"Om-sorg" hela vägen

Sorg är väl något som vi alla vill undvika så mycket vi någonsin kan. Ändå utsätts vi för och berörs av sorg nästan varje dag, oavsett hur vi försöker skydda oss. Det handlar om olyckor, sjukdomar, relationer, förluster, misslyckanden m.m. Det finns i våra egna liv och vi möter det dagligen i media och i vår omvärld.

Ja, det är ju till och med så att sorgen skapar rubriker i tidningarna och sociala medier eftersom det fångar vårt intresse. Tänk på alla fruktansvärda illdåd som sker både på hemmaplan och långt ute i världen. Eller alla olyckor med havererade bussar, översvämningar och jordskred eller vad det nu kan vara. Sorgen finns där och vi vet inte alltid hur vi skall tackla den. Och många gånger saknar vi ord eller så vet inte hur vi skall kommunicera när det gäller att förmedla våra känslor eller viljan att skapa tröst. Vi är ofta rädda att vara till belastning eller att uttrycka oss på ett felaktigt sätt.

Osäkerheten blir många gånger tydlig när man själv har fått sorg och en del vänner  inte vet hur de skall bete sig. Och när det gått en tid kan man nästan märka att en del undviker en, inte för att de har något personligt emot en, utan för att de helt enkelt inte vet hur de skall förhålla sig, om de skall fråga eller säga något. Det är som om de på förhand tänkt att det blir fel hur de än gör och vad de än säger.

Om sorg skall denna blogg fortsättningsvis handla, eftersom det finns så mycket att ta upp som berör detta ämne. Om sorg och omsorg ligger nära varandra. Omsorgen lindrar sorgen och när man har sorg är omsorg balsam för själen. Omsorg är också att våga tala om sorg och den erfarenheten vill jag gärna dela med mig av.

Jag har mött sörjande människor ända sedan jag började mitt första sommarjobb på kyrkogårdarna hemma i Småland för mer än 30 år sedan. Som kyrkogårdsarbetare, präst och nu begravningsentreprenör har jag samlat på mig erfarenheter som vill vara till stöd och som kan hjälpa människor i svåra situationer.

Men oavsett vad man lärt sig så är den personliga erfarenheten ovärderlig. Att själv mista någon närstående, gå igenom sjukdomar eller annat som är förknippat med sorg, skapar en dimension i förståelsen som man inte kan läsa sig till.

När vi tillsammans vågar, och har möjlighet att lyfta dessa spörsmål, är jag övertygad om att vi mognar något och kommer vidare. Tystnad, rädsla, ensamhet och bitterhet skvalpar lätt i sorgens kölvatten och hindrar oss att leva vidare. Det finns så många bland oss som bär på sorg som inte blivit helad och hjälpt. Vad det gör med oss varierar beroende på person. Men det man ändå kan konstatera är att det är en medveten eller omedveten börda för den som bär på sorgen och som inte blivit avlöst, d.v.s. man bär på den fortfarande för att ingen annan tillåtits, eller kunnat, att lyfta av en del av bördan.

Holmgrens begravningsbyrå vill vara till hjälp i svåra situationer. Det behöver inte enbart vara vid själva dödsfallet. Det kan handla om att tala om tankar kring sin egen död eller andra funderingar som man bär på. Foldern "Min vilja" är ett hjälpmedel för ett sådant samtal. Man kan behöva hjälp med att skriva testamente eller ta hand om en bouppteckning efter en avliden. När sorgen tar tag i en, så finns inte alltid kraften att ta itu med nödvändiga saker och då behöver man hjälp utifrån. 

Jag brukar tänka på sorgen som ett arbete, inte som en sjukdom eller ett allmänt tillstånd utan något som skall göras, arbetas med. Därför kan man bli väldigt trött när man sörjer. Det är jobbigt och ansträngande och man vill lätt fly undan. Men då skjuter man det oftast på framtiden. Förhoppningsvis kan denna blogg hjälpa dig att arbeta med din sorg. Hör av dig till oss på www.holmgrensbegravningsbyra.se eller ring 0702 777720. Vi medarbetare på byrån vill visa på omsorg hela vägen.

Mvh

Joachim Holmgren

Tack för året och en julhälsning

Så närmar vi oss de stora helgerna, Jul och Nyår, och det börjar bli dags att summera och tänka efter vad år 2016 innebar. Min ambition var att från hjärtat verkligen tacka alla er som har stöttat mig och familjen. Oavsett sjukdom, mediadrev eller arbetslöshet har så många av er visat genom ord, tankar, besök m.m. hur fantastiska ni är, vilken omtanke det finns.

Och jag tänkte avlägga en liten lägesrapport om allt som skett, men så kom jag på att det är ganska ointressant egentligen. Så många av oss bär på allvarliga sjukdomar, kämpar med omgivningens attityder, ekonomi eller annat svårt. Det jag istället hellre vill fokusera på är just dig som läser denna blogg. Självklart är jag intresserad av din hälsa eller livssituation men det finns något som är ännu viktigare, nämligen inte dina framgångar eller lidanden utan just du! Den du är! 

Gud vill lyssna på våra böner och han vill gärna höra våra tack- och lovprisningar. Likaså vill han höra våra böner om helande, att betyda något och känna sig värdefull, syndabekännelser m.m. Men det viktigaste är inte vad vi lägger fram inför honom eller allt runt omkring oss utan det mest betydelsefulla är att var och en av oss är unik i Guds ögon. Det är inte våra prestationer eller vårt lidande som alltid är det viktigaste i Guds ögon utan vår himmelske Fader vill istället visa på det han gör (presterar) och hans lidande för oss. Varför? Jo, därför att han säger om sig själv att han är den som ÄR, i varje sekund, timme efter timme, år ut och år in. Allt han gör, säger och visar på handlar om vem han är! Hans lidande och kärlek är inga prestationer som inte har en kärna. 

Av denna anledning vill jag att fokus ligger på dig och på den du är! Visst är dina prestationer viktiga! Men djupast är jag tacksam över att du finns! Och det som finns i ditt hjärta. Omständigheter under tid visar vad som döljs och det blir förr eller senare uppenbart vad som finns under ytan. Du är värdefull och våga tror på det själv de dagar din självkänsla är i botten. Dina goda handlingar gör dig inte mer värdefull och likaså förminskar inte dina motgångar och lidanden den du är. I annat fall är vi farligt ute och vi har en annan människosyn än Guds. 

Hela julen handlar om att Gud vill visa vem han är och konsekvensen av det är julevangeliet. Gud är kärlek och Jesus är kärlekens inkarnation. Därför finns det någon att rikta sitt tack till när man är glad och har anledning. Själv har dotterns bröllop varit det stora tacksägelseämnet detta år och att familjen är samlad. Men det finns oändligt mycket i allas våra liv att lyfta fram och tacka över.

Julevangeliet hjälper oss också att jobba med försoning och förlåtelse. Man kan inte känna julfrid i sitt hjärta om inte dessa avgörande komponenter  finns med. I julevangeliet finns hoppet och glädjen. Det finns grund för helande och nåd. Därför vill Gud peka på sig själv, hellre än att vi lyfter upp våra fram- och motgångar. Vi behöver ha rätt fokus. Änglarna sjöng: "Ära åt Gud i höjden och frid på jorden...". Eller Joh. 3:16: ”Ty så älskade Gud världen….”. 

Men tyvärr har vi ofta en annan ordning. Först skall det städas och fejas på alla plan och därefter tänker man sig att friden kommer. Självklart behövs det förberedelser,  men står det inte också i skriften att man först skall söka Guds rike och sedan så skall allt det andra tillfalla en!?

Därför vill jag först och främst tacka er för allt gott under 2016, för i det goda återspeglar ni Guds rike. Tack för att ni finns och jag skulle vilja krama om varenda en av er. Några andra som jag också skulle vilja visa omtanke, fast det är omöjligt i många fall, är alla som är sårade och tilltufsade. Det är i den andan försoningen skapas, att så som Gud är, vill man sträva efter att vara. Gud kan inte hata eller förbanna, det står den andra sidan för. Gud kan bara visa på kärlek och liv.

Med dessa ord vill jag genom bloggen önska er en välsignad julhelg. Glöm inte vem du är! Och glöm inte att Gud är nära dig! Ingen av oss vet hur kommande år blir. Men det vi vet är att Jesus kommer att vara med oss i sjukdomar, utanförskap, ensamhet, framgångar, misslyckanden o.s.v. För han ÄR vägen, sanningen och livet. 

Joachim - som ber om Guds rikes utbredning.

Att göra skillnad - tankar i Advent

Att göra skillnad för andra människor är idag något som står högt på mångas önskelistor. Man längtar efter att ens insats, både arbetsmässigt och privat, skall förändra andras liv till det bättre. Att enbart tjäna pengar, ”lyckas” är inte tillräckligt utan man vill något mer. Att göra skillnad, på ett positivt sätt!

Såg på ett intressant program med Per Holknekt som intervjuades av Anna Hedenmo i en timme med temat "min sanning". Det han bland annat lyfte fram var just detta, att det är så viktigt att få göra skillnad. Och han lyfte fram ytterligare en viktig sak och det är att man måste våga be om hjälp. Jag återkommer till detta lite senare.

Är det inte detta, att göra skillnad för en annan, som hela Advents- och Jultiden egentligen handlar om? Att vilja göra positiv skillnad i människors liv. Är det inte detta Gud ytterst vill, och det på ett radikalt och genomgripande sätt?!

Många adventspredikningar börjar med att förklara ordet Advents innebörd, att det betyder längtan och ankomst. Så fortsätter man att berätta det fina med att tända ljus i mörkret. Ljuset besegrar mörkret och så analyseras mörkret i vår tid, både på ett personligt och världsligt plan. Allt för att tända ett hopp i vårt inre.

Men om vi nu stannar upp i detta att Gud verkligen vill göra skillnad i våra liv, så kommer en del följdfrågor!

Hur skall detta går till? Gäller det inte alla andra? Gäller det verkligen mig och mitt liv? Vad är det för skillnad Gud talar om? Vill jag verkligen att denna skillnad skall ske? Hur mycket kostar det på? Vad krävs det av mig?

Ja, frågorna kan bli hur många som helst i antal, men djupast sett handlar det om att i grunden förstå att det är ett gott budskap som förmedlas i Advent och som inte nödvändigtvis hänger samman med traditioner och kända psalmer/sånger. Även om verserna i "Bereden väg för Herren", psalm 103, rymmer mycket allvar.

Låt oss se på Guds vilja och längtan efter att göra skillnad i våra liv. Jag är nämligen helt övertygad om att Gud har just en sådan vilja. Hans kärlek till oss driver honom till att göra allt för att vi skall ha kraft att kämpa med det som är destruktivt, bryter ner och skapar rädslor och som annars så lätt ta över och påverkar vår tillvaro. Det handlar om tomhet, sorg  och mycket annat som vi själva och andra tillskansar oss och varandra. Om allt var frid och fröjd i våra liv hade Gud inte behövt engagera sig, men nu ser han ett illa och medfaret släkte som han vill göra skillnad för. Det är i denna kontext man kan läsa en av evangelietexterna från första advent. Så här står det i  Luk. 4:16 ff.

"Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han som han brukade till synagogan. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade rullen, fann han stället där det står skrivet: Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att utropa frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig . Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem: "I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." 

Denna text svarar både på vad Gud vill och hur han gör det. Det handlar om att förkunna glädje för fattiga, utropa frihet för de fånga och syn för blinda samt ge förtryckta frihet. Och det sker genom han som är Guds utvalde. Så långt är allt väl, men nu gäller det att översätta detta, så att man kan förstå. Glädje, frihet och syn är sådant som alla vill ha, men här är det på ett annat plan. Alla längtar vi efter ett rikare liv och vi bär alla på sådant som binder oss.

Per Holknekt har byggt upp många bolag, bl. a. Odd Molly, och lika många gånger tycks han ha raserat det som han byggt upp. Enligt honom själv ligger förklaringen mycket i att när man väl kommit till "toppen" så var det i inte det som fyllde en med lycka och glädje. Han utstrålande en ärligt insikt i programmet och delar denna erfarenhet med många. Vi människor är ofta på jakt efter ”något annat” och det varierar naturligtvis beroende på vilka vi är, men det tycks vara så att vi kan inte mätta oss själva enbart med egen förmåga. Vi behöver be om hjälp. Det vara detta som var Pers råd till oss utifrån sin egen erfarenhet, våga be om hjälp! Underförstått, någon annan behöver hjälpa dig att göra skillnad.

Adventstiden är en tid då man åter får möjlighet att rensa ut det som inte fyllt en med kraft och glädje. Med Guds hjälp får man "syn" och kan se, om man är ärlig mot sig själv, vad som inte är bra, som är ett hinder, binder en, för att i stället växa i trygghet, tro och frid. Man förbereder julens innebörd på ett särskilt sätt genom att städa i den "inre personliga krubban", så att Gud på nytt kan få en ren plats att känna sig välkommen till. Detta är nåd och kärlek! Att man är värdig och älskad och det är denna skillnad Jesus vill visa på när han kommer oss till mötes. 

Joachim, som funderar i adventstid.

Vårt personliga filter

Varje individ bygger under livet upp ett personligt filter igenom vilket man tolkar och ser sin omvärld. Detta filter är otroligt sammanvävt och en del av oss har det mer finmaskigt än andra. Det som bygger upp filtret kan vara följande: arv, uppfostran, miljö, kunskap, erfarenhet, värdegrund, tro, utbildning, media, mode, makt och status. 

Raden kan göras mycket längre, men huvudtanken är att vi alla bär på detta filter, oavsett vi vill det eller ej. Det är detta filter som styr hur vi ser på vår omvärld och på oss själva. Problemet är att vi inte alltid är medvetna om vårt eget filter och dess eventuella brister, men trots det så tillåter vårt filter att ha uppfattningar om andras filter. På något sätt har detta blivit mer tydligt för mig när man ser på tre stora händelser som ägt rum under senare tid. Förutom presidentvalet i USA  tänker jag på de två stora kristna samlingarna, Awakening Europe i Friends arena uppe i Solna och besöket av påven i Skåne, vilka båda tillsammans samlade tiotusentals personer. 

Hur man röstar i ett val beror många gånger på vilket filter man har. I Sverige påverkades vårt filter av det som massmedia rapporterade och valde att visa upp. Kompletterande till detta var ledande politikers, journalisters och experters tolkningar. Personligen känner jag inte någon av dem så jag var beroende av vad media m. fl. förmedlade. Och det mitt filter hade vävt samman var att det var otroligt att den ene skulle bli president med tanke på attityd och uttalanden. Ändå blev resultatet oväntat och media och analytiker granskar nu sig själva i hur de kunde ha så fel.

När det gäller de kristna sammankomsterna som hade en hel del gemensamt, fast man kanske inte tror det, så märker man att olika "traditionsfilter" påverkar hur man skall bedöma och se på de olika samlingarna. De tiotusentals, framför allt yngre, som samlade på Friends arena har sitt filter, som bedömer lovsång, gemenskap och hur kristen tro skall gestaltas. Detsamma gäller de nästan lika många som följde den katolska kyrkan och påven, det var framför allt han som var i fokus dessa två dagar. 500 års "firandet" av reformationen försvann lite i mediebruset. 

I allt det ovan skrivna handlar det om att vi innanför våra personliga och privata filter försöker förstå vår omvärld och oss själva, och risken är att vi inte till fullo gör det eftersom filtret innebär begränsningar. Bland det viktigaste vi behöver i detta personliga filter är sann kärlek. Om man saknar det enligt 1 kor 13, så är det bara skrällande. Kärleken är inte gränslös eller naiv. Den är inte okunnig eller bara accepterande. Men den vill förstå och tolka till det bästa. Den lyfter fram försoning och det som ger kraft. 

Mitt filter, precis som alla andras filter, fungerar som alla andra "fysiska" filter som vi har i vår omgivning. Vi har fläktfilter, ventilationsfilter, luft- och oljefilter i motorn, vi har filter på dammsugaren osv. Alla dessa filter blir smutsiga och behöver antingen bytas ut eller rengöras. De har en tendens att gro igen och släpper då inte igenom mycket, hur gärna omgivningen än vill beröra, upprätta och stärka. I våra personliga liv kan igenkorkade filter lätt leda till bitterhet och tappat livsmod. 

Är man troende så kan det t. o. m. vara svårt för Gud att komma in eftersom man tror sig vara så fast övertygad om att ens filter är okej. Och detta är en svår orsakskedja att bryta, för smutsiga filter ser inte alltid omgivningens goda intentioner. Och frågan är hur ens filter skall hållas så fräscht som det bara går? Hur är man medveten om att ens filter behöver underhåll? Det svåra är ju, att ju renare filter man har desto mer inser man behovet av rening. Och ju smutsigare filtret är, desto mindre ser man behoven.

Jesus är den store "filterrensaren". Han har alla de medel och verktyg som behövs för att göra filtret som nytt! Därför uppmanar han oss att komma till honom. Han uppmanar oss att ta emot vad han har att ge. Och så som han rensar våra filter skall vi försöka rensa andras. Det är innebörden i missionsbefallningen och hela evangeliet. 

Det första som sker när filtret rensas är att man ser klarare på Guds egen kärlek till var och en av oss, genom Jesus. Den kärleken är som elden som rensar slaggen i guldet. Den tar bort ens högmod och egenrättfärdighet och är istället den kraft som bär en. Den kärleken handlar om att visa på att din brustna självkänsla kan ersättas med livsmod och hopp. 

När det gäller filter i en bensinmotor går man till en verkstad för att få den lagad om man inte klarar det själv. Hur som, behövs det en åtgärd. I kyrkans värld heter denna åtgärd omvändelse och syndabekännelse. Att se bjälken i det egna ögat istället för flisan hos den andre. Varje gång man lyfter fram sin egen bortvändhet, och det händer ju dagligen på eller annat sätt, är det som att rensa och rena. Vi duschar, borsta tänderna m.m. och det är också ett annat sätt att se behovet av rening.

Vi blir aldrig helt färdiga i detta, men ju mer medvetenhet det finns desto större fördragsamhet och vilja finns att, genom sitt filter, se den andre ur en positiv synvinkel. Man behöver inte bli menlös eller tappa sin självrespekt. Men medvetenheten gör något med oss som är helande och bra.

Det finns många filter i olika motorer men alla oljefilter har samma funktion; att ren olja skall smörja motorn. Vi är alla unika och så också vårt filter men funktionen är densamma; att vi skall sträva efter att se sanningen och livet som det är tänkt. När det fungerar ur ett kristet perspektiv, handlar det om att den helige Andes smörjelse fyller vårt inre, så att våra liv kan fungera så friktionsfritt som möjligt.

Joachim som önskar att Gud skall välsigna dig och ditt filter. 

Vilket syfte har man?

Ibland när jag funderar på hur människor agerar så tänker jag att både jag själv och andra styrs ofta av syfte och motiveringar, som i sin tur styrs av andra krafter och omständigheter. Detta med syfte är värt att stanna till vid. Det finns de som gör fantastiska saker, säger det folk vill höra, visar på handlingar som verkar beslutsamma och tydliga men bakom ligger ett syfte som inte alltid är uppbyggligt eller t o m är egoistiskt. Och tvärtom, finns det de som nästan verkar frånvarande och passiva men de har ett annat syfte av att inte märkas, inte sätta sig själva i centrum och vill inte framhäva en vilja att komma till ett bestämt mål på sikt, som är positivt och gott.

Det är bara vi själva som kan avgöra vilka syften som finns i våra egna hjärtan. Ibland tror jag att vi tenderar att lättare fälla negativa omdömen om andras syften än våra egna. Hur ofta har man inte trillat dit i fällan att ge generella omdömen om andra bara för att man själv skall framstå som mer vidsynt och mogen? Här har vi nog alla mer eller mindre dragits med, i alla fall jag.

Men lek med tanken ett ögonblick och sätt andra före dig själv. Där grannar och vänner faktiskt är både bättre och klokare. Där ditt ärliga syfte ifrån ditt inre är att lyfta fram dessa människor som inte varandes sämre än dig själv. Hur skulle det kännas? Denna jämförelsens dilemma kan vi sätta på många saker i vårt liv. Vi jämför oss när det gäller klokskap, mognad, ekonomi, social status, hälsa och styrka, karriär, lycka och glädje, familj och mycket, mycket annat. Och då kommer jag tillbaka till detta med syfte.

Vad är syftet med denna ständiga jämförelse? Jag tror att, omedvetet och medvetet, vill varje människa må bättre, i alla fall så bra det går. Och vi behöver många gånger ha något att spegla oss i, för att kunna se oss själva. I enbart vår ensamhet vet vi inte hur bra vi är. Det är t o m så att vårt känsloliv många gånger säger till oss att vi är på något slags minuskonto. Vi duger inte och är värdelösa för vi presterar inte etc. Ingen ringer oss och frågan är om vi verkligen behöver existerar. Och när man är där nere, detta är inte ett statiskt tillstånd, så blir det lätt att man jämför sig och hittar de som, vars liv, enligt vårt tycke, är värre. Och genast kan det kännas något bättre. Så klättrar man sig sakta uppåt på andras bekostnad, man vill ju inte ha på sig en tung offerkofta. Syftet är att "få luft" i livet och känna livsglädje.

För tydlighetens skull vill jag bara nämna att jag för tillfället inte befinner mig i detta mörka tillstånd. Det är lätt att "släktingarna" bitterhet och hämnd kommer på besök i ens inre. Jag har för längesedan lämnat offerkoftan, om jag någonsin haft den på mig, och insett att man kan vara offer på flera sätt och man kan vara segrare på många sätt. I båda fallen handlar det inte alltid om andra, utan vad som finns i ens eget inre. Hur sanningen ser ut.

Vad allt egentligen handlar om är det som bibeln lyfter fram i bl.a. 1 Kor. 13 och det är kärleken! När kärleken får styra ens syften så händer det något! Kärleksbegreppet kan lätt bli både flummigt och uttjatat, men när det styr och får vara en grogrund för våra syften, sker sådant vi inte trodde var möjligt. Här följer hela kapitel 13:

"Om jag talar både människors och änglars språk men inte har kärlek, är jag bara ekande brons eller en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg men inte har kärlek, så är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag offrar min kropp till att brännas men inte har kärlek, så vinner jag ingenting. Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst. Den beter sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tänker inte på det onda. Den gläder sig inte över orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska försvinna, tungomålen ska tystna och kunskapen försvinna. Vi förstår bara till en del och profeterar till en del, men när det fullkomliga kommer ska det som är till en del försvinna. När jag var barn talade jag som ett barn, tänkte som ett barn och förstod som ett barn. Men sedan jag blivit vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag bara till en del, men då ska jag känna fullkomligt, så som jag själv blivit fullkomligt känd. Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken."
(Ibland har jag bytt ut ordet kärlek till Jesus)

Som med allt annat så måste även kärleken ha sin källa. Det finns inget i tillvaron som inte har en grund. Och allt som är levande och äkta behöver påfyllnad och ny inspiration. Detta gäller i högsta grad kärleken. Här uttrycker vi oss väldigt olika och jag har full respekt för detta men för mig är kärleken alltid förknippad med en relation. Det behövs alltså en sändare och mottagare som dessutom måste vara ömsesidigt så att det inte blir en envägskommunikation. För mig är den första, största och viktigaste relationen, den med Gud fader själv. Och som Kristus Jesus gjort möjlig. Det är inte vilken Gud som helst, utan för mig handlar det om Jesu försoning och att han öppnade vägen till det allra heligaste. På detta sätt är relationen möjlig.

Denna relation (vertikal) får och måste få konsekvenser till alla andra, med alla andra människor och hela skapelsen (horisontell). Jesus säger att "ingen kommer till Fadern utom genom mig" och "vad ni gör mot en av dessa mina minsta det gör ni mot mig".

När man i detta sammanhang återgår till ens inre syften så får de en annan kontext. Syftet speglas i Jesu kärlek och liv. Man får det man djupast sätt behöver för sitt människovärde, hos den som skapat en och man behöver inte klamra sig uppåt genom att trycka ner andra. Jag behöver inga andra "syndabockar" för att framstå i bättre dager. Det är egentligen precis tvärtom. När jag har varit gränslös, gjort saker, tänkt och haft en felaktig vilja så har det djupast sett sårat Gud själv! Det är Jesus man sårar och gör bedrövad. Så flödet, både det goda och det smärtsamma, går mellan tre hörn i en triangel; mig själv, Gud och tredje person. Men i allt är Gud det viktigaste.

Hos Jesus finns alltid möjligheten till ny harmoni och frid. Där finns förlåtelsen och försoningen som förlöser och ger ny värdighet, även när man med omgivningens attityd inte känner det så. Jesu leder en så att syften, inriktning och livsvandring går åt rätt håll. Han är vägen, sanningen och livet. Men han är framför allt kärleken och den är så stark, så att den räcker för alla, i alla sammanhang.

Allvaret är att man måste själv göra sig beroende av den kärleken. Den går inte att styra eller äga utan bara dagligen ta emot. Att både ta emot den och ha syften som inte är rätt, fungerar inte. Det får konsekvenser på ens frukt i livet. Och var och en måste, liksom ens syften, ta ansvar för frukten. Båda får sin näring från samma källa. Tack gode Gud att den källan är oändlig, evig och möjlig.

Joachim - vars syfte med denna blogg var att uppmuntra dig att känna dig värdefull utan att behöva jämföra dig med andra.

Att vårda och bli omvårdnad

Igår var det en dag under vilken omsorg, vård och beroende fanns i fokus. Två helt separata händelser pekar ändå på samma process, att inget och ingen i sig själv förmår uppehålla en hel och frisk tillvaro. Det behövs människor, material, kunskap, kraft och mycket annat utifrån. Vi är beroende, vare sig vi vill eller inte, av omgivningen.

Det jag nu skriver går helt emot den anda som ofta råder i samhället, den som säger att du skall och måste klara dig själv! Att ”ensam är stark”!

Låt oss börja med första händelsen som började tidigt i går morse och varande långt in på eftermiddagen. Jag lämnade, i morgonkylan, motorcykeln på 2400-milsservice, samt att tillverkaren av Suzuki motorcyklar återkallar alla fordon pga. att laddningsreläet kostnadsfritt behöver bytas beroende på fabrikationsfel.

Jag kan en del om motorcykelns konstruktion och uppbyggnad. I denna stora och dyra service gick de igenom det mest väsentliga, en nödvändighet för att jag inte nästa säsong skall fara runt på något som är farligt och som kan skada både mig och andra. Man bytte delar, nya oljor fylldes på och till slut var hojen i gott skick, förutom bromsbeläggen fram och behov av omedelbart däckbyte.

Detta är en tydlig bild av livet, tänker jag. Med jämna mellanrum måste man se över de olika delarna i ens liv och göra justeringar. Även här behövs det lagningar och påfyllnad. Det blir slitage (handlingar, ord och tankar) och en del förslitningar fördärvar så mycket att delar behöver bytas ut. Servicen är nödvändig för oss alla och ibland kan det bli väldigt kostsam. I kyrkans värld säger vi också att det är viktigt att bli smord! Där lyfts guds Ande fram som den som "smörjer" det andliga maskineriet så att tron inte bara blir intellektuell, utan en relation med levande Gud. Anden kopplar ihop förbindelsen mellan hjärna och hjärta.

Det finns de som hoppar över servicen och tror att det ordnar sig ändå. ”Det är bra att andra går till verkstaden”, tänker man, men man själv har inte "slitit ont". Precis som i livet, kan man inte leva på någon annans tro eller hälsa. Utan var och en måste sköta sin egen service. Man använder en liten servicebok som man fyller i och som hjälper en att vara medveten om hojens kondition. Man skulle kunna säga att Bibeln är som en servicebok för både kropp själ och ande. Gud vill ju till och med ge oss ett nytt hjärta! Läs: Hes. 36:26, Ps.51:12.

Men en poäng i allt detta är att vara observant, titta i serviceboken, avsätta tid och vara beredd på att det kostar. Eller översatt, rannsaka sig själv, se efter vad Guds ord säger och prioritera tid med vår himmelske Fader, för att sedan också vara beredd på att betala vad som krävs (försoning, omvändelse m.m.).

Det andra är händelsen från igår kommer från sjukhuset och handlar om medicin. Att äta, som i mitt fall, en målsökande och avancerad tablett, för att vissa blodkärl inte skall nybildades, är nödvändigt för att inte bli sjukare och behöva ta till mer drastiska metoder och kanske riskera att dö. Så många olika mediciner det finns och vilket spännande arbete dessa skall utföra i kroppen!

Jag är djupt fascinerad av den kunskap som forskare uppvisar. Hur de genom studier och vetenskapligt arbete kommer fram till fantastiska resultat. Vi har penicillinet och olika blodtrycksdämpande tabletter. Olika vacciner och andra mediciner som hindrar epidemier. Utan alla dessa skulle miljoner människor dö och genomgå stort lidande. Men de utsatta är beroende av andra, att få del av sjukvården. Och det kostar på, för man inser hur sårbar och bräcklig den mänskliga naturen är, samtidigt som det finns en enorm inneboende kraft i att kroppen helar sig själv. Det behövs många gånger ett samarbete mellan den egna kroppen och viljan.

”Medicinen” för den kristne är nog allt det som förknippas med KORSET. I korset finns alla de ingredienser som vi behöver för att bli hela. Det handlar om försoningsgärningen Jesus gör för var och en av oss för att vi skall få fri och obegränsad tillgång till förlåtelsen och allt det som ryms i det som vi benämner med ordet nåd. I korset hämtar vi kraft och hopp. I korset finns det ett evighetsperspektiv och livet får en mening. Korset är inte begränsat till något specifikt sammanhang utan varje människa som får en personlig tro på Jesus upptäcker detta. Bibeln är som FASS. Det finns något i den heliga skrift som möter varje människa i varje situation och visar på en väg framåt, en behandling.

Också här behövs det ett samarbete mellan en själv och det som Gud vill ge genom sonen. Ofta frågade Jesus: "Vill du?" Han tränger sig inte på någon av oss utan kärleken är hans väg. Kärlek och sanning.

Sanningen är att ingen av oss klarar sig på egen hand utan vi behöver hjälp utifrån. Det kan vara fråga om service eller sjukvård. Man kan klara sig bra en lång stund, om det vill sig väl, men ju förr man inser beroendet av Guds omsorg, desto bättre. Tänk vad många som i alltför hög ålder kommer fram till slutsatsen att det hade varit underbart att gå med Jesus i unga år. Det handlar inte om att vara bättre men att ha någon som delar ens liv, ens lidande, felsteg men också glädje och tacksamhet.

Gå nu till din verkstad/vårdcentral/kyrkliga gemenskap om du behöver underhåll och omsorg. Väntar du för länge så kanske allt har rostat igen, det är bara du som vet!

Joachim - som känner tacksamhet över hur Gud samarbetar genom så mycket i vår värld.

Att söka och vara en del av en gemenskap

De allra flesta av oss söker sig till gemenskaper man trivs och vill vara en del av. En och annan vill vara för sig själv, men för övrigt söker man sig till olika sorters sammanhang i vilka man kan bli påfylld och stärkt, men även ge ut något man bär på. Exempel på dessa gemenskaper är  idrottsklubbar, pensionärsföreningar, intresseföreningar, kyrkor och politiska partier. Det är utbildningsenheter och arbetsplatser. Ja, oräkneliga är sammanhangen och du är säkert själv med i något, som är viktigt för dig.

Saknar man detta sammanhang mår man inte särskilt väl. Ensamhet och utanförskap är något som vi ofta talar om idag och som vi tillsammans vill bekämpa med olika medel. Trots våra enorma möjligheter med social medier, telefoni, kollektivtrafik o.s.v. är det flera idag som upplever just detta, att vara ensam och utanför. Och mot sin vilja är man inne i en känsla av att befinna sig i ett skal som man gärna vill bryta sönder och som man också vill att andra skall hjälpa en att knacka hål på.

Men det stora flertalet är ändå delaktiga i ett eller flera sammanhang och utmed tid så varierar dessa gemenskaper. Som barn och tonåring är det vissa grupper som är mer attraktiva och som vuxen känner man andra behov. Men längtan går som en röd tråd genom livet och man slutar nog aldrig att längta efter relationer och vänner. Många äldre som mist anhöriga längtar efter en svunnen tid eller efter att mötas i framtiden, på en hinsides plats.

Just längtan är en drivkraft och den bygger på vem man är och vilka talanger och intressen man bär på. Musikalitet eller idrottsintresse styr många val. Samhällsengagemang och trosåskådning är andra grunder för ens val, allt beroende på vem man är. Och eftersom vi alla är unika är mångfalden stor. Därav har vi också, på demokratiskt vis, röstat fram olika friheter att få utöva det man längtar efter, utan att andra behöver ta illa upp. Allt under förutsättning att man inte skadar eller gör våld på andra individer. Det är alltså inte okej med att t. ex. hetsa, ärekränka, sprida rykten eller insinuera för att vinna gehör och grupptryck. 

De friheter jag tänker på är yttrandefrihet, mötesfrihet, religionsfrihet, allemansrätt (frihet att röra sig fritt i naturen) m.m. Alla dessa saknas i diktaturer där man försöker tysta och kontrollera varandra och där man bl. a. använder medier för att styra den egna agendan. För oss i Sverige har det under lång tid varit en självklarhet att få tillhöra vilket parti, samfund eller intresseförening man vill. Stör man sig över vad ex. grannen engagerar sig i får man väl tala med grannen och inte om honom! Inte önska att han skall bort, tystna och inte synas. Min rättighet ökar inte i och med att jag begränsar grannens!

Men som sagt, allt bygger på att man inte missbrukar dessa möjligheter så att man skadar, fördärvar eller bygger upp grunder för utanförskap gentemot andra.

För mig som bekännande kristen är det, och har alltid varit så länge jag tagit emot trons gåva, viktigt med gemenskap. Jag har rest i länder där man begränsar för andra och där demokratin inte fungerar så fint som här hemma. Vi har nog blivit bortskämda med vår frihet, att vi så länge har haft fred och demokrati så att vi tar det för självklart, oavsett vad som händer i samhället.

Men jag märker i media, tidningar, radio och tv, på "nätet" hur man för fram åsikter, rykten, uppfattningar som många gånger inte har som syfte att gagna och leda vidare utan som mera är ute efter sensation och rubriker. Det säljer och man drar sig inte för att enskilda och familjer drabbas. Detta i sin tur leder till, enligt mig, att många tystnar, utvecklar rädslor och hämmas i sin frihet att få tycka, vara och tänka olika.

Den kristna tron är idag väldigt ifrågasatt och är man med i något sammanhang, som faktiskt är bra för den enskilde, kan det väcka åsikter hos andra. Den böne- och bibelgemenskap som jag deltar i idag är ännu inte under någon större organisation/kyrka/samfund, men önskar bli det för att just inte bli betraktad som något sekteristiskt, udda och farligt. Människor som delar tron har i alla tider haft en längtan efter att komma samman. Och de som inte delar just den tron eller det sättet att mötas, kan uttrycka olika uppfattningar.

Men jag behöver idag ett sammanhang i vilket jag inte är drivande utan en i mängden. Det är samma premisser som att jag är med i den kristna mc-klubben Skyriders eller i de två mindre bönegrupperna som jag möter regelbundet varje vecka. Att vara med, dela ordet, be och sjunga lovsång. Min tro på den uppståndne som kommer med sin nåd och försoning är definitivt inte svagare utan den relationen är mer än bara ord, institution och organisation. Det är liv och sanning. En organism som behöver sin näring. 

“No man is an island, entire of itself.” 

― John Donne

Det är lätt att isolera sig eller faktiskt bli det, av andra och annat. Men att bli hel och välintegrerad handlar för mig om att vara beroende av Gud och andra medmänniskor, att våga lyfta fram sin längtan och vara frimodig. Det handlar om att bekämpa missmod och rädslor, som lätt slår rot i en, och att söka efter det som Jesus gång på gång vill ge var och en av oss, och som han vill att vi skall ta emot: frid, glädje och hopp!

Det är detta som sunda gemenskaper vill lyfta fram, inte på någon annans bekostnad, utan på ens egen längtan. 

Joachim - som hoppas att du hittar ett sammanhang, gemenskap, i vilken du kan känna allt detta härliga och livsnödvändiga!