan tagits inom väckelserörelsen." skriver  Kyrkans Tidning.

Jag tillhör inte dem som förespråkar ordningen med/grundandet av missionsprovinsen. Men det finns en anledning till denna splittring som visar sig på fler och fler håll. Och oavsett hållpunkt är det alltid lättare att lyfta fram den andres brister och fel. De andra har helt enkelt "fel åsikter, hade de bara ändrat sig, så hade allt blivit mycket bättre" hör man allt ofta. Men så enkelt kan det inte bortförklaras! Det finns goda kristna lärjungar i de olika traditionerna.

Men när jag får rapporter om färre och färre gudstjänstfirare så blir jag ledsen och bekymrad. Och den stora utredningen "Närhet och samverkan" handlar ju egentligen om att den kristna situationen ser annorlunda ut i landet än bara för några år sedan. Nu kanske det behövs en omorganistaion och en ny struktur när det gäller uppbyggandet av församlingar.

Men i mitt hjärta är jag inte övertygad om att detta är enbart den rätta medicinen. Det behövs en ny väckelse! En ny glädje över evangeliet som i ord och handling tydligt bärs ut bland folket. Det behövs en ny tro på helande och tecken från Guds sida! Det behövs plats för väckelsen som inte bara förbereds med bön utan också med frimodigt engagemang i handlingar. Det behövs att Andens gåvor och frukter tas emot och växer.

Namnet Jesus, som lyfts fram på Nyårsdagen "I Jesu namn", behöver mer och mer höras som den som visar på vem Gud är. Gud är Fader, Son och Ande. När dessa tre personerna i gudomen inte kommer i samklang, så blir det ingen väckelse. Vi behöver både karismatiken (Anden), evangelisation (Jesus) och förankringen i hela skapelsen (Fadern).

Därför är jag ledsen över den splittring som äger rum. Hur kan man få en sund, andlig mångfald under samma tack? Var tog Jesu förbön i Joh. 17 vägen? Jag har inga direkta svar i form av åtgärdspaket men jag har längtan efter att fler i detta landet på nytt skall upptäcka vem Jesus är och att han är världens Frälsare.

Herren välsigne dig och bevare dig!
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig!
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid!
I Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Amen

Joachim - som med dessa ord tackar för detta året önskar er ett välsignat 2012!

Lägre blodtryck hos gudstjänstfiarare!

"De som regelbundet går i kyrkan har lägre blodtryck, visar en hälsostudie i Norge. Ju oftare besök desto lägre tryck." står det att läsa i Kyrkans Tidning. Även Dagen har med detta.

Detta är ett intressant påstående och själv tillhör jag den skaran som absolut menar att fira gudstjänst och ta vara på "vilodagen", så att den brukas rätt, befrämjar god hälsa. Man behöver inte studera samhällets utveckling särskilt mycket för att se hur den ökade stressen är negativ. Folk är mer lättirriterade, har inte tid för varandra och de goda samtalen som stärker relationer blir färre och kortare. Fler och fler känner sig trötta och mindre uthålliga.

Min studie är bara på iakttagelser av många hundra kontakter man får som präst. Dessutom vill de flesta egentligen inte ha denna utveckling! Man skulle gärna se ett lugnare tempo. De som bär ansvar för att det har blivit så här är först och främst vi själva! Vi har ansvar för våra liv och prioriteringar. Men sedan är det massmedia som styrs av en rubriksättning som många gånger hetsar upp oss. Nu gäller det att fynda på rean! Vad tycker vi egentligen om Kungahuset, Kronprinsessan ger sin version? Osv. Du hänger väl med .....

Men sedan finns det bakomliggande krafter som är svårare att upptäcka och det är girighet och makt. När dessa krafter alltmer fyller bankers och företagens värld, när enskilda drabbas av denna "hasjuka" så förloras i samma takt respekten för mänskligt liv. Äldre och yngre betalar ett pris i bl a ohälsa. Den sociala, psykiska och ekonomiska utslagningen är i dag stor och det har inte så mycket med rött och blått att göra utan med andra vinstintressen.

Så jag välkomnar att man på nytt ser gudstjänsterna / vilodagen som något gott. Nu får vi i kyrkan ägnar oss åt självrannsakan och fundera på vad det är vi har som vi är kallade och skyldiga att erbjuda. Det är ju inte de anställdas kyrka utan han som föddes i Betlehem vill ha ett ord med. Det är viktigt att inte ge enbart det folk vill ha utan det vi alla behöver! och som man inte kan få överallt. Det handlar väldigt mycket om frid och upprättelse ...

Joachim - som vill lyfta fram vilodagen

Att Gud är med i allt ...

Två glimtar från julen 2011.

På juldagens förmiddag, efter julottan, kände jag stor tacksamhet över alla gudstjänster, samlingar, konserter m m som genomförts under advents- och jultiden. Men kände samtidigt en annan sorts känsla som hade att göra med var allt tar vägen. Vad händer med alla dessa människor, yngre och äldre, män och kvinnor, troende och mindre troende, kristna bekännare och inte. Växer de i tro, får de tro?

Så jag började be och skicka ut ett mass-sms till alla i hemgrupperna som jag har mobilnummer till, ca 50 personer. De är bedjande människor, som är mån om andra.

Jag bad dem om att be över detta och så en sak till, att be att många skall känna sig manade till att börja Alphakursen den 23 januari i Kungsbacka.

Efter detta utskick for vi nästan genast till en middagsbjudning och medan jag betalade parkeringsavgiften kom det fram en dam och sa att det var lustigt att hon just skulle träffa på mig där på parkeringsplatsen, för hon hade fått en stark övertygelse om att börja nästa Alphakurs! Gud svarade på mindre än tio minuter!

Den andra lilla glimten, som på ett sätt är mer allvarlig är, att under Annandagen (igår) kände jag en slags olustkänsla, som om Herren ville säga, att allt står inte rätt till. Det blev lite trög start i förberedelserna inför högmässa och under predikan, som handlade om att vara en sann lärjunge, vad vi gör med julevangeliet, i våra egna liv och i missionsperpektivet, ville jag lyfta fram lärjungalivet.

Även detta med prioriteringar lyftes fram. Att när lidandet, döden kommer nära kastas det mesta omkull och man ser inte på det där tv-programmet eller vad det nu är. Samtidigt som jag predikade föll min far omkull i sitt hem och kunde inte resa sig. Det var så tydligt att jag kände det och ändå lyssnade jag inte på den rösten! Utan jag drack kyrkkaffe m m. först innan jag hittade honom. Så småningom slutade det dock med att han kom till sjukhus och inget var brutet, så det ordnar sig.
Men Gud talar till oss och jag blir mer och mer varse om att man behöver gå en slags "språkkurs" för att känna igen när han manar och kallar.

I glädje och sorg är han där och det fick också denna Julen bära vittnesbörd om. Och med dessa små skildringar vill jag bara önska er alla en god fortsättning på julen!

Joachim - som gläds över Julens evangelium

Julhälsning

Vill bara önska er alla en välsignad Julhelg, med mycken glädje och frid! Som ni säkert märkt har jag inte skrivit många blogginlägg den sista tiden.
Mitt engagemang är större än min tid och prioriteringar innebär val. Så är det för oss alla.

Det jag har prioriterat den sista tiden är förutom mitt kyrkoherderi som i sig är mer än heltid, ordförandeskapet i Oas. Det är spännande och utmanade på flera plan och det skall skrivas ledare och planeras.

Jag var reseledare på en Israelresa under vilket 80% av resesällskapet blev riktigt sjuka inklusive undertecknad. En del blev t o m inlagda på sjukhus. Tre veckors tillfrisknade krävdes för de flesta.

Inför kommande år hoppas jag får återkomma till ett nytt projekt som äntligen skall sjösättas. Nämligen "kvartersombud". Att den gudstjänstfirande församlingen går ut i sina bostadsområden med en hälsning vid t ex sorg. Att visa på kristlig omsorg bland våra kyrkotillhöriga.

Nu vill jag bara önska er alla, i församlingen och Oasvänner mfl. allt gott.
Vi hörs och ses i olika sammanhang under 2012!

Joachim - som tror att det kommer ske stora saker under kommande året!

Det stora Tabberaset

Har idag upplevt för andra gången genomförandet av det stora tabberaset. Hotell Halland och restaurangen Square bjuder de som annars inte blir bjudna på julbord.

Tillsammans var vi ungefär 180 personer och de flesta av oss hör till den kämpande skaran, som ibland saknar både hälsa, jobb, umgänge och mycket annat som är viktigt i livet.

Det är mäktigt att se barnen få julklappar av tomten och att alla får äta sig mätta från ett fullvärdigt julbord, som inte saknade något!
Stort tack till Pontus på Hotellet och Patrick på restaurangen för deras insats.
Tillsammans kan vi göra samhället något bättre genom att bry oss om.

Joachim - som tycker det är en fantastisk tid

Julen handlar om frid och många är sura!

Nästan var tredje svensk blir på sämre humör av julruschen. Det visar en Sifo-undersökning som genomförts på uppdrag av Svenska kyrkan.

Vi svenskar är ibland lite ambivalenta. Vi skall inte handla så mycket och ändå ökar konsumtionen. Vi skall vara religiöst neutrala och ändå är det många som sliter rejält med att tala emot den Gud som man inte tror på.

Stressen under julen handlar mycket om "ofrid". Vi längtar och vi kämpar men vi vet inte alltid hur vi vill ha det. Vi befinner oss många gånger i ett spänningsfält mellan vår egen övertygelse och omvärldens förväntan och påtryckningar. Stressen handlar om att vilja lyckas och bli bekräftad för den man är och inte för det man presterar. Och då kommer tålamodskrävande skyldigheter i jultid; att besöka, ge rätt gåvor och ta sig tid till sådant man kanske själv inte vill.

Det finns många anledningar till sämre humör. Men ser man på det hela från Guds perspektiv, så var nog inte hans intention att vi skulle bli stressade och på sämre humör. Det var, och är, exakt tvärtom! Han ville skapa förutsättningar för friden. Han vill fortfarande idag hjälpa oss med prioriteringar, vad det är som håller i längden och vad som är förgängligt. Faktum är att jag tror att han har lyckats ganska väl. För de flesta, som har lite livserfarenhet, vet i sina hjärtan och samveten vad som är värdefullt och viktigt. Vi längtar efter någon/t att tro på, vi vill att jordens resurser och miljö skall förvaltas med respekt, vi önskar innerst inne att alla skall känna harmoni.

I allt detta har vi ett personligt ansvar, som de flesta av oss förmår att ta. Skyll inte på andra eller det s.k. samhällets utveckling. Du är viktig för ditt julfirande och också för andras! Var frimodig och lyft fram de kristna traditionerna kring julen, om du nu är kristen, istället för att klaga på andras sätt att fira jul. Jag tror att vi alla då blir på bättre humör.

Joachim, som även gillar adventstiden ...