
Idag använder människor olika begrepp för att utifrån sitt perspektiv sätta in människor i olika fack. Man säger om andra och även ibland om sig själv: högkyrklig, liberal, konservativ, kristen, religiös eller vad man nu använder för ord. På så sätt har man styrt in samtalet dit man oftast själv vill. När jag säger att jag är ordförande i Oas-rörelsen tror människor ibland att de vet hurdan jag är, tror man, jag är ju en sådan där "oasare".
När man sätter etikett på andra har man medvetet eller omedvetet fört in omgivningen i att "tycka" som en själv eftersom man oftast använder olika begrepp för att stärka det man själv vill framställa. Ex. ni vet de "kristna" tänker ju så ... ... ... Det blir så lätt generaliseringar där dessutom den andra parten många gånger ges skulden över att inte varit tillräckligt tydlig.
"Begreppskunskapen" är idag inte särskilt stor, speciellt inte bland de yngre. Om jag säger troende på Jesus är det inte heller lätt att förstår för somliga. För genast handlar det om att t ex tro lagom mycket. Man måste väl inte tro på allt för att kalla sig kristen och visst kan man kalla sig kristen även om man gillar Dalai Lama, Yoga och visdomsord från hinduismen etc. Säger man att man "går i kyrkan" så kommer det ganska snabbt att man behöver väl inte springa "benen av sig" och gå till kyrkan för att kalla sig kristen.
Allt detta är intressant för börjar man samtalet i en annan ände. Att livet kan kännas tomt och ensamt så öppnar det många gånger för mer fruktbara samtal.
Det är viktigt att veta om mekanismerna i begreppsvärlden eftersom de styr så mycket av våra åsikter och förhållningssätt. Skrämmande är det kanske att vi som själva kallar oss för kristna så lätt placerar in bröder och systrar i olika fack. Låt oss på nytt sträva efter att vara "vägen", folket som följde och alltjämt följer Jesus. Som frimodigt lyfter fram hans lära och liv.
Joachim - som även idag med Guds hjälp skall föra ut evangeliet