Hemgruppen

Träffas i en hemgrupp varannan tisdagskväll. Vi möts hemma hos någon och vi är tillsammans fem familjer, vuxna och barn. Syftet med en hemgrupp är att dela tron och få möjlighet att samtala om det som rör den personliga tron. Detta gör man inte i stora sammanhang och det handlar om tillit, att man litar på de andra i gruppen. Förutom samtalen fikar vi och ber. Det handlar egentligen om att bygga gemenskap och göra det med ett vettigt innehåll. Vi bjuder gärna in andra och när vi blir tillräckligt många så delas grupperna upp i mindre. I varje grupp finns ledare som håller samman det hela.

Men vänd på resonemanget! Om du som läser detta och som kanske är troende ställer dig följande frågor! Var delar du dina troserfarenheter någonstans? Och med vem? Var kan du uttrycka tvivel eller tack över bönesvar?
Jag tror att alla har ett behov att vara i ett mindre sammanhang där man känner tryggheten att kunna vara den man är. Detta är inte allltid så lätt, därför bygger vi sakta upp hemgruppsarbetet i församlingen. Vi är idag ca ett 40-tal vuxna i olika grupper! Till dessa kommer många barn. Målet är att erbjuda alla som vill gemenskap i någon grupp.

Joachim - hemgruppsdeltagare i många år

Bära varandra

Har haft en intensiv helg med temat "Trons kraft". Evangelisten Markus skriver bl. a. följande: "Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”

Två tankar har slagit mig denna helg: Det var de fyra vännernas tro som hjälpte den lame. Deras tro fick dem att anstränga sig. De hade en förväntan på Jesus! Detta var den första tanken. Den andra är, vem bär mig!? Låter jag någon bära mig, låter jag mig bli beroende av någon annan?

Framför allt är det ju viktigt att låta Jesus själv få bära en, men ofta är man ju så duktig. Jag märker tydligt att jag är klart starkast när jag är svag och låter Gud bli stor. Vi behöver bära varandra om vi skall bli helade till kropp och själ och om Guds rike skall utbredas. Dessutom fyller detta oss med glädje.

Kvällens förböns- och lovsångsgudstjänst manifesterade detta genom att vi bär varandra i bön och lovsång.

Joachim - är många gånger, på flera plan, en tung börda för Herren. Skall gå till studio activ i veckan.

Icke Godkänd = IG

Gick igenom staden igår och hör på avstånd några elever i äldre tonåren samtalar, där den ena frågar: Hur många IG har du?

Jag har förstått att det är ganska vanligt att man har ett eller några IG i sitt betyg både på grundskolan och på gymnasiet. Det jag inte förstår är vad som händer i en människa med ett IG-betyg. När jag fick ett dåligt resultat så tog jag alltid åt mig. Jag var inte enbart dålig i ämnet, JAG var dålig. Det måste finnas ganska många där ute i samhället som anser sig inte vara godkända. Och då menar jag som människa inte prestationsmässigt!

När man upplever sig IG så blir man lätt både passiv och deprimerad. Även om man vet med sig att man kanske har brustit i sitt ansvar så har man ingen kraft, inspiration eller förmåga att ändra på det. Man behöver helt enkelt hjälp utifrån som ändrar ens egen motivation.

På samma sätt tror jag det fungerar för många andligt. Man har liksom IG i tro och det är inte någon annan som satt det betyget utan man själv. De äldre kan exempelvis säga att de inte känner sig värdiga, andra upplever att de inte kan tro etc.

Det är en konst att skilja mellan person och det personen tänker, säger och gör. Det är det sistnämnda som kan bli fel, men människan i sig är aldrig fel. Alla är älskade av Gud. Han sätter aldrig IG på någon, inte ens på en våldsam person.

Men det behövs i många fall en omvändelse, att man ibland totalt ändrar riktning i sitt liv. För ens tankar, ord och gärningar kan leda en i fördärvet.

En skolelev som har mängder av IG blir inte av med dem genom att fortsätta som alltid utan det behövs till en förändring (en omvändelse). Detsamma gäller i det kristna livet!

Joachim - som inbillar sig att ingen behöver känna sig IG

Money, money, money ....

Har suttit en hel dag på förberedande budgetmöte med församlingsledningen. Hur kul kan det tyckas vara att sitta och prata pengar en hel dag? Detta är en av andledningarna till att jag ville bli kyrkoherde! Då får man var med och tycka på ett alldeles särskilt sätt och man får ta ansvar.

Att bygga församling gör man med olika medel. Ser man i Gud Faders perspektiv så har han allt till sitt förfogande: människor han kallat, pengar och jordens resurser. Han sänder sin helige Ande och sina änglar att ombesörja verksamheter. Med andra ord, Han bestämmer! Men som herde har man att förvalta och vara medveten om att en dag skall man avlägga räkenskap.

Till församlingsbyggande har man tre viktiga delar: Personal (människor som både är avlönade och frivilliga), fastigheter och pengar. Detta är de yttre förutsättningar och ansvaret delar man med de förtroendevalda. Men sedan kommer vi till att man måste ha en vision (Kungsbacka - Hanhals vision är "Att varje människa i Kungsbacka - Hanhals skall få en personlig tro på Jesus Kristus"). Varje verksamhet och medarbetare måste bryta ner visionen till konkreta mål.

Detta skall därefter på något sätt utvärderas och leda fram hur vi skall jobba vidare. I detta arbete är budget väldigt viktig. Pastoratet får grovt räknat in ca 20 milj kronor. Av dessa går knappt hälften till personal och verksamhet.

Om du fick välja vad man skulle lägga pengarna på. Vad skulle du då prioriterar av allt det som kyrkan gör? Gamla och sjuka? Barnen måste få en god grund! De som lider och har sorg måste få tröst! Musiken är oerhört viktig för att samla människor! Evangelisation och mission är viktigt, annars blir det ju inte några nya kristna? Ja, raden kan göras lång och det finns många prioriteringar man kan göra! Vilka gör du?

Joachim - Som känner stor tacksamhet över att vara herde i en expansiv kommun och inte där folk flyttar ut. Dessutom är det inte många utträden!

Konfirmandernas nattvardsgudstjänst

Det blev den stora högtid vi förväntade oss med konfirmander och gospelkör gemensamt i en stor gudstjänst. Tillsammans var vi ca. 270 personer som lovprisade Herren i dagens högmässa. Ännu en konfirmationshelg får vi nu lägga till handlingarna. Det känns verkligen som om något är på gång bland både de yngre och de äldre.

Församlingen startar pannkakskyrkan (http://www.pannkakskyrkan.se/) den 3 oktober och fler och fler av de vuxna återkommer regelbundet på söndagarna. Det verkar som om tron börjar bli något verkligt och nödvändigt för människor som annars inte tagit åt sig utan snarare hållit det kristna lite på avstånd. Det finns en öppenhet och en glädje bland många och samtidigt behöver man inte "släta ut" det kristna budskapet.

Vi får tacka årets konfirmandgrupp för deras frimodighet och deras sätt att uttrycka sig. Tillsammans påverkar och stödjer vi varandra och vi gör oss, på ett kärleksfullt sätt, beroende av varandra och det känns gott. Kanske är det det vi längtar efter, att komma bort ifrån att var och en skall klara sig själv, utan att vi tillsammans kan klara av så mycket mer!

Många tankar och känslor finns efter en sådan här helg och har du något du vill dela med dig av så skriv gärna ned dina kommentarer!

Joachim - som ber om Guds Andes beskydd över både konfirmander och församlingen

Underbara konfirmander

Har haft konfirmation och det blev en välsignad högtid. Det kunde inte gå bättre och man märkte på både konfirmanderna och deras inbjuda släktingar och vänner att det var bra. Det som var bra var bl a värmen i redovisningen. Allvaret men också glädjen. Ungdomarna visade på det centrala i det kristna budskapet och tog fram kampen i att få en tro. Med en frimodighet vågade de vara sig själva inför den stora skaran människor i kyrkan. Vi andra runt konfirmanderna kan bara tacka dem. De är jättefina ungdomar.

Förhoppningsvis fick föräldrarna något att tänka på som de kanske inte tidigare har reflekterat så mycket kring!

I kväll fick jag dessutom, såsom Gevaliareklamen antyder, oväntat besök av några av de nykonfirmerade som hade vägarna förbi. De tyckte att de "våldgästade" men vilken bekräftelse för mig och vårt hem att de ville komma! Vi satt och hade riktigt mysigt ända till deras föräldrarna ansåg att det var dags för dem att vända hemåt. Det är gott med vuxna som bryr sig!

Joachim - nöjd konfirmandpräst, ser fram emot söndagen!

Konfirmationshelg

Har konfirmation i helgen. Trettio underbara ungdomar, åtta ungdomsledare samt pedagogen Marie, prästen Pontus samt jag själv. Detta är en stor händelse som innebär själva konfirmationsgudstjänsten kl. 14:00 i Tölö kyrka (Kba kyrka är för liten!) på lördagen och högmässan kl. 11:00 i Kungsbacka kyrka på söndagen.

Nu har vi förberett! Allt är planerat. Konfirmadernas familjer har bjudit in nära och kära, handlat mat och ordnat med övernattningar etc. Trots dyra bilkostnader blir det många mil för en del gäster. Det blir troligtvis även besök från USA.

På söndag medverkar dessutom en gospelkör (Gospel Voices) med 25 sångare, så du som läser detta kom och var med och fira en härlig gudstjänst!

Men nu är min fråga och förväntan! Gode Gud använd denna helg till att utvidga ditt rike! Kom helige Ande till alla, inte bara konfirmanderna, utan alla som är samlade både på lördagen och på söndagen! Var är balansen mellan det vi människor gör och Guds egen insats? Detta kan jag ibland fundera över.

Ibland känns det som att det är vi själva som skall se till att tron sprids, men ingen kan ge tro utan vår kallelse är att bereda mark, uppoffra oss och fråga efter Guds vilja och ledning. Jag är otroligt förväntasfull på denna helg, som jag tror kommer att bidra till att enskildas kristna tro växer. Någon säger kanske att det är lätt att bli besviken. Ja, men då får man ta den smällen! Gud är stor och i sitt ord har han lovat att vara med oss! Min tro är väl ibland kanske som ett senapskorn. Men även den kan ha förväntan! Låt oss be för denna helg!

Joachim - ser fram emot helgen

Lovsången i gudstjänsten

Ett ständigt återkommande samtal är musiken och inte minst lovsången i gudstjänsten. En artikel i tidningen Dagen lyfter fram frågan och du som har funderingar kring detta ämne bör läsa denna intressanta artikel.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=157709

Jag tillhör dem som menar att lovsången frigör min egna och andras andlighet. Lovsång är att tillbedja Gud (Fader, Son och Ande) och verkligen lyfta upp och ära honom. Det intressanta som artikeln lyfter fram är att man lätt blandar ihop lovsång med musikstil.

Jag har kollegor som tycker att lovsången är vämjelig och jag antar att man då syftar på en viss sorts musikstil med viss sorts text. Men det är viktigt att inse att vi människor är olika och då behövs det också olika sorters sätt att närma sig lovsången och musiken. Grundfrågan vi alla kan ställa oss är: hur sjunger och ärar vi Gud genom sången och då inte bara genom texter om honom utan också till honom?

Det är alltid lätt, speciellt tycks det vara så i kyrkliga sammanhang, att klaga på andras sätt och stil. I Kungsbacka försöker vi varierar sången under en gudstjänst. Det är både psalmer ur psalmboken och tillägget. Det är också gärna med nyskrivna sånger från olika pärmar. Det handlar om att varje människa på något sätt skall bli berörd av Herren själv.

Läs artikeln / länken ovan och funderar på vad lovsång är för dig?

Joachim - som tror att den viktigaste lovsången kommer inte från stämbanden utan från hjärtat!

Studiedag

Har varit i Huskvarna med sonen och en av hans kompisar. Badhuset Rosenlund, pizza, liten geografi- och stadsgenomgång. Huskvarna har både en intressant industrihistoria med Huskvarna vapen och staden ligger vackert med Vättern och höga branter. Vi besökte även mormor där vi fikade.

Det blev en lyckad dag för alla inblandade. Personligen tror jag inte på slumpen och även denna dag blev en påminnelse om vilken liten och sammansatt värld vi lever i. Tre saker:
1. Min vän som är speditör har sitt företagsnamn (TKL.nu) på en lastbil i hela landet. Den körde jag förbi strax utanför Göteborg. Hans firma är i Värnamo.
2. Min vän, som har en resebyrå i Ängelholm, reser ganska mycket med bil till olika kunder i landet. Han kör förbi mig de få metrarna jag kör på E4 i Jönköping före det att jag svänger av mot Elmia och badet. Ringer honom och säger att han skall köra lugnt.
3. Sitter och äter pizza vid 14.00-tiden på ett av alla ställen som finns och där vid grannbordet sitter en av min frus gamla "bästisar" från grundskolan som jag inte träffat på 20 år.

Tre episoder under en vanlig dag. Livet är fullt av överraskningar Det bästa var ändå att jag fick tid tillsammans med pojkarna.

Joachim - som undrar vad nästa dag skall rymma?

Ryska flickan Julia, som är svensk! - 6

Så har nästa pusselbit hamnat på plats och även en åklagare har sagt att Nina kan komma fram. Nyckeln till lägenheten har de fått och förhoppningsvis kan Julia inom några dagar kunna gå i skolan igen. Hon längtar verkligen efter att lära sig nya saker.

Men nu kommer nya problem upp. Socialens agerande önskar vi skall bli undersökt av länstyrelsen. Flera anser att socialens sätt kunde varit annorlunda. Det senaste som nu skedde var att dra in bidraget till Nina eftersom hon inte varit på hemspråksundervisning på två veckor. Hon har alltså inte pengar till sina utgifter. Vi kan tycka att Nina haft giltigt skäl! Speciellt när nu också hovrätten ger henne anledning att komma fram. Men i vårt samhälle kan man slå på bred front!

Vännen Kenneth Carlsson har startat en insamling till Nina för de utgifter som varit i samband med de senaste veckorna. Det handlar om ca 10.000 kronor för bl a rättegångskonstnader.

Har du möjlighet och vill hjälpa till så hör gärna av dig.

Joachim - som tror på en kyrka på de svagas sida

Måndagsmorgon

Idag är det en vanlig måndagsmorgon. Lite kyligt gråmulen och man måste så sakteligen ta på sig mer och mer för att inte frysa. Vad rör sig i huvudet en sådan här morgon? Är det allt man har framför sig, inte bara idag utan under hela veckan? Vilken sinnestämning är man egentligen i? Är man glad, neutral, ledsen. Känner man oro eller finns friden i ens närhet? Är det överhuvud taget meningsfullt att känna efter? Det är ju som det är!

Det är just i dessa situationer jag funderar på trons kraft. Att vara i kyrkan i går var stort och mäktigt. En gudstjänst med massor av folk och glädje. Men hur ser det ut idag? Låter jag Jesus vara med mig i min vardag och lämnar jag över mig själv i hans händer?

Ber jag om den helige Andes kraft och ledning eller tar jag denna vecka i egna händer och räknar med att Gud hänger med. Ja, många tankar finns det en måndagsmorgon och hade jag inte bloggat hade jag kanske inte alls reflekterat.

Gode Gud, hjälp mig och alla andra att lämna allt i dina händer. Hjälp oss att förströsta på att du är med i det lilla och det stora. I Jesu namn. Amen

Joachim - som egentligen gillar måndagar!

En underbar dag

Har egentligen inget speciellt idag utan vill bara säga att det är en helt fantastisk dag; solsken, svampplockning, gräsklippning, sova i solen! äta med vänner mm.

Det är ofta som jag tänker på var vi är på väg. Vi är ute efter något och när vi väl har det så stannar vi inte upp. Vad jag menar är att:

• Man skall ha ett arbete för att bl a tjäna pengar så att man kan leva!


• Man skall sträva efter en tro som man kan både leva och dö med!


• Man skall .... .... ....

Men en sådan här dag när solen skiner, man får komma ut i naturen, man äter sig mätt etc och man är frisk, då gäller det också att vara tacksam och tillåta sig att njuta utan att få dåligt samvete. Tänk ett helt liv där man bara söker och aldrig finner. Idag var en dag då man kunde stanna upp och bara njuta.

Jesus är med i svampskogen och han är den som man får rikta sitt tack till. Det måste vara svårt att vara tacksam om man inte vem man skall tacka?!

Joachim - tackar för en underbar lördag

Ryska flickan Julia, som är svensk! - 5

Så har äntligen ett beslut tagits som visar på att livet är inte så svart och vitt som det ibland kan tyckas. Julias situation är så speciell, så att även hovrätten nu rivit upp tingsrättens beslut. För oss som kämpar för Julias rätt att komma till tals kommer detta inte som en överranskning.

Men situationen är långt ifrån klar. Det man kan konstatera efter att ha läst tidningen är att alla är överens om att det är en mycket svår situation. Ett barns rätt till sitt liv och att få uttala sig om detta och en förälders rätt till sitt barn.

Ser man till FN's barnkonvention så måste man se till barnets bästa i alla lägen och ett barn som är så gammalt och moget som Julia måste man lyssna till. Om allting går väl kommer hennes och pappans relation att bli bättre. Det kan den faktiskt bli utan att hon för den skull måste flytta till Ryssland just nu! Idag är ju hennes relation till fadern minst sagt ansträngd.

Att ha en relation med en annan människa har att göra med hur det ser ut i en själv. Är jag som människa skadad på något sätt påverkar det min tillit till andra. Om Julia tvingas in i situationer och dras mellan olika miljöer kommer hon att få det svårt med vilken relation det än handlar om i framtiden! Låt oss hoppas på hennes bästa!

Nu får vi se vad som händer på socialen? Förhoppningsvis kan en ny genomgång från ej fastlåsta positioner hjälpa Julia. Vi får nog anledning att återkomma i ärendet!

Joachim - känner att en del av mänskligheten är på rätt väg

Utvärdering

Bland det viktigaste en församling kan göra för att komma vidare är en rätt utvärdering av saker som skett tidigare. Detta gäller inte bara en församling utan det gäller i de flesta sammanhang! Jag kan ibland känna självkritik mot kyrkan, att vi bara tuffar på och tror att vi vet vad folk vill ha, vad som tycks ligga rätt i tiden. En sund utvärdering kan vara en hjälp att se efter vad vi som kyrka och församling skall ägna oss åt. Bilden vill visa på att ett spår börjar någonstans och det har en fortsättning.

Ex. har vi nu sysslat med många olika bibelöversättningar under senare år. Psalmer har skrivits och nya lovsånger presenteras med jämna mellanrum. Konfirmandarbetet har "moderniserats" och kyrkan arbetar mycket med både layouter och datorer, så man försöker hänga med både stilmässigt och tekniskt. Till allt detta kan man lägga ytterligare många saker, men frågan kvarstår: Vad är viktigt för den enskilde och för församlingen så att den kristna tron kan växa? Vad har allt detta nya lett till?

Vad har bidragit till att just din tro har vuxit? Och frågar man den gudstjänstfirande församlingen vad som är viktigt för dem, så får vi viktiga svar som hjälper till i utvärderingsprocessen.

Varför jag tror det är så viktigt med utvärdering hänger samman med att det finns ett krampaktigt förhållande i kyrkan, att vi skall hitta på nya saker för att nå människor. Och om vi inte når människor får vi lätt dåligt samvete. Vi borde annonsera mer säger någon. Ytterligare någon menar att vi gör fel saker, vi borde te. x. haft mer musik.

Många sådana här "åsikter" bygger inte på riktiga analyser utan mer på antaganden tagna i ens egen fantasi. Själv tror jag inte alltid det spelar så stor roll vad man gör, utan hur man gör det! Att man bärs av en tro som smittar av sig till andra! Men också detta är ett antagande och vi måste börja utvärdera bättre för att ännu tydligare våga vara kyrka!

Jag återkommer i detta ämne, men har du synpunkter, så varsågod!

Joachim - som tror att det inte behöver vara så komplicerat!

Själavårdsdag på stiftet

Alla präster och diakoner är samlade under två dagar i domkyrkan och angränsande lokaler för studiedagar kring själavården. Emeritus Hans-Olof Hansson talade bl. a. om "Nådens ordning", att vi människor följer en viss "ordning" när Gud kallar på oss. Först kallar han oss på så sätt att vi känner en hunger, längtan mm. Sedan blir vi upplysta genom lagen (ganska jobbigt!), att vi behöver förlåtelse och därefter visar Gud oss på sin son Jesus och evangeliet kring honom. Sedan växer man vidare med rätt föda. (Rättfärdiggörelsen och helgelsen)

Också samtalet om bikten kom upp och det är en fråga i tiden - behöver vi möjligheten till bikt? att man enskilt får bekänna alla sina misstag och tillkortakommande för att sedan tydligt bli avlöst. På flera håll i vår svenska kyrka samtalas det om att iordningsställa utrymmen / biktbås för att bikten skall fungera i praktiken. Jag tror personligen att bikten har getts oss människor för att vi behöver få förlåtelsen direkt förmedlad till oss. Det är många gånger lättare att bekänna sina fel/synder än att ta emot förlåtelsen. Kan jag verkligen lita på att just jag är förlåten, är något många brottas med!

Själavård är närvaro och kärlek och alla har vi behovet att bli bekräftade. Här har kyrkan en guldskatt att förvalta.

Joachim - tillfreds med dagen och träffade dessutom en glad "gammal" konfirmand på tåget.

Höstupptakt

Så har höstterminen kommit igång på allvar. I kyrkorna samlas gudstjänstfirare för att informera sig om vad som kommer att ske och för att känna delaktighet.

I Kungsbacka kyrka spelade bl a lovsångsteamet och en egenproducerad kortfilm visade några av alla aktiviteter som finns. Men poängen är densamma, oavsett vem eller vad man gör, att känna gemenskap och växa i tron. Temat "ta med en vän" kommer att upprepas i alla möjliga sammanhang och det blir mycket mer förbön och vittnesbörd i höst.

Kanske får vi redan nästa söndag höra en kvinna berätta om hur hon blev frisk under en förbönsstund i går kväll!

Ni som läser denna blogg - känn er alla välkomna till något av alla de sammanhang som finns. Tänk inte bara på vad du kan få, utan tänk också på vad du kan ge! Det finns små kort man kan fylla i för att meddela vad du skulle kunna tänka dig hjälpa till med. Tillsammans kommer vi att växa i församlingen i höst! Det är min absoluta övertygelse. Det gäller att vi ser varandra och att Jesus blir den viktigaste.

En tacksam Joachim

Bröllop på Nidingen

Äntligen har jag fått komma till Nidingen! Denna välkända ö med sina dubbelfyrar. Att få förrätta en vigsel en fredagseftermiddag på en ö hör inte till vanligheterna. Att dessutom vädret var hemskt långt framåt dagen skapade en viss oroskänsla. Men det blev en underbar dag! Molnen försvann och solen värmde oss alla. Vinden mojnade och de yttre förhållandena kunde inte vara bättre. Brudparet var lyckliga och så även vi andra. T o m fågelskådarna som sköter om ön kände stor glädje. En av dagens lite udda fåglar var en spovsnäppa.

I mitt tal till brudparet anknöt jag till fyren som en bild för Jesus som vill vägleda, som vill vara ett ljus för oss människor. Men som också varnar för livets grund som vi inte alltid kanske kan se. Men tyvärr går många på hårda stenar i sina liv! Jag fick också associationer till "ringmärkning", att man använder ringen för att markera dagen och enheten, att man blir bekräftad.

En underbar dag där Guds skapelseverk, hans ord i bibeln (vigselord) samt fin gemenskap berikar livet. Tack till Andreas och Madeleine för denna dag!

Joachim - som gillar ribbåt!

Kärnverksamhet

Ett ämne som ofta kommer upp är vad som är församlingens kärnverksamhet. Vad är det mest centrala som församlingen skall arbeta med och som den skall ha sitt fokus på? Det brukar lätt bli att man lyfter fram Guds ord, Jesus och gudstjänsten för att sedan fortsätta med diakonala uppgifter. Att ta hand om svaga och utsatta måste väl vara viktigt! Tänk på alla ensamma!

Men våra barn då? Hur skall de få med sig något i livet när varken skolan eller föräldrar hjälper dem med böner eller undervisning i den kristna läran? Sedan har vi ju alla förättningar! Dop, vigsel, konfirmation och begravning!

Det är nu det börjar bli intressant när man läser om bl a Marta och Maria i bibeln.

"Herren svarade henne: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne." (Luk 10:41-42)

I allt det kyrkan gör och är måste man först ta emot och låta sig bli fylld. I allt det som står omnämnt ovan måste det finnas en kristen grund om det skall vara kyrkans sändning och verksamhet. Annars blir allt ju bara allmänmänskligt. Skillnaden mellan t ex en borglig och kyrklig begravning måste ju i grunden vara bibeln!

Därför handlar det om Guds ord, bibeln. Det är den som berättar om varför vi bl a skall döpas. Det är i den vi får reda på Jesu liv och vem han är i dag. Om denna källa försvinner i folks medvetenhet så faller det andra också!

Eller hur tänker du?

Joachim - som idag funderar på hur vi skall öka bibelläsandet

Alpha i Kungsbacka - 1

Så har höstens Alpha startat och det ser ut att bli ca tolv nya gäster. Reaktionerna denna kväll, den sista för den gamla gruppen och den första för de nya, visar på Alphas storhet. Det handlar om glädje, gemenskap, kunskap på ett nytt sätt, att man får möta sig själv och det kristna där man befinner sig.

Inte någons tro är färdig eller fullkomlig utan det finns alltid några steg ytterligare att gå framåt. Många gånger behöver man hjälp utifrån i detta, annars blir det inte av. Möjligtvis kan en livskris tvinga en att bearbeta de stora livsfrågorna. Men det skall väl inte behövas en dramatisk upplevelser för att man skall komma vidare?

Upplägget och konceptet som Alpha bygger på är så bra, för den tar fasta på nutidsmänniskans behov och längtan, och den som går kursen vill verkligen inte vara utan den. Den har m a o hjälp till i mognandet och växandet utan kris och dramatik!

Visst skulle vi önska att fler anmälde sig, men perspektivet är alltid att glädje sig över det man har / dem som kommer, än att sörja över det man inte har / de som inte kommer. Nu skall vi se vad som händer dessa närmaste veckorna som ligger framför oss. Alpha är bara ett redskap / metod. Det är Gud som ger tron och vi ber varje dag att Herren skall vara med alphagästerna och detta arbete.

Joachim - som har nåden att se andra människor växa i tron