På söndag fyller jag femtio och halva mitt liv har jag tjänstgjort som präst. Oavsett vilken uppgift som har legat framför mig på dagordningen så har detta funnits som en drivkraft. I personliga samtal, förrättningssamtal, sammanträden mm så finns det alltid en annan människa som är älskad av Gud själv.
Med de fyra pelarna i Apg. 2:42 så har jag, tillsammans med medarbetare, bedrivit denna mission. Och det är viktigt att inte ge avkall från någon av dem. Bibelns ord skall inte förvanskas och urholkas. Bönen är en livsnerv i det dagliga livet liksom brödbrytandet, nattvarden är den fasta födan så att man inte svälter.
Men mer och mer ser jag att vi har försummat det fjärde b:et som förr benämndes brödragemenskapen, men som idag skulle kunna översättas med församlingsgemenskapen. Att vi som kristna, lärjungar behöver ett sammanhang där de övriga tre fungerar. Det sker alldeles för mycket på det individuella planet i förhållande till det kollektiva.
Då jag har varit sjukskriven en längre tid pga operation har jag haft extra tid till reflektion. En tumör på njuren togs bort den 22 januari. När en ledare för församlingen drabbas på detta sätt som jag just nu har, skakar det om hela församlingen på ett sätt som faktiskt delvis är mycket sunt. Människor, oavsett hur långt de har kommit på trons väg, börjar be och deras egna rädslor och sanna natur kommer mera upp till ytan. Livet är för oss alla sårbart och det är tydligt att ingen av oss klarar sig på egen hand.
Både kroppsligt, själsligt och andligt behöver vi stöd och hjälp från andra. När en ledare som jag visar beroendet av att bli buren så blir våra roller och funktioner ifrågasatta. Den som vanligtvis kanske är lite mer passiv behöver ta ett steg framåt och kan göra det. Samtidigt känner jag mig inte mindre utan i min svaghet finns min styrka och det hänger inte på egen kraft utan på att bli fylld av det Herren ger, av Jesus själv!
Som evangelist är detta kanske min viktigaste predikan att vi alla är beroende av Gud och behöver vända om för att ta emot vad han vill ge. När jag under sjukhusvistelsen tyckte att en av dagens höjdpunkter var rena underkläder så får man ett perspektiv på hur den onde frestar oss långt bort från Gud. "Kan bäst själv" är ingen tanke från Gud eller att ringakta det svaga. Många "drifter" som styr oss idag är inte gudomliga, men vi är likväl fast i dem. När vi väl avkläds hälsa, ekonomisk bärighet, vänner eller vad det nu kan vara så är man lik den ene sonen i berättelsen om den förlorade sonen. Då går man hem till Fadern vars kärlek (Guds nåd) är det viktigaste. Sedan kan man njuta av mycket annat. Men det måste till en rätt prioritering! Och den är svår att lära sig, för den kräver omvändelse och att man förvaltar sin tid och det man äger på ett nytt sätt.
Jag hoppas komma tillbaks på min blogg med fler reflektioner. Är otroligt tacksam för alla förböner och all omtanke som jag mött. På söndag, den 24 februari firar jag femtio år. Det blir under rådande omständigheter inget extra utan högmässa kl. 11:00 i Kungsbacka kyrka är i sig tillräckligt. Då möts de bästa av världar, gemenskap med Gud och med varandra. Alla fyra b:na i Apg. 2:42 är i funktion. Du är välkommen om du har vägarna förbi!
Joachim - som är på bättringsväg
