"I morgon ( I söndags, den 25 febr) går hälften av stiftskollekten i Stockholms stift till Seglora smedja, tankesmedjan i Stockholm som kallar sig ”mötesplatsen för andlighet, kultur och samhälle”. Flera präster, bland annat Christer Hugo, ifrågasätter kollekten. Detta kunde man läsa i Dagen och när det gäller Seglora smedja kunde man läsa i Kyrkans Tidning "De senaste veckorna har Seglora Smedja under Helle Kleins ledning klivit fram som en kraftfull konkurrent till och kritisk granskare av Kyrkans Tidning."
Visst behövs det samtal och debatt, men om man tänker på "tredje partnen" som står vid sidan om och eventuellt betrakta det hela, så kan man undra över vad de tänker och om deras tro växer när de märker tonen och ser olika förhållningssätt? Jag vet inte, men någonstans känns det som om vi som kallar oss för kristna och Jesu lärjungar skulle ibland kunna ha en annan ingång. Visst måste vi kunna ha olika uppfattningar och det välkomnar Anders Ahlberg chefredaktör, ansvarig utgivare på KT. Och visst får man höja tonläget ibland som Helle gör i olika debatter. Men är det detta Jesus kommer att sätta främst?
Vad tänker Jesus själv är en fundering som jag ofta bär med mig. Det känns ibland som vi kämpar mer emot andra syskon än för dem som ännu inte har nåtts av tron på den uppståndne. För visst måste det vara så, med tanke på alla utträden och den kristna trons mera perifera plats i samhället, att det finns en hel del att göra.
Under mina år som präst och kyrkoherde så frågar människor efter förlåtelsen i försoningen, fast de formulerar sig på annat sätt. De frågar efter hopp och tröst som är förankrad i evighetsperspektivet.
Konflikter handlar oftast inte om åsiktskillnader utan om bristande kommunikation och då framför allt kanske med den levande Guden!
Vi har ett missionsansvar här! Att själva ta emot och föra vidare evangeliet. Vi är ju inte för många bekännande kristna i landet utan att det skulle kunna bli några fler, många fler.
Joachim - som denna morgontimme ber om vishet i att gå Herrens väg.
