Vilken vecka?

Sitter på söndagsmorgonen och funderar på veckan som varit och som jag befinner mig i. Jag vet att man skall inte allt för mycket berätta om vad man gör, ingen orkar läsa eller lyssna och andra kan få känslor som inte är uppbyggliga. Men jag vill ändå dela med mig av en omtumlande "prästvecka".

Den började redan förra fredagen och här kommer små inblickar dag för dag:

Fredag 20 jan.
Lär mig något mer om de ensamma flyktingbarnen i Kungsbacka. Enhetschefen ger mig inblick i muslimska tonåringars liv. Finns det stödfamiljer?
Möter rekryteringsföretaget Experis som skall hjälpa oss att hitta rätt person till den lediga ekonomitjänsten. Aldrig varit med om att kalla på människor på detta sätt, spännande.
På kvällen tackar vi (arrangörer och sponsorer) Kungsbackas luciatåg med en gemensam middag.
Vid 22:00 tiden far jag med några i lussetåget ut till konfirmandlägret på Helsjön.

Lördag 21 jan.
Konfirmandläger hela dagen som avslutas med en känslofylld aftonbön. ca 45 ungdomar sitter i kapellet och det märks tydligt att många är berörda och även jag känner av ett visst vemod denna gång. När jag ser över alla dessa fina ungdomar så tänker jag att de har inte bett om att hamna i kommersialismens träsk eller ta ansvar för de globala miljö- och finanskriserna! De har inte bett om att reda ut de vuxnas behov av självförverkligande och bekräftelse. Det är inte lätt att vara ung och samtidigt är det så få vuxna som har tid för dem. Far hem vid 23:00 tiden och förbereder morgondagen.

Söndag 22 jan.
Härlig mässa i kyrkan med mycket som fyller ens inre. Ovanligt god församlingssång och det är en förmån att få predika. Varje gång är ett unikt tillfälle att ta vara på. Efter gudstjänsten är det kyrkvärdsträff och två nya är närvarande. Senare på dagen firas en fin ekumenisk gudstjänst i Tölö kyrka. Mycket folk och god stämning.

Måndag 23 jan.
Möter för första gången stiftets församlingsutskott i ett samråd när det gäller Kungsbacka och Hanhals församlingars kommande sammanslagning.
Far hem och deltar en stund i konfirmandlektionen för att sedan förflytta mig till Alphauppstarten där ledare, avslutande kursdeltagare samt nya bildar en skara på 56 personer! En underbar kväll som gav mersmak för de drygt 20 nya som påbörja sin Alphakurs.

Tisdag 24 jan.
Vanligtvis är denna dag helt ledig men idag är det återträff med pilgrimsresenärerna från Israelresan. De flesta var tillbaks från en besvärlig sjukdomstid. Ungefär 80% av sällskapet blev sjuka under och efter resan. Men när man ser bilderna, så drar det i "restarmen" och man längtar till Israel och att åter få fira mässan på de heliga platserna.

Onsdag 25 jan.
En ganska vanlig onsdag med arbetslagsträffar och mässor. Många telefonsamtal och mycken planering.

Torsdag 26 jan.
Efter gymmet så träffas kyrkoherdarna i kontraktet och prosten har dessutom bjudit in begravningsentrepenörena till ett samråd. Därefter firar jag en av de mera minnesvärda begravningarna hittills under min prästgärning. Den Romerska ledaren i staden begravs och gudstjänsten är i Kungsbacka kyrka. För mig blir det en stor högtid och trivs med dessa relationer. Öppen kista, tal om Jesus, gensvar från församlingen, ca 140 romer, påverkar. Snaps och salutskott som nästan skrämmer slag på en vid graven berör, för att inte tala om den mäktiga kortege, mellan kyrka och kyrkogården, som stänger staden för en stund. Avslutande minnesstund är en stund där jag möter hela "gänget" och jag blir nästan "adopterad" in i den Zigenska familjen.

Fredag 27 jan.
Börjar tidigt med ekumenisk ledarbön för alla kontraktets kyrkoherdar och pastorer m fl. Har bjudit in denna grupp sista fredagen i månaden för att visa på ekumenisk vilja och att det är viktigt att be tillsammans.
På kvällen predikar jag på lovsångsgudstjänsten. Det är stort att få smörja ungdomar med oljan och be att Guds Ande skall fylla dem.

Lördag 28 jan.
Förbereder söndagen och ställer i ordning mitt privata arbetsrum som har blivit omtapetserat under veckan. Det har varit fullständigt kaos i rummet. Har numera en fototapet vid skrivbordet som visar på ett olivträd från Getsemane. Det är gott att vara där när man förbereder sig. På eftermiddagen döper jag några barn, det är något visst med dopgudstjänster, och undervisar sedan på kafékvällen om vikten av att ha en vision.

Söndag 29 jan.
Underbar gudstjänst med "Bring a friend" - tema. Mycket folk och Guds flöde var märkbart. Därefter for jag och min åldrige fader till Hanhals och tillsammans, men framför allt Holger, så berättade vi om kaffe, denna ljuvliga dryck, för hembygdsgillet. Mycket trevlig samvaro. Kvällen avslutades med ett sorgesamtal. Har fyra avlidna som väntar på begravningsgudstjänst.

Och nu sitter jag här och skriver. Och medans jag gör det lyfter jag fram alla dessa hundratals människor inför Herren. För det finns något gemensamt i allt jag skrivit och det är att var som än händer i livet så behöver vi Guds omsorg. Han är med i varje sammanhang! Jag vill tacka honom för denna vecka och ber att kommande skall bli välsignad! I morgon är det sex timmars undervisning på bibelskolan XP. Det skall bli riktigt roligt.

Tack goda Gud för det man får vara med om och Herre välsigna och bevara oss alla!
I Jesu namn. Amen

Vad är egentligen Kristet?

Det är en mycket intressant tid vi lever i just nu när det gäller kristendomen i vårt land. Om man gör ett grovt svep över olika debatter och artiklar i våra vanligaste tidningar som säger sig ha en kristen profil så kan man läsa om följande:

• Ta bort syndabegreppet och tal om offer. Domkapitlet i Västerås stift menar att ”Ulla Karlsson har ett förenklat sätt att se på försoningsbegreppet och att hon synes missat begreppets komplexitet och mångfald. Hon lyfter av flera möjliga alternativ genomgående fram ett enda”
• Prästens kallelse är inte självklar. Läs tidningen Dagens artikel om kallelsen. Fortfarande är det trots allt viktigt för präster.
• Dopet är ifrågasatt på många håll och blir reducerat till en symbolisk handling. Läsa Brita Hälls reflektion i KT. Och Anna Maria Bonde skriver att "Moderna präster försöker göra dopet salongsfähigt".

Ja, det finns många fler infallsvinklar; präster syn på judiska pojkars omskärelse, att talare måste vara godkända av alla före framträdande, man måste vara noga med uttalanden på Facebook, dessutom finns det nya religioner, Kopimistsamfundet osv.

Om man bara går till Jesu egen missionsbefallning så är vårt uppdrag att göra alla till lärjungar genom att döpa och lära. Dopet måste vara viktigt, inte bara som symbol utan som handling. Gud är inte bunden av dopet men vi människor har fått påbudet att döpa! Det är i kyrkan ett sakrament, vilket betyder helig handling. Vad är heligt idag? Är nattvarden de döptas gemenskap? För i denna heliga måltid koncentreras ju alla frågor: Prästens kallelse och vigning, Skriftens påbud och instiftelseord samt själva nödvändigheten i att kunna leva som lärjunge (annars svälter man ju!).

Det känns ibland som att allt kristligt blir så utslätat att man kan undra vad som finns kvar? En känsloyttring av något diffust? Jesus uppmanade oss inte att går ut och göra folk känslosamma, utan till lärjungar och det är också intressant att funderar på vad det innebär att vara lärjunge! Det måste vara mera än att ha vissa åsikter och känslor. Det måste handla om livshållning och tro.

Många frågor och få svar känns det som. Fast för mig finns svaren i Skriften och traditionen. Vi har i vårt s k moderna samhälle tappat båda till stor del. Skriften är den enda uppenbarelse vi har och i traditionen har Guds helige Ande verkat genom århundradena och det kan vara nyttigt att se hur Gud har verkat, så att vi idag har möjlighet att vara just lärjungar. För det handlar om att någon/t har burit tron till oss idag! Vi har ju inte "uppfunnit" den kristna tron och det kan vara på sin plats att visa respekt för den som gått före oss på trons väg.

Vill sända med en länk om skillnaden mellan att vara kristen och religiös, det är en skillnad! Den är lite modern men väl värd att reflektera över.

Joachim - som upplever att tron blir allt viktigare också för svensken.

Kan man utbilda sig till ledare?

Både ja och nej skulle jag svara på frågan om utbildning. En viss del av ledaregenskaperna är betingade av annat än ren kunskapsinhämtning. Ta t ex musikaliteten som är många gånger ärftlig men som genom övning växer i kvalitet och om man sedan lägger till den kristna dimensionen - Andens smörjelse, så blir gåvan/talangen så förfinad som möjligt.

Ledarskap är i mångt och mycket en gåva som skall brukas. Men det behövs träning och övning och inte minst, enligt modern terminologi, coachning. Honnörsord idag är; lyssnande, inkännande, reflekterande (mycket ande i dessa ord!), demokratiskt etc. Svårigheten var gränsen mellan tydlighet/beslutsfattande på ena sidan och att inte allt för snabbt ta beslut utan låta processen pågå i vilken alla får säga sitt är ibland hårfin.

”Man får inte skrämma sina medarbetare till tystnad”, säger SVT:s vd Eva Hamilton som deltar i ledarkonferensen Global Leadership Summit och denna ledarfälla och mångaandra är viktiga att lyfta fram. Och i kyrkans värld blir detta specifikt eftersom ledarna har så många uppdragsgivare. Kyrkan (Biskopen, Kyrkoordningen), de förtroendevalda på lokalt plan samt Gud själv som genom sitt ord säger vad uppdraget innebär.

Konflikträdslan, som är starkt utbredd, samt känslan av att ens röst ändå inte räknas är idag två faktorer som påverkar ledarskapet. Som ledare bör man i Sverige dessutom göra det mest elementära för att visa att man är delaktig i hela processen och inte sätter sig på höga hästar. Samtidigt får man inte vara alltför tafatt utan stå för sin åsikt.

Jag välkomnar utbildningar som denna, samtidigt tror jag att vi behöver också be om hur Guds helige Ande rustar oss i dessa uppgifter. Vi är ju inte kyrkliga/andliga ledare för vår egen skull eller för världen utan för att Gud kallat oss till det och då får vi också inte bortse från det faktum att han håller sin hand över oss och leder oss på sina vägar!

Joachim - Kyrkoherde och Oas-ordförande

Måste man vara kallad för att bli präst?

"Tanken om yrket som ett kall har minskat bland sjuksköterskor men bland präster lever kallelsemedvetandet". Det visar en ny undersökning, som Dagen presenterar.

För mig som varit präst under rätt många år är det en självklarhet att det finns ett "kallelsetänk" hos den som går in i prästämbetet. Denna kallelse är dessutom delad i den yttre och den inre kallelsen. Den yttre svarar biskopen och "Kyrkan" för medan den inre kommer hos den enskilde prästkandidaten.

För mig är detta viktigt eftersom det är kallelsen jag lutar mig mot när ensamheten, motgångar och andra besvärligheter möter en. Kallelsen har lett till att jag har en tjänst som kyrkoherde, men kallelsen handlar inte enbart om tjänst utan om liv. För mig är kallelsen livslång och 24/7, 24 timmar 7 dagar i veckan. Det gäller att på ett sunt och vist sätt förhålla sig till detta och ha en förstående familj och omgivning.

Den dagen jag första gången kände/upplevde kallelsen till präst var hemsk för jag ville inte bli en sådan där som stod längst fram och som alla hade synpunkter på. Och dessutom var det ett inre problem hos mig att veta om det var Gud som kallade mig eller om det var en fix idé hos mig själv. Jag var ju (på den tiden) blyg och kanske var det något i mitt undermedvetna som ville komma fram och synas. Men då var det ju inte Gud som kallade! Och hur får man då reda på att det är han som kallar? Det handlar ju inte om att vännerna klappar en på axeln och säger att man passar.

En klok präst gav mig rådet och pröva kallelsen. Det skedde under en sommar som tjänstebiträde i en landsortförsamling i Småland. Under dessa veckor möttes den inre och den yttre kallelsen och vid första altartjänsten 1983 kände jag att jag hade kommit hem. Detta har burit mig under åren eftersom jag i mig själv inte förmår särskilt mycket. Det är en nödvändig trygghet att ha kallelsen som en plattform, så att man inte går i egen kraft. Hur jag annars skulle klara mig vet jag inte. Dessutom behöver denna "kallelseeld" underhållas och få näring. Mitt engagemang i Oas-rörelsen, Skyriders, hemgruppen m m hjälper mig att överleva och mogna. Att medvetet be om Andens ledning är A och O.

Joachim - Som idag är tacksam över kallelsen. Den håller mig på rätt kurs.

Kyrka ber för varje gata i församlingen (Sankt Mikaels kyrka) - I Kungsbacka församling startar "Kvartersombud"

Sankt Mikaels kyrka i Örebro kommer 2012 att be för samtliga gator i församlingen skriver Dagen.
För mig är detta ett steg i rätt riktning efterson det är ett par saker vi behöver komma vidare med; vikten av lokal bön, frivilligas engagemang och höja medvetenheten om att det finns kristna i närmiljön.

Under många år har jag burit på en vision om "kvartersombud", att det i varje bostadsområde (kvarter, hyresfastighet etc) skall finnas en representant/ombud för församlingen. Kvartersombudets uppgift är att gå ut till de närmaste (församlingens medlemmar) när det finns en sund anledning att komma med en hälsning från församlingen. Det kan t ex gälla då grannen fått barn och det är naturligt att både framföra en gratulation och bjuda in till dop. Eller vid sorg, då man visar på empati och kanske överräcker en bok om tröst. Till detta hör naturligtvis regelbunden förbön för området man har ett extra ansvar för. Det handlar om att att de anställda stöder de "frivilliga", så att vi tillsammans når många. En annan "effekt" är att ingen skall på sikt sakna en kristen vän, man har en i sitt område.

Hur väljes dessa ombud? Ja, först och främst från den gudstjänstfirande gemenskapen. I Kungsbacka kyrka är vi ca. 140 personer på söndagarna och sedan har vi ett 40 tal i S:ta Gertruds kyrka. Bland dessa finns det säkert flera som vill komma i funktion.

Två personer, Anders och Tim, har tagit på sig uppgiften att lägga fram en strategi och en struktur på hur denna vision kan sjösättas. De har gjort och gör ett fantastiskt arbete och ser verkligen till att det också är förankrat i Skriften. Personligen är jag helt övertygad om att det kommer att lyckas, men fortfarande finns det flera frågeställningar och vi kommer säkert också att möta viss kritik. Men en trovärdig kyrka måste gå ut och visa på en sund medlemsvård. En trovärdig kyrka måste tro på evangeliet och att Jesu försoningsgärning / frälsning är bra för alla.

Du som läser dessa rader får gärna höra av dig med synpunkter och tankar! Bor du i församlingen och känner att detta är något för dig så tvekar inte att kontakta församlingen! Mitt tel. nr är 0702 777720.

Det blir ett spanande 2012

Joachim - som inser att en vision skall bäras av flera, annars dör den!