Aldrig förr har det funnits så många kristna i världen som nu!

Vilken är den största nyhet som massmedia konstant missar? Svar: kristendomens enorma växt över världen i dag.Närmare 100 000 människor tar varje dag, värl­den över, ett beslut att bli personligt kristna. Uppskattningsvis 3 000 församlingar grundas varje vecka. År 2000 var, enligt religionsstatistikern David Barrett, 33 procent av världens befolkning döpta till namnet Jesus. Den siffran beräknas öka till 33,4 procent år 2025 och 34,3 procent år 2050.

Läs hela artikeln i Världen idag. Det är Carl-Erik Sahlberg som skriver i Världen idag. http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=5106&Itemid=191

Man skall komma ihåg att det är inte i första hand i de traditionella kyrkorna detta sker. Om så är fallet, är det framför allt bland de människor som bejakar den karismatiska rörelsen. Det handlar inte om att vara passivt i ett sammanhang utan beslut om att bli personligt kristna. Detta påminner mig om en konfirmand som i veckan ställde den begåvade frågan om man kan vara kristen utan att vara troende?

Svensken har en tendens att tro att man vet hur det ser ut i världen. Vi vet hur man skall lösa konflikten mellan judar och palestiner i Israel. Vi ansåg för något år sedan att vi skulle ha världens bästa skola och sjukvård. Vi bygger de bästa bilarna och är snällast mot våra kossor. Men sanningen ser annorlunda ut och till denna sanningsbild kommer också bilden av kyrka och tro. Den allmänna synen på kyrkan, kristendomen, präster m.m. är inte särskild positiv. Tvärtom är uppfattningen att de kristna lever i periferin.

Vi är i Sverige inte störst och vackrast utan vårt land och vårt folk är bland andra och vi har på alla plan något att lära av andra, också när det gäller tro. Kanske låter vi oss bli inspirerade av vad som sker ute i världen, kanske kan vi bli lite mer ödmjuka! Kanske lär vi oss något! eller så lever vi vidare med en falsk självbild.

Joachim - som tror att vi kommer att få missionärer som kommer till vårt land och inte tvärtom

Vigselfrågan splittrar biskopar

Själva rubriken visar på en av anledningarna till att frågan är så komplicerad. Det blir splittring som i sin tur leder till bristande dialog och att var och en går sin väg. Hela artikeln i Dagen andas hur svårt det är och när det inte ens är större enighet bland biskoparna bör man vänta med att ta beslut. Läs artikeln på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176090

Det sägs många hårda ord i denna fråga som skall handla om kärlek och trohet. Man slår på varandra och menar indirekt att man själv är mer kärleksfull än ens antagonist. Söndagens evangelium om farisén och publikanen rymmer samma mekanismer.

Folk blir lätt irriterade på farisén som är så krass mot den stackars publikanen och t o m tackar Gud för att han inte är som han. I samma ögonblick som man tänker den tanken ställer man sig själv på fariséns sida och blir dömande. Jesus kritiserar inte hans liv, men det är endast genom nåden och vår relation till Jesus Kristus som frälsningen kan ske. Inte egenrättfärdighet eller genom åsikter eller något annat. Så den djupa frågan är vad Jesus säger i Bibeln om äktenskap och hur vi skall tolka honom.

Joachim - som hoppas på ett beslut som inte splittrar

Religion och partipolitik

Kristna röstar borgerligt, bokstavstroende kristna stöder Kristdemokraterna. Muslimer röstar på Socialdemokraterna. Det visar en omfattande undersökning som Magnus Hagevi, statsvetare vid Växjö universitet, gjort.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=175767

Detta är intressant för naturligtvis ligger det sanning i resonemanget. Samtidigt får man inte glömma att det finns undantag. Och alla kan vi analysera konsekvenser av undersökningen. Betyder detta att t ex socialdemokraterna, som är största partiet, strävar efter att tillmötesgå muslimerna mer än de andra partierna. Att det t o m kan bli så att man går emot kristna värderingar för att visa den stora gruppen muslimer ett trovärdigt förhållningssätt?

Eller är det så att de borgliga är så trångsynta, att de stänger ute det mångkulturella samhället trots att man menar att man är positiv. Det finns kanske rädslor och annat som ligger under ytan?

Hur man än vänder och vrider, så är det önskvärt att skilja på partipolitik och religion. Det måste finnas en frihet på båda sidor, att välja gemenskap. Själv är jag inte partibunden! Fast med tanke på undersökningen av Hagevi är jag säker betraktad som borgerlig. För mig finns det en radikalitet i Jesu förkunnelse och liv, som går emot både vänstern och högern. Jesus ser till ett personligt ansvar (borgligt) men är är väldigt mycket för solidariteten (vänstern).

Låt oss tillsammans bygga ett gott samhälle med en kyrka som har apostlarna och Bibeln som grund.

Joachim - som tycker det är viktigt att kyrka och samhälle för en dialog.

”Sätt tron och Jesus i centrum”

Ska en församling överleva och växa till bör gudstjänsterna tydligt sätta tron och Jesus i centrum. Den slutsatsen drar statsvetaren Magnus Hagevi efter att ha studerat människors religiositet. Läs på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=175476 (Bilden är Dagens men är tagen i Kungsbacka kyrka!)

För mig och många runt i församlingen är det en självklarhet att Jesus är central i allt Kyrkan skall ägna sig åt. Inte minst handlar söndagens gudstjänst om att varje människas relation till honom skall kunna fördjupas. Det bör alltså inte enbart vara en massa ord om Jesus och om vad som står i bibeln, utan det handlar också om vad den tredje personen i gudomen, den Helige Anden kan göra. Det är hans verk att församlingens vision "Att varje människa i Kungsbacka/Hanhals skall få en personlig tro på Jesus Kristus" kan bli möjlig.

Anden hjälper var och en in i en dimension av lärjungeliv, som inte bara handlar om hjärnans förmåga utan som tar in hela min kropp, själ och ande. Han är lika verklig och verksam som alla andra och glömmer man bort detta blir gudstjänsten och församlingens liv utan livsavgörande näring. Där Ande finns finns det liv!

Jag förstår inte motsatsen, att man är otydlig i detta? Att inte Jesus Kristus lyfts fram i en kyrka som menar sig vara en del av Kristi kropp? Människor i dag är i ett enormt behov av evangelium, det goda budskapet om vad Jesus har gjort och gör. Vi som kallar oss kristna är ju skyldiga att räcka detta vidare. Naturligtvis på ett sätt och med en attityd som visar på omsorg och kärlek. Men vi behöver inte skämmas.

Ingen av oss blir helt färdiga eller fullkomliga, men riktningen är klar. Jesus har visat att han är vägen, sanningen och livet .. .. ..

Joachim - som ofta brottas åt andra hållet, att inte bli "övertydlig" utan också lyssna in rätt tillfälle och situation. Men det finns nog rätt många "förspillda tillfällen" i ev. kritikers liv!

Dansk polisaktion i kyrka väcker starka protester

Den danska polisens aktion mot avvisade irakier i en kyrka i Köpenhamn har väckt starka känslor i Danmark. Både utom och inom Folkekirken. Detta skriver Kyrkans tidning och fenomenet är intressant. Kyrkorådet och kyrkoherden är eniga mot biskopen i denna specifika situation. Men vad är rätt och riktigt? Hur trovärdig är kyrkan om den inte låter ord och handling bli ett?

Läs hela artikeln på följande länk: http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/dansk_polisaktion_i_kyrka_vacker_starka_protester_0_10512.news.aspx

"Biskopen i Fyens stift Kresten Drejergaard, kallar protesterna för ”patetiskt sladder” enligt Kristeligt Dagblad, och menar att kyrkorummet blev missbrukat redan då irakierna flyttade in." Undrar hur det känns att bli betraktad som den som levererar "patetiskt sladder"? Om de som nu hyste flyktingarna gjorde fel så blir det väl inte bättre med andra sorters påhopp?

Får vi i kyrkan vara kritiska mot myndigheter? Civil olydnad är det syndigt? Och vem avgör var gränserna går?

Läs också om en f d medarbetare på migrationsverket. Nu håller säkert inte alla med honom, men han är en röst: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=175270

Joachim - som tror att även vi, i större utsträckning, kommer att hamna i situationer som den i Danmark.

Alexander Bard uppmanar fler kristna att lämna Folkpartiet

Herr Bards syn återspeglar ett ganska otäckt beteende som med jämna mellanrum dyker upp under historien, att de som har en annan tro skall rensas ut och det är de som delar det egna synsättet som skall vara kvar. Läs om Bard i Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=175034

Och så tänker jag på herr Ohly som anklagade Israel för att var en "Skurkstat". Men han nämnde inget om de andra grannländerna som inte har några demokratiska val över huvud taget.

Det är inte utan att man känner att vi har religionsförföljelse på gång. Fast samtidigt känns det som om man vill måla ut en grupp för att framställa sig lite bättre. Bard gillar inte människor med kristen övertygelse och det behöver han inte heller, men nog har vi rätt att rösta på vilket parti vi vill, utan att han behöver bry sig!

Ser med spänning fram emot när alla ljumma troende i vårt land börjar bli medvetna om att det är dags att bekänna färg. Det handlar inte så mycket om att kritisera andras tro som om att bli medveten om vad man själv har för övertygelse. För det är ju den man skall leva med och det är den som styr ens val och tankar.

Joachim - glad över att vi är olika

En uppbygglig sång

"Att lämna allt" är en sång som jag är uppväxt med. Under ungdomsårens kamp i att hitta en hållbar tro blev denna sång en liten men viktig pusselbit. Att textförfattaren skulle bli en personlig vän i vuxen ålder känns riktigt bra. Dan har skrivit texten och brodern Frank sjunger. Lyssna och låt dig bli inspirerad!

http://www.youtube.com/watch?v=fNNhX48TRYA

Joachim - som gärna lyssnar till gamla godingar

Ju fler vi är tillsammans

Vid varje terminsupptakt funderar man på vad man skall ha skall sitt fokus. För min del blir församlingen bara viktigare och viktigare och pastor Bill Hybels tes om att "församlingen är världens hopp" känns rätt och riktigt. Inte minst i en tid då individualismen leder till mänsklig ensamhet och likgiltighet. Vi pratar mycket om tolerans, men det känns som vi levererar mycket likgiltighet och visar attityd på att vara blasé på mycket.

Församlingarnas uppbyggnad och storlek har betydelse och det visar följande artikel i Dagen

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174952

Balansen mellan att vara "kulturellt relevant och ändå stå för evangeliets kärna" är utmanande. Trots detta får inte kyrkan gå på någon annans uppdrag än Frälsarens. Bara den församling som lyckas vara lyhörd inför Kristus och inför hans ord växer i längden. Det handlar om visionstänkande och att man jobbar med mål. På kort sikt kan vilken församling som helst vinna i popularitet, men till slut handlar det om insidan och det exklusivt kristna. Om att Hjälparen, den helige Anden, tillåts blåsa liv i det hela.

Den stora utmaningen i vår tid är att sträva efter detta och hålla fast vid det i en tid då det också kommer förföljelser. En stor församling kan då innebära trygghet och känsla av gemenskap som man inte bara skall bortförklara för att rädda mindre sammanhang.

Joachim - som tror på den kristna församlingen som består av levande byggstenar och med Jesus som hörnstenen.

Hur vårt bibelläsande ser ut!

Det var många som svarade på enkäten när det gäller bibelläsandet och nedan ser du svaren. Några små analyser kan man dock göra. Jag har ställt upp svarsalternativen i den ordning där det mest självklara står överst och sedan kommer svaren i en fallande skala. Nu tror jag ju att de flesta som läser bloggen är troende eller åtminstone kyrkligt intresserade och att svaren hade blivit på ett annat vis om man t ex hade haft frågeställningen i Aftonbladet. Samtidigt tycker jag det är viktigt att vi får en sund självbild!

Ni som har svarat menar tydligt att bibeln är Guds ord. Och om ni, vilket jag tror, utgör en grupp engagerade kristna, så är det viktigt att ni möts med den respekten. Så att man inte börjar ta bort bibelord som är obekväma eller tillrättalägger på något annat sätt. Ett stort antal har ju dessutom svarat att hela bibeln är lika viktig.

Men det finns också en längtan efter mer undervisning. Just för att bibeln är så väsentlig vill man lyfta fram den mer. Tron får annars inte den näring den behöver.

Ser man på de svaren som fått lägst procent, så kan man ändå tolka att evangelierna intar en särplats och att böcker som skriver om Gud eller om Jesus egentligen inte har speciellt stor genomslagskraft. De kan möjligtvis tjänstgöra som en "katalysator" som påskyndar människors nyfikenhet och intresse för det andliga.

Kom gärna med dina funderingar när det gäller vårt bibelläsande!

Ser bibeln som Guds ord. 83 (71%)

Hela bibeln är lika viktig. 66 (56%)
Vill ha mer bibelundervisning i församlingen. 60 (51%)

Utan bibeln skulle min kristna tro tyna bort. 58 (50%)
Anser att bibeln skulle komma fram mer i predikan. 54 (46%)

Läser i bibeln varje dag! 51 (43%)
Läser på morgonen. 25 (21%)

Läser ingen speciell tid. 38 (32%)
Läser tillsammans med andra. 34 (29%)
För en kristen är nya testamentet viktigast. 30 (25%)
Följer en bibelläsningsplan. 29 (25%)
Läser på kvällen. 23 (19%)
Läser helst ur evangelierna 18 (15%)
Bibeln är endast ett människopåfund. 10 (8%)
Läser helst ur breven. 7 (6%)
Anser inte att bibelläsandet är viktigt för den kristna tron. 5 (4%)
Bibeln är likvärdig med andra böcker om Gud och Jesus. 1 (0%)
Läser helst från gamla testamentet 1 (0%)

Apropå bibeln skriver Dagen om vikten av att översätta den till flera språk. se http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=175014

Joachim - som mer och mer uppskattar att läsa olika bibelöversättningar, fast folkbibeln har en speciell plats.

Lite uppmuntrande lovsång

Här kommer en länk till den kanske mest kända lovsången just nu. Det är Michael W. Smith som sjunger. Lyssna och se på bilderna!

www.youtube.com/watch?v=4rBX9B4jxEY&feature=related

Joachim - med önskan om en välsignad dag!

Troende - men ändå utanför

"Vanekristna i olika kyrkor kan faktiskt inte föreställa sig hur det är att växa upp och leva helt utanför deras umgänge och sedan, ändå, bli varse vår Herre och vad han har gjort för oss." Säger Per Johansson, fil dr i humanekologi, konsult och författare i tidningen Dagen. Se http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174488

Som engagerad Alphaledare ser jag varje termin nya ansikten i församlingsgemenskapen som hungrar efter och gläds över saker som sker i församlingen. Man lyfter fram både sin egen växt och gläds samtidigt med andra. För dem som varit med ett tag i församlingsgemenskapen kan detta bli en utmaning. Ens plats på söndagen är upptagen. Tiden de anställda lägger ned delas upp på fler personer och de "nya" tycks "ta för sig". Detta, plus mycket annat, gör att man lätt kan känna sig utanför fast man är med.

Grundproblemet handlar om hur olika församlingsbor kan visa på hänsyn och inte ha prestige gentemot varandra. Viktigt är det att församlingen har en tydlig vision och att nya respekterar traditioner samtidigt som äldre visar på förnyelse och överseende.

Som med så mycket annat handlar det i grunden om kommunikation och gott ledarskap. Men man bör vara varse om de frågeställningar som artikelförfattaren tar upp.

Joachim - som vill att många nya ansikten skall dyka upp. Vi "gamla" behöver det!