Bloggskrivandet

Vill meddela att jag i mitten av augusti kommer mer frekvent att skriva på bloggen. Nu är jag ledig och håller på att ladda batterierna. Men du får gärna ge mig tips på ämnen, tankar eller annat som kan vara lämpligt att ta upp på denna bloggen och som är relevant.

Själv brinner jag just nu, och har gjort det en längre tid, för "vardagskristendom" - hur kan vi som kallar oss kristna visa detta i vår vardag mycket mer än vad som sker i dag? Och på ett trovärdigt sätt! Inte bara vara allmänt snälla, utan visa på en balans mellan handling och evangelisation.

Spännande är också att jobba med förhållandet mellan den offentliga gudstjänsten och det enskilda gudsmötet. Hur gör man så att gudstjänsten - vårt gemensamma möte, åter blir något viktigt för fler. Det kan inte bara handla om att det skall vara "fler röster", mer musik, gospel, "inte så stelt" etc. Jag är ute efter heligheten och andakten, som man inte kan få så enkelt i andra sammanhang.

Joachim - som också kommer att lyfta fram min tyska systers besök här i Sverige. Först gången på 35 år, då är det något som händer ....

Skön och välsignad fortsättning på sommaren.

En liten lovsång - "Vi vill säga tack"

Bengt Johansson är en av våra mest välkända kristna sångare och låtskrivare i landet. Du kan läsa om honom på hans hemsida och just låten "Vi vill säga tack" skapar en god känsla av hur viktigtdet är att vara tacksam och att det finns någon som är större än vi själva.

Här är You Tube - länken till låten! Håll till godo ...

Ps. Fotot är från Bengts hemsida Ds.

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 7.

Här kommer den absolut sista bloggen som anknyter till Sommar - Oas 2011. I dag är jag verkligen "dagen efter" och det yttrar sig att jag blir berörd (tårar kommer) både av positiva och negativa tankar och reaktioner.

Jag är lite ute i garaget och målar och har samtidigt på radion och jag har inte lyssnat på radion eller sett särskilt mycket på tv under de senaste tio dagarna och det är så mycket reklam som manar till konsumtion. Och det är då det slår mig att jag vill verkligen förändra samhället och jag känner mig som en idealist och nästan lite naiv. Jag har haft semester under hela Oasmötet och dess förberedelser för att ingen skall ha några synpunkter, jag har betalt hela konferenskostnaden och lagt i kollekter och jag är månadsgivare till Oas, vilket jag hoppas att många många fler vill bli efter detta Oasmöte!

Se länken hur man kan bli månadsgivare!

Jag skriver inte detta för att imponera, det vet mina vänner. Jag vill förmedla att det som jag och alla andra drygt 200 frivilliga la ner, sker för att man vill nå en förändring i samhället och att tron på den uppståndne Jesus skall bli spridd. Att en biskops gamla uttalanden har kommit i förgrunden hos dem som inte var närvarande kan man inte rå på, utan bara konstatera att det är sorgligt. Ja, det kan  t o m kännas orättvist mot alla oss som inte upplevde något av detta under själva konferensen.

Och det som är intressant är hur alla i detta land som på fullt allvar kallar sig för kristna lärjungar vill att det skall bli fler (missionsbefallningen) troende i detta land. Nu har alla dessa 400 frivilliga (om man tar alla, även de som kom hitresandes) visat sin vilja och de är värda så mycken uppmuntran. Och det är detta som människor så småningom kommer att alltmer upptäcka. De är inga homofober el. visar på en människosyn som skulle vara ond. Tvärtom visar de på en kärlek som folk i staden blev berörda av.

Men Oas är bara en av flera vägar och det vore väldig välsignat om andra konferenser fanns som på liknande sätt lyfter fram de fyra b-na, som är så viktiga i svenska kyrkans konfirmandundervisning; Brödbrytandet (mässan), Brödragemenskapen (att Jesus är allas var broder och att vi på ekumenisk grund utgör en familj), Bönen (förbön och tillbedjan med mycken lovsång och dans), Bibeln (god undervisning och bra föredrag, att bibeln är den uppenbarelse vi har!). Allt detta har funnits med under dessa konferensdagar och det har varit så välsignat! Men vårt land behöver mer av allt detta och Oas är som sagt endast en del. En del som jag är delaktig i och som jag är övertygad om växer.

De starkaste minnesbilderna jag just nu bär med mig, förutom de frivilligas insats, är alla barnen, ungdomarna och de funktionshindrade som var med i dansen! Nästa år skall en CP-skadad man ha ett seminarium under vilket han berättar om de bilder som han själv målat via datorn. Bilderna är från Jesu liv. Dator-programmet har han själv utvecklat! Att ge honom denna möjlighet fyller mig med glädje. En trevlig länk från avslutande mässan kommer här från tidningen Dagen.

Bönen denna "dagen efter" är;
Låt oss, som kallar oss för dina barn, hela tiden ha blicken fäst på dig Gud. Så att vi inte med avund, högmod eller något annat nedbrytande förorsakar sorg och smärta hos varandra. Hjälp oss att vara toleranta, så som du ser våra svagheter. Men hjälp oss också att vara salt och ljus i en värld där det finns så mycket girighet, frossa och avguderi. I en värld där det finns så många gudar bredvid dig ber vi om tydlighet och vägledning från din helige Ande, så att vi ser din väg och leds efter din vilja. I Jesu namn. Amen

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 6.

Kära bloggläsare
Nu sitter jag trött men framför allt mycket nöjd och tacksam över en Oas - konferens som betytt så mycket glädje och andlig påfyllning för så många. Se bara länken med en liten videosekvens från avslutningsdagen.

Har under veckan fått frågan hur det känns och vad som varit bra och det finns otaliga berättelser som vittnar om hur man blivit påfylld när det gäller det andliga. Hur man fått nya vänner! Bra undervisning, underbar lovsång och mycket annat.

Det arbete som de frivilliga medarbetarna lagt ner kan inte värderas högt nog, men som det stod i dagens episteltext, Gal. 6:7 att det man sår får man skörda gäller i högsta drag. De har sått med sin tid och sin kraft och de kommer att få riklig välsignelse tillbaks i form av tacksamma människor som vunnit en ny tro eller som stärkts i ett kanske trött och slitet lärjungaliv.

Både barn och ungdomarna vittnar om bönesvar och många goda stunder. Och sammantaget var det väldigt positivt för dem som var närvarande. Nästa år är ni alla välkomna igen!

Till sist vill jag bara tacka Gud och be:
"Käre Jesus, bevara alla som nu varit på Oasmötet och kom med ditt blods beskydd så att ingen eller inget kan beröva dem den glädje som många nu upplever. Hjälp oss alla, att på ett så klokt och visligt sätt förmedla denna erfarenhet, så att vi inte drabbas av andligt högmod eller bidrar till att människor känner avund. Ja, Herre, nu lägger vi allt i dina händer; all undervisning, alla goda medarbetare, alla tankar och känslor, alla tidningsartiklar, all trötthet, all ev. besvikelse som kan finnas, ja allt lägger vi i dina nådefulla händer. I Jesu namn. Amen"

Joachim - som nu har semester på riktigt :)

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 5.

Så är Oas - mötet i full gång och utifrån mitt perspektiv som möter de flesta frivilliga, är i alla lokaler och sitter både på podiet och på golvet så är jag så tacksam! Totalt kommer det med all sannolikhet vara fler deltagare än tidigare år och bland dem som är närvarande möter man övervägande positiva reaktioner; fina hallar, ljust och stort, många utställare, trevliga mötesvärdar (vad de sliter ....).

Som vanligt har olika tidningar varit och gjort sina reportage och det som känns extra gott när det gäller den biten är att det verkar som fler och fler börja förstå Oas vilja till förnyelse och inspiration, att Oas behövs i dagens kristenhet i Sverige! Men det fodrar en närvaro och en kunskap.

En artikel skriven av samma journalist som jag tidigare mött i en mycket lokal tidning, och som inte finns på nätet, så lyftes vår huvudtalare som en som vill få naturkatastrofer till Guds straff och det mesta av sexuella aktiviteter är synd och att detta i sin tur rör om i andevärlden. Och lite lösryckt kan det bli väldigt vinklat. Men ett faktum för alla, även icke troende, är att vår konsumtion av både materiella ting och mänskliga kroppar (bl a  trafficking) skadar så otroligt mycket och många. Det handlar inte om Guds straff i vanlig bemärkelse utan mer om att konsekvenserna av att vårt eget handlande leder till fördärv. Och på detta borde vi lägga vårt fokus, hur vi med glädje i våra hjärtan kan tacka för allt gott som sker, så att vi med tacksamma hjärtan med full kraft kan bekämpa det som skadar människor. Men så fort man nämner synd kommer lätt uppfattningen av inskränkthet, sekterism eller något annat. Som tonårsförälder har jag både sagt till och tänkt om mina barn att vara försiktiga när det bl a gäller sexuella relationer eftersom det för med sig konsekvenser! Vilken sund förälder har inte bekymrat sig? Varför skulle Gud vara annorlunda? Och vilka handlingar får inte konsekvenser?

Här kommer nu några länkar jag vet finns.
Kyrkans Tidning  - kan nämna att det är svårt att uppskatta antalet och det är i sig inte det viktigaste
Dagen - "Det finns en rädsla för den helige Ande"    
Dagen - här kan du läsa några av mina egna tankar ..

Temat, att "gläd dig i stället ... ..."  gäller oss alla och tillsammans med våra olika gåvor så har vi enorma möjligheter att komma vidare när vi möts, tar emot Guds hjälp, låter den helige Anden genomsyra oss och hela tiden har fokus på Jesu försoningsgärning.

Önskar er alla en välsignad dag! Var glad för du lever! men lev inte ytlligt!

Joachim - som känner mycket och från hjärtats inre vill tacka alla! Först och främst Gud som gör detta möjligt och sedan alla underbara människor som är i tjänst för honom. Ber att inget eller ingen skall beröva dem deras glädje ...

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 4.

Så har konferensen kommit igång och det känns som en mycket lyckad start. Många människor från olika håll och kvällens tema som Domprost em. Hakon Långström så fint talade över, "Tillsammans i glädje!" präglade andan i båda hallarna. Det finns en gudsnärvaro på är påtaglig och ambitionen att skapa ett provisoriskt andligt hem, i vilket människor kan känna sig hemma under några dagar verkar med Guds hjälp fungera.

Idag står det lite i Dagen om mötet och kanske tänker en del att det är väldigt fokus på just glädjen. Men man kan väl dels konstatera att det är faktiskt en av andens frukter som hela tiden växer till och dessutom kan man nog inte tala för mycket om glädjen eftersom den samtidigt utstår prövningar och frestelse varje dag som vill beröva den dess kraft.

Det handlar inte om en glättig påtvingad glädje utan en som kommer över en precis som faktiskt sorg eller ilska gör! Lika lite som man kan bestämma sig för att drabbas av sorg så kan man det med äkta glädje. Men när man väl är där är det bra att vara i rätt sammanhang. Skriften säger ju att vi skall "glädja oss med dem som gläder sig och gråta med dem som gråter". Det måste ju faktiskt betyda ett "tillsammans" och jag är övertygad om att dessa dagar blir en sådan inspirationskälla för alla dem som kommer oavsett om man väljer en kort stund eller hela veckan, så får man smaka på den goda gemenskapen.

Bilden är tagen på glada medarbetare i "greenroom"

Joachim - som strax skall ner och fira morgonmässan

Hur många svenskar som tror på Gud?

"En färsk SOM-undersökning visar att 45 procent av svenskarna tror på Gud.
Sett till de senaste 30 åren är det en ökning säger Magnus Hagevi, statsvetare vid Linnéuniversitetet."

Detta kan verka positivt om man nu vill att många skall tror på Gud, men man måste syna siffrorna lite närmare. T. ex. "så har andelen som har bett till Gud minst någon gång i månaden har minskat från 25 procent 1988 till 20 procent 2010!" Och "sedan 1988 har andelen personer som har besökt gudstjänst eller religiöst möte minst någon gång per månad minskat från 11 till 8 procent. Ur ett kyrkligt perspektiv är det extra oroande att det är de som är födda 1977 eller senare som har stått för den största minskningen." Du kan läsa om denna undersökning i Dagen.

I en annan del av tidningen så skriver Torsten följande apropå sekulariseringen (avkristnandet) i Sverige.
"Vad kan vi då göra åt sekulariseringen? Enligt Torsten Åhman råder ingen tvekan om att det behövs en radikal förändring. En förändring som inte innebär att göra avkall på det vi tror på, snarare dra den till sin spets och se vad den egentligen går ut på.
-Det handlar inte bara om enskilda möten med människor och deras Gudsupplevelser - målet för den kristna tron är en förvandlad värld. Vad som behöver ske är att människor i Sverige precis som i Afrika, Sydamerika, Nordamerika och många länder i Asien tänker på frihet när de hör kyrkans budskap. Svenska folket behöver förstå att kristen tro handlar om frihet."

Anette Madeland, diakon och styrelseledamot i Oas, skriver om den stora konferensen som i dag börjar i Kungsbacka att
"-Vi känner att det är viktigt med frimodighet. Det finns mycket missmod och modlöshet i kristenheten. Vi vill fokusera på att vi har anledning att känna glädje. Bibelordet vi utgår ifrån fortsätter dessutom med att vi ska glädja oss även om det blir svårigheter och lidande, att det finns en djupare glädje.."

Joachim - som ser den stora utmaningen, att människors "tro" är många gånger en längtan efter precis det som Jesus vill erbjuda och att vi (kyrka, lärjungar) har en kallelse att finna sätt att förmedla detta!

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 3.

Nu väntar man på skarorna som skall komma under första dagen. Det är utställare, ett femtiotal, som bl a skall ställa upp sina "Rollup's". Campare som kommer att bo på området, just nu ca 35-40 stycken. Och många många andra ... ...

Men jag skulle vilja stanna upp lite och sätta lite fokus på de som haft uppgiften att smycka, dekorera hallarna till att bli inbjudande och ändamålsändiga. Man märker verkligen att våra olika gåvor kommer till sin rätt och vilken välsignelse detta för med sig. Det är en utmaning att få en ishall till en gudstjänstlokal!

De och många andra var väldigt trötta ikväll efter över 12 timmars arbete i Herrens tjänst. Stolar och bord finns på plats och när mötet börjar i morgon kl. 19:00 så kommer det att vara helt färdigt. Men nu vill jag bara rikta en tackbön för och över alla dessa underbara frivilliga medarbetare, över 200, på det lokala planet, som lägger ner så mycket av sig själva och sin tid på detta.

Under eftermiddagen fick jag även träffa TJ och Mervin som båda är fd fängelsekunder från Sydafrika och som idag vittnar på många platser om Jesus och det han har gjort i deras liv. Fantastiska människor som delar med sig av en smittsam tro. Deras vittesbörd blir i samband med mc-kortegen på lördag på Kunsgabcka torg ca kl. 13:15.

Nu lägger vi allt som skett denna dag i Herrens händer och ber om välsignelse över alla förberedelser i Jesu namn. Amen

Joachim - som knappt tror det är sant att vi har förmånen till detta stora möte i Kungsbacka

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 2.

Tänk om alla som är kristna, eller som söker en kristen tro skulle samlas vid ett enda tillfälle. Tänk om vi vågade ha ännu mer förväntan på att den Gud som vi faktiskt helhjärtat tror på kommer att visa sig på ett tydligt sätt, som får oss alla att både förvandlas och känna ännu mer tillförsikt. Vad skulle då hända?

Så här dagen före mötets öppnande är det viktigt med vilken sorts förväntan man har. Det är som man förbereder sig för en gäst. Det är stor skillnad om man bjuder av plikt, det är ju ens tur, och om man suckar och hoppas att gästerna skall gå tidigt eller om det är så, att man tycker det skall bli riktigt roligt och man hoppas på en lång kväll som skall inspirera en.

Denna sommarkonferens är det många som har stor förväntan på, däribland jag. Redan nu har jag erfarit människor som i samband med förberedelserna berörs av Guds helighet och närvaro! Vi kan bara uppmana dig att själv komma och bjuda in vänner till dessa dagar som är mellan den 12 - 16 juli. Ha förväntan på att bli berörd på det sätt som passar just dig eller som du behöver, för Gud kommer till var och en av oss på ett sådant sätt, att vi inte behöver känna rädsla utan frid. Men som vid en gästbjudning, det är inte på avstånd det händer utan det behövs en närhet och en frimodig gemenskap.

Du får gärna dela med dig om det är något särskilt du i ditt andliga liv längtar efter och som du idag saknar!

Joachim - som känner stor tillförsikt inför kommande veckan

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 1.

Så har "vi" fått upp scenen och det har rått full aktivitet för att iordningställa två ishallar till ett konferenscenter. Vi började på lördagsmorgonen med mässa, då ca 100 personer stod i en cirkel vid ett av nedsläppspunkterna. Det var tydligt att det fanns en gudsnärvaro och man blir berörd av att se dessa människor, från olika kyrkliga traditioner, vara tillsammans.

Sedan flöt arbetet på, men naturligtvis uppstår problem under tiden; ström, proppar, vatten, mat .. .. .. Men summan av allt är gott och det råder en stor glädje och förväntan.

Varför lägger alla dessa människor ner så mycket arbete? Ja, inte är det för att bli bekräftade, utan det handlar om att man verkligen vill att andra skall komma till tro. Det handlar egentligen om en djup och äkta kärlek till andra och till Jesus själv.

Hörde att någon på stan hade uttryckt att det som nu sker i ishallarna är farligt, det är något från USA och det skall man passa sig för. Det finns så många förutfattade meningar och så mycket okunskap. Om nu inte Oas passar så får man väl hitta något annat, bara Jesus bli förhärligad! Och det blev han verkligen i går när vi var samlade för att förbereda.

Välkommen! Mötet startar på tisdag kväll kl. 19:00
Missa inte denna chansen!

Joachim - så tacksam över möjligheterna

Här är programmet för sommarkonferensen.

Hur skulle Jesus gjort?

En fråga för mig som kristen, lärjunge och präst är hur Jesus skulle gjort idag för att få människor att vända om och tro på honom och på Fadern i himlen. Egentligen är jag inte ute efter pedagogiska finesser eller om han just skulle komma till en specifik plats eller person.

För mig handlar det mer om att själva kärnan är densamma i Jesu liv, budskap och mål; nämligen att han är Frälsaren, med allt vad det innebär. Hans lära, förkunnelse och undervisning innehåller detsamma idag som vi kan läsa i den heliga Skrift och målet är, som det alltid har varit, att alla människor skall komma till himlen och att vägen dit går genom och med Jesus Kristus.

När man läser det Ulla offentligt ger uttryck för blir man väldigt fundersam och domkapitlet i Västerås har gett sin bedömning av det hela och det kan du läsa här! De anser att hon skall ha en prövotid på tre år för att fundera över vad hon står när det gäller dessa frågor.

I tidningen Dagen citeras Ulla och hon sa bl a följande:
"Den gudsbild och människosyn som finns i flera svenska psalmtexter är förfärlig. En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte vars gud de tillber är som en diktator från Nordafrika eller Mellanöstern, som kräver människooffer för att försonas med sitt folk."
"Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling i stället? Det finns ingen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig. Plocka bort allt tal om synd, skam, skuld, blod, slaktade lamm. Det hör inte hemma i modern tid."
"Tala i stället om kärlek, till medmänniskor, till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende och upprättelse."

Du kan läsa om detta också i Kyrkans Tidning.

Att faktiskt förkasta hela försoningsläran är för mig en annan religion än den kristna. När jag ser på Jesus, så blir han ju med detta resonemang någon helt annan än vad Bibeln vill visa på. Hans ord i evangelierna om omvändelse, att han är vägen, att han fullbordar lagen ... behövs inte om vi skall se på det egna jaget. När den helige Anden fyller oss och leder oss till tro och gör bibelord och lärjungelivet levande, så pekar alltså Anden fel? För Anden talar ju inte om sig själv utan om honom som dog för våra synders skull! Både i Svenska kyrkan och i alla andra kyrkor/samfund är det mer och mer viktigt att just låta Guds egen hjälpare, Anden, fylla en och leda en på den rätta vägen.

Nu är det flera som tycker att det både är modigt och rätt att lyfta fram detta nya sätt att tala om "kristen tro" och det finns en stark kraft att lägga kritik på de som förespråkar "det gamla sättet". Vårt gemensamma fokus borde istället ligga på att se världens bortvändhet från Gud och att med Jesu hjälp föra de förlorade lammen in i den gemenskap som har Jesus själv som den gode herden.

Vad skulle Jesus gjort? Jag tror att han idag ser alla i vårt land som känner sig vilsna, ensamma och på ett eller annat sätt kämpandes och vill verkligen säga samma sak som till kvinnan vid Sykars brunn;

"Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.”

Det är detta levande vatten som vi ständigt törstar efter och det är det enda som vi är kallade att förmedla på ett sådant sätt, att vi själva först dricker för att sedan räcker vidare.

Joachim - som just nu ser fram emot nästa veckas Oas-möte med bön och förhoppning om att möta många "törstande".