En vecka kan innehålla många händelser, dock ser de flesta veckor likadana ut men inte denna.Började med att fara till Småland på fredagseftermiddagen den 28 juni för att avnjuta god middag, plankstek, på Bredaryds värdshus inkl. en seriös ölprovning som visar på hur varierande öl kan smaka. Det handlar inte enbart om alkohol utan om mycket annat! Övernattning hos Gunnarssons i Herrestad som skall ha stort tack för dygnet!
Därefter tillbaka till dubbelt 50-års kalas hos vänner i Kungsbacka. Lite speciellt eftersom det är vänner som jag haft förmånen att "viga om". När vi flyttade till Kungsbacka för tretton år sedan bodde de på olika håll, men båda var ju trevliga så varför inte tillsammans? Vi, familjen Holmgren, vågade "lägga oss i" och "tycka" och nu fick vi till sent på småtimmarna fira deras högtidsdagar. Riktigt roligt!
Söndagen, Apostladagen, firades med två gudstjänster, mina sista inför semestern. I Kungsbacka kyrka dök min käre vän Motti upp. Han är en "stolt jude" och guide under mina Israelsresor. Såg honom när jag rusade in i kyrkan några minuter före elva! Kunde inte låta bli att ta fram honom och presentera honom för församlingen. Predikotexten denna söndag är från Cesarea Filippi, Matt 16:13ff, där Jesus frågar sina lärjungar vem de säger att han är? Petrus bekänner Jesus som Messias! Ganska intressant att predika över denna text med Motti framför sig. Var tvungen att förklara för de andra 120 gudstjänstfirarna att Motti klarar detta. Han har hört predikningar förr!
Nu är det måndag och t o m torsdag är det planerat in en mc tur med sonen Simon till Berlin. Vi far i väg vid sju på morgonen och far genom Danmark, Gedsler-Rostock färjan till Berlin. Är framme vid sju och bor över hos min storasyster Renate. Hon är en av tre biologiska systrar. När jag kom till Sverige sattes hon på ett kristet barnhem i Berlin. Hennes nye vän Jörg har gjort kvällsmat och vi gläds över att vara samman.Nu är det tisdag och jag och Simon far genom Berlins gator på hojen till min mor Elfride som idag är 83 år och bor kvar i min gamla stadsdel Lichtenrade, där jag är född. I lägenheten möter vi också Manuela, min systerdotter som är 17 och sedan sitter en annan dam där som visar sig vara min moster och som jag aldrig träffat förut, hon heter Ursula. Det visar sig att min mor har tre syskon! Frågar vänligt om hon har några barn och det visar sig att hon har två, vilka alltså är mina kusiner! Min mor och hennes jämnåriga växte upp i ett krigsdrabbat Berlin. Missbruk, elände och fattigdom skapade många dysfunktionella familjer. Jag kommer från en sådan och inget förvånar mig längre när det gäller brustna relationer. Men som människa, kristen och präst är det inget man lär sig i skolan utan jag är tacksam över denna erfarenhet. Som Paulus har jag lärt mig att både leva fattig och rik och det är inte där det sitter! Min mor har fått uppleva att jag har fått ett mycket gott liv i Sverige!
Efter detta besök for vi, jag och Simon, in i Lichtenrades centrum och hamnade nästan rakt in i på min gamla lekskola, Kindergarten, och vi öppnade frimodigt dörren och frågade efter min gamla fröken Sommerfeldt. Tyvärr var hon avliden men en av personalen visste mycket väl vem hon var och hade själv sedan 1966 levt hela sitt liv i denna förskola. Först som barn, sedan som praktikant och nu som förskolefröken. Kyrkan, som var granne, besöktes också, som var mitt första kyrka i livet!
Nu gick hojturen vidare mot stadskärnan och vi parkerade vid Berlins gamla domkyrkan varifrån vi promenerade och ägnade oss både åt kultur och shoppning. Bl a gjorde vi ett besök i domkyrkan och såg även kryptan med sina gamla gravar. Kvällen ägnades åt storasyster och onsdagen blev en turistdag. Hemfärden gick bra på torsdagen och när resan var slut hade vi tillryggalagt närmare 150 mil på hojen. Längta redan efter nästa tur.
Nu är det fredag och tidigt upp för att ha begravningsgudstjänst för lilla Joelle som avled vid födseln. Så tragiskt och vilken smärta. Hon fick inget liv på denna jord och en annan undrar ibland över hur invecklat livet ter sig. Men man är tacksam över att leva! Och med tanke på den svåra period i vintras med sjukdom, så är det viktigt att ta vara på tiden. Inget är självklart och det är lätt att gapa efter mer. Lilla Joelle blev en påminnelse. Hennes "korta" liv blev en livsviktig predikan!
Sammantaget har denna vecka återigen fyllt mig med tacksamhet och ännu djupare insikt i att inget är självklart. Idag är det lördag, 6 juli, och jag har vigt ett par som jag följt under många år, i både sorg och glädje. Och så kan jag äntligen koppla av och begrunda. En fantastisk semestervecka är till ända och tre återstår....
Kom ihåg att också ditt liv är fantastiskt och ingen dag är den andra lik. Var rädd om din tid och njut av sommaren. Gud välsigne dig så ses vi efter semestern om vi inte ses i Kungälv på sommaroas!
Joachim - Tysken som blev smålänning som är hallänning och som bara egentligen är ett litet Guds barn.
Bild 1. Syster Renate och hennes nye vän Jörg
Bild 2. Min mor Elfride
Bild 3. Förskolefröknarna framför mitt dagis
