Nu på lördag, den 24 september, är det ett år sedan
brevet låg hemma på köksbänken med två anmälningar till domkapitlet. Två
personer anmäler att jag, på ett eller annat sätt, gjort dem illa. Processen
var igång och det tog fram till april i år innan det slutliga beskedet kom. Vid
en första anblick kan man säga att de vann, jag tjänstgör inte längre som
präst. Några anser att anmälarna fått upprättelse, media har skrivit om det vid
ett flertal tillfällen och domen innebär arbetslöshet, förnedring och mycket
annat. Under hela tiden har jag tillstått att jag har en annan uppfattning men
erkänt gränslöshet i ett av fallen. Jag har aldrig gjort något brottsligt,
enligt Sveriges rikes lag, men har fått betala ett enormt högt pris.
Så sent som förra veckan fick min fru ett sms från en "syster" som bara i all välmening ville berätta att jag varit otrogen med en namngiven person. Ytterligare en ren lögn. Ett år sedan och det fortsätter. Fast egentligen är det inte ett år sedan, utan snarare fyra år sedan det började. Och nu i november är det två år sedan, långt före anmälningarna, som jag och familjen bröt kontakten med en av anmälarna.
Alla inblandade är förlorare. Det har gått ett år och i all smärta och känslomässig tsunami, har det ändå varit fantastiskt lärorikt. Jag har lärt mig ofantligt mycket om hur människor fungerar. Sådant jag trodde jag visste, men man lär sig hela tiden. Det finns ingen hejd på hur snälla och vänliga människor kan vara. Familjen har mött en kärlek som vi inte erfarit under alla år tidigare, möjligtvis när mitt andra cancerbesked kom 2012. Vi har gråtit och skrattat tillsammans med människor under detta år och vi har fått fördjupade vänskapsrelationer som vi annars inte skulle fått.
Så sent som förra veckan fick min fru ett sms från en "syster" som bara i all välmening ville berätta att jag varit otrogen med en namngiven person. Ytterligare en ren lögn. Ett år sedan och det fortsätter. Fast egentligen är det inte ett år sedan, utan snarare fyra år sedan det började. Och nu i november är det två år sedan, långt före anmälningarna, som jag och familjen bröt kontakten med en av anmälarna.
Alla inblandade är förlorare. Det har gått ett år och i all smärta och känslomässig tsunami, har det ändå varit fantastiskt lärorikt. Jag har lärt mig ofantligt mycket om hur människor fungerar. Sådant jag trodde jag visste, men man lär sig hela tiden. Det finns ingen hejd på hur snälla och vänliga människor kan vara. Familjen har mött en kärlek som vi inte erfarit under alla år tidigare, möjligtvis när mitt andra cancerbesked kom 2012. Vi har gråtit och skrattat tillsammans med människor under detta år och vi har fått fördjupade vänskapsrelationer som vi annars inte skulle fått.
Men visst har den andra sidan varit tuff. Fördömelsen
från människor. Från personer man inte ens känner har det kommit sådana
elakheter att man undrar vilken rätt de tar sig. Och det har varit från
individer, både innanför kyrkan och utanför. Kyrkans väggar eller
medlemsförteckningen i kyrkan är inte gränsen för hur människor agerar.
Tiden läker många sår, men inte alla. Och det behövs förlåtelse och försoning för alla inblandade. Att sopa allt under mattan och tro att man nu enbart kan se framåt är många gånger världens sätt att förhålla sig, medan Jesus har ett annat. Det är att lyfta upp till ytan och säga förlåt, visa på kärleken. För några månader sedan mötte jag den ena anmälaren och sa förlåt för det jag brustit i. Men all försoning bygger på att man från båda håll vill förlåta. Detta gäller allt och alla inblandade, inte bara de båda anmälarna och mig själv.
Ett år har gått och söndagens (18 eft. tref.) text är hämtad från Mark. 27:17. Temat är att "Lyssna i tro". Det står så här:
Tiden läker många sår, men inte alla. Och det behövs förlåtelse och försoning för alla inblandade. Att sopa allt under mattan och tro att man nu enbart kan se framåt är många gånger världens sätt att förhålla sig, medan Jesus har ett annat. Det är att lyfta upp till ytan och säga förlåt, visa på kärleken. För några månader sedan mötte jag den ena anmälaren och sa förlåt för det jag brustit i. Men all försoning bygger på att man från båda håll vill förlåta. Detta gäller allt och alla inblandade, inte bara de båda anmälarna och mig själv.
Ett år har gått och söndagens (18 eft. tref.) text är hämtad från Mark. 27:17. Temat är att "Lyssna i tro". Det står så här:
”Jesus och den rike
mannen
När Jesus skulle vandra vidare, sprang det fram en man som föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare! Vad ska jag göra för att få evigt liv?" Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Buden kan du:Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Du ska inte ta ifrån någon det som är hans. Hedra din far och din mor ."
Mannen sade: "Mästare, allt det har jag hållit sedan jag var ung ." Jesus såg på honom med kärlek och sade: "Ett saknar du. Gå och sälj allt du äger och ge till de fattiga, så kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad bort, för han ägde mycket.
Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!" Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?" Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt."
När Jesus skulle vandra vidare, sprang det fram en man som föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare! Vad ska jag göra för att få evigt liv?" Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Buden kan du:Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Du ska inte ta ifrån någon det som är hans. Hedra din far och din mor ."
Mannen sade: "Mästare, allt det har jag hållit sedan jag var ung ." Jesus såg på honom med kärlek och sade: "Ett saknar du. Gå och sälj allt du äger och ge till de fattiga, så kommer du att ha en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig." Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad bort, för han ägde mycket.
Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!" Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?" Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt."
Jesu ord träffar en och återigen kommer i
alla fall jag till korta när det gäller helheten i Jesu budskap. Vet inte hur
det är för dig? Jesu poäng tycks vara att ingen av oss kan förhäva sig. För
människan kan saker tyckas vara omöjliga, men inte för Gud. Vi bör alltid göra
vad vi kan för att rätta till misstag. Men vi ska inte bli egenrättfärdiga utan
det är Guds sak att upprätta och visa på kärleken. Allt som vi tänkt, sagt och
gjort kommer att bli uppenbart!
Ett år har gått och häromdagen, när jag
lyssnade på Simon Ådahl i Betel på Hönö, blev jag påmind om det armband, som
framför allt många ungdomar bär på, och som innehåller bokstäverna WWJD, vilket
betyder "What would Jesus do" och på svenska blir det "Vad
skulle Jesus gjort?" Varje handling, varje tanke, varje ord man
uttalar eller skriver bör vara reflekterat i Jesu ljus. Här misslyckas vi varje
dag men dessa tillkortakommanden får inte bli intäkter för att det är
okej. Vi är inte fullkomliga, men som kristen vet man vart man kan vända
sig.
"Vem kan då bli frälst?",
frågade den rike mannen. Svaret är att alla kan bli räddade. Oavsett vad vi
gjort, tänkt eller sagt. Men det behövs en omvändelse och för människan är det
omöjligt på egen hand. Hon kan inte rädda sig själv och skicka sig själv till
himlen. Men för Gud är det fullt möjligt genom, korsets fantastiska
försoningsgärning. Men det måste alltid börja med en själv.
Ett år har gått och jag har många gånger
befunnit mig vid korsets fot. Genom samtal, bikt, bön, förbön, i stillhet och
lovsång, i tillbedjan och bekännelse har jag nu gått vidare. Denna vandring
började för min del redan för flera år sedan. Men det gäller att gå vidare. Vad
skulle Jesus gjort?
Jag är inte ensam med mina erfarenheter
men förhoppningsvis kan insikter och fördjupad tro hjälpa och stärka någon
annan. Du som läser dessa rader, vänd din blick mot Jesus och du kommer att se
en Frälsare som har dött och uppstått också för dig. Denna nåd kan ingen ta
ifrån dig utan enda hindret kan vara att du genom hela livet envist säger
"kan själv". Lägg ner din stolthet och vänd om! Gud välsigne dig!
Joachim - ett år äldre och förhoppningsvis
något visare